Skriva

Jobba utan lön

27 augusti 2016

På tal om jobb så fick jag tidigare i veckan en förfrågan att skriva 6000 tecken för ett magasin. Det var ett roligt uppdrag med anknytning till min bok Livet & patriarkatet (andra upplagan kommer förresten senast den 7 september och då bjussar förlaget på en rabatt, men mer om det senare), men när jag frågade om arvodet fick jag svaret att magasinet tyvärr görs av frivilliga (=obetalda).

Det här har jag skrivit om hur många gånger som helst, men det går ej att betala mat eller hyra på basen av synlighet och godhet. Mitt jobb är att skriva och skriver jag någonting utan att få betalt för det (i det här fallet 6000 tecken som är ganska mycket) går jag inte på noll utan på minus eftersom jag under tiden det tar kunde producera något som verkligen ger mig betalt. Jag har ingen fast månadslön, utan min inkomst baserar sig på allt jag levererar den månaden.

Detsamma gäller bloggen. I höst har jag bloggat i elva år och trots att det lätt är det roligaste jag gör jobbmässigt är det en inkomstkälla. Jag är jättenoga med samarbeten jag gör, jag vill att de ska passa och vara till någon nytta för läsarna samtidigt som de gärna får vara en inkomstkälla för mig. Får jag betalt har jag mer tid över för bloggen.

Det är klart att jag gärna hjälper kompisar eller välgörenhetskampanjer som vill få ut budskap på bloggen, men precis som få fastanställda har lust att jobba utan lön ett par dagar i månaden har jag lust att skriva utan något arvode alls. Förr blev jag mest uppgiven när jag fick erbjudanden att skriva tusentals tecken för ”synlighet” men nu för tiden blir jag faktiskt mest arg och lite kränkt.

Reseguide i höst
En naken Donald Trump

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply SARA 27 augusti 2016 at 12:06

    Förstår dig helt och det är klart att du ska bli betalda för det du skriver. Jag är bl.a. massör och tidigare var jag privat företagare. Alla vänner å bekanta börja fråga mig att lite massera dem när vi sågs och rabatter. Till slut gjorde jag ett beslut att aldrig ”lite” knåda axlar när vi ses på kaffe och inte ge rabatter. Jag måste ju kunna leva på det här förtjänar. Som du så också så om du skriver gratis och lägger en hel dag fast på det är det bort från den tiden som du kunde verkligen förtjäna pengar, som lägger mat på bordet.

    • Reply Peppe Öhman 28 augusti 2016 at 07:55

      Det är antagligen det enda sättet, att man tydligt för sig själv (och andra!) sätter gränser. Bra beslut av dig!

  • Reply Matilda 27 augusti 2016 at 12:57

    Just det där är den största anledningen till att jag gav upp min stora dröm att bli filmscenograf. Jag jobbade på flera filmer och hade goda referenser men ändå försökte att jobb jag sökte få mig att arbeta gratis. Så som filmindustrin i Sverige utnyttjar arbetskraft är helt galet. De klarar ofta inte av att betala halva teamet och klarar sig inte utan dem de inte kan betala. Kallar folk för ”praktikanter” när de i själva verket är i ledande positioner med flera års erfarenhet. Fruktansvärt.

    • Reply Peppe Öhman 28 augusti 2016 at 07:55

      Jag tror att du berättat om det förut också. Så deppigt att man inte ens kommer in i en bransch utan att ha föräldrar eller andra som kan försörja en medan man jobbat oavlönat.

  • Reply Lina 27 augusti 2016 at 23:09

    Jag förstår dig också och önskar att det alltid gick att genomföra, men jag har också drivit kampanj och skrivit tal, texter (och sång förresten) för We see you-kampanjen gratis i två veckor nu. I längden kan jag inte fortsätta att arbeta gratis på heltid så, men det finns vissa frågor jag känner att jag bara måste engagera mig för eftersom de är livsviktiga. Vi som startat kampanjen (eller plattformen för ständig kommunikation om mänskliga rättigheter) har också kontaktat människor och bett dem komma med i kampanjen, gratis. Men vi förväntar oss inte att alla ska svara ja och sätta samma obetalda arbetstid som oss på det här. Vi har ju alla engagemang för olika saker. Men jag önskar att fler finländare inom och utanför Finland valde att göra det de kan för att protestera mot regeringens grova människorättsliga övergrepp. Det kan inte vara upp till en minoritet. Den stora majoriteten behöver sluta godkänna det som pågår med sin tystnad. Därför har jag ställt mitt kunnande och min person till förfogande en tid för det här, gratis. Så min syn på gratisarbete har luckrats upp rätt mycket, men det är viktigt att man har sin egen gränsdragning klar för sig. Om några dagar åker jag utomlands några veckor, för jag behöver också tid för mig själv.

    • Reply Peppe Öhman 28 augusti 2016 at 08:00

      Jag beundrar dig i ditt otroligt viktiga arbete och unnar dig verkligen att ta det lugnt i ett par veckor. Tänker att den hårfina skillnaden här är att We see you-kampanjen är något som verkligen handlar om konkret välgörenhet, att göra samhället lite bättre och se sina medmänniskor. Och att initiativet kommer från just dig/er. Att skriva gratis för en publikation som folk sedan ska köpa spelar liksom i en annan division.

  • Reply Ulrika 28 augusti 2016 at 01:10

    Jag förstår dig! Men samtidigt vill jag säga emot. Det finns inte mycket pengar i en stor del av mediabranschen. Många jobbar för att de brinner för det och med låg lön eller kanske ideellt. Att du får frågan betyder ju bara att de ideella uppskattar det du gör och kanske hoppas att du uppskattar vad de gör. Sedan har ni olika sitsar – de måste på något sätt utan pengar göra något de tror på för andra, och du måste försörja dig. Tycker att du ska bli smickrad ändå över frågan och samtidigt tacka nej… (Och ja, hela resonemanget blir ett annat om det är någon som utnyttjar andra för egen vinning.)
    Gillar din blogg mycket, tack för att du lägger tid på den!

    • Reply Ulrika 28 augusti 2016 at 05:15

      PS: Jag tycker också att den som betalar dåligt eller inget ska vara öppen med det från början, så att den som tillfrågas vet vad som gäller och kan säga nej på en gång.

      • Reply Peppe Öhman 28 augusti 2016 at 07:58

        Jag förstår vad du menar, men eftersom jag tycker att jag är relativt etablerad som skribent i Finland känns det olustigt att gång på gång försöka förklara att det jag gör är ett JOBB. Att jag har två magisterexamens och gett ut tre böcker och att man aldrig skulle be en läkare eller jurist eller ingenjör jobba gratis en hel dag med motiveringen att hen ska känna sig smickrad över att överhuvudtaget bli påtänkt. Gläder mig mycket att du gillar bloggen! Tack för de fina orden!

        • Reply Eva 28 augusti 2016 at 11:36

          Kan berätta att min man som är läkare får lyssna på folks hjärtan och lungor etc alltid med jämna mellanrum bara för att ”det går ju snabbare än att gå till vårdcentralen”. Och folk räknar upp krämpor och förväntar sig diagnoser. Det är kanske sånt som kommer med vilket yrke man än har? Men håller med dej om att skrivandet (skapande överlag) förväntas man ofta göra ”gratis”. Bra att du tackade nej. Då inser de kanske att vill de ha proffs får de betala, eller bygga ett magasin på hobbyskribenter.

          • Peppe Öhman 29 augusti 2016 at 07:43

            Jag var ihop med en läkare i fem år och minns nu att det var samma sak med honom. Han brukade iofs bara rycka på axlarna och rekommendera burana i kombination till vårdcentralen.

          • Annika 31 augusti 2016 at 14:31

            Just därför försöker jag undvika att ställa medicinska frågor till min svägerska, vill liksom inte utnyttja henne så. Tänker att hon antagligen får tillräckligt av sånt på jobbet.

  • Reply Maria 29 augusti 2016 at 01:36

    Jag funderar pá det där och när jag ska börja sätta gränser. Jag skriver om restauranger och matupplevelser, just nu pá min fritid och jag älskar det, men funderar om jag skulle kunna leva pá det nán dag. Har blogg och tiotusentals följare pá Instagram vilket är otroligt roligt, och leder till att jag fár mycket förslag om att besöka restauranger och event. Allt detta tar ju en hel del tid, särskilt när jag ska skriva om ställena, redigera foton osv, och funderar nu pá att ta steget och faktiskt ta betalt för min tid. Att jag fár äta gratis är ju trevligt, men det är ju väldigt billig reklam för restaurangen att betala min nota och fá nischad reklam ut till tiotusentals följare när jag postar foton och rekommendationer pá Instan och bloggen. Kanske dags för mig att fundera lite pá värdet pá det jobb jag gör?

    • Reply Peppe Öhman 29 augusti 2016 at 07:44

      Verkligen! Med så många följare och vad som verkar vara så proffsigt och tidsdrygt arbete ska du absolut ta betalt.

    Leave a Reply