Feminism

Raka ben och under armar då?

13 september 2016

Vi måste fortsätta diskussionen om skönhet och kroppsvård. Att raka sig, vad säger ni om det? Gör ni det? Åt lunch med en kompis för några veckor sedan, hon berättade om hur en tolvåring på dotterns klass hade vaxat hela kroppen, på inrådan av sin mor, innan barnet åkte på sommarläger.

När Gillette introducerade rakhyveln för kvinnor år 1915 introducerade de samtidigt ett ”problem” kvinnorna inte ens visste att de hade: Kroppsbehåring. Bustle gjorde en snabb genomgång av hårborttagning under de senaste hundra åren. Själv tycker jag att det är svinsnyggt med hår under armarna, men i ärlighetens namn rakar jag ändå oftast bort mitt. Jag kunde säga att jag gör det av ”hygieniska skäl” eller nåt annat, men i praktiken är det bara av gammal vana. Benen rakar jag oregelbundet, men det gör jag mest för att jag tycker att det är så lent och skönt med nyrakade ben i rena lakan. Däremot tycker jag att det är lite creepy med att raka bort hela sin bush, men det kan såklart vara en generationsfråga eller att jag inte har koll eller att jag kollat för lite på porrfilm.

Jag är ju inte dummare än att jag fattar att jag är lurad av marknaden och antagligen patriarkatet. Att jag spenderar pengar på rakhyvlar (fast jag använder samma i flera år så THE JOKE IS ON YOU, GILLETTE!). Men jag gör det oftast ändå. Fånge i marknadskrafter och patriarkat. Men ni då?

Om hur jag får några nya insikter om livet
Pojkar i rosa

You Might Also Like

39 Comments

  • Reply Kira 13 september 2016 at 18:59

    Rakar armhålor och ben. Armhålorna för att jag tycker att det är så mycket fräschare utan hår (svettas mer med hår), benen för jag tycker det är skönt med lena ben och för att de ser snyggare ut än att ha svarta långa hår, men låter de nog växa ibland och tar ingen stress av det (om nån blir äcklad av mina svarta hår på benen, låt dom bli det). ”Bushen” vaxar jag (eller går och vaxas, för att jag får eksem av att raka mig där), en så kallad ”extended bikini”. Vill inte att de sprätar en massa svarta hår underifrån bikinin när man ligger och solar.

  • Reply Jooles 13 september 2016 at 21:43

    Oj hjälp. Det här är en svår fråga för även om samhället ”tolererar” att man är osminkad även om man lätt får stämpeln hippie feminist så är det där med hår tydligen nån jäkla tabu. Att det är äckligt med håriga armhålor på kvinnor men inte på män. Jag epilerar nog mina armhålor och sparsamt mina ben, när de är sommar eller jag känner för det. Men erkänner att jag nog brukar välja långbyxor om mina ben känns för håriga.

    Bikinilinjen, alltså jag har förstått att de flesta tycker att det är dödssynd att inte raka den. Men det område brukar jag normalt inte visa upp (simmar mest på lande) och jag bara förstår inte hetsen, där känns det faktiskt som om alla andra drabbats av nån slags masshypnos. Skulle jag nån gång åka på strandsemester då skulle jag säkert snygga till den lite men några andra vaxningar för estetik känns obekvämt, fysiskt alltså. Känner alltså helt igen mig i det du skriver om bushen.

  • Reply A M 13 september 2016 at 21:44

    Rakar mig ej, varken under armar eller på ben. Av exakt den anledning du tar upp. Varför ska jag behöva slösa tid på detta medan män är helt fria att vara aktiva, ta VDposter O tjäna pengar? Så för att vinna samma tid och vara lika mkt värd o accepterad som män gör jag det ej. Ja, det får mig att känna mig förtryckt att raka så nej tack. Tyvärr kan jag vara rädd för att bli dömd på badhus, med vissa bekanta osv ibland O då bära tights för att slippa bli dömd. Tack för en härlig o intressant blogg.

  • Reply Lisa 13 september 2016 at 21:54

    Rakar inte någonstans. Känner mig oftast bekväm med det, men det tog ett par somrar innan jag var helt cool med det. Arbetar ute i shorts, så blir rätt exponerad.

  • Reply Anna 13 september 2016 at 22:18

    Rakar under armarna, men inte regelbundet, så ibland hinner det bli en rejäl stubbväxt där. Likadant med benen och bikinilinjen. Har en gång rakat bort hela könsbehåringen, men kände mig som en fyraåring tills det växte ut igen, så det gör jag inte om. Egentligen är det ganska lustigt att vi tänker att det är mera hygieniskt att raka bort håret, då ständig rakning istället kan resultera i små sår och infektioner. Jag kan tycka att det ser lite tufft ut med behåring under armarna om man har top och shorts på, men till en ärmlös aftonklänning skulle samma buskar se lite malplacerade ut. Intressant tema!

  • Reply Agnetha 13 september 2016 at 22:59

    Jag rakar mig under armarna av ohejdad vana. Har inte reflekterat så mycket över varför. Jag antar att jag började när jag var ung/tonåring pga omgivningens tryck – ALLA ANDRA gjorde det (antagligen på samma sätt som att min 8-åring hävdar att ALLA ANDRA i klassen har mobiltelefon…). Nu går det liksom av bara farten. Tar raklöddret slut låter jag bli tills jag har hunnit köpa nytt, vilket kan ta veckor ibland… Att raka utan raklödder kommer inte på fråga då jag har testat det och istället fått små sår. Inte värt det. Benen är lite samma sak. Framförallt på sommaren kan jag bli sugen på att raka benen om jag ska på fest eller så (ungefär samtidigt som jag sminkar mig, för det har jag aldrig någonsin gjort till vardags pga har inte lust att lägga tid på det), men det kan gå flera veckor mellan rakningarna där också, och på vinterhalvåret låter jag bli för det mesta. Lite lurv värmer ju! Det är bra när man ska ut i 20 minusgrader. 🙂 Men ibland rakar jag mig på vintern också. Jag vill påstå att jag gör det när jag själv vill för att jag själv vill. Kanske ligger det nåt överhängande tryck från patriarkatet som en våt filt ovanpå, men jag tror knappast att patriarkatet tycker att jag blir så värst mycket snyggare för att jag rakar benen… Det finns andra områden på min kropp som jag känner större tryck utifrån att åtgärda än håriga armhålor. 🙂

  • Reply Jenn - forever abroad 14 september 2016 at 00:36

    Vaxar. Brazilian på salong och numera Veets spavax under armar och stripes för benen. Det skönaste är att man inte behöver göra det lika ofta som rakning. Det jobbiga är att det är dyrt (smärtan är jag ok med).

    Är inte bekväm med att gå runt barbent med superhåriga ben eller göra pullups på gymmet med superhåriga underarmar, mycket för det känns som om alla skulle titta lite konstigt på en…. Vilket jag håller med om att det är rätt sjukt och varför får killar gå runt helt håriga?? De har ju å andra sidan sin hårväxt i ansiktet att ta hand om.

    Sen tycker jag det är så sjukt skönt att vara vaxad, helt annan känsla än att raka.

  • Reply Monika 14 september 2016 at 01:00

    Eftersom jag bor i genus/vänster/veganparadiset Umeå så är det nästan en cool accessoar att ha håriga armhålor här. Obs i vissa kretsar då såklart. Jag säger som nån här ovan, på sommaren rakar jag benen ungefär lika ofta som jag sminkar mig. Osminkad har jag inga problem att vara, känner mig dock något mer obekväm att visa upp mina orakade ben. Försöker vänja bort den känslan.

  • Reply Poirot 14 september 2016 at 01:01

    Rakar mig under armar regelbundet och benen periodvis (mera under sommarhalvåret) och har aldrig funderat desto vidare på det eller sett det som ett problem eller ett ”krav” från partriarkatet. MEN! För några dagar sedan vaxade jag överläppen för första gången och DÅ kom tankarna! Varför får inte jag ha några fjun på överläppen? Och varför stör dom mig så mycket så att jag väljer att utföra en smärtsam procedur för att få bort dom? Som jag dessutom kommer att få göra om (och om) igen under resten av mitt liv? Har inte kommit fram till något svar ännu, annat än att jag tycker det är ok på andra, men mustasch på mig?? Nej tack! (Däremot tycket jag det är horribelt med lågstadiebarn som rakar sig och plockar ögonbryn! Min dotter fick höra i fjärde klass (!) av en klass”kompis” att hon nog borde göra något åt sina ögonbryn…)

    • Reply Peppe Öhman 14 september 2016 at 07:18

      Jag tror att ”kraven” från patriarkatet är osynliga. Många av oss fattar liksom inte ens att det är ett patriarkalt påhitt eftersom det är en så inrotad norm.

  • Reply F 14 september 2016 at 01:18

    Rakande av ben är en ännu svårare fråga en smink. Där känner jag mej definitivt förtryckt för normen är så stark. Jag kan inte tänka mej att raka benen pga att det inte är värt tiden och särskilt inte den eventuella smärtan för mej. Detta har lett till att jag nuförtiden sällan använder kjol eller shorts som är kortare än capris (helst sådana som når åtminstone halvvägs ner på underbenet dessutom). Kan inte heller tänka mej ärmlös topp trots att jag inte har så mcyket hår i armhålorna, Inte heller bikini skulle jag någonsin använda på stranden, så tur att tankini har uppfunnits, även också dom shortsen kunde vara längre än hotpants som de nu är). Att jag trivs bättre i mindre bar klädsel beror så klart inte bara på rakningsnormen, men det är en bidragande orsak.

  • Reply Flicka 14 september 2016 at 01:35

    Jag har ju knappt något pigment alls på min hud och därför är mina kroppshår också ljusa. Använder epilator på benen och under armarna. Är ganska lat med benen, under armarna epilerar jag oftare. Tål smärta ganska bra och det känns som en vettigare investering att köpa en 60 euros epilator per fem år än att hela tiden köpa nya rakhyvlar. Just nu har jag inte heller pengar för att regelbundet sockra mig hos en kosmetolog. (Btw, det är ju i princip en feministisk gärning att anlita frisör eller kosmetolog eftersom de i Finland oftast är ensamföretagande kvinnor.)
    Har absolut inget emot kroppshår, men framför allt under armarna känner jag mig obehagligt svettig om jag låter håret växa. Min hud tål inte riktigt rakhyvlar så det ser faktiskt nästan värre ut om jag rakar för det leder typ alltid till eksem. Jag är Gillettes värsta mardröm, haha!

  • Reply Malin 14 september 2016 at 02:55

    Jag rakar aldrig benen, vägrar lägga tid på det. Dock har jag rätt ljusa hår så även om jag vill tro att det är ett feministiskt statement tror jag inte att så många lägger märke till håren. Under armarna rakar jag mig väldigt sporadiskt, nån gång ibland på sommaren när jag kommer ihåg att göra det, eftersom jag inbillar mig att jag svettas mindre så (fast då borde ju män också raka sig under armarna…). Jag bor i Spanien och har i stort sett aldrig sett nån annan orakad (som identifierar sig som kvinna) här?! Eller jo, kanske i nåt anarkafeministiskt sammanhang, men that’s it.

  • Reply Filippa 14 september 2016 at 03:08

    Rakar under armar pga svett (och kan lätt torraka så det är ju sjukt enkelt) och på ben pga älskar lena fina ben. Har aldrig känt att jag behövt göra detta pga killars förväntningar, ej heller haft det med mig från föräldrar. Trimmar fiffi med hyvel och maskin, också detta för att jag tycker det är fint, och lättare att hålla rent. INGEN kille jag haft har någonsin sagt ett ord om stubb, utväxt, när jag struntat i att raka pga vinter och/eller orkar ej. Antingen har jag haft vettiga killar eller så bryr sig killar mindre om detta än tjejer tror. Är det några som är bra på att lägga press på andra tjejer så är det väl just tjejer, i min erfarenhet. Varit mkt snack om vaxa ben och helvaxa fiffi osv osv, men nu när jag ”kommit upp i åldern” (37) så känns det som en ickefråga.

    Däremot har jag haft förmånen att umgås ett par veckor med ganska många människor under 30 och där visar sig fiffis behåring vara en knäckfråga. ALLA är helrakade/helvaxade. Finns inget annat. Där anses kroppsbehåring vara väldigt 70-tal. Det gjorde nog det när jag var i den åldern också, så det är väl en åldersfråga snarare än en generationsfråga. Intressant, tyckte jag iaf.

  • Reply Filippa 14 september 2016 at 03:11

    Sen måste jag ju säga att jag inte upplever rakandet som jobbigt. Jag gör det när jag duschar, och har vanlig hyvel till under armarna – detta tar max fem sekunder, och sen en superbra hyvel med tvål inbyggt till benen – detta tar under minuten för båda benen och är omöjligt att skära sig, så förstår inte riktigt att man väljer bort ”för att det tar tid”. Andra ställningstaganden förstår jag, men tiden, eller som någon skrev ovan ”smärtan”, då har man helt fel produkter.

    Sen tycker jag det är otroligt vackert med sommarbrun hud, och ovanpå det solblekta hårstrån. På låren, underarmarna och framför allt min raggarsträng – älskar den.

  • Reply Ylva 14 september 2016 at 03:24

    Jag rakar inte mig nånstans, mest för att jag är lat. Men ibland är det jobbigt, det händer att folk kommenterar det och att jag känner mig uttittad. Det känns också som att jag inte kan klä mig i tjusiga kläder som inte täcker armhålor och ben eftersom det blir en för stor ”krock”, vilket ju är konstigt att tänka men svårt att låta bli. Min mamma har aldrig rakat sig och det är skönt att ha haft henne som förebild. Så även om jag ibland tycker det är jobbigt tänker jag att jag gör det för mina syskonbarn, så att de får se att det finns alternativ och det känns bra. 🙂 Däremot plockar jag bort håren på haken så fort de kommer..

    • Reply Peppe Öhman 14 september 2016 at 07:12

      Jag har inte heller nåt minne av att min mamma rakat sig. Kan det vara en generationsfråga det också?

  • Reply Elin 14 september 2016 at 07:36

    Gillar dessa diskussioner så mycket!
    Jag rakade benen i sommar efter några års uppehåll. Uppehållet berodde på principer, men jag märkte att jag undvek shorts och ville gömma benen när jag hade klänning, så i sommar rakade jag så det stod härliga till – max en gång varannan vecka, hehe. Fortfarande lat. Tycker rakade armhålor är mer bekvämt, och det går ju snabbt.

  • Reply Hanna 14 september 2016 at 07:47

    Så intressant, en fråga jag tänkt mycket på! Jag är principiellt emot rakning men gör det ändå på grund av att jag hör till det hårigare slaget. Sen är det ju också intressant att allt fler killar också rakar sig på andra ställen än ansiktet. Jag var inte allt för länge sen på en fest där det kom fram att 8 av 10 killar rakade könshåret. Jag var aningen chockad, och tycker inte att det är en bra utveckling.

    • Reply Anna 14 september 2016 at 08:59

      Nej, och i synnerhet killar borde låta könshåret vara eftersom det faktiskt har en funktion (håller pungarna ”svala” så spermierna mår bra).

    • Reply Filippa 15 september 2016 at 04:30

      Fram för fler killar som rakar sig. Ett: varför ska tjejer vara ensamma om ”idealet”, och två: tack för mindre hår i munnen.

      • Reply Anna 15 september 2016 at 04:54

        Man behöver ju inte sätta allt i munnen 😉 Menade bara att om man nångång vill ha barn så är det medicinskt sett bättre att lämna pungarna håriga.

        • Reply Filippa 15 september 2016 at 23:51

          Om man inte vid någon punkt har haft allt i munnen så gör man det fel 😉

          • Anna 16 september 2016 at 04:00

            😂

  • Reply Kajsa 14 september 2016 at 09:20

    Det här är SÅ en ångestladdad fråga för mig. Jag skulle också så himla gärna vilja känna att det är okej att vara orakad och försöker vänja mig vid att gå med lite håriga ben i shorts ibland för att utmana mig själv. Det har kanske blivit en aning lättare, men maj gaaash vad mycket jag gråtit över kroppsbehåring i mina dagar. Jag har ganska rikligt med mörka hår på både ben (inkl baksida lår) och genitalier. Ända sedan tonåren har jag känt mig obekväm i korta kjolar, shorts och framför allt bikini pga de där hårstråna. Jag har känt mig äcklig och därför försökt raka, vilket i sin tur lett till fula eksem och ibland t.o.m. bölder. Jag började därför under studietiden vaxa mig på salong. Det gör jag fortfarande och det blir då alltid brasiliansk + hela ben. Det är det enda sättet som gör att jag känner att jag kan leva någorlunda normalt. Jag kan då gå till stranden, träna på gymmet, klä på mig det jag har lust med och jag kan för ett tag sluta angsta över att någon ska förskräckas över min vidriga behåring (jag tänker på riktigt så här – helt sjukt inser jag ju själv) , ända tills det har gått två veckor efter vaxningen och de där förbannade håren har börjat växa ut igen.

    När de där nyheterna om burkinis kom för några veckor sedan kände jag sådan avund mot kvinnor som vågade bära dem. Jag önskade så att jag köpt en och att den hade varit mer socialt accepterad att ha.

    Önskar av hela mitt hjärta att jag skulle få slippa känna kravet att vara helt från hår på kroppen. Det hade gjort mitt liv så mycket enklare och mindre ångestfyllt. Men.. det sitter så himla djupt. Alla de där reklamerna, de där kommentarerna av ens bästis i högstadiet. Usch. Jag blir ledsen att bara tänka på det. Om jag någonsin får barn hoppas jag att de inte ska behöva dras med samma ideal.

  • Reply Pagge 14 september 2016 at 10:02

    Ha ha NU börjar vi komma någonstans.

    Jag minns inte om mamma rakade sig, hon var så blond att det är möjligt att hon tyckte det var onödigt. Som jag skrev i den tidigare tråden så började jag raka mig med pappas hyvel när jag kom upp i puberteten och fick hår på benen och under armarna. ”Busken” var däremot inte något problem, men nu som äldre trimmar jag kanterna och begränsar dess omfång (dvs klipper gräsmattan) allt emellanåt. Däremot inga skridskobanor eller landningsbanor osv av något slag. Målet är att en redig baddräkt eller bikinibyxa ska vara täckande nog, och det är de. Är ingen stringmänniska.

    Under armarna vill jag vara rakad, hatar känslan av stubb där, tycker det är fult, tycker det känns ”luktigt”. På mig. Däremot må andra göra som de vill. Benen går enligt ork, sommaren epilator eller rakhyvel, vintern kan det ibland vara full päls. Men inte är det snyggt med päls, det tycker jag inte. Inte vet jag om sekelskifteskvinnorna heller tyckte det var särskilt snyggt med håriga ben – men de visade ju aldrig benen så det blev kanske inte så viktigt därför heller.

    Mycket konstig trend detta med att vaxa bort allt. Och dessutom finns det ännu de som tar bort håret från armarna!

    Ljusa fluffiga hår i ansiktet stör inte, men uj dedär enstaka svarta som kommer på hakan eller halsen (hejsan klimakteriet!) runt 40…. samtidigt som man ser dåligt så man hittar dem typ alltid alldeles försent i misstag, på känsla när man är borta hemifrån och utan en pincett i handväskan…

    Jag känner mig inte ojämställd av att raka ben osv, alla män jag känner rakar sig i ansiktet/håller efter sitt skägg. Varje dag. Den man jag känner intimt håller efter sin fluffigaste kroppsbehåring med sax (obs inget vax eller extremt). Det känns mera som en allmän artighet mot omgivningen och främst mig själv att vara lite prydlig, och sen vad var och en lägger in i begreppet prydlig så må man bestämma själv.

    En incident jag aldrig glömt är doch en gång på stort kalas hos en kompis (stort familjekalas, många familjer där) då en mamma kom med sin flicka och bad värdinnan om en pincett, för hon skulle plocka bort ett hår i armhålan på sin dotter. Vi flickor var då ca 11-12 år. Jag kommer ihåg hur fascinerad jag var av att denna mamma tyckte att den saken var så viktig, att hon personligen skulle sköta om att håret togs bort, att hon gjorde det (diskret nog) på ett kalas, att flickan inte protesterade, att min egen mamma i det skedet inte hade diskuterat kroppsbehåring med mig överhuvudtaget (fast pappa hade nog hunnit bränna propparna på att jag använde hans bästa rakblad – bra utrustning måste man ju ha insåg jag redan då). Ja och att vissa använde pincett…. Nå hemma skulle jag sen pröva pincett och det gjorde ju jätteont. HU!

    (men som vuxen är jag lite tuffare, tål både vax och epilering på benen utan nöd – men bara på benen under knä, ja och hakan, och möjligen brynen)

    • Reply Pagge 14 september 2016 at 10:28

      Ja jag undrar faktiskt fortfarande ibland, ca 32 år senare, om den stackars flickan ännu plockar bort sina kroppshår med pincett, ett efter ett, som hennes mamma lärt henne. Jag har aldrig sett henne efter det kalaset. Och fast jag minns vad hon heter så är det ju inte riktigt artigt att plötsligt som främmande människa skicka ett FB meddelande och fråga 😀 Men jag undrar med jämna mellanrum fortfarande.

  • Reply Pagge 14 september 2016 at 10:38

    Överlag tror jag inte killar bryr sig om en massa sådant vi kvinnor funderar på. Hår, celluliter, rynkor, muskler, kilon, stubb, smink.

    Om helhetsintrycket är att man inte luktar illa samt är intresserad av killen tillbaka så är det väl ungefär den enda uppmuntran som behövs. Lite tillspetsat sagt, men sådan är min erfarenhet. Ja och så har jag alltid fått spontana komplimanger om jag har klänning och lite klack på skon. Därmed inte sagt att man måste ha klänning – mer att killar noterar lite extra när man inte klär sig enligt samma ekvation som de själva gör.

  • Reply Nora 14 september 2016 at 11:53

    Jag kan inte tänka mig att raka mig. Inte någon stans och minst av allt kring vid underlivet. Tror jag skulle känna mig prepubertal då. Jag har visserligen ljust hår så min behåring märks inte särskilt tydligt, jag har absolut inga problem med att ha korta kjolar eller ärmlösa toppar. Om någon skulle uppmana mig att ta till hyveln skulle jag nog råskratta dem rakt upp i ansikte. Helt absurd idé att jag skulle raka mig.

  • Reply Kikki 14 september 2016 at 13:42

    Kolla HMs höstkampanj video – rödhårig tjej som äter french fries OCH har håriga armhålor! Så rätt i höst! hahaha

    • Reply Peppe Öhman 14 september 2016 at 17:31

      SÅ bra! SÅ bra steg i normaliseringen av hår under armarna.

  • Reply Ia 14 september 2016 at 14:03

    Jag rakade mig riktigt just; ben, armhålor, pytteliten ansning av busken. Första gången på hela sommaren. Och nu stör det mig lite. Jag kämpar verkligen med att vara okej med hårena, men känner mig ändå lite sunkig. Därav rakningen idag. Jävla skit patriarkat! Skäms över håriga ben. Skäms över att skämmas över håriga ben. Skäms över att raka sina håriga ben.

  • Reply Miru 14 september 2016 at 15:39

    Jag rakar armarna varje morgon som jag går till skolan/jobbet, och ser till att benen är rakade eller åtm inte har hemskt långa hårstrån om jag vill ha på mig shorts eller kjol. Jag känner mig dum, men gör det ändå för rädsla att folk ska tycka jag är äcklig annars. Dessutom tycker jag inte själv om att vara hårig (hello hjärntvättad av patriarkatet). Jag är ändå ofta för lat för att orka raka om jag bara är hemms. Då jag ids/vill vara extra fin för sambon (som gillar rakat men inte störs av orakat) rakar jag bort allt hår därnere. Det här kan säkert vara en åldersgrej, är bara 22. Jag kommer ännu ihåg då jag som tonåring hade sex första gången och min dåvarande pojkväns kompis nästa dag kommenterade min könsbehåring högt i klassen (”hur hittade du hålet i djungeln? ”). Efter det började hyveln vina och håret gradvis försvinna allt mer.

  • Reply Cruella 15 september 2016 at 00:31

    Skrev en lång grej om smink eller inte, den kom bort. Nå – sminkar mig oregelbundet men alltid när det är nåt event. Så kan man säga. Jobbet är inget event, det blir som det blir även om jag oftast finner anledning till lite piff i och med att jag förväntas se hyfsad ut klädmässigt. Respekt för ämbetet and all that.

    Har genom tiderna rakat armhålor, ben och bikinilinje. Nu har jag slutat. Men jag kan mycket väl få för mig att göra det rätt som det är. Sen växer det ut igen. Ska sägas att jag har väldigt lite kroppsbehåring över huvud taget, så det syns nog inte så stor skillnad. Har aldrig tagit bort allt könshår, det lockar inte. Tror inte heller det är så nyttigt kanske. Luftkudden behövs:)

  • Reply Ennet 15 september 2016 at 04:44

    Rakar benen endast då jag vet att de ska exponeras,samma gäller armhålshåren.Det är absolut en följd av den kommersiella bilden av att det är fult med behåring på kvinnor och jag därmed känner mig ful bland folk om jag har mina svarta benhår intakta.På vintern rakar jag ej benen,förutom om jag ska besöka en simhall. Tycker dethär är ganska så jäkla tragiskt att man som kvinna skall behöva skämmas för sin behåring.

  • Reply Koko 15 september 2016 at 15:34

    Jag rakar mig inte, delvis av lättja, delvis mest av principskäl. Slutade ursprungligen pga variga bölder i armhålan och ständiga skärsår på benen, men det har med åren blivit allt starkare principbetonat. Men jag har ganska ljusa, mjuka hår så det är lätt för mig – och ändå känner jag mig ibland självmedveten i ärmlöst eller kortbent. Försöker skita i det, eftersom jag tycker att det är en idiotisk social norm, men skulle jag ha kraftigare hårväxt vet jag inte hur jag skulle välja. Beundrar Lady Dahmer.

    Plockar dock bort de enstaka svarta hårstrånen i ansiktet, de klarar jag inte av att strunta i.

    Jag har rakat mufffen en gång i tonåren (tillsammans med min dåvarande partner som en grej) och det gör jag aldrig om. Maken till stickigt när det växte ut! Plus att det kändes väldigt obehagligt mentalt att det ska vara sexigt att vara hårlös som ett barn. Jag reagerar numera direkt negativt på vuxna utan könshår. Jag har mycket större förståelse för folk som rakar / vaxar andra ställen, sådana som syns till vardags.

    De som tycker att det känns härligt med hårlösa ben – har ni någonsin upplevt hur det känns när sommarvinden blåser genom håren på benen. Det är en härlig känsla, tycker jag 🙂 Men det måste vara helt utvuxet, inte stubbigt, för att ge den äkta känslan. När håren inte är avklippta så blir de mjukare.

  • Reply Anna 16 september 2016 at 03:38

    Har aldrig någonsin rakat benen (är nu 30), trimmar bikinilinjen någon gång per år och rakar armhålorna någon gång i månaden på sommaren pga socialt tryck. Ingen har kommenterat mitt ”ställningstagande”/lättja/vägran att stressa över en sak till.

  • Reply nicole 16 september 2016 at 06:08

    jag o min vän diskuterade samma ämne här om dan. och jag berättade för henne om en situation som hände förra sommaren mellan mej och mamma. själv tycker jag den är absurd och förjävlig.
    nåjå, grejen var den att jag skulle åka iväg på äventyr ensam och bo i ett kollektiv under ett par månader. någon dag innan flyget lyfte sade min mamma till mej att det nog kanske sku vara bäst att jag rakar benen innan jag drar iväg.
    jag har aldrig rakat benen och tänker aldrig göra det heller. jag fattar inte hur hon kunde säga så och vad hon menade mellan raderna. jag tror att hon trodde att jag borde göra det, att det skulle vara bäst att jag gör det, för att inte sticka ut så mycket. att liksom inte visa åt nya människor att jag är en typ som bryr sig blanka fan om kroppsbehåring på ”fel” ställen. att det skulle vara ett problem för mig. att jag nog klickar bättre i nya möten men rakade ben.
    det är kanske min tolkning som är absurd och förjävlig. inte vet jag. men det är i alla fall vad jag fick ut av hennes onödiga, orelevanta och oviktiga kommentar.

    • Reply Peppe Öhman 16 september 2016 at 06:48

      Åh jag fattar ilskan och frustrationen. Om det är någon tröst så sa hon det säkert för att hon ville dig väl och mammor också blir påverkade av normen. men håller med om att det verkligen var totalt onödigt med en sån kommentar.

    Leave a Reply