Gravid

Avskyvärda graviditet

13 augusti 2016

Det här hade jag inte tänkt blogga om för det är ett ganska känsligt ämne, men here goes ändå: Jag avskyr verkligen att vara gravid. Jag vet att det nu gör ont i alla som kämpat/kämpar med att bli just det jag nonchalant slänger ut att jag inte vill vara, men jag föreställer mig att måste få ha rätt till mina egna känslor. Jag fattar att det är livets mirakel att göra nytt liv och kvinnor praktiskt taget är gud som fixar detta, men otacksam och bortskämd som jag är går jag omkring och avskyr det.

Korta stunder kan jag tycka att det är mysigt när ungen pysslar omkring inne i min mage, men 99 procent av tiden längtar jag efter att få vara ensam i min kropp. När babyn är ute är vi också två personer som kan ta hand om henne precis lika mycket, nu är det bara jag. Ironiskt nog verkar min kropp ändå fixa graviditet ganska bra. Har ej ont nånstans, kan promenera och röra på mig så mycket jag vill, magens magnitud är visserligen svårt att uppskatta ibland och stöter hela tiden in i saker, men på det stora hela går det ganska bra med tanke på att det är så pass lite tid kvar (trots att de sista veckorna brukar vara de längsta). Jag vill springa, rida, sova på mage, ha tillbaka min vanliga helkroppsprofil, dricka champagne och inte konfronteras med folk som håller mer ögonkontakt med min mage än med mina ögon.

Signatur. EGOISTEN

_MG_0010

Hur jobbigt livet kommer att bli
Klyschor kring föräldraskap

You Might Also Like

16 Comments

  • Reply L 13 augusti 2016 at 11:46

    Du har lika stor rätt till hela spektrat av känslor som den har som får kämpa för att bli gravid. Klart du får känna avsky!
    Ja, det kan göra ont att läsa om en längtar efter och kämpar för att bli gravid men det ger en inte rätt att försöka styra vad andra känner eller skriver om. Världen är stundtals orättvis – det är bara att gilla läget och kämpa på för oss alla.

    • Reply Peppe Öhman 13 augusti 2016 at 14:38

      Tack för att du säger så.

  • Reply Jooles 13 augusti 2016 at 12:05

    Håller med L. Jag avskydde också graviditeten men jag uppskattade ju ändå barnet till 100% men man måst ju inte gilla känslan av att va gravid för det.
    Jag tycker alltid att det låter så konstigt när nån säger att den älskar att vara gravid, men å andra sidan älskar jag babytiden och babybubblan och det vet jag att ganska många tycker är tråkigt och tungt. Mina bebisar har varit lätta i motsats till graviditeterna och trotsåldern.
    Jag kan nog dock vara lite avundsjuk på andra som kommit längre i karriären men jag valde att ta barnen först och man kan ju inte få allt här i livet. Min point är att man kan ändå aldrig gå 100 % i nån annans skor, synd för annars hade min man definitivt fått vara den gravida 😀

    • Reply Peppe Öhman 13 augusti 2016 at 14:38

      Ja, man gillar ju vanligtvis sina ungar. En tröst.

  • Reply Anna 13 augusti 2016 at 13:56

    Jag igen ser graviditeten som en del av alltihop och njuter till fulla muggar av den fastän jag tidvis dragits med illamående, blödningar, ryggont och sjukskrivning innan mammaledigheten börjat. Blir absolut inte arg på kvinnor som inte känner likadant, däremot kan jag känna att jag tycker synd om er som inte får känna samma lycka. Menar inget illa nu och försöker heller inte provocera. Men undrar lite om det har att göra med att det känns ojämlikt att vara gravid, eftersom mannen ju inte lever med samma symptom?

    • Reply Peppe Öhman 13 augusti 2016 at 14:38

      Jag imponeras och känner avund av dig som kan njuta av graviditeten. Och ja, det har säkert nåt att göra med att mannen som vanligt har mer frihet.

  • Reply mirijam 13 augusti 2016 at 14:20

    Hear hear! Hatar graviditet, vägrar vaginal förlossning, vägrar amning – älskar mina barn gränslöst.
    Att hata den största delen av att bygga och föda ett barn betyder inget annat för mig än just det, men det betyder inte att jag inte är evighetstacksam över att min kropp har förmågan att kunna skapa en ny människa.

    Det går ju inte heller att oroa sig för vad barnlösa ska känna inför ens egna preggokänslor. Klaga på att det är mycket jobb och någon som är arbetslös känner att det är orättvist att du har för mycket när hen har för lite. Klaga på att det är väntetid på flyget och någon tycker att du ska vara tacksam över att kunna bo i Kalifornien. Klaga på att du är mätt och någon som är hungrig blir förbannad över det. Klaga inte på någonting och folk gör narr av dig för att du är en sådan hycklare som har en rosa moln-blogg. Nej, det går aldrig att göra folk nöjda hur man än försöker så bara gnäll loss vettja!

    /fellow graviditetshaterska

    • Reply Peppe Öhman 13 augusti 2016 at 14:37

      Tack för detta! <3

  • Reply Ennet 13 augusti 2016 at 23:08

    Det är så välkommet med en mer nyanserad diskussion av hur kvinnor upplever graviditet. Själv mådde jag illa till vecka 20 ( vi snackar om ligga i sängen-sjukledig från jobbet må-illa) och hade sur mage ända fram till babyn var ute (käkade rennie UNDER förlossningen,seriöst!). Så nej,jag upplevde inte heller graviditeten som en hemskt trevlig upplevelse, har aldrig mått så dåligt som då.

  • Reply I-L 14 augusti 2016 at 05:35

    Hear, hear! Har en känsla av att man på nåt sätt borde njuta av den här unika stunden i sitt liv men nej. I teorin förstår jag att det är magiskt, men tycker det känns lite ansvarslöst av universum att placera en typ i mitt förvar på det här sättet. Jag vill ha tillbaka den där kroppen jag aldrig behövde vara orolig för eller ifrågasätta. Och då verkar jag också vara rätt ämnad för detta. Men jag tycker att det är…trist. Och jag väntar på att vi ska vara två med samma chans att ta ansvar. Helst vill jag att nån ska plocka ut en fyraåring genast, men det är väl för mycket begärt.

  • Reply Adnil 14 augusti 2016 at 07:59

    Väl rutet! Jag tycker att alla ska få skriva om sina känslor utan att vara rädda att trampa t.ex barnlösa på tårna (även om du ju nog garderade dig mot eventuella såna åsikter). Det här är så FRÄSCHT att läsa och inte bara det där vanliga jalmandet om fröjden med graviditet. TACK för att du delar med dig av dina verkliga känslor, för, som du skriver, ungen kommer du ju att gilla ändå.

  • Reply Lisa 14 augusti 2016 at 11:28

    Så skönt att höra om andra som inte älskar eller ens ”tycker det är mysigt” att vara gravid… Jag känner mig extremt obekväm som gravid, och ja, tycker även det är en av livets stora orättvisor att det är vi kvinnor som måste bära och föda familjens barn. Jag har en liten teori om att personer som normalt har lite kroppsnojor tycker det är jobbigare att vara gravida och personer med mer kroppsnojor i högra utsträckning tycker om det. Som gravid är jag plötsligt så medveten om min kropp och hur den ser ut, något som jag liksom annars tar för givet (extremt tacksam för det!). Och det här att andra inte kan låta bli att kommentera – även helt oskyldiga kommentarer tycker jag är jobbiga, eftersom jag upplever graviditeten som en så personlig sak.

    • Reply Ia 14 augusti 2016 at 12:54

      Jag är åtminstone ett belägg för din tes att kvinnor som normalt har mer kroppsnojor gillar att vara gravid. Jag visste inte ens om att jag hade mycket kroppsnojor innan jag blev gravid och plötsligt slapp dem alla. Vad otroligt skönt att inte behöva dra in magen hela tiden. Vad härligt att för en gångs skull ha bröst. Vad skönt att ha snyggare hår. Jag älskade mina båda graviditeter och skulle gärna ta några till bara jag skulle slippa de där barnen som då kommer på köpet.

      • Reply Lisa 14 augusti 2016 at 14:31

        Haha, och för mig precis tvärtom: gärna fler barn, bara jag slapp vara gravid 😊

  • Reply Catrin 6 april 2019 at 05:28

    Jag hatar att vara gravid, varenda del av det. Önskar att jag inte kände så, men det gör jag. Vill att eländet ska vara över, är rädd att jag ska känna likadant som nybliven förälder. Tänk om jag hatar det med.

    • Reply Peppe Öhman 6 april 2019 at 08:31

      Det kommer du inte! Du kommer att älska ungen.

    Leave a Reply