Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Personligt

Jag är Linn Jung

28 oktober 2016

Min vän Linn sjukskrev sig i somras, sen jobbade hon en tid och sjukskrev sig igen. Planen är att börja jobba i december igen. Om hon orkar. Jag känner igen mig i så mycket i Linn. Tänker ofta på hur hon och jag är lika, fast hon är lite bättre än jag. Precis som jag är hon journalist, bloggare och jobbar med en massa olika sorters media och kommunikation. En oerhört ambitiös person som har en övertro på sig själv. Vi klarar precis vad som helst, har en gränslös inställning till livet (och uppdragen!) och en väldigt stark tilltro till den egna kroppen och psyket. Det är ju så roligt att leverera! Vi är superkvinnorna som fixar allt. Kolla på det här! Vi kan jonglera med alla världens bollar utan att ens bli lite svettiga. Eller det är alltså det vi TROR om oss själva.

Linn skriver så otroligt bra om hur det inte är ett personlighetsdrag att bli utbränd. Eller kanske att det just är det, det är (också) ambitiösa människor, som brinner, som är vana att vara kapabla och starka. De är de som TROR på sig själva. Det är de som har det roligt på jobbet. De är de som tror att de inte faller i fällan att bli utbrända. Och alla blir såklart inte utbrända, men det finns ingen personlighetsgaranti för att man ska klara sig och liksom stå över psykisk ohälsa. Äh, allt det här och den där berömda väggen skriver Linn så mycket bättre om än jag. In på hennes blogg och läs! Basta! 

img_0101

Sisters before misters
Bo i en djungel

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply Linn 28 oktober 2016 at 12:22

    Skål i fredagsvinet (hoppas du äntligen får ta dig ett!) och tack för fina ord! Snart ses vi!

    • Reply Peppe Öhman 30 oktober 2016 at 08:44

      SKÅL!

  • Reply Cecilia 29 oktober 2016 at 04:32

    Åt lunch med en klok person häromdagen, han sa: ”Det är vi som har roliga jobb som lättast blir utbrända.” Har inte tänkt på det så förut, men tror det ligger något i det. Särskilt när man har ett (roligt) jobb som liksom aldrig blir klart, man har det med sig ständigt. Gillar för övrigt mycket att Linn vågar vara så öppen med sin situation, det betyder mycket.

    • Reply Peppe Öhman 29 oktober 2016 at 09:43

      Tror att det stämmer. Har man ett roligt jobb ska man dessutom känna nåt slags tacksamhet för att få göra det. Och man har säkert svårare att sätta gränser. Tycker också att Linn är så otroligt bra med sin öppenhet.

  • Reply Johanna 29 oktober 2016 at 08:40

    Jag tänker att det är viktigt att se att det är alla typer av människor (fast kanske främst kvinnor?) som blir utbrända. Och inte lägga så stor energi på att försöka ringa in om det är de med roligast jobb, de mest ambitiösa eller frilansare eller what not som drabbas oftare än andra. Jag tycker att det är viktigt att rikta fokus mot systemet som gör så många sjuka, för nog måste det väl ändå vara något övergripande systemfel med nyliberalismen/kapitalismen (individualismen?) istället för att försöka ringa in egenskaper hos människor (påstår inte att det var det du gjorde i inlägget – utan att det är vanligt förekommande i den allmänna debatten) som grunden till problemet? Samhället gör oss superindividulistiska där alla ska vara sin egen lyckas smed (och går det inte så kanske en bok av Mia Törnblom kan hjälpa!) och kollektivet finns inte längre i vår tankevärld. Samtidigt som välfärdssamhället nedmonteras… (sorry för rörigt inlägg – svårt att kommentera på mobilen)

    • Reply Peppe Öhman 29 oktober 2016 at 09:41

      Mycket bra poäng och håller verkligen med! Om vi avpolitiserar problemen och lägger skulden (eller svagheten, kalla det vad man vill) på den enskilda individen kommer vi aldrig fram till en lösning. Och den nyliberala kulturen bryr sig heller inte om att göra det eftersom det alltid dyker upp en ny förmåga som är redo att axla ansvaret och jobbet som den utbrände lämnade efter sig.

    Leave a Reply