Personligt Träning

Hur nervös jag var

3 juni 2016

Först nu inser jag hur nervös jag var inför att berätta för er att vi ska ha ett till barn. Tack så hemskt mycket för de finfina kommentarerna! De gjorde mig så himla glad. Det här med graviditet och baby är ett äventyr jag inte riktigt hade förväntat mig, men med era hejarop känns det faktiskt lite tryggare.

I dag hade jag min nästsista ridlektion. Inte nästsista på grund av graviditet, men för att vi nästa vecka flyger till Stockholm. Kommer att sakna hästarna (och att åka till stallet med Frida) som bara den, men litar på att göra comeback sent i höst. Det var för övrigt så varmt i Topanga i dag att jag var tvungen att ge Tony en dusch efter lektionen. Älskade Tony. Och så lämnade jag en flaska bubbel åt min ridlärare som tack för att hon korrigerat min sist i snart ett år nu och för att jag har en annan ridlärare nästa onsdag då den allra sista lektionen rids. Hon ska också få en flaska.

IMG_9250

Nästsista dagen inför Norden
En ganska stor överraskning

You Might Also Like

9 Comments

  • Reply Mona 4 juni 2016 at 03:11

    Ett stort grattis!!

    • Reply Peppe Öhman 4 juni 2016 at 12:25

      Tackar! 🙂

  • Reply Anna 4 juni 2016 at 07:31

    Hur skulle nån kunna tycka nåt annat än att det här bara är fint och bra? Stort grattis! Hoppas vi kan ta en kaffe när du är här i Sthlm.

    • Reply Peppe Öhman 4 juni 2016 at 12:24

      Tack! Och mycket gärna kaffe. Vi är i Stockholm mer eller mindre hela sommaren.

  • Reply Maria 4 juni 2016 at 10:41

    Jag var borta från internet ett par dagar och slog mig hungrigt ner nu för att se vad jag missat. Och tydligen har jag missat värsta grejen. Hurra! Ska bli så kul att följa. Grattis!

    • Reply Peppe Öhman 4 juni 2016 at 12:23

      Tack snälla! kram

  • Reply Eva S. 7 juni 2016 at 02:01

    Grattis till graviditeten! Och tack att du skriver om dina motstridiga känslor. Jag är gravid med mitt första barn, barnet är planerat och efterlängtat, men ändå är jag skitskraj. Jag har aldrig sett mig själv som en föräldratyp och det känns som jag behöver jobba på min identitet för att småningom landa i föräldraskapet. Det finns så konstiga förväntningar, som att man som gravid ska stråla och vara superlycklig och allt ska vara fantastiskt, medan jag i verkligheten är mest bara trött och illamående. Visst är jag glad och tacksam över graviditeten men jag önskar att det var mindre tabu att prata om att det är psykiskt påfrestande. Ibland är jag frustrerad och ledsen och undrar när jag får tillbaka mig själv. Samtidigt känns det barnligt att klaga då det finns många som lider av ofrivillig barnlöshet.

    • Reply Peppe Öhman 7 juni 2016 at 06:49

      Var inte orolig du kommer att vara dig själv också efter att ha fått barn. Om du vill det alltså. Om du vill gå upp i en ny identitet som mamma går det också. Och ALLA känslor är tillåtna. Om det inte blir för äckligt skulle jag tipsa om min första bok Livet & barnet, om att överleva som någons mamma : http://www.sets.fi/bok/livet-barnet/

      • Reply Eva S. 7 juni 2016 at 23:29

        Tack för svaret! Jag uppskattar att du tog dig tid. Det här med identitet är knepigt, jag vill vara mig själv men vet inte ännu hur jag ska förena föräldrarollen med min vanliga identitet. Kanske det är därför en graviditet tar så många månader, för att en ska hinna justera sina tankar och känslor ordentligt? Jag vill bli en Eva 2.0, mig själv men med föräldraskap som kompletterande tilläggsdel. Tack för boktipset, jag läste Livet & barnet när den var nyutkommen och gillade den massor. Då var jag dock i ett helt annat livsskede, nu skulle jag säkert läsa den med nya ögon. Kanske jag sätter in en beställning på biblioteket. En riktigt skön sommar önskar jag dig och allt gott med den växande familjen!

    Leave a Reply