Personligt

Ständigt dessa farväl

28 december 2016

De sista dagarna ute på landet hos min syster. Vi glider omkring i yllesockor, badar bastu på kvällarna och vissa dagar går vi inte alls ut. När solen går ner är det så mörkt att ute att man inte kan se en utsträckt hand framför sig.

Jag både tycker det är sorgligt att åka iväg och lite skönt att få komma tillbaka till L.A. Kan inte påstå att jag hatar att sova i egen säng eller solsken. Men sorgligt ändå med alla dessa farväl. Förvånas alltid över att tiden går så otroligt fort. Vi kom ju nyss till Stockholm och en blinkning senare steg vi iland i Helsingfors. Tiden stressar mig lite. Om tre minuter flyttar Vidar hemifrån.

Tröstar mig med att Pyret i alla fall kommer på besök i vår.

Kommer vi iväg till Los Angeles?
Jag börjar, men kan inte avsluta

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply Jenn - forever abroad 28 december 2016 at 04:09

    Ja, alla dessa farväl – jag känner såväl igen mig. Men det var någon som sa en gång att tänk på de gångerna man faktiskt träffar nära och kära (som man nu lärt sig att inte ta för givet när man bor långt bort) så kanske det är mer kvalitativ tid man spenderar ihop än om man hade bott i samma stad allesammans. Och kanske ligger det något i det?

    • Reply Peppe Öhman 29 december 2016 at 00:01

      Du har så rätt, jag uppskattar och satsar mer på tiden med familj, vänner och släktingar nu jämfört med när vi bodde i Helsingfors. Kram och god fortsättning!

    Leave a Reply