Personligt

Sisters before misters

3 november 2016

En gång var det en mediaman som tyckte att det var kränkande mot män och ofeministiskt av mig att skriva sisters before misters på min Instagramprofil. Att sisters before misters var minst lika kränkande som bros before hos. Jag tycker inte det och på lördagen kommer min älskade syster hit.

img_0024
Pyret och jag har ungefär tre års åldersskillnad och har alltid kommit väldigt bra överens. Det har aldrig känts som om hon är yngre än mig. Jag tror också att våra föräldrars skilsmässa gjorde att vi kom ännu närmare varandra. Där ser man, ett sätt att skapa bra relationer syskon emellan: Skilj er!

img_0090

Det här är tredje gången som syrran hälsar på mig i L.A. Senast var hon här med alla barn (alltså tre stycken), men nu kommer hon ensam. För hon är en dålig mor som överger sina barn och låter sin man barnvakta dem i en hel vecka medan hon roar sig.

dscf6048

Synd att jag är så svag, annars kunde vi göra en ridtur som i våras, men men det kommer fler chanser. Istället ska vi äta gott och prata så sjukt mycket.

img_8152

Jag hoppas att Vidar och Majlis får en minst lika bra relation som Pyret och jag har. Har era föräldrar aktivt jobbat för att ni ska ha en bra relation med era syskon? Förklarat att man aldrig får bråka om pengar och sagt att syskonrelationen är den längsta relationen man vanligtvis har med en annan människa. Våra har inte precis gjort det, men tydligen fixade vi det ändå.

img_9576

Lever ni som era föräldrar?
Jag är Linn Jung

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply Sandra 3 november 2016 at 23:45

    ”men nu kommer hon ensam. För hon är en dålig mor som överger sina barn och låter sin man barnvakta dem i en hel vecka medan hon roar sig.” Skrattade högt. Tänker ofta på Hannah Norrena som tog semester efter båda barnen ENSAM. Det borde också jag göra… 😄

    • Reply Peppe Öhman 4 november 2016 at 08:09

      Verkligen! Det förtjänar du.

  • Reply Flicka 4 november 2016 at 03:24

    Jag har en 2,5 år yngre syster. Vi var alldeles jättehemska mot varandra när vi var små och avskydde varandra. Sedan blev vi vuxna och min syster flyttade utomlands. Vi är typ bästa vänner nuförtiden, vårt systerskap är otroligt viktigt för mig. Jag tror knappast att våra föräldrar aktivt strävat efter att vi skulle ha ett bra förhållande, misstänker att de hade fullt upp med att hindra oss från att riva håret av varandra osv. Vad jag försöker säga är att det är möjligt att upptäcka vilken otrolig syster/bror en har också i vuxen ålder.
    Btw, jag hade en hemsk pojkvän i gymnasiet och min syster insåg långt före mig vilket svin han var. Så ja, definitivt sisters before misters.

    • Reply Peppe Öhman 4 november 2016 at 08:08

      Som sagt tror jag (kan såklart ha fel) att det är viktigare med en bra syskonrelation som vuxna än som barn. Jag ser också min syster som en av mina närmaste vänner.

  • Reply Koko 4 november 2016 at 06:46

    Min bror och jag bråkade väldigt mycket under vår uppväxt (fast vi emellanåt var sams också) och hade en period i början av vuxenåren då vi knappt sågs eller hördes på flera år. Som vuxna hittade vi sedan tillbaka till varandra och han är numera en väldigt viktig person i mitt liv. Så det kan komma sent, men inte för sent 🙂

    • Reply Peppe Öhman 4 november 2016 at 08:07

      Mycket fint! Tänker att syskonrelationen nästan är viktigare som vuxen än som barn-

  • Reply Anna 4 november 2016 at 07:35

    Min mamma pratade ibland om att hon ville att jag och mina bröder skulle ha en bra relation, bättre än den hon hade med sin bror (inte usel, men lite irriterad ibland) och jag tror att hon jobbade en del på det. Hur exakt vet jag inte, men det handlade nog mycket om att vi skulle bli sams efter att vi bråkat och vara snälla mot varandra.
    Nu har vi en ganska bra relation – vi är goda vänner, men kanske inte så jättenära ändå. Får nog jobba lite på tätare kontakt, när jag tänker på saken. /Anna

    • Reply Peppe Öhman 4 november 2016 at 08:03

      Man MÅSTE ju inte ha världens närmaste relation med sina syskon. Ibland räcker det bara att man vet att de finns där och att de stöder en ifall man är svag.

  • Reply Linda 4 november 2016 at 10:09

    Just detta ar anledningen att vi funderar pa barn #2. Hade garna velat veta hur du ser pa detta eftersom du (av vad jag har forstatt) ocksa var valdigt tveksam till att ha mer an ett barn. Vi velar fortfarande…hatade att vara gravid, och alskar inte precis smabarnsaren (vagar man saga det), men kanske kan vara vart det sedan…? Var dotter ar nu 2.5 ar.

  • Reply Corinne 4 november 2016 at 11:06

    Fynser inombords åt alla män som säger att dom ska vara barnvakter, när det är deras egna barn de ska tillbringa kvällen med för att morsan är borta. Vad hände med ’jag ska vara hemma med barnen, för nu är det tantens tur att ta en tur på stan’, liksom? Annars så tror jag att du har rätt i att barnen kommer närmare varann i vissa fall iom föräldrarnas skillsmässa. Tror definitivt att detta skulle vara fallet om mina föräldrar skulle (vågat) ta seget att skilja sig. Nu lider både jag och brorsan, och i viss mån min man och våra barn också, för att morföräldrarna aldrig kan vara sams, eller ens tala vänligt med varandra.

  • Reply Lina 4 november 2016 at 11:41

    Håller med linda om att det vore intressant att veta hur du resonerade om fler barn eller ej. Började följa din blogg för några månader sen bara. Vår dotter än nu 1.5år o jag känner mig tveksam om jag orkar med ett till. Känner mig så rik o nöjd m henne.

    • Reply Lene 5 november 2016 at 13:25

      Hei,
      Jeg fikk akkurat barn nr 2 nå, og barn nr 1 er 4,5 år. Du trenger ikke rushe inn i noe, jeg var også lenge usikker men valgte til slutt å ”gi” barn1 ett søsken. Vent og se!

  • Reply Ms 5 november 2016 at 08:11

    Jag har inga syskon, men skulle gärna ha haft. Som barn tänkte jag, att det skulle vara fint att ha en kompis hemma hela tiden, lite senare skulle de ha varit fint att ha någon som man alltid kan ringa till och lita på, och nu när föräldrar har blivit gamla, skulle det vara fint att dela ansvar för deras vård med någon. Jag har själv tre barn (son 14 år och döttrar 12 år). Dom har aldrig bråkat mycket, och jag verkligen hoppas att dom ska ha bra relationer som vuxen också.
    (Förlåt min klumpigt svenska, jag är finskspråkig. Ursprunglingen började jag läsa din blogg för att träna svenska när jag deltog en språkkurs på jobbet, men jag tyckte dina inlägg så mycket, att jag följer bloggen fortfarande oavsett språk.)

    • Reply Peppe Öhman 6 november 2016 at 09:56

      Din svenska är ju perfekt! Vad roligt att du stannade och fortsatte läsa här!

    Leave a Reply