Feminism

Hatar du män?

23 januari 2016

En anonym person kallade mitt bloggande om mäns våld mot kvinnor för manshat. Enligt honom är det bara vissa, hemska män som våldtar och brukar annat våld mot kvinnor.

”Du menar att främlingsfientliga utnyttjar våldet mot kvinnor i sina rasistiska kampanjer precis som du utnyttjar våldet mot kvinnor för att sprida manshat? Lika lite som man bestämmer vilken hudfärg man föds med bestämmer man vilket kön, just saying.”

Det här känns vid första anblicken som en logisk slutsats: Vi borde sluta prata om mäns våld mot kvinnor och istället skriva ”vissa störda individers våld mot kvinnor”. För alla män är nämligen inte våldsamma. Nej, men ganska många är det. Problemet är att vi lever i en våldtäktskultur. Vidrigt ord, men jag vet inte hur jag annars ska beskriva det. Kvinnor lär sig från tidig ålder att vara rädda för män. Ta en taxi hem från baren, rör dig inte ensam på tomma platser efter mörkrets inbrott, klä dig inte för utmanande och drick inte för mycket. För man vet aldrig med de där oberäkneliga männen. Vi varnas för fula gubbar och kåta killar. När en kvinna anmäler en våldtäkt får hon frågor om hur hon var klädd, hur mycket hon druckit och om hon var en ”sån”flicka. En sån som gillar sex. Sa hon nej tillräckligt tydligt? Kanske våldtäktsmannen bara missförstod henne.

Alla män tafsar inte, men alla kvinnor har varit med om att män tafsat på dem.

Vi lever i en kultur där det finns ett visst mått av kvinnohat, ofta kamouflerat i humor. I vår kultur drar man blondinskämt och skojar om elaka svärmödrar, att köra som en kärring, kasta som en tjej, inte vara så brudig, om bittra tanter, om att kvinnliga arbetsplatser är som kacklande hönsgårdar och så vidare. Alla thrillers vi ser handlar om unga vackra kvinnor som blivit mördade och lemlästade på allt brutalare sätt. Det är underhållning. Det är en del av vår kultur.

Feminism är inte en tävling om vem det är mest synd om, kvinnor eller män. Feminismen vill skrota skadliga könsroller. När jag skriver om mäns våld mot kvinnor vill jag uppmärksamma ett problem och försöka komma på en lösning till det. Det handlar inte om att mobba män, snarare att kritisera kulturen vi lever i. Hur kan uppfostra våra söner till att respektera kvinnor? Till att börja med kan vi till exempel säga ifrån när någon skämtar sexistiskt, värderar en kvinna enbart på basen av hennes utseende eller insinuerar att vissa kvinnor får skylla sig själva om de blir sexuellt trakasserade.

När någon skriver ”finländare dricker för mycket alkohol” blir jag inte förbannad och kallar det ”finnhat” eftersom jag är finländare, men inte dricker för mycket alkohol. Jag ropar inte heller ”inte alla finländare” för jag förstår att ett problem bland finländare kan existera utan att det personligen handlar om just mig. Men jag diskuterar gärna en lösning på finländares alkoholbruk. Jag är nämligen en del av den kulturen och glorifierar kanske oavsiktligt alkoholbruk.

Bild från Morgonkaffet.se

manshat-och-kvinnohat

Kultur och etnicitet
En bekännelse

You Might Also Like

17 Comments

  • Reply Evelin H. 23 januari 2016 at 13:32

    Så bra, sakligt och klokt formulerat!

    • Reply Peppe Öhman 23 januari 2016 at 13:36

      tack!

  • Reply Josefine 23 januari 2016 at 15:16

    Har du sett dokumentären ”The Hunting Ground” på Netflix? Det som våldtäktsoffren ifrågasätts för där är ju som taget ur dina exempel. Hemskt hur representanterna för de amerikanska universiteten blundar för våldtäktsvågorna vid campus! Gör så att jag får ont i magen…

    • Reply Peppe Öhman 23 januari 2016 at 16:25

      Har inte sett! Men skrev mitt slutarbete från USC om sexismen i studentföreningar så våren 2014 läste jag en del om temat. Tack för tipset! Ska genast leta fram dokumentären.

  • Reply Charlotta 23 januari 2016 at 18:36

    Jätte bra text Peppe!

    • Reply Peppe Öhman 25 januari 2016 at 07:24

      Kiitos!

  • Reply Anna 24 januari 2016 at 03:29

    Stämmer! När jag jobbade på en mansdominerad arbetsplats fick jag och de andra kvinnorna dagligen ta emot snuskiga förslag och rumpnyp (på skämt förstås). Nu när det blir aktuellt med flyktingar till vår stad så skriker samma män om tafsande utlänningar och våldtäktsmän.

    • Reply Peppe Öhman 25 januari 2016 at 07:23

      Visst är det ironiskt?

  • Reply Karin 24 januari 2016 at 06:36

    Så bra skrivet! Tack för att du orkar argumentera så klokt och sakligt.

    • Reply Peppe Öhman 25 januari 2016 at 09:06

      Tack för stöd!

  • Reply Nisse 25 januari 2016 at 06:43

    På basen av detta blogginlägg antar jag att du tycker det är okej och t.o.m. påbjudet att kritisera skadliga kulturer, eller skadliga kulturella yttringar. Vi lever i Finland i en våldtäktskultur, dessutom i en alkoholkultur. Och jag håller med om att sånt ska kunna diskuteras och kritiseras, fastän jag inte skulle kalla den finländska kulturen för en våldtäktskultur, våldtäkt är inte accepterat och sopas inte under mattan, och det diskuteras öppet i medier och samhället. Ingen kultur fötjänar att inte kritiseras. Men du måste väl då inse att detsamma gäller alla kulturer. Om man kan och får kritisera den finländska kulturen får man också kritisera den afrikanska och arabiska. Om en kultur bör kritiseras p.g.a. dess syn på kvinnor, måste de kulturer som har värst syn på kvinnor kritiseras mest. Alltså är det berättigat och t..o.m. mycket viktigare att kritisera kvinnosynen och kvinnans ställning i Mellanöstern. Det är en kultur där unga flickor blir bortgifta med äldre män, kvinnor som inte bär slöja riskerar sexuella trakasserier på öppen gata, kvinnor inte har någon ställning i samhället och ofta inte ens får arbeta, utbilda sig eller lämna hemmet utan mannens sällskap, där starka samhälleliga normer tvingar kvinnor att skyla sig från topp till tå, det är fullt lagligt att misshandla och våldta sin fru eller fruar, och någon kvinnorörelse knappt ens existerar.

    • Reply Peppe Öhman 25 januari 2016 at 07:33

      Det är skillnad på att på att kritisera en kultur och utgår från att alla som kommer från den kommer att våldta ”våra kvinnor” och därför ska skickas tillbaka.

  • Reply Nisse 25 januari 2016 at 07:58

    Men det är okej att säga samma saker om t.ex. arabisk kultur som du här sade om den finländska, och kalla den för en våldtäktskultur? Eller säga:

    ”När någon säger ”araber är grovt överrepresenterade i våldtäktsstatistiken” blir jag inte förbannad och säger ”inte alla araber!”, för jag förstår att ett problem bland araber kan existera utan att det handlar om mina vänner. Men jag diskuterar gärna en lösning på arabiska mäns våldtäksbenägenhet…”

    • Reply Peppe Öhman 25 januari 2016 at 08:22

      Först och främst: det finns ingenting som ”en arabisk kultur”. Att säga det är direkt okunnigt. Däremot finns det kulturer som respekterar kvinnor ännu mindre än den finländska kulturen.

      Den gemensamma nämnaren bland våldtäktsmän är att det är män så vi kunde säga att den patriarkala kulturen (inklusive Finland) är en våldtäktskultur.

  • Reply När det brinner i huvudet | Mellanbarnet 4 februari 2016 at 10:20

    […] Andra har skrivit/ritat om detta ända sedan Köln, så jag länkar till tex Peppe, Peppe nr 2, Peppe igen, Underbara Clara, Lady Dahmer, KIT, SR, Kajjan, Lilla Berlin (gånger […]

  • Reply Marge Simpson 6 februari 2016 at 18:05

    ”Alla thrillers vi ser handlar om unga vackra kvinnor som blivit mördade och lemlästade på allt brutalare sätt. Det är underhållning. Det är en del av vår kultur.”

    Det är uttryckligen för att kvinnor har ett värde som de förekommer som mordoffer i thrillers. Hjälten i filmen ska ju ta fast mördaren och publiken vill att mördaren ska bestraffas.

    På samma sätt handlar filmer också om nån som stjäl en diamant, inte en hink sand. Diamanten är VÄRDEFULL, därför måste den hittas. Det är inte så att publiken tycker illa om diamanter och vill att de stjäls.

    Enkelt.

    • Reply Peppe Öhman 6 februari 2016 at 19:24

      Diamanter är föremål, kvinnor är människor och därmed subjekt. Stor skillnad. Enkelt.

    Leave a Reply