baby

Barn på flyg, restaurang och i pool

7 juni 2017

På Facebook delade någon den här (finska) bloggtexten som handlar om hur alla andra har ouppfostrade barn som inte vet hur man uppför sig på flygplan, restauranger och vid pooler, medan bloggaren själv har det perfekta barnet som tack vare bloggarens uppfostringsmetoder och resvana för sig perfekt i vuxenlivets alla områden.

Full disclosure: Jag har säkert varit lika arrogant själv. Eller kanske inte riktigt lika självgod, men ändå äckligt självgod. Vidar har nämligen varit ett exemplariskt rese- och restaurangbarn och hittills har Majlis också uppfört sig. Jag har säkert förklarat för andra föräldrar hur det baaara är att ta med barnet sedan hen var baby på restaurang eller till Asien på äventyr. Vänja ungen vid en vuxen livsstil. Underförstått: för att Maggan och jag är såna globetrotters och avslappnade, men ändå strikta, föräldrar är barnen också det.

Med åldern har jag förstått att hålla käft. För barn är personer med personligheter. Vissa har lättare för att sitta stilla på ett elva timmar långt flyg än andra. Somliga tycker det är okej att lyssna på vuxnas prat eller att sova på restaurangen, medan andra har mer spring i benen. Det handlar inte alltid om uppfostran. Barn har också bättre och sämre dagar och tålamod.

Jag kan också tycka att det är fruktansvärt störande med en unge bakom som sparkar en i stolsryggen under hela flygresan eller att ha skrikande och springande småttingar kring restaurangbordet. Men sånt är livet. För mig är situationen över på några timmar. Jag har full förståelse för föräldrarna som låter barnet kolla på film eller spela spel för att att själv få en stund över att äta och prata. Man gör det man måste. Desperate times osv. Jag fattar också att barn inte alltid uppför sig som små vuxna. De är nämligen inte det, hur obekvämt det än känns för oss andra.

 

Det sagt är jag ingen människa med ett evighetslångt tålamod. Jag undviker barnkoncentrerade ställen så långt det är möjligt. Men jag har i alla fall vett nog att hålla mun och inte kritisera andra föräldrar och barn vars verklighet jag inte har en aning om.

Resa med endast handbagage
Gravidlistan

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply isabella 7 juni 2017 at 23:11

    bra skrivet, Peppe. Super-àiti tycks inte ha mycket förstaelse för andra…..hälsningar fran Schweiz, isabella

  • Reply Ennet 8 juni 2017 at 09:23

    Bra Peppe,skönt att läsa!Vi har ett barn som varit väldigt fysiskt sedan han var riktigt liten.Han lärde sig att gå och klättra tidigt, har svårt att sitta still och har en stark vilja som de flesta barn. Det handlar inte om att vara dåligt uppfostrad,det handlar om personlighet och en konstant balansgång mellan att få vara sig själv och anpassa sig till omgivningens krav.Det är inte så lätt alla gånger. sen tänker jag på barn med koncentrationssvårigheter eller andra funktionsnedsättningar,som kan ha det lite utmanande i olika situationer,skall inte de få gå på restaurang eller åka på resor?

  • Reply Hanna 8 juni 2017 at 09:49

    Spot on! Vår fröken är inte alls lika exemplarisk på flygplan som sonen. Typiskt. Dit for den självgodheten. Tydligen var det inte vår uppfostrans förtjänst alls liksom…

  • Reply Maria 9 juni 2017 at 16:23

    Huu vilken arrogant Superäiti. Får nippor av sådana!

    • Reply Peppe Öhman 9 juni 2017 at 17:45

      Det fick jag också.

    Leave a Reply