Feminism

Killgissa och tjejveta

2 december 2016

Nån som heter Öberg skrev så här på Twitter:  ”Tjejveta: När man uttrycker sig osäkert och ”gissande” kring något man egentligen har full koll på för att inte framstå som självgod.” Så klockrent. Handen upp alla som känner igen sig? Att en inte vill provocera genom att veta. Speciellt inte om en står och pratar i (eller framför) en grupp män. Då bakar en lätt in sin kunskap i ”…eller kunde det kanske vara så här?” ”Jag tror att…”. Gör om sitt påstående till en fråga eller gör det mindre hotfullt än ett tvärsäkert konstaterande. För att inte utmana för mycket. Alla vet ju hur hatade kvinnliga journalister, forskare, politiker, artister med bestämda offentliga åsikter blir.

Magnus brukar håna mig för att jag är en sån besserwisser, enligt honom alltså. Som alltid ska proklamera det jag vet. Och jag fattar ju att han skojar (och att jag kan vara en obehaglig besserwisser), men jag kan inte låta bli att fundera på om han hade skojat lika mycket kring en snubbe som förklarat grejer. Jaja

Skoja bort sexuella inviter
Myten om avundsjuka kvinnor

You Might Also Like

18 Comments

  • Reply Flicka 3 december 2016 at 02:50

    Jag är en alldeles hopplös besserwisser bland vänner och familj, men i mera offentliga eller allmänna situationer gör jag mig ofta skyldig till att tjejveta saker. Vet inte om det har med allmänt lågt självförtroende eller patriarkatet att göra, kanske både och.

    • Reply Peppe Öhman 3 december 2016 at 16:54

      De hänger ju liksom ihop. Jag tror att du är svinbra!!

  • Reply Frusnygg 3 december 2016 at 05:47

    ”Måste du ta i så” får jag ofta höra när jag engagerat ger mig in i samtal. Jag tappar lätt sugen att fortsätta prata då. Det är alltid en man som säger det, min man…

    • Reply Peppe Öhman 3 december 2016 at 16:55

      Typiskt män. Tror att de flesta inte fattar hur påverkade de är av patriarkatet. För min del ska du ta i så mycket du vill.

  • Reply Bohemian Maggie 3 december 2016 at 12:09

    Hepp! Igenkänning tyvärr. Bara för att folk (eh, mest övre medelålders män) inte ska stänga öronen till det jag har att säga i jobbsammanhang. Tur har jag bytt bransch sen dess och försöker aktivt att sluta tjejveta.

    • Reply Peppe Öhman 3 december 2016 at 16:58

      Bra gjort! Och jag ska göra som du, öva på att inte alltid packa in det jag vet i frågor.

  • Reply Johanna 3 december 2016 at 14:07

    Hamnade igår nästan i bråk på en social tillställning med en person som jag aldrig tidigare träffat förut för att hon så uppenbart hade fel. Detta hände två gånger. Jag tänker alltid att det finns god anledning att vara ödmjuk om man inte vet svaret och att det finns noll anledning till detsamma om man vet att man har rätt. I jobbsammanhang är jag ständigt nervig om jag ska dra något för folk som befinner sig ovanför mig i hierarkin (akademin = tydlig trappa, vilket har både för- och nackdelar).

    • Reply Peppe Öhman 3 december 2016 at 16:59

      True that! Det charmigaste är inte att gå på som ett ånglok och vara tvärsäker (speciellt inte när man har fel).

  • Reply Nina 4 december 2016 at 01:50

    Klockrent jag! Senast igår då jag under en operation fick massa frågor i anatomi av operatören. Efter att jag X antal börjat mina svar med ”Kan det vara”, ”Är det kanske” fastän jag visste svaren, så sa den övre medelålders mannen:
    ”Men du kan ju! Fantastiskt! Jag är så imponerad! Studenterna brukar annars bara stå här och gissa.”

    Könsfördelningen på kursen är 30 killar, 8 tjejer, så att killgissa&tjejveta är kanske inte alls så långt bort för den mycket macho mannen att förstå. 😉

  • Reply Kugge 4 december 2016 at 12:40

    Jag känner också så igen mig. ”Alltså är det inte så att …” FASTÄN jag vet att jag har rätt. SUCK!

  • Reply Annika 4 december 2016 at 15:22

    Min bror brukar kalla det för att Annika-gissa istället för att killgissa xD Kan möjligtvis ligga något i det… Själv tycker jag att jag gör logiska, kvalificerade gissningar.

  • Reply Viktoria 4 december 2016 at 22:39

    Känner så igen mig. Och har även förstått (blivit upplyst om) att jobbfrågor typ ”Skulle du kunna ….” ”Tror du att du kan …” (som jag ofta använder för att jag inte vill riskera att låta otrevlig när jag vill ha något gjort/behöver hjälp med ngt ) tydligen också kan ses som ett passivt-aggressivt beteende. Samt att tjejer/kvinnor tydligen använder det sättet för att driva saker framåt.

  • Reply Catarina 4 december 2016 at 23:04

    Fick mig att tänka på denna artikel http://www.tervettaskeptisyytta.net/niin-tietamaton-etta-luulee-tietavansa/#post-222_tl-dr

    Tyckte den var intressant och sedan skämdes jag lite för alla gånger jag trott att jag vetat något, hehe

    • Reply Peppe Öhman 5 december 2016 at 07:20

      Tack för länk! Får mig att tänka på Rebecca Solonis ”MEn Explain Things to Me”.

  • Reply Emm 5 december 2016 at 02:56

    Jepp, igenkänning. Eftersom jag kände till fenomenet så har jag redan slipat ner det något. Ett knep som funkar för mig är att aktivt skriva mail brev och liknande mindre inlindat. Därmed funkar det bättre i talspråk också.

    • Reply Peppe Öhman 5 december 2016 at 07:08

      Tack för tips! Det ska jag börja med.

  • Reply Sunni 6 december 2016 at 05:19

    Haha! Tack,Peppe, for att du gav mig ord for detta! Jag gor ju detta hela jakla tiden. Och sedan blir jag lite besviken nar folk inte forstar att det inte alls ar sa att jag tror att jorden ar rund (eller vad jag nu tror) utan att jag faktiskt vet det!

    • Reply Peppe Öhman 6 december 2016 at 07:25

      Hehe, jag gör det också. När vi verkligen VET nåt måste vi släppa alla kansken och frågetecken.

    Leave a Reply