Feminism

Var bra på det du gillar och halvhjärtad på det tråkiga

25 juli 2017

Ida Therén skriver en klockren text om hur det kom sig att hon som praktikant på en tidningsredaktion fick göra de reportagen hon ville, istället för att till exempel rapportera om älgkrockar. Hemligheten är i korthet att vara svinbra på det man vill göra och halvhjärtad på de andra uppgifterna. Nu säger någon att det inte är speciellt schysst att bara plocka körsbären ur glassen (okej, dålig metafor eftersom både körsbär och glass är gott, men ni fattar) och låta någon annan göra det tråkiga, jobbiga och mindre glamorösa.

MEN, precis som Therén ser jag en feministisk handling här:

”Jag tror att det här är ett bra tips, som fler kan ta till sig. Det fungerar ju inte på alla jobb, men kanske hemma, eller bland vänner. Vad händer om man blir lite sämre på att tömma soppåsen och diskmaskinen. Eller plötsligt blir usel på att köpa skor till barnen, så att en eventuell annan förälder måste bli ”expert” på barnens fötter (har testat, med framgång).

Eller bli dålig på att fixa fikat till personalrummet. Kanske kan någon annan tvingas kliva fram och bli bra på det. För vad är det värsta som kan hända. Man lär ju överleva även utan fikabröd. 

Det här tror jag är viktigt, särskilt för kvinnor, som ofta har uppfostrats att tillfredsställa alla andra.
Var bra på allt, var ”duktig” i skolan, var en bra kompis och en ansvarsfull kollega. Medan det ofta är mer okej för killar att slarva, vara lite ”egen”. Göra fel ibland.”

Jag föreställer mig att det här hänger lite ihop med att man själv måste förändra sitt beteende om man vill se en förändring omkring sig. Få av oss vill offra våra barns välmående, låta dem gå hungriga eller med våta fötter för att alla föräldrar glömt eller ”glömt” köpa gummistövlar, men det finns situationer där man inte måste vara duktigast eller den som offrar sig. Jag tycker att fikarumsexemplet var ett utmärkt sådant. Se det som en feministisk handling som är bra för alla, både de som är tvungna att ta ansvar över nya områden och de som tillåter sig själva strunta i dem.

Alltid nolltolerans
Fruktansvärt bra poddtips

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply Jenni 26 juli 2017 at 00:09

    Jag har dammsugit vår lägenhet ca 3 gånger, min man tycker att jag gör ett för dåligt jobb och att han gör det mycket bättre. Tack för den, jag avstår gärna 🙂 Nu är han mycket mer pedantisk än vad jag är, men känns ändå skönt.

    • Reply Peppe Öhman 27 juli 2017 at 07:07

      Precis så!

  • Reply When the Cat is Away 26 juli 2017 at 01:50

    Enigt! Blir förvånad hur bra folk runt mig är plötsligen på saker när jag inte är det längre!

    Själv hatar jag att laga mat. Jag har när man börjar dejta försökt satsa på fina middager osv, men senare insett att jag skapar förväntningar om jag gör så. Så nuförtiden lagar jag nån enkel mat, men står inte flera timmar i köket mera. För det vill jag absolut inte göra mera än typ 2 ggr per år eller så.

    Min ideal fördelning på hushållsarbetet vore att jag gör allt bortsett från mat-relaterade sajer. Dvs städer, tvätta, plocka saker, diska… om jag bara slippar att vara alls delaktig på matfronten. Om man skulle räkna ihop timmar man behöver per vecka på att tänka på vad man ska göra, gå till affären, sätta saker på plats, gå genom kylskåpet vad som håller på att bli gammal, laga mat, servera mat etc. är man ganska fort på ett hög antal timmar per vecka.

    Om jag skulle använda de timmarna partnern lägger på mat i hushållet, borde det bli ganska jämnt tror jag. Jag vill sätta mig vid ett färdigdukat bord, äta och har inget annat att göra med det. (Diska gärna, men sätta resterna i burkar och hålla på så sätt styr på kylskåpet infallar ren under kategori mat.

    Har på nätdejtning faktiskt prioriterad kockar eller profiler som visar något matlagning, hehe.

    • Reply Peppe Öhman 27 juli 2017 at 07:08

      Intressant det där med högaförväntningar, hur man liksom själv lägger ribban jättehögt.

  • Reply Fager Dam 26 juli 2017 at 02:19

    Så stor igenkänning på detta! Jag hade för ett antal år sedan planer på att jobba som illustratör som aldrig blev till något. Jag trodde att jag hinner med det efter att ha gjort mitt allt på vårt familjeföretag och varit en god dotter och kompis osv – men jag hann ju aldrig.

    Sedan började jag slarva på flit med sådant som inte kändes värt det, helt enkelt lät saker vara ogjorda. Vilket frigjorde en massa tid och energi och ledde till att jag kom igång på journalistbanan.

    Men! Fortfarande måste jag skärpa mig ibland med att prioritera rätt. Exemplet med ägkrockar är så mitt i prick. Ha ha.

    Har försökt det senaste året plocka några russin ur frilansbullen och fokusera mest på dem. Ändå får jag höra att jag är så himla bra på jobb som inte intresserar mig speciellt mycket. Ändå tröttar jag ut mig med rutinjobb så att jag har svårt att orka sköta lyxjobben tillräckligt bra.

    Så, ska slarva mera 🙂

    • Reply Peppe Öhman 27 juli 2017 at 07:08

      fast det FINNS ju sämre feedback att få än att man är svinbra på allt man gör 🙂

  • Reply Monica 26 juli 2017 at 08:18

    Turas om med ”tråkjobben” tycker jag. De trevligare jobben känns ännu roligare om man har lite tråkigt emellanåt och tråkjobb kan vara jättebra för kreativiteten ibland. Det är då man får de bästa ideerna. T.ex när man städar, dammsuger o sånt. Soppåsen för den ut som ser att den är full…

    • Reply Peppe Öhman 27 juli 2017 at 07:09

      Så sant. Ibland behöver man göra långtråkiga grejer för att komma på riktigt lysande idéer.

    Leave a Reply