Okategoriserade

The struggle på finlandssvenska

26 september 2015

I den senaste podcasten En varg söker sin pod talade Liv och Caroline om Mark Levengoods finlandssvenska. De diskuterade specifikt Levengoods medverkan i ett tv-program på SVT (Tro, hopp och kärlek?) och var överens om att Levengoods starkaste kompetens är att han pratar gulligt. 

I går var jag ute och åt middag med några svenska favoriter. Vi började prata om min finlandssvenska och det slog mig att finlandssvenska, i Sverigesvenska öron, ger två helt olika associationer. Antingen den gulliga Muminsvenskan eller den finska stereotypa till hårdheten med sisu och PERKELE. Sen sade Pernilla att hon tyst för sig själv brukar läsa upp sms:en jag skickar henne på finlandssvenska. Mycket gullig. Nu undrar jag: Gör alla svenskar det?

The struggle is real, som min skånska kompis Elin sa.


Kvinnlig galenskap
Ingen lust att flytta hem

You Might Also Like

15 Comments

  • Reply Anonym 26 september 2015 at 01:29

    nog förstår dom väl att svenska är ditt modersmål?

  • Reply Peppe 26 september 2015 at 01:32

    JA! Självklart. De är smarta och belästa.

  • Reply Johanna 26 september 2015 at 07:39

    Haha ja, ibland hör jag din röst och härliga språk i huvudet när jag läser dina blogginlägg! Tror iofs eventuellt att jag gör så med flera olika dialekter, i de fall jag känner till dem.

  • Reply cruella 26 september 2015 at 12:57

    Min association är VISHET, omsorgsfullhet och styrka. (Sa jag att jag just lyssnat på Mazzarella och Tikkanen?:)

  • Reply cruella 26 september 2015 at 12:58

    Spaning! Finlandssvenska män låter gulliga och mjuka, kvinnorna kloka och kärva. Vafalls?!!

  • Reply Peppe 27 september 2015 at 01:15

    Gillar mycket att du säger så! Hoppas att vi bruka min dialekt över ett glas vin med dig nån dag.

  • Reply Peppe 27 september 2015 at 01:17

    Haha, det STÄMMER! Vi är visa, starka och omsorgsfulla (eller åtminstone Märta och Merete är det). Såg du båda två på bokmässan?

  • Reply Peppe 27 september 2015 at 01:17

    Nån borde diskutera detta i en podcast.

  • Reply cruella 27 september 2015 at 08:34

    "Nån".

  • Reply cruella 27 september 2015 at 10:34

    Indeed! Underbara. Dock ej tid att stå i signeringskö. Blir väldigt lässugen!

  • Reply Johanna 28 september 2015 at 14:28

    Ja! Vore briljant. Hojta nästa gång du kommer till bokmässan exempelvis. Eller jag kommer till LA. Whatever comes first 🙂

  • Reply Monika 28 september 2015 at 18:54

    Själv är jag en språkkameleont och byter kallt till någon form av rikssvenska i Sverige. själv tycker jag att jag låter förfärligt svensk, men har nog fått höra att jag inte kan gömma undan min finlandssvenskhet. Inte för att jag försöker, men den den svenska som jag pratar som modersmål är en så råjsig dialekt, så jag tänker jag ska göra det lättare för alla parter och prata som mina samtalspartners istället.

  • Reply Sarah 7 oktober 2015 at 19:19

    Jag brukar höra att finlandssvenskan låter kultiverad.

    Till skillnad från Monika förstärker jag ofta min finlandssvenska för att "visa var jag kommer ifrån", sticka ut och för att folk ska komma ihåg mig. Tänker att min dialekt är lite av min trademark för så är det ofta när jag träffar personer från ex Skåne eller som bryter på danska, jag kommer ihåg dem bättre då.

    Eller så vill jag bara verka kultiverad.

  • Reply Peppe 7 oktober 2015 at 19:47

    Jag tänker också så ibland. Att jag åtminstone sticker ut lite.

  • Reply Colombialiv 14 oktober 2015 at 19:56

    Jag läser dina inlägg på finlandssvenska! Vet inte riktigt vad jag har för associationer, men jag ÄLSKAR ju finlandssvenska som dialekt. Och finska språket, som jag drömmer om att lära mig någon dag. Vackraste språket i världen.

  • Leave a Reply