Okategoriserade

Föräldrar som vänner

26 december 2016

Annandag jul och solen tittar till och med fram. Vi åt middag med min far och fru. Min pappa är en man född i slutet på 1940-talet och utan att gå in på detaljer tycker vi ganska olika om jämställdhet, rasism, vetenskap och klimatförändringen. Trots att vi älskar varandra blir det ibland dålig stämning.

Det slog mig att jag på USC hade en gästföreläsare som pratade om hur olika generationer ser på familj. Om jag minns rätt var Generation X den första generationen som skapade en slags obiologisk familj av sina vänner. Tv-serien Friends var idealet och föräldrar var personer man bara träffade när man måste. Generationen efter X, millennials, såg sina föräldrar som kompisar. Många av föräldrarna till millennials fick barn när tv-serien Cosby Show var stor och där det nya var att mammor och pappor inte var auktoritära figurer, utan pratade och resonerade med sina barn som om de var jämlikar. Nästan. (Och ja, föreläsningen hölls före Bill Cosby visade sig vara en våldtäktsman). Okej, karikerat, men ni fattar. Ni tycker förresten kanske att tv-seriers påverkan på folk är överdriven, men när jag pluggade i LA använde så gott som alla föreläsare just film- och tv som referenser i tänkbara och otippade scenarier.

Föreläsarens teorier handlade visserligen om ungdomar i USA, men jag tyckte ändå att det var intressant. Att generation X  var den första generationen som skapade sin egen familj av vänner och att generationen efter (millennials eller generation Y) står närmare sina föräldrar. Jag antar att moderna mammor och pappor generellt blir allt mindre auktoritära och att det gör att det är lättare att skapa vänskapsförhållanden med sina barn och att millennials och yngre kanske därför gärna umgås med sina päron.

Äh, jag vet inte. Men jag hoppas innerligt att Vidar och Majlis vill hänga med oss annat än på högtider och av plikt när de är vuxna.

 

 

WIN!
Mängden julklappar är ej rimlig

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply Matilda 27 december 2016 at 05:36

    Jag blev jättenyfiken på ett otippat scenario där en föreläsare anämnder en tvseriereferens, kan du inte berätta?

    (Mamma född 64, pappa född 63 jag född 88. Jag hänger gärna med m och p men börjar ledsna rejält på att mamma är kvinnan som låter mansgrisen min pappa vara mansgrisen ”för han är ju sån. Han har sina bra sidor också! Och han gör det ju inte för att vara elak.” )

    • Reply Peppe Öhman 28 december 2016 at 02:22

      Alltså alla föreläsare använde tv-serier som referens. Till exempel han som pratade om att pitcha sina idéer till en redaktör på en tidning använde sig av ett klipp från Mad Men 🙂

  • Reply Lotta K 27 december 2016 at 12:29

    Som föreläsare i USA är detta roligt att läsa 🙂 Jag skulle tro 1. att populärkultur har relativt stor plats i amerikansk kultur i allmänhet, och 2. i ett klassrum med många olika erfarenheter och bakgrunder representerade är TV och film ofta bra gemensamma referensramar.

    Sedan så tror jag visst att TV-serier har inflytande på vad man kommer att se som naturligt. Men också att TV och film plockar upp tidsandan. Dvs de värderingar som kommer fram i TV finns på andra ställen i samhället också, och folk påverkas av dem på olika sätt.

    • Reply Peppe Öhman 28 december 2016 at 02:23

      Jag tror at du har rätt på precis alla punkter.

  • Reply Chris 30 december 2016 at 00:11

    Men sedan finns det vi”udda”. Min Pappa var som din tycks vara fast född 1924! Mamma också född 1924 var helt modern och skulle säkert vara det ännu. Själv född 1946 och håller samma åsikter som du tycks ha. Kanhända därför att familjen flyttat kontinenter eller därför att mor-föräldrarna var så moderna??

    • Reply Peppe Öhman 30 december 2016 at 00:52

      Känns som en vettig förklaring. Sen kanske ni bara ÄR pålästa och öppna individer 🙂 Kram och gott nytt år!

    Leave a Reply