Monthly Archives

februari 2015

Okategoriserade

Ungarna bort från internet och de vuxna från Tinder

15 februari 2015

På Facebook cirkulerar det en intervju med den första finländska snubben vars startup blev uppköpt av Google. Det är en intressant intervju där den här social media-pionjären filosoferar kring internet och hur vi använder tid (på finska). Och det stämmer att Facebook, Twitter, Intstagram, Tinder kan äta upp en osund del av vår tid och att folk antagligen skulle må bättre av att parallellt läsa romaner. Och barn ska inte tillbringa all sin vakna tid framför en skärm.

Men generellt det finns också nåt som stör mig i positionerandet kring att vara emot sociala medier. Det påminner mig lite om de där människorna som alltid är noga med att påpeka att det bara tittar på TV när det kommer nyheter och dokumentärer. Eller som tycker att all musik gjord efter 1970-talet per definition är skit (hade en före detta pojkvän som tjatade om detta). Folk som ofta påpekar att de inte har tiiid med internet. 

Hörni, allt var inte bättre förr. Före internet slukade inte folk poesi från tidig morgon till sen kväll. Barn tyckte också på den tiden att det var tråkigt att åka bil, ha tomma eftermiddagar och städa sina rum. Ungar har fantasi och är lekfulla parallellt med Netflix (att snubben i intervjun nämner en skola som anställt en lekkonsult tyder mer på amerikaners företagsamhet och förmåga att sälja alla tänkbara tjänster).

Jag älskar internet. Utan nätet skulle jag bara läsa en bråkdel av de artiklar jag läser nu för tiden. Jag skulle inte heller ha en lika spännande och rolig vänskapskrets. När jag för tio år sedan bodde i Buenos Aires hade jag inte nära på samma kontakt med mina vänner som jag i dag pratar med på Whatsup, Snapchat, Viber och what not. Majoriteten av mina arbetsuppdrag skulle inte existera utan internet. En stor del av mina vänner skulle aldrig ha träffat sina pojk- och flickvänner utan Tinder. 

Sociala medier är kommunikationsverktyg, internet är inte ont i sig och allt var inte bättre förr. I grund och botten handlar allt bara om hur vi väljer att använda dem och distribuera vår tid.



Okategoriserade

Veckans läsning

14 februari 2015

Johanna bloggar om att tidningarnas prioritet INTE ska vara att skriva om det läsarna vill ha.Jag blir galen när folk säger att tidningarna ”ska skriva det som läsarna vill ha”, och alltså utgå ifrån vad som blir klickat på nätet och vilka löp som säljer lösnummer. Inget kunde bli mer fel. Jag tycker att journalister har ett ansvar i att berätta om det som läsarna inte tidigare visste att de ville läsa om. Det är ju hela poängen.”

Det tog bara en generation för att få oss att raka bort det mesta håret på kroppen.

Kina har den största skulden för den massiva mängden plast i haven, men vi andra ska också skämmas.

Inför Alla hjärtans dag: How we write about love. I olika åldrar skriver vi olika om kärleken.

Den allra vanligaste terroristen är en hämndlysten vit man med ett vapen. 

Senaste kulturella insidern: ”Like Uber for…

Det bästa årtiondet? 1990-talet såklart!

Och till slut: Love in the age of Twitter. Hur vi förändrar vårt beteende på sociala medier på basen av våra kärleksrelationer.

Och den här där Cindy Crawford 48 år gammal modellerar utan photoshop. Egentligen tycker jag inte att man ska göra en så stor grej av att folk visar upp sig i underkläderna. Det är liksom inget nytt med det, men kudos till Crawford för att våga visa en kropp som skiljer sig från de flesta andra vi ser i media.


Och här är en text i Columbia Journalist Review om så kallade ”storytellers” i media.

Okategoriserade

Seven Days & vilse i bergen

14 februari 2015

Hänt i  Österbotten:

Så jäkla roligt att Seven days äntligen öppnat! HSS Medias storsatsning på bloggar, krönikor, podcaster och Humans of Österbotten. Dessutom är Linn en av personerna bakom satsningen. Allt känns rätt och bra med detta. Heja heja!

Hänt i  Los Angeles: 

Vi gjorde ett nytt försök att hitta baksidan av Hollywood. Först gick allt bra. På trekvart hajkade vi, visserligen svettiga men vid gott mod, upp till toppen, beundrade utsikten och gratulerade självgott varandra över att ha flyttat till L.A. På vägen ner tog vi en felsväng som förlängde expeditionen med ungefär 7 miles. Det är JÄTTEMYCKET i kilometer, speciellt om man hajkar i sällskap av en nästan femåring och 29 graders värme. 

För att orka föreställde vi oss att vi var mitt inne i zombieinvasionen och var tvungna att ta oss fram genom bergen för att överleva epidemin. Det kunde givetvis ha uppstått en dålig stämning. Så där som det blir ibland då den ena råkar läsa fel på kartan, men när krisen är som störst visade det sig att vi biter och håller ihop.

Allt detta var ändå värt ansträngningen för den sista mobilbilden här under.








Okategoriserade

Bakom Hollywoodskylten

13 februari 2015

Los Angeles Times skrev om att stigen bakom Hollywoodskylten öppnat igen och jag tjatade ihjäl resten av familjen på att vi borde testa den. Eftersom jag är visionären i familjen, den som får ut alla hur huset, pekar riktningen med hela handen och inte så himla noga med detaljer slutade vår utflykt till bakom Hollywoodskylten med den här utsikten. 

Visste ni att det förr i tiden stod Hollywoodland?


Okategoriserade

Brandmän, 50 Shades och filminspelning

12 februari 2015

Jag har sällan varit så osugen på att se en film som 50 Shades of Grey. Den verkar fruktansvärt klyschig och tråkig. Däremot är min kollega Andreas recension av den alldeles lysande.

I går kom Magnus hem och sade att han tränat i trapporna som leder ner till stranden i slutet av vår gata. Jag gjorde samma sak (fast givetvis lite hårdare) och fick sällskap av ett gäng brandmän som också brukar springa i trapporna. Försökte hålla deras takt, men gav upp efter fem varv. När jag gav mig iväg highfivade vi varandra och ropade Good job! Älskar USA.

Sprang vidare ner till stranden där det på gick nåt slags filminspelning. Ljuset var minst sagt magiskt. Kom hem, fick pasta, såg en film, somnade.


Tankar saker som snurrar i mitt huvud: Bränner mig varje gång jag petar upp ett bröd från rosten. Netflix lade av misstag ut hela House of Cards säsong 3 i går, men upptäckte sitt misstag och drog tillbaka den efter 30 minuter. Magnus kommer snart att besöka Norden. Jag behöver nya skor att springa i. Broad City! Hannas nya citronpasta är min nya favoritpasta. Vidar är inne i en fas där han spelar ut Maggie och mig mot varandra. På tal om Vidar så besökte vi hans framtida skola i går. Parks and recreations – så jävla bra sista säsong. Varför vaccinerar inte folk sina barn? Väktaren som misshandlade nioåringen. Döden, döden, döden.

Okategoriserade

Grabbvecka på Yle

11 februari 2015

På Yle, alltså public service i Finland, kör ett av aktualitetsprogrammen temat: Karlvecka (Äijäviikko). Äija betyder ungefär karlakarl, riktig man eller kanske grabb. Jag vet inte riktigt om det finns nåt motsvarande ord på svenska. Så här kanske: När reklambyråer vill sälja köttprodukter till en viss målgrupp män använder de ordet äijä

Under den här veckan kommer programmet Halv sju att granska historiska män, män med speciella intressen (till exempel snöskottning) får stiga fram och prata om sina älsklingssysslor, män får tala om vilka råd de fått av sina pappor och så utlovas ”intressanta manliga gäster”. Tittarna får skicka in sina egna mansberättelser. I slutet av veckan klär redaktionens kvinnor av sig och uppträder halvnakna framför männen. 

Nu tänker ni: ”Vad kul att Yle satsar på satir, det ligger ju minst sagt i tiden! Ett bra sätt att lyfta fram stela könsroller, stereotypa uppfattningar och skev representation i media. Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, men förekommer bara i en knapp fjärdedel av det globala nyhetsflödet. Gud vad skönt att public service står upp alla tittare.”

Men det är inte satir. Det är bara finsk television.

Okategoriserade

Frilansarens osäkerhet

10 februari 2015

Det där med att säga upp sig från sin fasta journalisttjänst, emigrera och tro att man klarar sig på egen hand ger mig ibland HERREGUD VAD HAR JAG GJORT-känslor. Oftast kommer de precis innan jag ska somna eller när jag ska betala hyran. Eller när jag förhandlar om arvoden. I går kväll hade jag ett sådan känsla. Då passade jag också på att fundera på vilken vidrig mor jag är som rycker upp min son från hans rötter, fråntar honom möjligheten att på regelbunden basis umgås med sina mor- och farföräldrar och sina kusiner, utsätter hela familjen för JORDBÄVNINGSRISKEN och på det stora hela prioriterar kul och spännande framför hemvant och tryggt.


Men så finns det dagar då jag kan jobba från goda vänners terrass med den här utsikten. När folk svarar på mail och texten flyter som om jag skulle vara nåt slags proffs. När Vidar leker med grannarnas barn (på engelska) och Magnus kreativitet tar sig i uttryck i både musik och text.


Och då tänker jag: Äh, det löser sig väl med allt. Vem har sagt att en fast anställning är det säkraste man kan ha.


Okategoriserade

Maggie bloggie

10 februari 2015

Läser ni förresten Maggies blogg? Det är en vardagsblogg, nej LIVSSTILSBLOGG, om vad vi pysslar med i LA. Jag skulle kanske inte kalla den extramaterialet på DVD:n till min blogg, men en annan version av verkligheten är den här bloggen eventuellt.

Hur mycket gillar en inte detta: Instagramkontot Hot Dudes Reading. Snyggingar som läser riktiga böcker på metron. Sedan kan ni surfa vidare till de underligaste hälsotrenderna i år (vem av er blandar smör i kaffet? Lika bra att ni kommer fram genast så blir det inte konstigt stämning senare när vi tar en kaffe tillsammans). I USA pratas det mycket om att frysa sina ägg och bli mor efter att karriären kickat igång (obs, här finns det ej vårdbidrag). New York Times har en egen vinklubb (KSF och HSS Media, kunde de vara nåt? Kanske med vodka eller öl).  Och det här har vi ju pratat om tusen gånger, men skadar inte att upprepas: How to catch the best deals on flights. Ja och så vill jag påminna er om att vi varje vecka på podcastens FB-sida länkar till texter som inspirerat veckans diskussion.

Fråga: Tycker alla att de är smartare än genomsnittet?

Okategoriserade

Vittvätt, feminism och public service

9 februari 2015

Jag ser den här podden som trafiken i Los Angeles. Inte alltid i tid, men ändå spännande att uppleva.

Den här veckan handlar det om olika former av innehåll, Maggan håller en monolog om public service, jag pratar Uber och whitewashing och rasism och så blir det givetvis en feministisk spaning på slutet.

 
Övriga ämnen som diskuteras hemma i hushållet är om killar kan ha hårband och nagellack och varför det är en självklarhet att de kan det.