Monthly Archives

maj 2015

Okategoriserade

Viewer discretion is advised

21 maj 2015

Viewer discretion is advised innan ni läser vidare

Under de senaste dagarna, veckorna, har jag haft förkylning som utmynnat i en stundvis mycket smärtsam bihåleinflammation. Det som kommit ut ur min vänstra näsborre har påmint mer om feta trädgårdssniglar än om snor. På morgnarna har det varit blod. Jag har gömt mina näsdukar innan Magnus hunnit se dem eftersom han hotat med att skicka mig till en läkare. Men nu är jag frisk! Välkommen hälsan! Hej livet!

Lunchade i dag med mina vänner Saara och Riikka som båda rekommenderade den här New York Times-texten av en antropolog som flyttade till Upper East Side och blev intresserad av riktigt rika hemmamammor, GLAM (glamorous stay-at-home-moms,) med examen från fina universitet. Mödrar som satsade enormt mycket på att deras tre-fyra barn skulle få den perfekta uppväxten. Minst lika spännande och främmande läsning som om antropologen skulle ha skrivit om en folk som vuxit upp i en regnskog i Borneo.


”A wife bonus, I was told, might be hammered out in a pre-nup or post-nup, and distributed on the basis of not only how well her husband’s fund had done but her own performance — how well she managed the home budget, whether the kids got into a “good” school — the same way their husbands were rewarded at investment banks. In turn these bonuses were a ticket to a modicum of financial independence and participation in a social sphere where you don’t just go to lunch, you buy a $10,000 table at the benefit luncheon a friend is hosting.”
But what exactly did the wife bonus mean? It made sense only in the context of the rigidly gendered social lives of the women I studied. The worldwide ethnographic data is clear: The more stratified and hierarchical the society, and the more sex segregated, the lower the status of women.”


Jag vill kommentera det här på bloggen men måste fundera på det först.

Okategoriserade

När Steve flyttade in och andra tankar

20 maj 2015

Häromdagen började Vidar presentera sig som ”Steve” först tyckte jag att det enbart var roligt. En gullig övergående fas. Sedan mindes jag att jag började kalla mig Peppe i fyraårsåldern. Mamma och pappa ba: ”Aaaw, så gulligt och övergående”. 

Har funderat på hur oerhört mycket en rekommendation på internet väger nu för tiden. Folk länkar hit och dit hela tiden, men jag är oerhört selektiv med vem som länkar för att klicka mig vidare. Läser en intressant rubrik, ser vem som länkan till den och, njaa, kanske inte eller detta måste vara bra!

Det är hur lätt som helst att äta ohälsosamt här i Amerika och för att Vidar inte ska leva på mac’n cheese har Maggie infört en lek där man inför varje måltid räknar färgerna på tallriken. Olika nyanser av brungult får underkänt. Känns mycket pedagogiskt.

För övrigt har jag tillbringat hela morgonen med att läsa om kulturmannsbråket i Sverige. Jag älskar att Witt-Brattström ryter till och jag tycker att det visar att svenskar inte alls är så ängsliga och konflikträdda som man i Finland kanske tror. Speciellt gillar jag att det är en kvinna som ryter till. Vår kultur tycker att det är så EXTREMT JOBBIGT med arga kvinnor. Läste också Knausgårds lååånga försvarstal, men tycker att han hade rätt om litteraturen, men att det ändå inte är ett direkt svar på Witt-Brattströms kritik. Och Jonas Gardells ”du är en vit sårad heteroman-kommentar” på Knausgårds essä. Om ni vill gotta ner er ordentligt har Nöjesguiden gjort en re-cap med länkar till en massa inblandade.

Dessutom finns det en intressant social media-aspekt här. Folk diskuterar så klart för att de vill diskutera, men jag kan inte undgå att notera ett visst positionerande eller identitersskapande där man väljer sida på basen av vilken sorts kulturmänniska man själv vill visa att man är.



Okategoriserade

Den regelbundna podden

20 maj 2015

Efter inköpet av en ny mikrofon kommer podden att vara både regelbunden och ljudmässigt högkvalitativ. Den här gången talar vi om riksdagsledamoten Toimi Kankaanniemi som skickat sexförslag till halvfrämmande kvinnor, om hur vi påverkas av populärkulturen och varför det inte är en lösning att bara !skicka hem” alla kvinnor som jobba som prostituerade.

Okategoriserade

Morgonjobbaren

20 maj 2015

Magnus tycker att jag jobbar hela tiden, men det är inte helt sant. Jag jobbar mest och bäst mellan klockan 8 på morgonen och ungefär lunch. Jag är en jäkla maskin på förmiddagen, skriver social media- strategier, kolumner, blogginlägg, artiklar och allmän korrespondens. Efter lunch går min leveranskurva brant ner, jag blir långsam och mindre smart, och gör sedan en snabb comeback mot kvällen och sedan slockna helt efter klockan nio. 

I dag körde jag morgonpasset som vanligt, efter lunch gick vi ut för att klippa Vidar. På vägen förbi postluckorna tog Magnus fram ett paket som han gav mig. Det visade sig vara den nya iphonen som han köpt till sig själv, men i sista stund bestämt sig för att ge till mig. ”Vi är ju ändå ungefär samma själ” sa han. 

Tröjan har jag förresten fått av Andrea på UrbanA. PERFEKT passform.

Okategoriserade

Lära barnet simma

19 maj 2015

Hej Peppe!

Nu tänker jag igen fråga dig, min guru inom föräldraskap: hur har ni tänkt med Vid och simningen? Alltså, hur har ni lärt honom simma? När kunde han simma så pass bra att ni kände att ni kan låta honom hänga i poolen?

Jag tänker att simkunskap är ju något av det viktigaste man kan lära sitt barn, men jag vet inte, behövs det (dyra?) simskolor eller kan man ta det på DIY-princip? Hur tänker folk i L.A kring det här? Där är det ju mycket vanligare med pool på bakgården.

Eva

Hej Eva!

Bra fråga! Vidar har alltid älskat vatten (kanske för att Magnus och jag också gör det) och lärde sig simma redan som fyraåring. Alltså, han simmar inte tvåhundra meter crawl, men håller sig flytande och kommer framåt. Kan dyka efter grejer. Hemligheten är att vistas i vatten. Min kompis Cissans mellanbarn lärde sig simma som tvååring antagligen för att det fanns en pool tillgänglig hela tiden.

Jag är faktiskt utbildad simlärare, men det har nog inte haft så mycket att göra med vår strategi för att lära Vidar simma. Jag tror att det mest handlar om att lära barnet att inte vara rädd för vattnet (men ändå visa repekt för det). Gör det till en rolig grej.
Vi lämnar såklart aldrig Vid ensam i poolen medan vi själva är inne och kollar på tv-serier. 

Drunkningsolyckor är tyvärr jättevanliga i amerikanska stater med varmt klimat och hur med simbassänger. Den här videon har jag lagt upp förut, dålig kvalitet och långsam, men helt fantastisk. Hur redan en ettåring kan lära sig att flyta:

Okategoriserade

Lästips för Netflixaren

18 maj 2015

På Bokhora skrev jag om hur sociala medier och Netflix tar över mitt kvällsläsande och bad läsarna tipsa om böcker som har ett sånt sug att man inte kan lägga dem ifrån sig. Och Bokhoraläsarna levererade. Här har ni en lååång lista med boktips.

PS när jag ändå tipsar om bra läsning vill jag att ni läser Ebba Witt-Brattströms text om kulturmannen. Fierce, som folk skulle säga här i L.A. (om de läste DN).


Själv läser jag denna just nu. 

Okategoriserade

Pool- och grillsöndag

18 maj 2015

Så fort Maggan kom hem från Las Vegas körde vi iväg till några vänner i Laurel Canyon för att äta lite grillmat, spela pingis och låta barnen underhålla sig själva i poolen. Fördelen med klimatet och stora trädgårdar här är att man en söndag eftermiddag kan göra det just detta. 


Magnus inledde faktiskt med att förlora i pingis, men det talar vi inte mer om.

Det var lite kyligt i luften så jag myste in mig i min tröja från Lindas butik DinoDina. Om ni befinner er i Karis i sommar måsta ni svänga förbi där. Vi talade förresten om hur ens kropp anpassar sig efter klimatet. Är det 20 grader hemma i Finland fryser jag sällan, men när kroppen vänjer sig vid att det alltid är ganska varmt känns 20 plötsligt svalt. Vi talade också om kameltåns comeback. Ska blogga mer om det en annan dag.

Magnus och Alexia.


När klockan närmade sig sju och det började skymma fiskade vi upp det sista barnet ur bassängen (Vidar) och körde tillbaka till Santa Monica.

Okategoriserade

Män som kvoterar in män

17 maj 2015

Hej, ska vi tala om kvotering?

Tre fjärdedelar av regeringsförhandlarna i Finland är nämligen män. 

Folk som är emot kvotering brukar utgå från att alla börjar från samma plats, liksom status quo, och sen väljs helt enkelt den mest kompetenta. De glömmer bort att A) de som väljer inte är neutrala och att alla börjar inte från ställe, vissa har en kortare väg till makten (tack vare av klass, kön, hudfärg etc) och B) ”kompetens” kan vara en subjektiv term och handlar delvis om vem det är som definierar det. Är det mest män som rekryterar gör de det oftast enligt normen och normen är mannen i de här sammanhangen. Det finns nästan alltid  en majoritet av (vita) män i regeringsförhandlingar, i bolagsstyrelser, på musikfestivaler, i historieböcker och så vidare. 

Man kan säga att män kvoterar in män.


Ni vet det där experimentet som gjorts hundratals gånger där man skickar in identiska ansökningar med samma betyg och meriter och de med ett mansnamn alltid upplevs som mer kompetenta än de med ett kvinnonamn? (Samma experiment kan göras med ”inhemskt” och ”utländskt” namn. Sydsvenskan testade för några år sedan med namnen Erik och Hassan. Erik blev kallad på intervju, inte Hassan). Det visar att vi bär på fördomar som vi kanske inte alltid själva identifierar. Genom kvotering vänjer vi oss vid fler än en typs människor representerade i olika sammanhang.

Håller man fast vid att det alltid är de mest kompetenta som representerar folket säger man samtidigt att kvinnor, rasifierade, folk med funktionshinder, sexuella minoriteter etc är inkompetenta. Eller alltid mindre kompetenta än vita män.

Jämställdhet är ingenting som sker av sig självt och om män fortsätter kvotera in varandra (se till exempel regeringsförhandlingarna i Finland) kommer vi att fortsätta leva i en värld där det är ett stort privilegium att födas som en vit man, medan vi andra får stå vid sidan om. Att kvotera in någon handlar vanligtvis om att ge en person med samma, eller högre, kompetens en plats hen annars inte skulle ha fått på grund av kön, klass, etnicitet, sexuell orientering eller annat som har lägre status än normmannen.


Okategoriserade

Vidar avbokade Vegas

16 maj 2015

Maggan ska jobba i Las Vegas ikväll igen och han övertalade mig och Vidar att hänga på. Jag hade till och med sett fram emot att hänga vid en hotellpool (är inte speciellt långsint) då Vid vaknade klockan fem och kaskadspydde ner sovrummet. Det är första gången på fem år som barnet har spysjuka (eller i somras hade han visst det, men då var jag bortrest) och jag var givetvis handfallen av chock och skäck. Needless to say stannade vi hemma medan Magnus ensam körde iväg mot Vegas. 

Passade på att se slut den australiensiska versionen av The Slap på Netflix och du som hyllade den här i kommentarsfältet har jäklar rätt, den är bättre än NBC:s version. 

PS Tänkte sätta ihop en Los Angeles-guide för er som funderar på att besöka staden. Finns det något speciellt ni vill ha tips om?


Okategoriserade

Lördagsläsning

16 maj 2015

New York Times har på sistone publicerat flera texter där de smått överraskat konstaterat att många new yorkare vill flytta till Los Angeles för att det här råder ”trevligt klimat både väder- och kreationsmässigt”. En av mina favoritskribenter Ann Friedman skrev en rolig text i Los Angeles Times om hur det, hör och häpna, faktiskt går att bo i NYC trots det ”hemska klimatet och svårigheten att få tag på god mexikansk mat”. Jag fnissade.

På tal om NYT har ni väl inte missat texten om slavarbetet på nagelsalonger? Vi pratade om den i podcasten (OBS! ny mikrofon och sjukt bra ljud). Bra läsning om hur hemskt människor behandlar varandra. Intressant också ur en journalistisk synvinkel. Vice intervjuade journalisten som gjort reportaget.

På tal om journalister ville en i Philadelphia skriva om Uber, men det var så svårt att få tag på någon att intervjua att hon själv började köra och skrev om sina upplevelser. Uber fick minus, om vi säger så. Brun utanpå och vit inne: kokosnöten. Generation Y är inte så jämställda som vi hoppades på. Wearables och hur allt vi gör digitaliseras. Tess Holliday är tjock och supermodell. ”Att vara tjock är bara ett adjektiv. jag bryr mig inte”, säger hon. Och så Googles självkörande bilar.

Uppmanar er att se på Inside Amy Schumer. 

Förresten, Maggan och jag samlar alla texter vi tycker är intressanta på podcastens Flipboard-sida.