Feminism

Hur delar man på det emotionella arbetet?

25 oktober 2017

Anna: Har du några tips på vad man kan göra som kvinna i en relation så att man inte behöver ta hela ansvaret för relationens (och mannens) känslomässiga välbefinnande? Eller ska man kanske bara låta det vara?

Jag har funderat fruktansvärt mycket på detta och jag vet faktiskt inte vad vi ska göra. Ensam Mamma Röker (tror att jag länkat till henne tidigare) skriver om just detta. OBS lång och väldigt bra inlägg. Citerar några stycken, men läs gärna allt:

”Kvinnan är på något sätt automatiskt huvudansvarig för att få relationen att fungera. Att aktivt sätta sig in i hans hövve, tolka, förstå och rodda. Hon är ett slags emotional-manager för noll kronor.”

”Problemet kvarstår dessutom även om parterna ”går isär”. Alltså mamman blir ofta satt i en känslomässig gisslansituation där hon upprätthåller pappans relation till barnen. (se ex till barnen: ”Pappa älskar dig jättemycket, men han måste jobba”. Till pappan: ”Kom ihåg att ringa för [insert shorty] fyller år på lördag” etc tec). Antingen roddar hon hans relation till barnen, eller så krossar ”hon” barnens hjärtan. Se framtida blogginlägg för den här avancerade skiten.”

 ”Det som gör det så svårt är att det är så nära. Den lätta vägen är att ojämlikheten förminskas till ett relationsproblem mellan två personer. På slagfältet står hon alltid ensam. Sjunker båten så drunknar de båda.”

 ”Oavsett om du är en man eller en pöjk, en snubbe, en shuno eller kanske en av alla ”sköna dudes” (eventuellt tröttsammaste kategorin i världen), bara ta å fråga dig: Vad gör jag, varje dag, för att göra livet lättare för min partner? Fattar du fortfarande inte? Googla emotional labour.

 För jag kan inte leverera en paketlösning på problemet. Jag är också torsk på snubbar trots deras tillkortakommanden. Men steg ett är att identifiera och förstå problemet.”

”För de heterosexuella kvinnor som trots allt inte orkar suga hans kuk, plocka upp hans strumpor, lyssna på hans känslor och hålla kontakten med hans mamma återstår singellivet. För många är det briljant att utesluta testosteron, sporadisk hårväxt och vardagstjafs. Men för många andra är det inte det. Vi vill ha relationer. Vi vill kunna dela intimitet med män. Och vi gör det på vår egen bekostnad. Det är sjukt kefft att inse att man inte bara gör det som råkar passa bäst i sin egen relation, utan att man är styrd av struktur. ”

”Anna Jonasdottir skriver: ”Många tror att det här med jämställdheten är ett en gång för alla avklarat kapitel, nu gäller det att var och en gör som hon vill”.
Men jävla liberaler, kära anarkister samt folk i allmänhet: MAN FÅR INTE BARA GÖRA SOM MAN VILL. Det privata är fortfarande politiskt. Deal with it.”

Ber om ursäkt för denna radda av citat, men Ensam Mamma Röker sätter nämligen fingret på en öm punkt (precis som du i frågan gör, Anna). Kvinnors emotionella arbete visar ej resultat på ett lönekvitto, utan snarare på en välfungerande helhet, åtminstone utåt sett. Det är svårt att mäta all den tid och energi som går åt till att hålla Projekt Familjen rullande.

Men vad kan man då göra? Prata och förklara. Jag fattar att det känns sunkigt att vara tvungen att undervisa en vuxen människa om hans egna känslor och i hur en jämlik relation fungerar, men det kan vara en investering i familjen. Ibland landar man i samma konflikt varje gång man försöker föra ett samtal kring relationen och då kan den enda lösningen vara att gå i terapi. Bjuda in en tredje part som är neutral och kanske ser saker man själv inte ser. Plus: ger en verktyg att komma vidare.

via GIPHY

Varför säga feminism och inte jämställdhet
Hur du bemöter härskartekniker

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply Annika 25 oktober 2017 at 12:16

    Åh vilket bra och viktigt inlägg!

    • Reply Peppe Öhman 25 oktober 2017 at 17:44

      Tack, vännen!

  • Reply Anna 25 oktober 2017 at 13:28

    Tack för att du tog dig tid att skriva om detta, så otroligt viktigt. Sökte vidare på emotional labor och fann två länkar som var spot-on. Vet inte om man kan länka i kommentarer, men den ena var på Harpers Bazaar (Women aren’t nags , we are just fed up), den andra på The Body Is Not An Apology (4 ways men can take on more emotional labor).
    Kanske en idé kan vara att båda läser valfri artikel på temat och sedan diskuterar… och försöker hålla känslorna utanför… Tycker verkligen att detta är ett viktigt koncept att prata om! Så otroligt mycket tid man som kvinna kan spendera på detta!

    • Reply Peppe Öhman 25 oktober 2017 at 17:44

      TACK! Googlade dem och sjukt bra. Gillar också din idé med hemläxa att läsa och sen diskussion. Och ja, blir galen på att kvinnor tillbringar så mycket tid med detta och sedan tid med att dessutom hitta den bästa strategin för att få sin man att fatta att han också är ansvarig för relationen och folks känslor i relationen.

  • Reply BackstageiMammalivet 25 oktober 2017 at 23:49

    Oj, vad jag känner igen mig i gisslansituationen där jag upprätthåller relationen barnet har med sin pappa… så jobbigt! Så många ggr jag behövt såra barnet även om det inte berott på mig, utan varit pappans val…
    Grrr!

    Hur låter en bli att göra det när barnet fortfarande är litet?

    • Reply Peppe Öhman 26 oktober 2017 at 07:29

      Ingen aning! Någon annan som har erfarenhet får gärna komma med förslag. Jag tycker att mäns emotionella inkompetens och nonchalans gentemot människorelationer är sorglig.

  • Reply Nina 26 oktober 2017 at 00:17

    Tokgillar dessa innlägg om feminism! Särskild at man som kvinna antingen bara måste ta an sig ekstraknacken med at vara projektledare och känslovårdare eller använda tid på at klura ut ut hur man deler på jobbet för at männen inte ids. Här hemma är det tough love som gäller (han er vuxen och jag är inte mamma åt vuxna), fast även då faller det mere på mig för at han inte ens behöver överväga alt detta.

    • Reply Peppe Öhman 26 oktober 2017 at 07:30

      Verkligen, vi måste komma ihåg att män är vuxna människor.

  • Reply Magdalena 27 oktober 2017 at 12:23

    Blev så glad över att hitta så många bra inlägg som jag inte hunnit läsa (mindre bra att det innebär veckan varit så stressigt) men bra underhållning o tankeväckare denna fredagskvällen!

    Så bra tips o ska läsa vid piggare tillstånd men funderade just lite på det där också kring att som kvinna/mamma oftast när man kommer hem så är det ju inte vila som gäller utan mera arbete. Har nog skrivits om det tidigare här i bloggen om jag inte minns fel. Men en nära vän till mig nämnde just idag hur hen pratat med sin sambo kring hur den visualiserar hemkomsten. Med vila. Hen besvarade sitt visualiserande med lista på saker som bör göras.

    Är ju viktigt i parförhållanden också o jag märker att jag är ju mer medveten för att jag tar mig tid o läser artiklar och bra bloggar (som denna!) o genom det kan ta upp med min man. Vi är ju medvetna om detta även om det är lätt att bli familjens projektledare.

    • Reply Peppe Öhman 28 oktober 2017 at 09:29

      Exakt så här det. Och så otroligt konkret det din kompis gjorde med att be sin sambo visualisera hemkomsten. Jag tror som du att man aldrig riktigt är färdig och att det är så himla lätt att trilla ner i könsroller om man inte ständigt håller ett öga på sig själv. <3

    Leave a Reply