Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Monthly Archives

oktober 2016

Podcast

Blood in Blood out

25 oktober 2016

Och så spelade vi in veckans avsnitt av Magnus och Peppes podcast där vi mest av allt talar om förlossningen. Skillnaden mellan att föda barn i L.A. och Helsingfors. Om Magnus var rädd, hur jag lät när jag andades. Om att föda utan smärtstillande (jag är för övrigt FÖR alla former av smärtstillande trots att jag tydligen inte använder sånt själv. Don’t be a hero!).

Sen blir det lite cannabis och dålig kommunikation, att konsumera sig till en antirasistisk identitet, kulturell  appropriering, om Beatles verkligen var så bra och annat smått och gott.

Om ni gillar det ni hör och tycker att innehåll är något man ska betala för får ni gärna trycka på PayPal-symbolen till höger. Ett avsnitt kostar 86 cent och man får såklart betala för flera. Ett stort TACK alla ni som redan gjort detta!

Okategoriserade

En rollator för nyförlösta

25 oktober 2016

TUSEN TACK för all gratulationer! Känslig som en är får jag lust att gråta en liten skvätt över all kärlek och välvilja. TACK!

Vi är fortfarande inne i fasen där vi bara sitter och stirrar på Majlis och sedan ser på varandra och säger något om hur underbar hon är och herregud fatta att hon är vår! Vidde vill visa upp henne i skolan varje dag. Hans lärare, Mrs. Garcia, mailade oss och berättade hur Vid gång på gång sagt ”I can’t believe I’m a big brother”. Mycket gulligt.

dscf7284

Detta är inte allt! I dag testade jag på att röra mig utanför hemmets väggar. Det gick ganska bra, jag hade dessutom barnvagnen som stöd, ett slags rullartor för nyförlösta. Maggan och jag promenerade längs med Oceans avenue med Majlis i Stokken och satte oss sedan ner på ett litet franskt bistro.

dscf7279

Jag åt Eggs Florentine med frukter. Goda florentinare, men frukten verkade komma ur en burk. En petitess kan man tycka, men är man en fruit lover som jag är man noga med att det ska vara färsk frukt. SPECIELLT när man är öm i hela kroppen och svag av blodbrist. Klagade inte (förutom då uppenbarligen inför er).

Väntar förresten på att den där känsligheten för världens ondska ska kicka in. Minns att jag såg filmen ”Up” när Vidar var en nyföding och grät som en fontän över livets förgänglighet. Eller kanske är jag lite känslig. Ikväll är vi bjudna på avskedsfest till Finlands generalkonsulat, men jag är inte så sugen på att gå eftersom jag inte vill att en massa smutsiga fingrar ska peta på Majlis. Hur är det egentligen nuförtiden med folks kapacitet att tvätta händerna efter att de varit på toaletten?

dscf7290 dscf7287

Sen satt vi och pratade om livet och kärleken. Drack gott vitt vin och ganska äckligt kaffe. När jag kom hem igen däckade jag av utmattning och sov en skön timme.

Okategoriserade

Hissdörrarna i The Shining

24 oktober 2016

Eftersom jag ändå är beordrad att befinna mig sängliggande i helst en vecka och redan nu, när detta skrivs mindre än ett dygn senare är så uttråkad att jag håller på att dö, kan jag lika bra skriva ner den där förlossningsberättelsen.

På morgonatten mellan fredag och lördag vaknade jag av att det krampade i magen. Lyssnade på poddar i några timmar och gick sedan upp för att äta frukost. Insåg att det var värkar, men ville inte väcka Maggan förrän natten kunde klassas som morgon. Kollade istället på gamla avsnitt av Louise C.K. på Netflix. Lite efter klockan sex var jag ändå tvungen att väcka familjen och runt sju lämnade vi av Vidar hos en kompis och fortsatte till Silver Lake. Hade då värkar som höll i sig under ungefär en minut och återkom var tredje minut.

Väl framme blev värkarna allt intensivare. Tog en långsam promenad utomhus och mindes tillbaka hur vi i mars 2010 tagit en långsam promenad i ett snötäckt Kottby i väntan på att Vidde skulle komma ut. Nu var det runt 25 grader varmt i Silver Lake. Same, same, but different. Sen gjorde det för ont så vi återvände till birthing centret och jag placerade mig själv i en fåtölj, steg upp och promenerade runt rummet varje gång jag fick en värk och tuppade av i fåtöljen mellan dem (minns att det var samma sak med Vid, alltså tuppade av mellan värkarna). En stund senare började jag kategoriskt kräkas efter varje värk (kommer aldrig mer att äta KitKat). Minns också att jag försökte snacka om presidentvalet med min barnmorska (man vill ju ändå vara social) och att hon svarade att hon är väldigt orolig för att Trump ska vinna.

Min vän Cissan hade tipsat om att andas djupt med en så mörk röst som möjligt och så hade jag läst nånstans att inte bita ihop tänderna. Använde dessa trick som smärtlindring. Runt elva gled jag ner i bubbelbadkaret och inte långt därefter kom den första krystvärken. ”Inte långt därefter” = ”har noll aning om tiden”. Samma Cissan sa att krystvärkar känns som om ens underliv kräks och om man lägger till att en demon tar över ens kropp kommer beskrivningen ganska nära sanningen.

Nånstans kring krystvärk nummer fyra-fem (här gissar jag också fritt) fick jag visserligen inte den där känslan av att jag verkligen kommer att dö nu, men minns att jag panikslaget frågade om någon av barnmorskorna kunde hjälpa mig lite (”Excuse me, could I get some help here?”), men det kunde jag UPPENBARLIGEN INTE FÅ. Ni måste förstå min desperation, hade vid det här tillfället ett huvud på väg ut genom min vagina. Några demoniska krystvärkar senare ploppade ungen ut och känslan av lättnad var obeskrivlig. Klockan var ungefär tjugo över tolv.

När moderkakan skulle ut hände ungefär samma sak som vid hissdörrarna i The Shining. Och jag förlorade en del blod.  Resten av eftermiddagen blödde jag ymnigt, fick vätska intravenöst och kämpade med att äta något och klara av att gå ända till duschen. Den enda barnmorskan ville absolut att vi skulle ta med oss moderkakan hem och att Magnus skulle mala ner den i en smoothie. För järnets skull. Jag förklarade artigt att jag är vegetarian och föredrar järntabletter och spenat. Den andra barnmorskan sa att jag måste åka in till ett sjukhus om jag inte klarar av att ta mig till bilen på egen hand. Runt klockan sex lyckade jag med detta konststycke (alltså promenera tio meter utan att falla ihop och samma kväll kom vi hem med en alldeles underbar liten Majlis (hon ligger bredvid mig och är gullig medan jag skriver detta). Är fortfarande ganska skakig och klarar inte av längre promenader än till köket utan att svimma, men blöder inte längre som en Stephen King-skildring. Ser det som ett positivt tecken.

via GIPHY

 

Gravid

Majlis är här!

23 oktober 2016

Så här såg det ut lite före sju på morgonen när vi körde in till Silver Lake för att föda lite barn och på bilden nedanför sju timmar senare. Jag är lite mörbultad och fattig på blod, men lycklig och repar mig såklart blixtsnabbt. Och Majlis mår superbra!

img_1744

Gravid

20 råd jag fått under graviditeten

21 oktober 2016

Nu när jag ser ljuset i graviditetstunnelns ända tänkte jag göra en lista på alla rekommendationer jag fått under graviditetens gång. Ordningen är ej kronologisk och jag lägger ingen värdering i om de är bra eller dåliga. Ni får gärna fylla på med egna erfarenheter.

BONUS: 

Kvinnan som i dag i mataffären berättade att hennes mamma gick EN MÅNAD över när hon väntade kvinnan. Hon skulle ha fötts den 24 februari, men kom ut den 24 mars. Jag var liiite skeptisk, men man vet ju aldrig här i Amerika.

  1. Böj dig ner och plocka upp grejer från golvet för att få igång förlossningen.
  2. Akupunktur för att få igång förlossningen.
  3. Efter vecka 9 är det okej att dricka ett glas vin om kvällen.
  4. Efter vecka 37 är det okej att dricka ett glas vin om kvällen.
  5. Ha sex för att få igång förlossningen.
  6. Bär ingenting som väger mer än en fjäder.
  7. Bär max 50 kilogram om dagen.
  8. Drick champagne för att få igång förlossningen.
  9. Ha sex för att få igång förlossningen.
  10. Svälj två matskedar ricinolja var tredje timme för att få igång förlossningen.
  11. Drick hallonbladste för att få livmodern att krympa efter förlossningen.
  12. Ät mycket fisk.
  13. Ät absolut inte fisk.
  14. Ät en viss sorts fisk.
  15. Bada i poolen att få igång förlossningen.
  16. Bada i stora vågor i havet för att få igång förlossningen.
  17. Ackupressur för att få igång förlossningen.
  18. Fotmassage för att få igång förlossningen.
  19. Sov nu för sen när babyn kommer blir det ingenting med den saken.
  20. Njut nu, för när ni blir tvåbarnsföräldrar kommer allt att gå åt helvete med er relation. 
Personligt

Jag, jag, jag

20 oktober 2016

Jag gör: nyttiga och duktiga saker alldeles för ofta. Borde lära mig att bara slackaoch ta det launa.

Jag kan: kommunicera på spanska trots att det är tio år sedan jag bodde i Buenos Aires.

Jag kan inte: sjunga och skäms lite för det.

Jag köper: allt jag behöver på nätet.

Jag borde: texta Jihde och bestämma en tid när vi ska spela in veckans Mellan raderna.

Jag måste: ha ägg i kylen för att inte bli stressad.

Jag vet: att det kommer att ordna sig och en massa skvaller.

Jag tycker: mycket och som tur får jag prata om det i två olika poddar och en blogg och med Magnus och vänner.

dscf7269

Jag tänker: på hur det kommer att vara att ha en dotter.

Jag lyssnar: uteslutande på Spotifylistan Big Egos. Lyckligtvis uppdateras den oregelbundet.

Jag längtar: efter att inte längre vara gravid och därmed kunna springa och rida igen.

Jag fasar: för logistiken med en baby.

Jag använder: aldrig kontanter.

Jag förbrukar: en enorm mängd citroner just nu. Det är trettio grader varmt och lemonad is my middle name.

dscf7260

Jag njuter: kalla dopp i poolen.

Jag blir: lycklig av att bo i L.A.

Jag äter: exakt samma frukost varje dag: ett löskokt ägg, två ostmackor och ett antal koppar svart kaffe.

Jag dricker: Vin, lemonad, vatten och öl.

Jag struntar: i att gå in i diskussioner på Facebook, trots att de provocerar mig oerhört. Känner att jag hellre skriver av mig här.

dscf6985
Jag ska: äta pizza ikväll.

Jag sparar: på för många bilder på min telefon.

Jag brukar: ha svårt för att dölja vad jag tycker.

Jag tittar: på High Maintenance, Divorce och Fresh off the Boat. Nu för tiden aldrig på film.

Jag läser: Ungefär en bok i veckan. Just nu Sofi Oksanens Norma.

Jag vill: aldrig mer bo i ett land där det är vinter.

dscf6934

Gravid

En hög mage

19 oktober 2016

På Farmer’s Market kom det fram en mamma till Viddes klasskompis och undrade hur jag mådde. Hennes väninna betraktade mig uppifrån och ner och konstaterade att min mage är väldigt hög och att jag inte kommer att föda barn på länge. Det enda jag fick ur mig var ett syrligt ”Jaha, det tror du…” när jag egentligen hade önskat att jag hade sinnesnärvaro nog att fråga om hon jobbat länge som barnmorska eller förlossningsläkare eller varför hon tycker det är okej att kommentera min kropp. Ja, ja jag vet. Jag är kanske liiiite överkänslig i dessa dagar, men så fort jag sätter min fot utanför hemmet dyker det upp någon som vill informera mig om hur jag ser ut eller klappa på min mage.

dscf7249

Funderade på att stanna inomhus resten av dagen, men Maggan och Diana övertalade mig att hänga med dem på lunch till Malibu Pier. Sagt och gjort. Jag var en crazy MoFo och beställde in plättar (eller små pannkakor som ni i Sverige säger). TILL LUNCH! Och en för söt lemonad.

dscf7253
dscf7264dscf7256 dscf7260 dscf7268

Sedan satt vi och njöt av utsikten en stund och susade hem längs med PCH. Ikväll blir det den tredje och sista presidentdebatten. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot att kolla på den (och kanske göra ett reportage).

dscf7274 dscf7270

Feminism

Den livrädda heteromänniskan

18 oktober 2016

Jag var obehagligt nära att delta i en Facebook-diskussion i dag, men beslöt mig för att istället skriva av mig här (dessutom fanns det en massa bra kommentarer som försökte förklara jämställdhet på ett pedagogiskt sätt). Diskussionen baserade sig på den här artikeln (tyvärr på finska) som handlar om att undervisningsministeriet vill att alla skolor ska göra en jämställdhetsplan, som ska förnyas vart tredje år. Artikeln handlar också om att lärarna hellre ska tala om ”barn” än kategorisera folk som ”flickor och pojkar”. Förklaringen är att barnen främst ska få vara individer och inte genast klassas som ett visst kön med vissa egenskaper (”pojkar är stökiga, flickor är bra på att sy”). Man ska också tala om att män föds med vissa privilegier och att alla inte är CIS och heterosexuella.  Som förebild och exempel har man delstaten Victoria i Australien.

Det här låter ju jättebra! Förutom att det tydligen skrämmer skiten ur heteromannen och -kvinnan att a) plötsligt bli kategoriserad som CIS. Att tillhöra normen och majoriteten för ju vanligtvis med sig privilegiet att få vara en individ och själv kategorisera andra, b) att, som någon skrev, nu förbjuda pojkar att ha ”stiliga pojkkläder” och flickor ”att klä sig i fina klänningar” c) gemensamma badrum är tydligen det värsta en människa kan råka ut för (Hej North Carolina!).

Det som dessa människor inte tycks ha snappat upp är att jämställdhetslagen och alla dessa rekommendationer (det finns för övrigt ingen lag som förbjuder en lärare att använda ordet ”pojke”) handlar om att ge MER frihet åt barnen och i längden resten av oss. Att se individen och fatta att vi alla är både olika och lika. Att ens kön inte definierar ens känslor, intressen eller färgval. Det handlar om att inte låsa in pojkar i snäva könsroller där det är fult att gråta och bögigt att tala om känslor och att uppmärksamma ungarna om att vi föds in i olika privilegier. Beroende på om man är man eller kvinna, cis eller trans, har en funktionsvariation, en mörk eller ljus hudfärg och så vidare.

Jämställdhet handlar inte om att kasta om könsrollerna, utan om att skrota dem. Det handlar inte om att förbjuda ett visst beteende, utan att öppna upp för tusen andra möjligheter.

Jag antar att reaktionerna bottnar i en rädsla för att förlora privilegier man fötts in i, men själv tror att man förtjänat. Det gör mig på allvar ledsen att se hur hårt vissa människor kämpar för att bibehålla stereotypa könsroller. Biologisk fakta, my ass.

Okategoriserade

Köpa ny bil

18 oktober 2016

Maggan har under en längre tid sagt att det är dags att byta upp sig från den ”latviska båtflyktingsbilen” som en av mina bästa kompisar (inga namn nämnda) beskrev vår Nissan. Således åkte vi ut till Inglewood för att kolla på bilar.

dscf7221

Vi ansträngde oss extremt mycket för att verka världsvana bilköpare, nickade, hummade och rynkade pannan, men jag är osäker på om det funkade.

dscf7223

Vi köpte ingen bil. DEN HÄR GÅNGEN. En så stor investering kan man inte spontanshoppa sig till. Utan åkte istället till Venice för att äta lunch på Butcher’s Daughter.

dscf7014 dscf7242

Maggie och jag åt varsin pad thai (tyvärr var den bara okej, inte magisk) och Diana vann genom att beställa en klassisk avokadotoast. When in doubt och i Kalifornien, välj alltid avokadotoasten.

dscf7235

Sedan tog vi en liten promenad längs med Abbot Kinney, eller Little Sweden som man också kan kalla just den här gatan i Los Angeles. Och då orkade jag inte ens fota Happy Socks-affären eller HUSET.

dscf7245 dscf7244 dscf7243 dscf7246

Sen kom vi hem och medan de andra ska gå på Pier Pleasure ska jag ta det launa, tänker mig ett bad och kolla på den sjätte säsongen av Portlandia på Netflix. Pier Pleasure: Viddes skola har hyrt hela Santa Monica Pier och ungarna får spela och åka så mycket de vill. Tekniskt sett SKULLE jag kunna joina de andra, men att utsättas för magsmek och tusen frågor kring om det är en flicka eller en pojke och NÄÄÄÄR babyn kommer låter faktiskt som en mardröm värre än vad Stephen Kings sjuka hjärna skulle kunna hitta på.

Gravid

Känsliga läsare, håll för ögonen

18 oktober 2016

Tekniken är på många sätt väldigt bökig här i L.A. (USA?). Ni vet hur man ser på Hollywoodfilmer och hjälten är jagad av en galen mördare (eller annat scenario då man gärna vill ringa efter hjälp) men DET FINNS INGEN TÄCKNING! Medan jag ännu bodde i Helsingfors brukade jag sucka åt manusförfattarnas bristande fantasi. Alla fattar ju att det är en nödlösning att ta till ”ingen täckning”. Sedan tidigt nittiotal är det bara på Ålands hav man ibland inte kunnat ringa. MEN så flyttade vi till L.A. och jag insåg att jag att täckning på telefonen är en lyxprodukt. Om jag vill ringa någon hemifrån måste jag gå ut på terrassen och ingen telefon har någonsin fungerat ute på en hajk och bara sporadiskt i Hollywood Hills.

Sen finns det ju andra situationer då tekniken är smidig. Känsliga läsare, håll för ögonen!! Exempel: Jag undrar om det var slemproppen som gått, ringer min barnmorska som lugnt ber mig fota bindan och sms:a den till henne som en bild. Aldrig varit så noga med att få till rätt telefonnummer. Man vill ju inte väcka halvbekanta, före detta studiekompisar, ex pojkvänner eller andra klockan sju på morgonen med en glad bild på en gammal binda.