Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Okategoriserade

Kan ej hantera mäns sjukdomar

30 juni 2017

Ett drag jag är mindre stolt över i mig själv är att jag blir så irriterad på Magnus när han är sjuk. Han kan komma hem med en benpipa utstickande ur smalbenet och jag måste verkligen bita ihop för att inte be honom sluta sjåpa sig. Nu är det sällan han kommer hem med öppna skottskador, men under den senaste veckan har han varit ordentligt förkyld och haft bihåleinflammation. Eftersom han vet hur mycket jag ogillar gnäll om sjukdom håller han tyst men signalerar ändå att han är sjuk genom att snyta sig högt, oja sig när han mätt febern och sucka djupt och dramatiskt när han svänger sig i sängen. Och jag fattar ju att han mår dåligt, men jag är usel på att förvandlas en Florence Nightingale som ömsint vårdar om sina patienter. Tänker att det delvis beror på att jag sällan är sjuk själv och att jag är en sociopat.

Till mitt eget försvar vill jag ändå säga att jag verkligen anstränger mig för att bli bättre och tycker mig ske små framsteg i att fråga hur Magnus mår och om jag kan vara till nån hjälp.

Bra brunch i Helsingfors
Ett bok och en tv-serie

You Might Also Like

32 Comments

  • Reply Lisa 30 juni 2017 at 08:16

    Haha, precis likadan. Kalle klagade en gång när han var sjuk och kastade ur sig ”du älskar inte mig när jag är sjuk!” Mitt svar var ”nej så är det”

    • Reply Peppe Öhman 1 juli 2017 at 01:01

      Hahaha! Har haft exakt samma meningsutbyte med Magnus.

  • Reply Cecilia 30 juni 2017 at 09:47

    Har också svårt med det. Mitt ex kved en gång, när han var förkyld (men tyckte att han var supersjuk) och jag skulle gå hemifrån: ”Jag kan ligga här och dö nu utan att du ens bryr dig om det.” Han dog inte, surprise.

    • Reply Peppe Öhman 1 juli 2017 at 01:01

      Män, såna känsliga dramakings alltså. SNOWFLAKES!!!

  • Reply Petra Hermansson 30 juni 2017 at 10:19

    Haha, samma här. Tycker mest synd om mig själv som ska behöva stå ut med en hostande och snörvlande man. Och jag är ändå sjuksköterska.

    • Reply Peppe Öhman 1 juli 2017 at 01:02

      ÄLSKAR att du är sjuksköterska och känner så här (fast kanske det är just därför, tillräckligt med sjuklingar på jobbet)

  • Reply Katarina 30 juni 2017 at 10:28

    Jaaaa! Jag är likadan, har tänkt att jag är knäpp men då vet jag att jag i alla fall inte är ensam. Om jag är sjuk är han däremot väldigt omtänksam och omhändertagande, blir ju värre då.

    • Reply Peppe Öhman 1 juli 2017 at 01:02

      Så osjysst av honom att DESSUTOM vara gullig när du är sjuk.

  • Reply Sofia 30 juni 2017 at 11:20

    Blir så glad att höra att jag inte är den enda som är så… jobbar också på det!

    • Reply Peppe Öhman 1 juli 2017 at 01:02

      hehe, vi är tydligen många.

  • Reply Maja 30 juni 2017 at 11:30

    Precis som jag! Haha!

    • Reply Peppe Öhman 1 juli 2017 at 01:03

      hehehee

  • Reply Maria Waller 30 juni 2017 at 13:00

    Nej det är hopplöst med sjuka män. Är hellre sjuk själv än att min man är sjuk.

    • Reply Peppe Öhman 1 juli 2017 at 01:03

      SAMMA HÄr!

  • Reply Ennet 30 juni 2017 at 13:45

    Känner så igen mig!Samtidigt är jag den som blir väldigt ynklig då jag själv är sjuk och kräver ompysslan och tröst.Borde arbeta lite på den obalansen tror jag…

    • Reply Peppe Öhman 1 juli 2017 at 01:04

      Äh, du är perfekt som du är 🙂 (själv blir jag stoisk och hård när jag är sjuk. ”Nej, nej jag är okej!” *hostar blod)

  • Reply Hanna 1 juli 2017 at 00:16

    +1 på denna. Till saken hör att jag själv har kroniska ledproblem och under de snart 10 år vi varit ihop råkat ut för de mest märkliga åkommor (knäoperstion, blodproppar, körtelfeber och operation av äggstockarna för att nämna några). För mig tror jag (hej hobbypsykolog åt mig själv) att det handlar om att jag blir rädd att han inte ska orka, inte vara den starka vilket han ofta får vara på ”området hälsa” (medan jag agerar lok och draghjälp på andra områden).

    • Reply Peppe Öhman 1 juli 2017 at 01:04

      Åh stackars dig. Och bra analys. KRAM

  • Reply minna lindeb 1 juli 2017 at 06:25

    HA HA! JA, kom inte hem med öppna skottskador och sluta gnälla.

  • Reply hanna 1 juli 2017 at 08:21

    Jag är ju hobbysjuksköterska (och hobbyfarmakolog och hobbyläkare) men vad ÄR det med män och deras sjukdomar? De krattar ju manegen rätt dåligt för medlidande, över lag. Min bästa innefattar ej egen man, dock god väns. Han var så hemskt, hemskt sjuk, klagade och led, begrep inte hur han kunde vara så dålig och bokade tid på vårdcentralen. Läkaren, en äldre man, lyssnade en kort stund och sa sedan: Min gode man, du har drabbats av en förkylning. Nu går du till apoteket och köper näsdroppar, halstabletter och pappersnäsdukar. Sedan går du hem och vilar. Den goda nyheten är att du om ett par dagar kommer att vara helt frisk.
    Vi har fortfarande roligt åt detta.

    • Reply Peppe Öhman 1 juli 2017 at 10:24

      hahaha! ÄLSKAR denna sanningsenliga och krassa diagnos. TACK!

  • Reply hanna 1 juli 2017 at 08:23

    Nu menade jag iofs hobbyfarmaceut – hej autocorrect…

  • Reply Micha 1 juli 2017 at 13:31

    Men JA! Är likadan och blir typ arg så fort min kille visar minsta tecken på krasslighet. Dock anser min kille att min norrländska karga personlighet och ett hjärta av sten (hans ord), gör att jag inte är så omhändertagande (true), vilket lite bekräftades när han kom hem och beklagade sig högljutt pga smärtor efter en närkampsövning på jobbet. Han ville åka till akuten för att kolla upp detta, jag ansåg att han bara var lite gnällig och sjåpig och att ett besök på akuten var bortkastad tid. Visade sig att han hade två revbensfrakturer. Girlfriend of the year!

    • Reply Peppe Öhman 2 juli 2017 at 11:42

      Tänker norrländsk och finlandssvensk liknar lite varandra. Och din pojkvän får väl vara tacksam över att du härdar honom..? hehe. Kram

  • Reply Maria 1 juli 2017 at 15:02

    Min man fick en gång ryggskott och hans rygg såg ut som ett enda stort Z. Det såg så sjukt ut med höften som stod ut att jag bara gapskrattade när jag såg på honom i spegeln. Jag tänkte att om det här blir långvarigt/allvarligt är jag nog den värsta flickvännen nånsin. Som tur gick det om efter nån dag och jag blev förlåten för min brist på empati.

    • Reply Peppe Öhman 2 juli 2017 at 11:43

      Haha, TUR ATT DET GICK OM! Annars hade du fått vara så sjuuukt empatisk och trevlig resten av era liv.

  • Reply Johanna 2 juli 2017 at 14:38

    Skrattade gott åt detta då jag känner igen mig själv. Dock undrar jag ändå om det inte kan ligga lite av idéer om mansrollen bakom? Blir vi kvinnor innerst inne lite provocerade av sjuka män pga män ska alltid vara starka, friska och de som tar hand om? Utan att vi tänker på det så kan vi inte känns empati för svaga män? Vet inte om det ligger nånting i det men jag känner att jag kanske måste rannsaka mig själv lite i denna fråga och fundera på det ett varv till eftersom det var sån konsensus här 🙂

    • Reply Peppe Öhman 2 juli 2017 at 22:18

      Det slog mig också, men ville inte riktigt tänka tanken ut. Men du har säkert rätt. Vi är alla offer av patriarkatet och uppfattningen om hur kvinnor och män ska vara.

  • Reply Anna 3 juli 2017 at 08:16

    Oh no, jag är Magnus och min man är du, Peppe! Har lärt mig att jag ringer och klagar för mamma istället…

    • Reply Peppe Öhman 4 juli 2017 at 02:42

      Haha och jag bleklagar så mycket! KRAM

  • Reply Emm 4 juli 2017 at 02:22

    Här håller jag med Anna (ovanstående kommentar). Jag får söka förkylningsmedlidande någon annanstans och snorar nog extra ljudligt just därför.

    • Reply Peppe Öhman 4 juli 2017 at 02:43

      Stackars dig! Här får du all den sympati jag inte ger maggan.

    Leave a Reply