Personligt Samarbete

En torr person

29 juni 2016

 Det här inlägget är ett samarbete med Ånni, Suomen Blogimedia och Livet & L.A.

 

Alkohol har alltid funnits i mitt liv. Inte på det där dramatiska sättet som Åsa Lindeborg och Susanna Alakoski skriver om, utan som att mina föräldrar ofta bjöd hem folk på middag och ordnade stora fester där alkoholen om inte flödade, så serverades i generösa mängder. Redan som liten lärde jag mig att alkohol var något positivt och roligt. Ingen talade någonsin om att alkoholen kunde leda till problem. Att folk inte alltid bara blev glada när de blev fulla. Det var aldrig snack om våld, beroende och kraschade relationer med alkoholen som deltagande faktor. Aldrig om hur drunkningsolyckor, rattfylleri och ångest också ofta är kopplade till spriten.

IMG_0186

Som tidig tonåring drack jag min första fylla, det var midsommar och ingen hade förklarat att jag skulle må så illa dagen efter. Jag spydde hela den midsommardagen. Men jag fortsatte dricka, festade och shottade och dansade (full) natten igenom. Jag tackade sällan nej till en bra utegång. Jag vet inte om det handlade om just alkoholen, men under mitt extremt dekadenta utbytesår i Holland fick jag till och med en njursten.

Nånstans efter tjugofem började jag tycka lite sämre om alkoholen. Jag gillade inte hur jag blev när jag drack och hur andra blev. När jag trappade ner insåg jag att det i Finland är mer okej att vara aspackad än att vara nykter på en fest. Det finns bara tre orsaker till att tacka nej till alkohol i mitt hemland:

  1. Du ska köra bil hem.
  2. Du är gravid.
  3. Du har druckit så mycket under julhelgen att du bestämt dig för att hålla en alkoholfri januarimånad.

IMG_8132

I Los Angeles, där jag bor nu, ser man ytterst sällan fulla människor. Alltså, folk dricker drinkar, vin och öl, men det är sällan man ser fyllon ute på gatorna. Jag tänker ofta på hur rädd min son är för fulla människor. Både fyllbultar på gatan, men också bekanta. Människor som han känner, men vars personlighet justerats lite efter en våt kväll.

Jag dricker fortfarande alkohol. Få saker smakar så gott som den där första klunken bastuöl, ett mustigt glas rödvin till pastan eller ett svalt och bubbligt glas champagne. Men jag vill bara inte längre vara full. Jag vet, jag är en jäkla tråkmåns. En partypooper som förstör den goda stämningen för de andra då jag tackar nej till hotshotsen. Ett präktig jävel. Men det är för att jag inte vill. Jag gillar inte fyllan. Jag vill inte att Vidar ska se mig full.

 

Där jag växte upp talade vi inte hemma om spriten och i skolan varnades vi bara för droger. Ofta alldeles för sent. I högstadiet då det redan fanns en nyfikenhet att testa. Ånni, som jag samarbetar med, jobbar för att hjälpa och utbilda skolpersonal och föräldrar att prata om alkohol med barnen redan då de är små. Det handlar också om att lära barnen om att man får fråga om och prata om. Ofta börjar vi prata alldeles alldeles för sent om spriten, många barn behöver diskussionen redan i lågstadiet och tidigare. Inte sällan tycker också föräldrarna att det är skolans ansvar och vice versa. Ånni samarbetar med skolor och ordnar informationskvällar för föräldrar. Här inkluderas också olika kulturer och redskap att samtala om alkohol. På deras webbsajt finns konkret information om HUR man ska prata om alkohol med sina ungar.

Hur pratar ni om alkohol med barn? Och tycker ni att tonåringar ska få smaka på alkohol i ”kontrollerade sammanhang”? Och dricker ni framför era ungar?

Tips på fina barnkläder
Ska vi verkligen ha barn?

You Might Also Like

21 Comments

  • Reply Amanda 29 juni 2016 at 08:47

    Åh vad glad jag blir att du skriver det här inlägget, tack!

    Nu är jag inte mamma men eftersom jag förhoppningsvis någon gång i framtiden blir mamma har jag tänkt mycket på det här. Som barn upplevde jag precis som Vidar fulla människor ytterst obehagliga, och gör faktiskt det än idag. Fastän det är frågan om bekanta och vänner. Alkoholen ändrar personen som är påverkad, vare sig vi vill det eller ej. Jag vet att min man tycker han inte ändras men som nykter ser jag ändå skillnaden. Det är något med uppsynen. Den påverkade uppsynen. Det är en glad och uppsluppen uppsyn men likväl ändå påverkad.

    vill alla faktiskt vara påverkade, eller är det mer frågan om en norm?

    • Reply Peppe Öhman 29 juni 2016 at 11:36

      Jag tänkte på det när jag umgicks med en baby häromdagen som reagerade starkt på att en bekant människa hade några glas under västen. Tror verkligen att barn kan skrämmas av fyllon. Eller det gör man ju själv, hatar verkligen fulla killgäng som kommer emot en på gatan.

  • Reply Maijen 29 juni 2016 at 12:48

    Utmärkt inlägg, speciellt i det alkoholdyrkande landet Finland. Drack även när jag var ung och festade men efter att barnen föddes vill jag liksom inte bli full. Precis som du tycker jag inte om mig själv eller andra packade, och jag vill absolut inte att barnen ser mig full. Hade dessutom en morfar och har en farbror som var alkoholister, det sätter spår fast jag aldrig ens sett min morfar levande. Talar öppet om alkoholism och alkohol med barnen. Poängterar att man kan ta ett glas vin eller bubbel med god mat eller för att fira men om man inte kan sluta tänka på när man kan ta följande glas så är det en sjukdom. Det är också fruktansvärt sorgligt att se barn och ungdomar som flyr hemifrån på sommarkvällarna för att mamma och pappa ”lite” njuter av sommaren hemma.

    • Reply Peppe Öhman 30 juni 2016 at 00:41

      Alltså det där med alkoholistsläktingar tror jag fanimig att ALLA finländare har (exempel: min morfar). Tänk att det ska vara så otroligt vanligt. Plus att det är mer accepterat att dricka än att inte dricka. Helt vansinnigt egentligen.

  • Reply mirijam 29 juni 2016 at 13:50

    Jag slutade dricka när jag blev gravid med Sigge, sen hade jag ju bara tio ickegravida månader innan jag blev preggo med Juno och där drack jag ingenting, och nu har jag fortsatt på det spåret i över 14 månader sedan hon föddes och ser mig själv som nykterist. Tycker också att det är jobbigt när vuxna människor är fulla inför barn och vet själv hur jag kände inför fulla människor, främst män, när jag var i den där åldern mellan barn och tonåring och det skulle hålla på och skämtas och sliras. Nä fy. Har dessutom druckit sådana kopiösa mängder alkohol i mitt liv innan jag blev gravid att det nog blir en normalkonsumtion om man slår ut det på alla kommande nyktra år i mitt liv. Okej, aningens överdrivet kanske men hej vad jag har supit i mina dagar. Inget jag saknar. Finns massa god alkoholfri öl som jag gladeligen dricker på fest.

    • Reply Peppe Öhman 30 juni 2016 at 00:36

      Håller så med. Fy fasiken för fulla män (okej, också kvinnor men det är något extra obehagligt med män som liksom är oberäkneliga). Jag dricker gärna lite vin då och då och en bastuöl (lyckligtvis finns det supergod alkoholfri öl!), men ej fylla med barn.

  • Reply Micke 29 juni 2016 at 14:16

    Fint inlägg. Är absolut av samma åsikt att man inte som mamma eller pappa skall visa sig berusad inför sina barn. Vanligtvis skapar det här enbart traumor för barnen, även för mera vuxna barn. Mina båda flickor börja nu vara småningom vuxna och de har flera gånger t.o.m. tackat mig och frugan för att de inte behövt se bullriga, berusade föräldrar. Dricker fortfarande då och då mig berusad men ser till att det inte sker i barnens närvaro, kanske lite skenheligt men vad gör det. Att låta barnen smaka på vin/öl under kontrollerade former hemmavid är väl helt ok. Då blir inte heller testandet av spritdrickandet så väldigt intressant.

    • Reply Peppe Öhman 30 juni 2016 at 00:35

      Tycker inte alls att du är skenhelig, ibland vill man vara lite full och då kan man sköta det när ungarna inte är med. Ha en fin sommar!

  • Reply emma 29 juni 2016 at 21:54

    Jag dricker ganska mycket. Vi är dinks i 30-årsåldern och alla våra kompisar är i samma situation. Mina föräldrar och deras vänner drack ytterst sparsamt när jag var barn och så vill jag att mina barn också ska få ha det, för det ÄR obehagligt med påverkade personer när man själv är nykter. Så det kommer bli en rätt stor omställning men man får väl festa till det mer när man har barnvakt eller så! Eller så blir man helt less på det, återstår att se!

    • Reply Peppe Öhman 30 juni 2016 at 00:34

      Tycker att man lätt kan ta ett glas (kanske två) då och då trots att ungarna är med, men att vara full är inte liks koscher.

  • Reply Rebecka A 30 juni 2016 at 01:34

    Så viktigt! Vill tipsa om Systembolagets egna sidor som har mycket bra information angående att vara förälder och prata med sina barn (iofs främst riktat till tonårsföräldrar):

    http://www.systembolaget.se/om-alkohol/ungdomar/tips-till-foraldrar-for-samtal-om-alkohol/

    http://www.systembolaget.se/om-alkohol/ungdomar/tonarsparloren/

    Systembolaget är också duktiga på att poängtera det som forskning visar, att tonåringar som får smaka eller dricka hemma, ofta dricker mer när de väl dricker utan föräldrar. Oavsett – så viktigt att prata om!!

    • Reply Peppe Öhman 30 juni 2016 at 03:45

      Tack för superbra länkar! <3

  • Reply Anne Ahlefelt 30 juni 2016 at 05:03

    Tack för ett bra inlägg. Tycker det är så otroligt viktigt att vi alla, vare sig vi är föräldrar eller inte, funderar över den rådande alkoholkulturen , våra inställningar och vårt eget bruk. Önskar att vi mera öppet kunde diskutera om dessa tillsammans i olika forum.

    Speciellt viktigt är det ändå att fundera på det från barnens synvinkel. Hur de upplever vuxnas alkoholbruk och den rådande kulturen. Jag kan garantera att man får till stånd alldeles fantastiska och djupgående diskussioner med barn och unga om detta tema om man ger dem en möjlighet. Har genom mitt arbete redan i många år fått möjlighet till detta och nu även hemma med min sex åriga son. Så lärorikt och betydelsefullt för oss alla. Rekommenderar varmt!

    Ha en skön sommar med många givande diskussioner!

    • Reply Peppe Öhman 30 juni 2016 at 11:58

      Tack för bra kommentar! Och du har så rätt i att man faktiskt kan ha djupa och vettiga samtal med en sexåring. Kram och fin sommar!

  • Reply Sara Nordling 30 juni 2016 at 05:36

    Jag är på samma linje som du, ett glas och en burk öl är helt ok. Fylla är inte ok, det tar mest fram obehagliga sidor av människor och speciellt för barn som är beroende av att vuxna är trygga och just det, vuxna (vilket en kanske inte är om en är full och redan risken för otrygga situationer är en otrygghet då).

    Barnens skola ordnade en infokväll för föräldrar, om vad barn känner inför vuxnas alkoholanvändning. Det hade diskuterats med barnen om saken i de lite äldre klasserna (fyrorna till sexorna). Barnen märker redan av det att vi vuxna tagit en öl eller ett glas vin. De märker det att vi är påverkade direkt och det var en tankeställare för mig. Att verkligen inse att inget undgår barnen, de är så otroligt uppmärksamma och ser allt, varje skiftning i känslor och beteende. Ofta tycker de mycket fortare än oss att vi är för påverkade.

    Jag tycker ändå att det är ok att ta en öl eller ett glas vin, men det är viktigt att hålla koll på att stämningen är god och att det finns ett medvetande om gränser då barn är närvarande. För som du har jag själv mycket goda minnen av härliga festkvällar då vuxna druckit lite öl och vin, spelat gitarr, sjungit och haft det jätte roligt, lättpåverkade. Det var också tryggt att somna till. Sen har jag obehagliga minnen av för fulla människor. Lite knepigt att veta var gränserna går, är det stämningar det handlar om samtidigt som graden av motorisk och tankeförmåga? Hm.

    Mycket bra att fundera över!

    • Reply Peppe Öhman 30 juni 2016 at 11:55

      Så fint att barnens skola fixade ett infomöte om detta. och att det skedde så pass tidigt. tydligen ska man börja prata om sånt här resan i lågstadiet. Tack för lång och bra kommentar!

  • Reply Linnea 1 juli 2016 at 12:04

    Det är nog inte bara barn som tycker att fulla människor är obehagliga, är själv 42 och drar mig gärna ur sällskapet om det börjar bli för råjsigt… Kan nog själv dricka både en och två, men känner genast när gränsen kommer emot och det är dags att pausa. Tycker inte om den jag blir i berusad tillstånd helt enkelt. Har jobbat i servicebranschen sen 15-åring, 10 av de åren inominerade hotell och restaurang, så ett och annat har man sett under årens lopp vad gäller alkohol. Fulla karlar beter sig vidrigt, men fulla kvinnor beter sig tyvärr 1000 gånger sämre…

  • Reply Minna 2 juli 2016 at 04:28

    Tack för att du skrev detta. Jag har aldrig tyckt om alkohol. Aldrig. Ändå festade jag med alkohol från 16-25 år. För man måste, annars blev man inte bjuden eller kalkades tråkmåns.
    Sedan insåg jag att jag faktiskt inte måste dricka och nu har jag spenderat 5 år med att förklara mig på fester och tillställningar. Helt galet att jag måst försvara mig och stå på mig för att jag inte ens vill ha öl eller vin till maten. Och alltid får jag frågan om jag är gravid (vilket jag också var i 9 månader, å Gud vad skönt med en godtagbar förklaring)…
    Jag har haft en sund barndom med föräldrar som druckit öl men utan att jag behövt vara rädd.
    Men ändå…
    Jag är glad att mitt barn får ha en nykter förälder runt sig under sin uppväxt (min man dricker visserligen med måtta men förändras som sagt trots det)

  • Reply Linda 3 juli 2016 at 13:02

    Jag lade just ut texten om ämnet för min man då jag varit på en kompis fest. Var än en gång illa berörd över att folk måste dricka så mycket och att det fortfarande anses coolt. I 40-årsåldern!! Jag har bott utomlands i flera år och fick helt samma insyn som du har fått. Att ta ett glas vin eller en drink kan vara både gott och trevlig men varför supa sej full? Trevlig att höra att man inte är den enda finlandssvenska tråkmåsen 😉.

  • Reply Julia 4 juli 2016 at 05:57

    Är 41 år och nu på mammaledighet så det blir ju inte så mycket festande just nu. Måste ändå säga att jag fortfarande kan älska utekvällar med mycket skumpa, dans och livliga diskussioner. Däremot hatar jag vår finska alkoholkultur, kan inte tåla fulla människor som beter sig illa. Har märkt att finlandssvenskar oftast kan dricka utan att bli äckligt fulla jmf med finskspråkiga – måste väl bero på uppfostran&kultur eftersom vi ju genetiskt är så lika? Minns också hur föräldrar och deras vänner var småfulla (och glada) på 70- och 80-talet när man var liten, men har nog inga skrämmande minnen som tur. Vill dock inte själv vara full när mitt barn är med, i synnerhet nu när han är liten men antagligen inte heller senare fast han blir större.

  • Reply 130. | Laskask 8 juli 2016 at 01:24

    […] känner igen mig jättemycket i det Peppe skrev om här. Hon vill inte vara full. Inte jag heller. Jag funderar på om det har med kontroll att göra för […]

  • Leave a Reply