Okategoriserade

Att gifta sig med fel person

22 juli 2014

Har ni läst Ann Heberleins krönika om att antalet skilsmässor är så högt för att vi gifter oss med fel person? I Sverige var skiljde sig folk frekvent senast 1975. Heberlein menar att vi, istället för att ta reda på vilken sorts musik och maträtter vår blivande fru eller man gillar, borde tala mer om mörkret vi bär inom oss och fråga ”På vilket sätt är du galen?”. Heberlein citerar Alain de Botton som menar att vi inte borde lämna något så viktigt som äktenskap åt slumpen och känslor utan istället satsa på avancerade, uttömmande psykologiska test för att matcha ihop rätt personer med varandra 

Det som Heberlein föreslår skulle säkert inte skada, men jag tror också att folk skiljer sig för att de förändras och utvecklas åt olika håll. Alla är inte heller gjorda för att leva monogamt med samma människa hela livet. En annan orsak är att vi kan skilja oss. Kvinnor förtjänar visserligen fortfarande mindre än män, men många fler har jobb nu än för trettio år sedan och är därmed inte ekonomiskt beroende av sin man. Att folk skiljer sig är med andra ord också ett tecken på jämställdhet. Nu för tiden, föreställer jag mig, finns det också ett mindre stigma över skilsmässa. Man behöver inte skämmas som jag gjorde på 1980-talet då mina föräldrar gick skilda vägar.


Det är inte alltid lätt att leva och speciellt inte nära en annan människa. Jag tror att många skulle vara lyckligare om vi inte såg skilsmässa som ett stort misslyckande, utan snarare en förändring i livet. Den absoluta lyckan är inte, för alla, att vara gift med samma person hela livet. Kanske vi bara borde lossa lite på våra sociala normer om vad som är rätt sätt att leva på. Ja och som Heberlein skriver, försöka förstå oss på oss själva och vad vi vill och behöver i livet.


Sitter jag ironiskt nog här i sängen och skriver i min egen heteronormativa äktenskapslycka. 

Sommardagen i stan
Veckans läsning

You Might Also Like

9 Comments

  • Reply Maggie 22 juli 2014 at 22:08

    Åhå, vad intressant. Känner också att jag vill hålla med, speciellt det där med att vi inte nödvändigtvis behöver vara gift med en person hela livet och att ett uppbrott inte betyder misslyckande. (Men mitt ihärdiga medhållande nickande kan ju också bero på det relativt färska förhållandehaveriet). Riktigt så cynisk som Heberlain (eller de Botton) är jag ändå inte och tror inte att vi är så sorgliga varelser att vi skuffar bort lyckan för att vi inte är vana med den. Men alltså, jo jag kan hålla med dig om att skiljsmässorna hänger ihop med jämställdhet och att stämpeln inte är så svart längre. Sen hänger det säkert också ihop med att vi är så många som så maniskt söker efter lycka, ofta från saker utifrån och runtomkring istället för inombords. Fast jaa, det var väl lite det som Heberlain också skrev om, att vi funderar på favoritmaträtter utan att egentligen riktigt veta vem vi själva är. Men att göra ett test för att hitta rätt, nej fy, så oromantiskt. Jag är nog mer speciell än det, haha! Väldigt fascinerande stuff! 🙂

  • Reply Cecilia 23 juli 2014 at 00:31

    Intressant! Träffade maken via nätdejting där man först skulle svara på en massa avancerade frågor. Vi stämde ihop till 94%. Det var spännande i sig att börja prata när vi båda visste det. Sen har ju våra respektive galenskaper uppenbarat sig lite efter hand, men det finns tydligen ändå en bra grund som fortfarande förvånar mig emellanåt. Utan humor skulle det ju inte ha gått alls, kan jag tillägga.

  • Reply Charlotta 23 juli 2014 at 08:58

    Sen tror jag också att det är väldigt många som gifter sig av bara farten, trots att det vet att förhållandet troligtvis inte kommer att vara livet ut. Jag har många i min bekantskapskrets som skiljer sig/separerar just nu och de flesta har sagt ungefär samma sak, att de hade stora problem redan från början men bet ihop och tänkte att de skulle lösa sig med tiden. För många är säkert rädslan för ensamhet mycket större än tvåsamhet med någon som inte är rätt.

  • Reply Anonym 23 juli 2014 at 20:53

    Någon komiker (på riktigt, Louis CK, el dyl) sade i en standup show att han hade separerat, men det var inget att oja sig över, man separerar, för att det inte fungerar tillsammans. Jag har alltid undrat över det att man inte "får" skilja sig… Bra att inte skiljas för att ha nåt att göra, men inte behöver man stå ut med vad som helst heller.

    Tack för en blogg med både tunga och lätta ämnen, tankeväckande är de tillräckligt ofta.

  • Reply Peppe 24 juli 2014 at 07:32

    Intressant det där som du skriver om lycka, deltog nyligen i en paneldiskussion om just lycka och där pratades det om hur alla maniskt strävar efter lyckan. Inget fel med det så länga man vet vad man vill och vad som gör en lycklig.

  • Reply Peppe 24 juli 2014 at 07:34

    Så bra! Och såklart att finns annat än Tinder när man ska nätdejta. Dock intressant att så många verkar föredra snabba Tinder istället för mer avancerade dejtingsajter. Blir vi otåligare och snabbare? Eller så känns det kans bara, det kan ju vara att folk använder sig av alla möjliga sajte och appar samtidigt.

  • Reply Peppe 24 juli 2014 at 07:34

    Bra teori. Normen är så stark att man ska gifta sig.

  • Reply Peppe 24 juli 2014 at 07:35

    Louis CK är ofta riktigt spot on. Tack för att du läser här!

  • Reply Maggie 25 juli 2014 at 11:28

    Jaa, om det inte hade varit så lång väg så skulle jag gärna ha lyssnat på den paneldiskussionen. Jag tycker att ämnet lycka är oerhört intressant. Det finns så många sätt att se på saken.

  • Leave a Reply