Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Skriva

Att ge ut böcker

19 september 2016

Jag tror att jag svarat på den här frågan tidigare, men eftersom bloggen går i looper kommer här ett nytt inlägg om hur man blir utgiven.

Själv har jag ju haft en vansinnigt tur som blev tillfrågad av förlaget att skriva nåt. Jag tror förresten att Anna Friman som är litterär chef på Schildts & Söderströms skulle kunna ge ett bättre svar (det gjorde hon för övrigt i ett av sommarens avsnitt av Mellan raderna med Jihde och Öhman). Camilla Läckberg skrev också nyligen ett långt inlägg om hur man får sin bok publicerad (”karaktärerna är viktigare än berättelsen, skriv och skriv om samt det skadar inte att gå på skrivkurs).

Mina bästa tips är att läsa och skriva jättemycket och att inte ge upp. Det är ensamt och tråkigt och motståndet till att skriva på sin text är stundvis monumentalt. Skriv om nåt du själv tycker är intressant och förakta inte den dramaturgiska kurvan. Visa hellre än förklara. Undvik klyschor. Förlagen vill helst ha nya berättelser. Låt nån du litar på testläsa, men sprid inte ut manuset för mycket.Ibland kan man inte lita på sina kompisars åsikter. Det finns en orsak till att redaktörer har en redaktörsutbildning. Ja och lycka till! Trägen vinner.

En sak det inte talas om så ofta är att alla inte har råd att vara författare. Det hjälper storligen om man har en partner eller annan person som försörjer en eller om man har ett väldigt flexibelt jobb. Eller bor billigt. Få börjar sin karriär med att få stipendier eller andra priser som kan finansiera alla de där månaderna då man bara skriver och hoppas på att en dag kanske bli utgiven. Och även om man blir det är det extremt sällsynt att man likt Joakim von Anka kan bada i sina bokförsäljningspengar. Det finns ju helger och kvällar, men det är inte helt ovanligt att man är för trött i båda hjärna och kropp efter en arbetsdag för att börja en ny när man kommer hem från jobbet. Plus eventuella småbarn eller andra tidskrävande fritidsintressen. Att vara författare är ett yrke för priviligerade människor. OBS säger inte att författare inte skulle jobba skithårt, för det gör de verkligen ofta med ångesten som kompanjon, men alla har inte möjlighet att bli det.

Träffa mig i december
Reseguide i höst

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply Hara 19 september 2016 at 16:07

    Kan tänka mig att karaktärerna och deras samspel med varandra är en bra stomme för vilken berättelse som helst. Då blir det väl viktigt att man själv i det verkliga livet konfronteras med olika mänskor i varierande sammanhang också när det känns obekvämt. Allt emellanåt ut ur bekvämlighets zonen.

    Det sägs att det behövs 10000 timmars koncentrerad insats (pust pust?) för att lära sig behärska ett område. Om man sedan kan räkna skrivande dit vet jag inte.

    Hur många timmar har du uppskattningsvis hittills ägnat dig åt koncentrerat skrivande i ditt liv? Räknar du i tusental kan jag ana? Ta inte frågan på för stort allvar. 🙂

    • Reply Peppe Öhman 20 september 2016 at 15:31

      Du har så rätt! Visst var det Malcom Gladwell som skrev om 10 000 timmar? Och med tanke på att skriver tre-fyra timmar varje dag blir det nog ganska mycket 🙂

  • Reply Kugge 20 september 2016 at 01:32

    Ja just så här. Är glad att jag började skriva innan barn och sånt, vet inte hur jag skulle fixa ekonomin om jag skulle ha ansvar för nån annan än mig själv. Jag är lyckligtvis rätt billig i drift så det funkar, men en fråga är att hur länge ska en hålla på. Speciellt om det inte ger utdelning?

    • Reply Peppe Öhman 20 september 2016 at 15:30

      Ja men jag tycker att du skött det förträffligt. Lite frilans, lite skriv. Precis som jag jobbar här i L.A. (Jag eller mer specifikt L.A. är däremot onödigt dyrt i drift).

    Leave a Reply