Okategoriserade

Vi dömer alla varandra

22 april 2015

Läste ni om mamman som lämnade sin fyraåring i bilen för att under några minuter skynda i en affär för att köpa hörlurar han kunde ha under en flygresa de skulle göra samma kväll? Hon blev arresterad och skrev om incidenten. Efter att hennes berättelse publicerats hörde flera andra kvinnor av sig. En av dem hade, för några minuter lämnat sin åttaåring och sin fyraåring i bilen för att rusa in i en affär och köpa toapapper, en annan lämnade sin sovande fyraåring, också för ett par minuter och en tredje en treåring. Det var inte speciellt varmt ute och alla hade lämnat bilfönstret öppet en bit. Alla blev arresterade.

Den första mamman skriver att hon är intresserad av vilka sorts människor som ringer efter polisen efter att ha sett ett barn i en parkerad bil, med fönstret på glipa och en mamma som rusar ut någon minut senare. Hon säger att det är lättare att ringa polisen än att inleda en diskussion med en främling. 

Här är hela texten, lång och intressant. Tråkigt bara att papporna som vanligt är så frånvarande.








SÅ VANLIG DAG!
Mindre empatiska resultat

You Might Also Like

20 Comments

  • Reply minna lindeb 22 april 2015 at 05:46

    Jag sku säkert också ringa till polisen.
    och den dag nån ringer till polisen om den tror att jag är psykopat så lovar jag att ta det som en man. Alltså låtsas vara normal och tjomis med polisen : )

  • Reply Peppe 22 april 2015 at 06:19

    hahaha! det skulle du. 🙂

    jag kan inte ens tänka på alla de som lämnar/glömmer sina barn i bilar varma sommardagar här i USA (och kalla vinterdagar för den delen också). Så hemskt.

  • Reply Miki 22 april 2015 at 12:35

    I en småstad i Finland känns det inte så farligt att lämna barn i bilen en liten stund. Jag gör det inte främst sen en bekant genom fönstret såg sin bil, som inte var igång, fatta eld pga. ett elfel. Sen dess vågar jag inte.

  • Reply Anonym 22 april 2015 at 13:52

    Jag vet inte riktigt vad jag tänker om detta ämnet. Flera saker. För det första: en olycka kan hända alla föräldrar. Samtidigt: jag har aldrig lämnat mitt barn i bilen. Jag har varit frestad att lämna honom i bilen i garaget till lägenheten istället för att väcka honom innan jag burit upp väskor och packning. Men jag har som regel att försöka att aldrig lämna honom obevakad alls. Inte ens fastspänd och sovande i bilen i garaget. Eftersom det skrivs mycket om barnsäkerhet i Sverige tycker jag att jag har mer säkerhetstänk än franska föräldrar. Är det en bra sak eller är jag onödigt överbeskyddande. I Frankrike har det precis blivit lag pâ att ha brandvarnare till exempel… Vad jag försöker komma fram till är att kanske det är bra att polis tillkallas och att fallen uppmärksammas för att statuera exempel. Men trevligt eller empatiskt är det ju inte och kanske onödigt. Perfekta föräldrar existerar inte!

  • Reply Anna 22 april 2015 at 14:01

    Jag skulle aldrig lämna mina barn (2+1år) i bilen ens för att bara köpa mjölk. För det första underskattar man oftast tiden man är borta och träffar man nån bekant kan det lätt hända att man fastnar ännu längre. Så jag har full förståelse för att polisen tillkallas. Dessutom, vad händer om butiken blir rånad och jag inte slipper ut eller om jag får en sjukdomsattack i kassakön. Vem vet om att mina barn grillas i bilen då?

  • Reply Anonym 22 april 2015 at 14:28

    Men detta är intressant. Jag är övertygad om att jag skulle kunna glömma mitt barn, tappa bort, skada av misstag. Jag bor ju i Frankrike. Här ser jag ju ofta barn som blir slagna i offentliga rum. Eftersom det är lagligt här ingriper jag ju inte. Jag skulle önska att jag skulle kunna ringa till polisen. Men det kan jag ju inte? Jag sâg en pappa slâ sin ettâring 15 gânger pâ handen under ett par timmar, ettâringen försökte slâ tillbaka, och pappan spände även fast honom med säkerhetsbältet som straff. En mamma som gav sin fyraâring fyra örfilar pâ samma resa. (Jag flög frân Paris till Kreta). När fyraâringen började grâta blev han ju tröstad och kramad. Eftersom att det är lagligt att slâ barn i Frankrike är det ett ämne jag ens undviker att diskutera. Man försöker även lära sina spädbarn att inte grâta pâ natten i Frankrike. Man väntar alltid ut barnen innan man plockar upp barnen. Men jag säger ju inget eftersom det är jag som är främmande i Frankrike, dâ skulle jag kanske inte ha nâgra vänner här… Och jag har funderat om jag borde lâta mitt barn växa upp här eftersom det även bland barn finns mer psykiskt och fysiskt vâld som jag upplever det. Däremot om nâgon skulle frâga mig skulle jag ju berätta. Jag har sâklart funderat över om jag borde försöka berätta att vâra vänner borde använda svenska bakâtvända bilbarnstolar… Men jag lâter franska föräldrar göra pâ sitt sätt. Men visst dömer jag? Det är svârt när man konfronteras med tvâ olika uppfostringskulturer precis som det stâr i artikeln.

  • Reply Anonym 22 april 2015 at 14:38

    Och sedan vet man att man inte själv alltid uppskattar alla välmenande kommentarer. I Frankrike fâr man absolut inte ställa ifrân sig sin barnvagn eftersom risken är?/upplevs? större att barnet ska bli kidnappat. Alltsâ vid grönsaksdisken i affären kan du inte släppa vagnen för att gâ runt och plocka ât dig bananer en meter bort… vilket jag ju alltid gjorde i Sverige… I Sverige kan man ju till och med ställa vagnen utanför fönstret… Gör man det i Paris dâ ringer nâgon polisen! Och som svensk sâ kommer tanter alltid upp till mig och tycker att mitt barn har för kalla kläder. Man kan inte amma ute i Frankrike med samma självklarhet, eller att ens flaskmata pâ en bänk pâ gatan, det ser underligt ut, blöjor byter man hemma. Barn fâr inte ha napp och barn fâr inte sitta i vagn efter 1-2 ârs âlder. Samhället är mer uppdelat i barnvänligt och inte än i Sverige där barn ses mer överallt.

  • Reply Anonym 22 april 2015 at 16:07

    Helt galet tycker jag.Tycker man snabbt kan springa in i butiken då barnen väntar…De har blivit så sjukt hela allt på sistone, galet överbeskyddande, barnen får ju knappt gå ut på gården på egen hand. Ho ho ho liksom!

  • Reply Anonym 22 april 2015 at 17:12

    Här på Drumsö lämnade jag precis min tvååring i bilen som var parkerad (lagligt!) 5 m från postens dörr när jag sprang in och lämande ett paket. Vet att man i USA anmäler till polis/social för barn som lämnats sovande utanför caféer, och en bekant som nöjt hade sin bebis sovandes ute i vagnen så som vi i Norden brukar göra kort därefter ringde hennes granne på dörren och frågade att "är allt ok?" Dom trodde hon hade flippat, typ förlossningsdepression och lämnat bebin ute…
    Jag är nöjd som förälder i Finland <3

  • Reply Peppe 22 april 2015 at 17:44

    Jag tycker att detta är så otroligt spännande. Hur vissa saker är självklara för oss finländare (att lämna sin baby sovandes i vagnen utomhus), medan andra är helt oacceptabla. Här får ju barn under tolv inte heller gå hem ensamma från skolan om så det bara handlar om ett kvarter.

  • Reply Helena S 22 april 2015 at 19:17

    Just det! Varför är det ok att lämna en spädis i vagn utanför en butik men fel att lämna kids i en låst bil när man snabbt måste uträtta ett ärende nån minut? Lite folkvett tack! Blir galen på dessa idioter som inte har annat att göra än ställa till med skit för hyfsat bra föräldrar pga av situationer de inte har nån aning om. Kan inte tro att ett barn skulle traumatiseras av en minuts bilsittande en grå halvkall eftermiddag i Hesa tex. Annat såklart i stekhett Cali.

  • Reply Anonym 22 april 2015 at 19:41

    EXAKT så tycker jag med! Jag har några gånger lämnat min ett-åring i bilen om jag rusat in efter mjölk i affären eller hämtat ut ett paket från posten medan han suttit fastspänd i bilen några meter bort (vi bor i en mindre stad) – så verkligen inte många minuter – och man känner ju sina barn, han är inte ett ängsligt barn som gråter direkt jag inte syns till…

  • Reply Anonym 22 april 2015 at 19:42

    Håller SÅ med!

  • Reply Anonym 23 april 2015 at 12:08

    VI har en gång lämnat vår då femåriga son i bilen ensam, för att han uttryckligen ville det. Rusade in efter en glömd sak från butiken och rusade ut. Han var hur nöjd som helst för att han vågat bli kvar ensam.
    Tidigare har vi inte kunnat lämna honom ensam – och jag skulle inte ens ha lämnat honom ensam sovande eftersom jag vet att han blivit panikslagen om han vaknat och jag varit borta.

  • Reply Anna 23 april 2015 at 12:14

    Jag skulle nog inte lämna ett spädbarn i vagnen utanför butiken heller, däremot nog på egen gård.

  • Reply Hanna 23 april 2015 at 19:37

    Det att e inte kan lämna barnen obevakade en endaste sekund handlar väl om utveckling mot att vi alltmer överbeskyddar och begränsar barnens rörelseutrymme. Brukar ofta observera föräldrar i lekparker och speciellt de som klättrar med barnen i alla ställningar och följer dem som en skugga. Senast jag åkte båt stod det t.o.m. föräldrar inne i bollhavet och bevakade sina barn. Wtf tänkte jag och fortsatte läsa min tidning. Tycker faktiskt att det känns sundare med en förälder som stirrar djupt ner i sin smarttelefon än en som bevakar sitt barn som en hök på dylika ställen.

  • Reply Anonym 24 april 2015 at 10:01

    Eller så finns det kanske föräldrar som på allvar är intresserade av att leka med sina barn och väljer att lägga undan telefonen när de är i parken.

  • Reply Hanna 24 april 2015 at 16:37

    En vuxen människa hör inte hemma i en klätterställning om det redan trängs tiotals eller tjugotals barn där. Och att trängas i bollhavet är helt galet. Man far väl ändå med barnet till lekparken för att den ska kunna hitta jämnåriga för lek. Leka tillsammans kan man göra hemma.

  • Reply Anonym 24 april 2015 at 20:36

    Med ett tjugotal ungar i en klätterställning är det nog bara bra om en förälder visar litet intresse, i synnerhet om alla andra hänger över sina telefoner.

  • Reply Anonym 15 maj 2015 at 12:33

    Det här med att haka upp sig på om en förälder hänger på sin telefon är ju ganska så intressant. Har aldrig hört någon klaga över att en förälder sitter och läser en bok medan barnen sparkar fotboll eller dansar balett. Kan vi inte vända på steken… kan det verkligen vara bra för barn att få fullständig uppmärksamhet jämnt och ständigt. Så fort dom krystar till lite. "Ja, vad är det älskling….". Välkommen till verkligheten senare i livet säger jag bara…

  • Leave a Reply