Monthly Archives

november 2015

Okategoriserade

Hur mycket andra tjänar

26 november 2015

Hör i LA finns det enorma inkomstklyftor, men eftersom vi bor i ett ganska välbeställt område är det lätt att få uppfattningen att normen är minst två stora bilar, pool, nanny och en hyra på knappt 10 000 dollar i månaden. Vi är alltså fattiglapparna i den här jämförelsen.

På sin blogg uppmanade Linn folk anonymt berätta hur mycket de förtjänade. Nån var överraskad över att högutbildade i Finland tjänar på pass lite och en annan skrev att det skulle vara intressant att läsa ett gäng män skriva vad de jobbar med och summan på lönekvittot. Vasabladet gjorde en liten enkät och kom fram till att en kommunalt anställd man i medeltal tjänar 3115 euro i månaden, medan en kvinna tjänar 2626 euro.

Enligt statistikcentralen växer lönegapet mellan kvinnor och män ju äldre de blir. Bland 30-åringar inom den privata sektorn är skillnaderna inte så stora, men bara tio senare tjänar männen i medeltal 10-15 procent mer än kvinnorna. Efter 40-strecket ligger männen på 20 procent mer lön, men kan gå upp till 40 procent. Löneklyftor mellan kvinnor och män hör till de största i hela EU. Ja och kvinnor är generellt bättre utbildade än män.

Mitt tips är att prata med sina kolleger om lönen. Det är bara arbetsgivaren som tjänar på att man hemlighåller lönekvittot.

Sign. frilansarjournalisten/kulturarbetaren

Okategoriserade Skriva

Skriva reportage

26 november 2015

Det mesta jag skriver skriver jag om flera gånger. Journalistiska reportage såklart färre gånger än böcker. När jag skriver ut intervjuer brukar jag skynda mig hem och genast skriva ner så mycket jag kommer ihåg. Allt bra ner på papper utan att ens kolla på anteckningarna. Sedan låter jag texten ligga ungefär ett dygn och skriver om allt med anteckningar. Oftast är jag ganska uppgiven i början, men när texten fått kallna och jag lugna ner mig blir det alltid ett reportage till slut.

IMG_6174

Okategoriserade

Snudd på rasistiskt av statsministerm

26 november 2015

I dag (eller igår för de flesta av er) uppmärksammas den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor. Globalt sett blir var tredje kvinna utsatt för nåt slags våld, oftast av någon hon känner. I EU har ungefär varannan kvinna utsatts för sexuella trakasserier efter att hon fyllt femton. FN-organisationen UN Women hänvisar till en undersökning som visar att mer än hälften av alla de kvinnor som utsatts för våld låter bli att söka hjälp.

Samtidigt blev en fjortonåring våldtagen i staden Kempele i norra Finland. Statsminister Sipilä fördömde misshandeln och sade enligt Yle att man vid flyktingförläggningar försökt informera om hur man förhåller sig till kvinnor i Finland. Ja, ni läste rätt: Hur man förhåller sig till kvinnor i Finland.

Enligt Amnesty är våldet mot kvinnor i Finland, jämfört med andra EU-länder, synnerligen utbrett och normaliserat. Trots det saknas den politiska viljan att agera. I den senaste jämförelsen från EU:s byrå för grundläggande rättigheter toppar Finland statistiken i flera kategorier. Bland annat är finländska kvinnor mest rädda för att utsättas för våld i hela EU och rädslan är inte obefogad: Hela 47 procent har utsatts för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.

Det är fantastiskt och på tiden att Sipilä adresserar problemet med våld mot kvinnor, men att insinuera att finländare inte skulle vara våldsamma, i motsats till folk på asylförläggningar, är inte bara direkt felaktigt, utan också snudd på rasistiskt. Våld mot kvinnor är inget unikt problem bland invandrare, det är snarare ett manligt problem.

Okategoriserade

Psykopater vi minns

26 november 2015

Veckans Mellan raderna är ute och det är det bästa avsnittet hittills. Tänk att det tar drygt tio veckor innan man (alltså vi) verkligen börjar hitta varandra på andra sidan Skype. För varje gång blir det lite bättre flow. 

Den här veckan pratar vi om Caroline Kepnes ”Du”, Stephen Kings ”Misery” och allmänt om psykopater i litteraturen. Vi diskuterar också zombier och tar en sista sväng kring K Svensson. Veckans lyssnarfråga handlar om varför det finns så många korrfel i moderna böcker och varför språket är så dåligt (eller är det verkligen det?). Johanna Holmström får representera den finlandssvenska författaren. Hoppas att ni gillar det ni hör!

Okategoriserade

Frågor och svar

25 november 2015

Här kommer fortsättningen på fråga&svar-inlägget:

Hara
Är det svårt/lätt att veta gränsen mellan personligt/privat när du bloggar, har du principer du följer?
Har du skrivit dagbok innan du började blogga, i så fall hur länge?

Nej, inte alls. Jag har bloggat så himla länge att utan att aktiv fundera vet exakt vad jag vill blogga om och vad som inte passar sig. Min princip är: Internet är evigt och alla läser.

Minna Lindeberg
Nå hej peppe. Vad handlar din nästa skönlitterära bok om? Hur många gånger skriver du om? Vad anser du att är kritikerns roll? Ansvar? Hur ofta springer du?

Hej Minna!
Min nästa skönlitterära bok ska handla om en kvinna som får nog. Jag skriver om ett oändligt antal gånger. Tycker att det är det är en av de svåraste grejerna med att skriva, att man aldrig riktigt vet när man skrivit om tillräckligt många gånger. Eller kanske man vet, men tycker att det är så skrämmande att visa sin text för andra så man drar en omskrivning till. För säkerhets skull. Kritikerns roll är att försöka förstå verket. Kritikerns ansvar är att hålla sina egna fördomar, misslyckanden och känslor utanför. Jag springer mellan tre och fem gånger i veckan.

Malin
Om du fick välja talanger också utöver de du redan har: vad skulle du vilja vara riktigt skicklig på? 
Om du kunde skriva exakt som du vill (fast det kan du kanske redan), hurudan bok skulle du skriva då? Vad har du svårast/lättast med när du skriver? (exempel: nån tycker att det är urenkelt att hitta på karaktärer men har svårt att vara konsekvent gällande tempus. Detta exempel handlar alltså INTE om dig utan är skrivet bara för att belysa vad jag är ute efter.)J

Jag skulle gärna sjunga bra. Så där så jag kunde glida fram och dra Bryan Adams Everything I do I do it for you på en karaoke och den nästa tur att sjunga skulle bli lite nervös inför sin egen prestation i jämförelse. Om vi säger så här: Jag är en bit ifrån detta scenario.

Det vore superkul att ha tålamodet och fantasin att skriva en riktig hardcore fantasy-bok. Skapa en helt egen värld. Osäker dock om jag skulle orka läsa den.

Jag älskar att hitta på karaktärer, men tycker att det är svårt att få alla lika levande utan att förvandla dem till klyschor eller göra dem för likadana. Jag hyser också en förkärlek till ganska osympatiska huvudpersoner och håller inte alls med om att de måste vara så himla likable för att gå hem hos läsarna. Svårast är kanske just tempus. Du satte tydligen huvudet på spiken.

IMG_1332

 

 
Kugge
Saknar du nåt i Finland (utöver vänner och familj)?

Hur många böcker tror du att du kommer att skriva?
Hur många bokidéer har du i huvudet just nu?

1. Nej, inget alls, faktiskt. Okej, jag gillar ju att cykla genom stan en ljus sommarnatt, Fafas falafel och att bada bastu. Men kan inte påstå att jag saknar det.
2. Så många jag hinner innan jag dör.
3. Två stycken. Längtar mycket efter att skriva skönlitterärt.

Anna
Läste nyligen nånstans att endel vegetarianer tenderar att äta kött på fyllan. Vet inte hur sant det är, men skulle ändå gärna vilja veta om du har gjort det efter att du blivit vegetarian? På fyllan eller annars också?

Jag läste också det! Det var väl nån brittisk tidning som skrev om det. Jag tycker inte att kött är äckligt, är inte vegetarian på grund av smaken, utan på grund av miljöpåverkan och det vidriga i köttindustrin. Tycker inte att det är så farligt om folk äter kött en gång i månaden. Är ju aldrig full så det blir aldrig fyllemat, men det har hänt att jag smakat på en köttbit och nu när Thanksgiving nalkas kommer jag ganska att äta lite kalkon.

Anna
Min fråga är, varför tittar så många kloka personer på Paradise Hotel? Jag har väldigt svårt att förstå det, känns nästan som ett slags klassförakt. Men menar inget fördömande, är själv fast i Bachelor och DET kan ju också ifrågasättas…

Jag tror att det handlar om fascinationen i hur folk beter sig när de är inlåsta på ett hotell med andra attraktiva människor och en massa alkohol. Hur fascinerande det är att se hur människor vänjer sig vid precis allt (att vara inlåst med främlingar och ständigt vara omgiven av kameran) och så finns det en slags glädje och vänskap som jag gillar. Alltså Paradise Hotell-ungdomarna verkar mest ha kul. Inte för att ställa dem emot varandra och verkligen inte för att fördöma ditt val av dokusåpa, men försökte kolla på svenska Bachelor och det fanns så mycket ångest bland kvinnorna där att jag blev illa till mods.

Processed with VSCOcam with m3 preset

Processed with VSCOcam with m3 preset

Koko
Jag tycker att träning är urtråkigt och god choklad är nödvändigt. Är ni verkligen ärliga, eller är alla Peppes läsare sådär hurtiga?

Fråga: miljö, igen. På söndag är det stora klimatdemonstrationer inför klimatmötet i Paris nästa vecka. (Passar på att smyga in reklam här för Helsingforsdemon som börjar kl. 13 på Narinken :Facebookevent här). Syns det här i L.A.? Planeras där någon marsch? Är det överhuvudtaget något som det talas om, jag menar hur mycket diskuteras den globala uppvärmningen? Torkan i Californien är svår – hur många ser ett samband? Hur många förnekare finns det? Sett härifrån så finns det en hel del sådana i US, inklusive högt uppsatta politiker. Osv.

Alltså jag fattar hur äckligt hälsosamt och wellnessfanatiskt det låter med alla som väljer träning framför choklad, men att helt sluta rida till exempel eller aldrig få den där känslan efter att ha sprungit långt eller yogat är värre än att aldrig mer smaka på choklad. Det finns någon slags hedonism i att sukta efter de där träningsendorfinerna.

Om miljön så fattar jag att det ser helt galet ut när man läser om republikaner som använder snöbollar som bevis mot att en global uppvärmning inte existerar. USA är stort och här finns en massa stollar. MEN här finns också vettiga människor som är mycket insatta i miljöfrågor. Det är till exempel länge sedan man i Kalifornien tillät plastpåsar. Snart kommer man också att förbjuda plastflaskor och hudvård med små plastbitar i. På grund av torkan har människor dragit ner på sin vattenkonsumtion med mer än en tredjedel och elbilar är enormt mycket vanligare än i bland annat Finland.

Okategoriserade

Träning eller choklad: svaren

25 november 2015

Ellinor:
Då frågar jag: Vad är det tråkigaste du vet? Och den äckligaste maten? Och det du stör dig på hemma? Det du stör dig på i samhället? Det som är bäst enligt dig? Det som är bäst hemma? Den bästa maten? Så nu har du frågor=)

1. Det tråkigaste jag vet är att måla på mascara, att tömma diskmaskinen och att höra män förklara saker för mig.


2. Den äckligaste maten är janssons frestelse. Lukten gör att jag får kväljningar. På god andraplats kommer siskonkorvssoppa (finns den i Sverige? Stora, bleka, uppsvullna korvar som simmar runt bland morotskuber).


3. Jag stör mig mest på oreda och tomma wc-pappersrullar som aldrig lämnar badrummet utan min hjälp. Stör mig också på att vi lever liksom halvvägs ut. Hemma i Finland/Sverige har vi våra egna snygga möbler, tavlor och kärl. Här lever vi med amerikansk heltäckningsmatta och second hand-ikea (på ett dåligt sätt).


4. Ojämställdheten och ojämlikheten. Att den vita medelklassmannen så tydligt är normen.


5. Familjen.


6. Den bästa maten är nästan vad som helst mexikanskt och vegetariskt.







Lotta:
Jag frågar: vilken egenskap hos en man trodde du att var på din ”no-no list” men som Magnus ändå har? OM han alltså har en sådan egenskap…. 🙂

Hm, bra fråga. När jag första gången hälsade på honom vintern 2008 chockades jag väl mest över bristen på böcker i hans hem. I hans försvar hade han nyligen flyttat från Stockholm till Helsingfors, men men…

Fråga: om du bara fick äta ett lands/en kulturs kost resten av livet, vilken skulle det vara? Mexikanskt? Thai? Japanskt? Italienskt? Libanesiskt? Holländskt (hehehe)? Annat? 


Det måste nog vara mexikanskt eller thai. Säger mexikanskt för att vara konsekvent med mitt svar ovan. Har som du vet ju bott i Holland och var inte superimponerad av maten där.

Linda:
Mina frågor till dig: vad är dina tre bästa och tre sämsta sidor i arbetssammanhang? Har fått fundera mycket på sånt här på sistone av förekommen anledning, men särskilt de sämre sidorna är förvånansvärt kluriga att presentera på ett relevant sätt.

Avskyr de där klassiska arbetsintervjufrågorna. Känns så old school och varför skulle någon vilja berätta helt ärligt sina sämsta sidor. Mina är i alla fall: Jag är snabb, självgående och trevlig att jobba med. Sämsta: jag är slarvig, bestämd och sen borde man väl lägga till med att jag är så duktig och lojal och effektiv att det inte är hälsosamt för mig själv.

Viktoria:

Jag skulle vilja fråga dig om vad som främst har inspirerat dig till att välja ett skrivande och berättande yrke/karriär/liv. (Fri tolkning av ”Vad som”) Och: Aldrig mer hoppning eller aldrig mer dressyr. /Viktoria (fd hästtjej och dressyrnörd).

Jag tror att det var skrivandet och berättandet som valde mig. Eller rättare sagt att det var min mormor Maj-Lis som läste för mig från morgon till kväll när jag var liten och fick mig att älska berättelser. Det hjälpte mig att skriva sagor/uppsatser i skolan och man gillar ju alltid det man är lite bra på. Jag försökte ju jobba med mer byråkratiska saker mellan det att jag var 20 och 30. Utrikesministeriet, Ekonomiska informationsbyrån och Riksdagen, men drogs hela tiden mot skrivandet och berättandet. Osäkrare och fattigare, men mycket lyckligare.

Jag måste nog välja hoppning. Det är ju det jag sysslat med allra mest. Nu tar jag ju dressyrlektioner och är ba: VAH? Ska man verkligen ha så här långa stigbyglar?

Johanna1. har du läst böckerna jag tipsade om förra gången du bad om tips? (Commodity activism och Undoing the demos)
2. Om nej, varför inte?
3. När ska du göra detta :-)?

1. Eh, nje..
2. Har haft så mycket annat att läsa och skriva.
3. Kanske under julledigheten.

Lotta
Själv befinner jag mig i en liten mitt-i-livet-kris. Barnen är inte supersmå längre, villa&volvo;&vovve; finns, karriären bra och jobbet säkert OCH jag är inte nöjd. Vill ha utmaningar och omväxling men hur? Således är min fråga om du krisat och fått tanken på att ”det var det, det var så här mitt liv blev”? Inte sådär missnöjt utan mer ”vad ska jag nu hitta på…”?

Fattar precis vad du menar. I mina tidigare ”var det här allt?” har jag inte haft familj och då har det varit lättare att säga upp sig och dra ut på nya äventyr. Jag har sagt upp mig minst tio gånger. Aldrig ångrat mig. Jag tycker att du ska våga testa nåt nytt. Kan du jobba utomlands ett år? Studera? Ta tjänstledigt? Barn dör inte av att byta miljö och vuxna mår ofta bara bra av det. Livet är kort, varför inte upptäcka världen? Eller så far du ta dig en älskar. SKOJA! Gör inte det, sexet är kanske superbra, men det blir bara problem och ångest i längden, har jag hört. 






Resten av svaren kommer imorrn. Tack för mycket fina frågor! Jag skulle nog vara tvungen att välja bort chokladen. För övrigt verkar de flesta välja träning över choko.

Okategoriserade

Frågesport!

24 november 2015
Kan vi inte köra alla bloggars moder nämligen frågestunden. Ni frågar, jag svarar. Fråga om bloggen, mig, världen, skrivandet eller mina bästa tips. Eller svara bara på den här frågan:


Aldrig mer träna eller aldrig mer äta choklad? (OBS helt orelaterade fenomen, men två som jag verkligen gillar).



Okategoriserade

Segern i förskott

23 november 2015

Avsnitt 93 handlar om Linn Jungs och Maggans motto att ta ut segern i förskott, om skillnaden mellan att undersöka jömställdhet och lucka, om en kvinna som blivit hotad i tjugo år, om genforskningens konsekvenser och om mainstreamdrevet mot kringlan Svensson. 

Gilla, dela och kommentera gärna, det gör mig väldigt glad och tacksam.

Okategoriserade

Roadtrippa i USA

22 november 2015

Igår åt vi middag hos våra kompisar Johis och Antti. Samtidigt passade vi på att planera vår nästa gemensamma roadtrip. Tidigare i höst föreslog Maggan och jag att vi skulle bila net till Mexiko, men det tyckte Johis och Antti var för farligt. De ville istället köra upp till Lake Tahoe, men vi ansåg detta vara för kallt och snöigt. Till slut kom vi överens om Hawaii (okej, kanske inte just som roadtrip), Ojai, Salton Sea, Austin, New Orleans och kanske flyga till Sayulita i Mexiko. Ja och alltid Palm Springs.

Min fråga är nu, vilka är era bästa roadtrip-tips i USA, helst några som är möjliga att göra från LA på högst en vecka, men helst ett förlängt veckoslut? (vi har alla gjort Los Angeles-San Francisco och Vegas i olika omgångar och versioner).


Okategoriserade

Bland vänner, sjölejon och delfiner

22 november 2015

Lördagarna är vanligtvis helt lediga dagar och eftersom kompisar från San Francisco-området skulle hälsa på OCH det var närmare trettio grader varmt åkte vi på valsafari. Vi såg visserligen bara sjölejon och delfiner, men det var vansinnigt skönt att åka ut på havet.


Vi åkte som vanligt ut från Marina del Rey. Jag gillar kombinationen av gigantiska båtar, folk i kanoter, sjölejon på bryggorna och människor som paddleboardar med sina hundar på brädan.




Klockan var runt tio på morgonen och Vidar var extremt sömning. Jag var givetvis mycket morgonpigg och peppad. Vet att det är coolare att vara en nattmänniska, men är extremt mycket piggare på morgnarna. Kolla bara så rak i ryggen jag står.



TP och Johanna hade förberett sig med kikare och DEN STORA KAMERAN. De kunde fota ögonvitorna på delfinerna. Själv fotade jag ömsom med min Fujifilm-kamera, ömsom med telefonen.










Sen drack vi en öl och såg delfinerna.




Så otroligt fina djur. 


Plötsligt joinade ett gäng sjölejon delfinerna och simmade jämsides med dem för en stund.


Jag bad Johanna ta ett av de ytterst sällsynta bilderna där både Maggan och jag figurerar.


Sen styrde vi mot Santa Monica igen och åt en sen brunch på Art’s Place.