Okategoriserade

Vi minns fredagen som om den var igår

28 februari 2015

Vanlig frukost med kokt ägg, smörgås och kaffe. Skrev lite, sprang lite på stranden. Sedan plockade Sara upp mig i en Uber och vi åkte till Chateau Marmont för att att äta lunch och skriva lite. Ett av LA:s kändistätaste ställen är som att slänga pärlor åt svinen (då är jag svinet) eftersom jag ändå aldrig känner igen nån. Det finns en realistisk chans att Ryan Gosling och Meryl Streep satt på varsin sida om mig i soffan utan att jag noterade det. Borde alltid ha Malin med mig. Åt en avokadomacka. Drack en öl.

Fortsatte till en invigningsfest av ett finskt teknikföretag i West Hollywood. Mysigt hus med liten trädgård där det fanns en bar och några soffgrupper. Vi minglade lite, åt crabcakes och mozzarellastickor medan vi artigt lyssnade på några manliga monologer. Nån timme senare plockade Frida upp oss för att åka vidare till Hotel Café där Laleh skulle spela. När vi svängde upp på Hollywood Boulevard fick vi punktering och missade därmed hela konserten. Det gjorde inte så mycket. Når vi till slut kom fram tog vi en öl i baren och lyssnade på ett annat band och ytterligare en manlig monolog. Efteråt promenerade vi tillbaka till bilen medan vi hade en debriefing av kvällen. När jag anlände till Montana Avenue var Magnus ännu vaken och jag övertalade honom att se det första avsnittet av House of Cards säsong tre. Somnade fem minuter senare.

Nu är det lördag.

Line Hotel –stort plus
"Ovaries before brovaries!"

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply Anonym 28 februari 2015 at 21:36

    Hej Peppe! Det här har inget med ditt inlägg att göra, men jag kan inte låta bli att kommentera din artikel i dagens HBL om "nördarna som trissar upp hyrorna" i LA och San Francisco. Jag undrar vad din poäng var med det hela, och varför du inledde med en så stark provokation? "Dollartecken istället för pupiller" eller hur det nu var? Jag förstår inte hur man kan skylla de stigande hyrorna på varken startup-företagen eller de anställda som har råd att betala mer än medelföretaget/personen. Det är väl ändå en fråga om bristande lagstiftning som gör det möjligt för hyresvärdar att höja hyrorna så kraftigt? Om du själv var den personen som hade råd att betala dubbelt för en häftig lägenhet skulle du väl knappast avstå bara av någon slags lojalitet mot dem som inte har råd? Och jag har heller aldrig förstått poängen med att gnälla över att områden förändras (blir mer mainstream); så är det ju bara. Det sker ju också här i Helsingfors.

  • Reply Hannah 28 februari 2015 at 21:56

    Alltså, vad är up med de manliga monologerna? Var på en dejt i veckan där mannen talade oavbrutet i en timme och sedan efteråt skickade en massa mess om hur ljuvlig jag var. Muahaha. (I övrigt försöker jag tygla min avundsjuka för allt härligt du är med om där, blir som en liten flicka genast jag tänker på kändisar.)

  • Reply Peppe 1 mars 2015 at 00:46

    Hej anonym,

    Det är HBL som satt rubriken, så du måste maila någon på redaktionen och fråga dem om provokationen. Gentrifieringen i LA är mycket mer dominant och radikal än den i Helsingfors.

    Allt gott!

    Peppe

  • Reply Peppe 1 mars 2015 at 00:48

    Jag fattar inte heller vad grejen med monologerna är. Sitter man artigt och lyssnar och de blir kära i en för det är det ju mest sig själva de blir förälskade i.

    Och du har såklart en öppen inbjudan hit! 🙂

  • Reply Hannah 1 mars 2015 at 10:47

    Nå, precis – jag tänker just detsamma. De blir så uppfyllda av sin egen excellens att de tror att det är den andres förtjänst. Men vad är väl nu bättre för det manliga egot än att sitta och sola sig i en beundrande (läs = uttråkad) kvinnas uppmärksamhet.

    Och tack för inbjudan, vem vet när de är dags att komma dit och nappa Ryan. 🙂

  • Reply Peppe 1 mars 2015 at 21:36

    Kom kom! 🙂

  • Reply Minna 1 mars 2015 at 21:44

    Det låter som att ni gästat Idean!

  • Reply Peppe 6 mars 2015 at 19:00

    Det var just vad det var! Hur visste du det?

  • Leave a Reply