Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Böcker Feminism

Pojkflickorna och de ytterst sällsynta flickpojkarna

9 juli 2016

I går fick jag veta att Akademibokhandeln tar in några hundra exemplar av Livet & patriarkatet. Jag blev fruktansvärt glad inte bara för att de tar in L&P, men också för att det är så extremt sällsynt att svenska bokaffärer tar in finlandssvenska böcker.

I Finland finns boken på stamkundsrabatt på Akademiska bokhandeln (ej samma kedja) och med lösenordet ”feminist” får man 30 procents rabatt i Schildts & Söderströms webbutik.

Här kommer ett utdrag ut pojkflicka-kapitlet:

”Jag samlar på mig manliga attribut. Jag är den som vill dricka whiskey istället för Baileys på festerna, jag röker cigarr, hoppar ut från de högsta klipporna ner i havet på sommaren och tar initiativ till spännande äventyr. Det är inte så mycket av rent uttalat feministiska orsaker, det handlar mer om att jag omedvetet insett att manliga egenskaper värderas högre än kvinnliga. Och så tycker alla killar att det är sexigt med en kvinna som dricker whiskey, röker cigarr och vågar upp från de är klipporna ner i havet. Det skadar ju inte precis, tänker jag.

Jag informerar också alla som orkar lyssna att jag varit en pojkflicka som liten. Underförstått: En flicka så cool att hon nästan var en pojke. En tuff person, tuffare än de andra tjejerna. En sån gör typiska pojkaktiviteter. Jag har nämligen i tidig ålder snappat upp att det finns grejer killar gör och andra som tjejer gör och att de som killar sysselsätter sig med har lite högre status.

Det finns en orsak till att många kvinnor stolt berättar att de som små var pojkflickor, medan det nog aldrig hänt att en man skrutit med att han varit en flickpojke som liten. Traditionellt manliga egenskaper fortfarande värderas högre än kvinnliga. Det är därför det finns kvinnoprästmotståndare, som traditionellt kvinnliga branscher har en längre (sjukskötare) lön än traditionellt manliga (ingenjör), det är därför män får cred för många sexpartners, medan kvinnor med samma trackrecord kallas slampiga och därför det fortfarande finns så få flickpojkar och så många forna pojkflickor.

Eftersom det finns så få kvinnor i maktposition finns det också en uppfattning om att ”there can be only one” att det bara kan få finnas en kvinna bland killkompisarna, en kvinna i styrelsen, en kvinna på ölprovningen och så vidare. De andra kvinnorna  blir konkurrens som helst ska elimineras. Den här unika kvinnan som får leka med männen är ofta ”The Cool Girl” eller ”Den Sköna Tjejen”. Den speciella kvinnan som har fått ett VIP-pass till mansvärlden.

Gillian Flynn beskriver The Cool Girl i boken ”Gone Girl” enligt följande: ”Att vara en Skön tjej innebär att jag är en åtråvärd, klipsk och rolig kvinna som gillar fotboll, poker, snuskiga skämt och rapningar, en tjej som spelar tv-spel, dricker billig öl, gillar trekanter och analsex och stoppar i sig hamburgare och hot dogs som om hon kan äta hur mycket som helst av, samtidigt som hon är en nätt storlek 34, för Sköna tjejer är framför­allt heta. Heta och förstående. Sköna tjejer blir aldrig arga; de ler bara en smula på ett sorgset, kärleksfullt sätt och låter männen göra vad de vill. Fortsätt bara, pissa på mig, jag bryr mig inte, jag är en Skön tjej.”

Det är inget fel på att vara the cool girl, men det är ett format som inte alltid är lika avslappnat befriande som det otränade ögat kanske tror. The cool girl spelar fortfarande enligt patriarkala spelregler. Hon behagar och är den manliga drömmen samtidigt som hon ofta ger avkall på sina egna känslor och behov. Eftersom vi lever i ett patriarkat blir kvinnor som är the cool girl belönade, medan den jobbiga , hon som pekar på orättvisor och inte accepterar förtryck, må vara subtilt, blir bestraffad.

Ett annat problem med att kalla flickor som leker stereotypa pojklekar för pojkflicka är att vi då samtidigt förstärker uppfattningen om att vissa lekar är pojklekar och andra flicklekar. På så sätt förminskar vi pojkarnas värld. Det är nämligen mycket mer accepterat för en flicka att klättra i träd än för en pojke att leka med dockor.”

4_Peppe

Bilderna har förresten extremt begåvade Minna tagit. Hon driver bland annat brunchbloggen Brunssikeijo.

Räckmackor och fler amerikanska presidenter
Ångesten att ge ut en bok

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply yllet 9 juli 2016 at 11:32

    Jag ska köpa den i Åbo på onsdag är planen! Sjukt pepp!

    • Reply Peppe Öhman 9 juli 2016 at 23:20

      Åh vad roligt! Hoppas verkligen att du gillar.

  • Reply Ennet 9 juli 2016 at 13:52

    Jäkla bra text!

    • Reply Peppe Öhman 9 juli 2016 at 23:20

      tack, kram!

  • Reply Koko 10 juli 2016 at 09:30

    Jag känner igen mig som den sköna tjejen som yngre. Speciellt det där med whiskeyn. Numera är jag mycket mera ”den jobbiga”. Trivs bättre med mig själv, men är obviously mindre pop. Det kvittar 🙂

    • Reply Peppe Öhman 11 juli 2016 at 11:30

      Jag är där med dig.

    Leave a Reply