Okategoriserade

Nolltolerans

12 juli 2014

För tjugo år sedan beslöt New Yorks borgmästare Rudi Giuiliani att implementera en stretagi som kallades Broken windows (teorin utvecklades i början av 1980-talet av sociologerna James Q. Wilson och George L. Kelling). Strategin gick rätt och slätt ut på nolltolerans gentemot brottslighet. Graffiti på tunnelbanan tvättades omedelbart bort, folk som slängde skräp på gatan blev bötfällda och ett krossat fönster byttes genast ut. Nolltoleransen ledde till att brottsligheten gick brant ner under tio år.

I sommar tycker jag att vi kör nolltolerans mot sexism och rasism. Så fort någon släpper en rasistisk kommentar, drar biologikortet (”…men kvinnor ÄR mer lämpade att sköta om hem och barn. Få sämre lön, riskera att bli våldtagna och se snygga ut hela tiden. Så har det alltid varit: Jägare och samlare!”), inte ser strukturer och privilegier eller insinuerar att alla människor inte är lika värdefulla regerar vi genom att säga till. Ingen går fri längre. Argumentfrågan: ”Har du ingen humor?” är död och begraven. Det är ändå bara mobbare som använder sig av den. Om tio år har vår nolltolerans lett till ett mycket mer jämlikt och jämställt samhället. 

Se det som en sommarlek, typ bingo eller ett ölspel (och när sommaren är slut, fortsätt bara för att det är så roligt och viktigt).  

Ursäkten
Dealbreakers

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply Anna 13 juli 2014 at 19:13

    Jag är med. Alla andra också hoppas jag. Känns dessutom alltid bäst när en har ifrågasatt sexism och rasism. När en inte gör det får iaf jag ett sug i magen efteråt och det ligger och skaver hur länge som helst. Hatar när jag blir tagen på sängen och fattar för sent vad som faktiskt hände.

  • Reply Anna 13 juli 2014 at 20:29

    Låter som en väldigt bra plan, faktiskt en av de bästa jag hört på länge! 🙂

  • Reply Lurkeslurk 16 juli 2014 at 08:58

    Jo! Som Anna nr. 1 säger: det känns också bättre att iaf försöka. Men ibland blir man bara så överraskad att det är svårt att komma på nåt bra att säga. Jag ska jobba på den iskalla tystnaden åtminstone. Och Magdalena Ribbings alltid lika användbara "hur menar du".

  • Reply Peppe 16 juli 2014 at 09:01

    Samma här. Tänker också att det är skitbra övning i att vara obekväm, men ändå överleva (med pikulite rakare ryggrad dessutom).

  • Reply Peppe 16 juli 2014 at 09:01

    <3

  • Reply Peppe 16 juli 2014 at 09:01

    "hur menar du?" är faktiskt sjukt bra. Neutralt, men ändå inte fegt. Inte anklagande, men ifrågasättande.

  • Leave a Reply