Okategoriserade

Skammen av att ta miste på bekanta

30 mars 2015

På väg hem från Santa Barbara sa Maggie: Är inte det där Riikka och Matias? och pekade mot en blå Saab som påminde om våra kompisars bil. Jag hängde ut genom fönstret och vinkade tills paret märkte mig och vi tillsammans kunde konstatera att vi inte alls kände varandra. Jag kände en oproportionerligt stor skam. Skammen av att ta miste på bekanta.

Funderade på Facebook och hur folk verkligen skriver vad som helst där. De hänger ut sina ex, skryter mer och mindre blygsamt, rapporterar varje rörelse de gör, lämnar in idrottsresultat, är light-rasistiska och helsexistiska. Först rynkade jag på min elitistnäsa, men sen slog det mig att sånt är ju livet utanför Facebook också, och att det kanske är bättre att sociala medier speglar verkligheten än skapar nåt slags utopi. Det slog mig också att det antagligen är ett mänskligt drag att inte inse att det läser långt mycket fler människor än de som kommenterar och likear. 

Ja, och så är vi hundvakter för några dagar. Spännande för alla inblandade. Hej från Santa Barbara!


Fråga om baddräkt
Podden: Är 2015 mensåret i USA?

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply Mia 30 mars 2015 at 08:55

    I love you guys!!! Måndag morgon, kaffe i sängen och er podd, alltså det kan inte bli bättre. Startar dagen med superhumör och många nya tankeställare. Det är så intressant vad ni tar upp, tycker jag, och sku helst hoppa med i diskussionen. Det där med leksaker och skrikande barn tänker jag definitivt testa på! Alltså låta min dotter skrika -eget fel butiken- haha. Nej men verkligen, tack ska ni ha. Det där med sport har jag inte heller någonsin fattat varför det är så viktigt, men det är väl nog pengar det handlar om. Pengarna finns för männen, utrymmet ges åt männen. Den manliga sporten är den riktiga sporten, damernas X intresserar inte många. Tyvärr. Sku kunna babbla på men nu är det stop för denna gång. Ha en bra vecka ! Tack och kram, Mia S.

  • Reply Rockorkarinteenskrivahelasitthandle 30 mars 2015 at 10:22

    Jag är nog en av de där som glömmer att "polera ytan" på fb och har funderat mer och mer på det i takt med att människor som kanske inte känner mig så väl och har förmågan att läsa in "mig" i förhållande till ironi, sarkasm etc i det som skrivs. Jag är ganska kluven till det där, å ena sidan så känner jag ju behovet av att polera till profilen i förhållande till att "branda" mig själv. Å andra sidan så gillar jag inte riktigt att det är det polerade och tillrättalagda som presenteras som normalt. Jag ser framför mig att vi hamnar i en situation där det till slut enbart går att prata om vädret eftersom ingen någonsin vågar berätta något om sig själva. Resultatet av denna kluvenhet? Jag blir tystare och tystare och i en förlängning så tror jag att jag, i den mån jag använder fb alls enbart kommer att uppdatera om min egen forskning.
    Boring, men överlevnad

  • Reply Peppe 30 mars 2015 at 17:58

    TACK! Så roligt att du lyssnar och att du gör det i en så perfekt miljö som kaffe och säng.

  • Reply Peppe 30 mars 2015 at 18:00

    Jag håller med, det blir konstigt om man bara lägger upp damtidningsversionen av mig själv. Eller vi skapar en konstig värld. Sen funderar jag snarare på alla som skriver halvtaskiga saker om andra människor, att de inte fattar att allt som sägs på internet är evigt och offentligt.

  • Leave a Reply