Okategoriserade

Cyklister och trottoarer

14 augusti 2014

Tidigare i veckan tweetade en bekant om hur det VÄRSTA som finns i VÄRLDEN är cyklister som cyklar på trottoaren. 


Ni kommer kanske att hata mig nu, men jag tycker inte att det är så farligt. Jag tycker heller inte att det är hela världen om en fotgängare av misstag stiger in på cykelfältet. Det är naturligtvis livsfarligt med memiler som susar fram mellan barnvagnar och pensionärer och jag förespråkar på inga sätt ständig cykelnärvaro på promenadväg. Utgångspunkten är cyklister på gatan, fotgängare på gångbanan. Men ibland ligger trottoarerna tomma, andra gånger är de så breda att sju Eiradamer kunde gå i armkrok utan att störas och i somliga partier av staden (jag tänker på dig Fabriksgatan) är kullerstenarna för mordiska för att det ska gå att cykla på dem. Då blundar jag för lagboken och skuffar inte av rent principiella skäl cyklisten under en spårvagn.

Alltså bokfesten!
HEL-LA

You Might Also Like

17 Comments

  • Reply Anonym 14 augusti 2014 at 14:23

    Vasa är kanske världens sämsta "trafikstad" överlag och som cyklist får man vara rädd att bli påkörd. Bilisterna vill inte ha cyklisterna på vägbanan och fotgängarna vill inte ha dem på gångbanan/trottoaren. Rutter ämnade för cykeltrafik finns det inte särskilt många av (i centrum iaf). Tycker inte heller det är så farligt, jag har ju nån slags självbevarelsedrft.

  • Reply Jean 14 augusti 2014 at 14:41

    Cykeln som uppfinning är inget problem, tyvärr verkar alla cyklande män i 30+ åldern vara en inkarnation av Hitler. Tyvärr har jag ju själv ingen impulskontroll när det gäller idioter, så det skapar många onödiga situationer för mig i vardagen.

    En kom cyklande på trottoaren, jag hade stannat för att prata med en annan hundägare. Cyklisten körde rakt mellan oss och hundarna utan att sakta in (han körde alltså över kopplen med några cm utrymme till oss och hundarna).

    En annan cyklade nästan rakt på hunden (också han var på promenadstråket). Jag ropade "saatanan pyöränazi" åt honom, vet inte om den översättningen riktigt funkar.

    En morgon i bilkön i Kottby stannade plötsligt kön så att 10cm av bilens bakända blev hängande över övergångstället (övergångstället är ca 3 meter brett på det stället). Cyklisten saktade in, sparkade i bilen och cyklade sedan upp vid sidan och visade långfingret. Jag gestikulerade så gott jag kunde att han dör vid nästa korsning.

    Sedan har vi bara perus-idioter som ska cykla bland bilar när det finns cykelbana bredvid.

    Liknande beteende har jag aldrig sett hon kvinnliga cyklister.
    Jag har döpt morgontrafikens cykelrumba till "Tour de Douche".

    Så för att tangera ditt blogginlägg kan jag säga att i min värld är cyklister bland det absolut värsta som finns. Må det då vara en ganska liten värld 🙂

  • Reply Peppe 14 augusti 2014 at 15:35

    Jag hör dig. Helsingfors är ganska usel också.

  • Reply Peppe 14 augusti 2014 at 15:36

    haha, men det var en ganska rolig kommentar. Min tolkning är att man helt enkelt är vana att få göra precis som de vill och röra sig precis där de passar dem.

  • Reply Johanna i Berlin 14 augusti 2014 at 17:54

    Här i Berlin är det snarare regel än undantag att folk cyklar på trottoarerna, på grund av kullerstensgatorna som får cyklarna att totalt skramla sönder inom loppet av en sommar. Ibland blir man bannad på av en arg gumma eller gubbe som ogillar att regler inte följs – det blir man å andra sidan titt som tätt här ändå, för lite allt möjligt. Berlinare gormar rätt mycket på varandra.

  • Reply Karin 14 augusti 2014 at 18:28

    Håller helt med dig. Tänk om vi alla bara skulle försöka visa mera hänsyn åt varandra. I Åbo är cykelsituationen inte heller någon höjdare. Brukar ibland gena genom Domkyrkoparken i stället för att skramla sönder cykel och inre organ på Domkyrkotorgets kullerstenar, vägen genom parken är rätt bred, det är sällan trångt och jag cyklar försiktigt (precis som de flesta andra som väljer den vägen). Det farligaste i parken är de arga fotgängarna. En gång slog en äldre person till min cykel med sitt paraply, jag är glad att det inte träffade mellan ekrarna för då hade det säkert gått illa för oss båda.

    Jag både promenerar och cyklar så jag har sett båda sidor av problemet. Det är lätt att som fotgängare i misstag eller av obetänksamhet kliva ut på cykeldelen av trottoaren, samtidigt som man som cyklist verkligen önskar att fotgängarna skulle vara mera uppmärksamma – för det är inte alltid man lyckas bromsa eller väja för någon som plötsligt kliver ut framför en trots att man cyklar långsamt.

  • Reply Jessica 14 augusti 2014 at 20:41

    Trevligt minne av en farbror i Gäddvik som skrek åt mig när jag cyklade på trottoaren. Medan han och hans hund SJÄLVA GICK MITT PÅ GATAN och det var därför jag vänt upp på trottoaren..!

  • Reply Tubbs 15 augusti 2014 at 09:43

    Jag cyklar på trottoarer oftast då när det blir enkelriktat eller kullerstenar för hela pengen. Jag saktar ner farten och ler åt folk, vi rymms nog. Tror nästan att den hatiska attityden kommer från tanken MY SPACE – YOUR SPACE. Liksom att vi här i Helsingfors är vana, att vi har olika delar av traffiken och så håller vi hårt fast om den. I Esbo där största delen av vägarna är gemensamma så går det mycket lugnare till då båda vet att det är ett gemnsamt rum.

  • Reply Basse 15 augusti 2014 at 09:48

    Problemet är inte att vuxna cyklar bland fotgängare ibland, utan HUR en del av dem cyklar.

  • Reply Eva Ekholm 15 augusti 2014 at 12:21

    När jag promenerar ensam är jag i regel en trevlig och samarbetsvillig typ, jag tittar mig omkring och försöker undvika att hamna i vägen för bilister, cyklister och andra promenadister. Det funkar i regel bra, ingen har dött eller ens skadats so far. MEN när jag har hunden med mig, då kan det ibland bli farligt. För ibland stannar hunden och ska snusa/kissa/skita/studera en död ekorre eller bara stå en stund och fundera på livet och då är jag inte alltid just precis där bredvid hunden, utan kanske 1,5 meter bort (vi har ett långt flexikoppel för att vi anser det vara det tryggaste alternativet också i staden). Hunden är cirka 4 kilo tung. Det är i dessa stunder som det ibland kan bli farligt om en cyklist kommer farande och inte inser att jag har stannat för att hunden har stannat och att det löper en tunn lina mellan mig och hunden… Tills vidare har inget hänt, men jag har hört om små hundar vars koppel fastnar i en cykel och hunden dör.
    Från och med i höst kommer vi att ha en barnvagn med oss på promenaderna också och vi klurar fortfarande på vad som är det säkraste alternativet.

  • Reply Michaela 15 augusti 2014 at 12:45

    Förstår absolut inte att det är farligare att ha en cyklist bland fotgängare, än en cyklist bland bilar! Jag cyklar då inte bland bilarna de få gånger jag cyklar i centrum av Vasa! Att cykla i Köpenhamn, det var då först en dröm jämfört med Finlands storstäder!

  • Reply Maria 15 augusti 2014 at 23:02

    Den gubben har sedermera flyttat till Uppsala och CYKLAR omkring med TVÅ hundar med långt koppel. Sen skriker han när en försöker passera honom på kullerstenarna vid sidan av gångbanan.

  • Reply Maria igen 15 augusti 2014 at 23:07

    Den här gubben är för övrigt min mental image av hur patriarkatet skulle se ut om det skulle förkroppsligas i en person.

  • Reply Melli 16 augusti 2014 at 12:49

    Alltså jag bara inte vågar cykla bland bilar själv! Fast därför håller jag mig till förorter då jag cyklar, där det finns cykelvägar.. 😀

  • Reply Jean 16 augusti 2014 at 13:18

    Word. Man blir ju tvungen att gå med en liten käpp så att memilerna inte blir för närgångna.

  • Reply marica 16 augusti 2014 at 13:45

    jag har överlag inga problem med cyklister på trottoarer och gångvägar, men jag önskar att man kanske skulle kunna hålla ner hastigheten när det kommer till mera folktäta partier. Eller att man skulle sätta en hastighetsbegränsning helt enkelt. Linus, vår äldre son, blev överkörd av en landsvägscyklist i jakobstad i sommar på en gångväg/cykelväg. En olycka, som dock gick ganska bra . Blåmärken, haltande, skrapsår och ett limmat bakhuvud blev resultatet för pojken. För cyklisten skrapsår, skadad cykel, slagen höft och ett dåligt samvete över att ha cyklat på ett barn.

    Om man skulle begränsa hastigheten till säg 15-20 km i h max på sådana ställen, så skulle olyckor som denna som skedde antagligen kunna undvikas, för när det börjar gå uppemot 40 km i timme så är det nog lite farligt när de susar förbi på trånga ställen.

  • Reply Melli 16 augusti 2014 at 15:59

    Ja alltså cyklar jag bland folk gör jag det långsamt, försiktigt, håller ett öga åt alla håll och susar inte på på FULLT som tyvärr många gör (med typ skydslappar åt alla håll och mittfingret färdigt upphöjt 😉 ).

  • Leave a Reply