Jobb Resa Skriva

Vad vet vi om Etiopien?

17 november 2017

Tack för era vänliga ord på inlägget under, i dag är livet lite bättre, trots att kräksjukan fortgår. Jag har bland annat ridit. Tack också för att ni kommer med så många bra förslag på vem som borde läsa Livet & patriarkatet, om någon är intresserad av att köpa den lite billigare kunde jag kolla med mitt förlag om de kan bjussa på en rabatt för er. Handen upp i så fall! Eller kommentera så är det lättare för mig att räkna.

via GIPHY

Om en vecka flyger jag till Etiopien för att vara med på ett av Läkarmissionens projekt och skriva om dem. Det känns väldigt, spännande. Jag är både nervös och förväntansfull. Antar att det kommer att göra mig gott med en liten reality check. Raderade texter och spyor är trots allt inte så farligt.

Imorse fick jag ett mail om att packa med kläder för barn och ungdomar, pussel och andra spel att dela ut i skolor. Ursprungligen var det meningen att vi skulle åka till Kenya för att vara med på en ceremoni för flickor som haft möjlighet att välja bort könsstympning, men på grund av valet och oroligheter i landet var vi tvungna att skjuta upp resan.

Jag rapporterar så mycket jag bara hinner här också. Om någon av er har rest i regionen får ni gärna berätta om era erfarenheter och upplevelser.

Intervjuade Anine Bing och åkte till Trader Joe's
Din hjärna jobbar också när du inte tänker

You Might Also Like

22 Comments

  • Reply Johanna 18 november 2017 at 02:07

    Åh låter som en fantastisk resa! Jag har rest litegrann i regionen, älskade det. Har dock inte varit i Etiopien, men bland annat gjort reportage om hbtq-personer i Uganda mm. Ser fram emot att läsa om din resa!

    • Reply Peppe Öhman 18 november 2017 at 13:20

      Tack och vad roligt att du rört dig i regionen. Känns otroligt givande att åka!

  • Reply AlandsPetra 18 november 2017 at 02:25

    Packa med några menskoppar i väskan. Jätte bra gåva åt de kvinnor du kommer att möta!

    • Reply Peppe Öhman 18 november 2017 at 13:22

      Great minds! Har faktiskt ordnat så att vi kan ta med oss 50 menskoppar, men det var när resan ännu skulle gå till Kenya. Nu ska vi mest träffa mindre barn. Vi åker med kopparna till Kenya nästa år.

  • Reply Liljan 18 november 2017 at 03:07

    Sjukt. God. Mat. Och kom ihåg att testa deras otroliga honungsvin till! Annats vet jag inte mycket, men ser fram emot din resa 🙂

    • Reply Peppe Öhman 18 november 2017 at 13:22

      Tack! Aldrig hört talas om honungsvin, måste testa!

  • Reply Lisa 18 november 2017 at 11:29

    Bodde i Östafrika 8 månader för flera år sedan. Var dock inte i Etiopien men reste i Rwanda och Uganda en del. Minns med värme fantastiskt fin natur och varmt bemötande och med viss sorg en hel del fattigdom och våld.

    Nu kanske det finns en tanke med att ni uppmanats att ta med er grejer från USA till Etiopien men annars tycker jag att det är så otroligt mycket bättre att köpa på plats. Det gynnar, bland annat, småföretagare i landet och det bidrar inte till den hets på importerade varor som jag upplevde som ganska så negativ.

    Hoppas det blir en lyckad resa!

    • Reply AlandsPetra 18 november 2017 at 13:06

      Självklart skall man inte ta med sig en massa eftersom man behöver stödja lokala butiker. Däremot har jag inte sett menskoppar i butikerna i de afrikanska länderna som jag besökt och många fattigare kvinnor stannar tex hemma från sin försörjning för att dom inte har råd med mensskydd och en menskopp håller i många år. Som vit förväntas man på något sätt hjälpa dem man möter och kommer lite mer i kontakt med så om man inte vill förväntas ge pengar kan man hjälpa genom att ge mensskydd.

    • Reply Peppe Öhman 18 november 2017 at 13:24

      Mycket bra poäng! Jag är väldigt okunnig på det här området. Tänker att det ena kanske inte måste utesluta det andra. Jag har fullt förtroende för Läkarmissionen och jobbet de gör.

  • Reply Ylva 18 november 2017 at 13:11

    Håller spontant med Lisa om att bra om man kan köpa produkter på plats. Jag hade en gång chansen att göra ett projektarbete i Tanzania men hör och häpna så valde jag bort det för att jag typ inte iddes då det begav sig, och hade också känlsan av att utlandsprojekt kunde man göra när som helst…ja det var när jag studerade och man faktiskt hade underbart mycket möjligheter att kombinera resor med studier och dylikt. Inte alls så numera när man jobbar! Intressant att läsa sedan vad du skriver, är själv kritisk till biståndsarbete till en viss del, om det ej görs smart. T.ex. finns det många läkare i dessa länder, som åker utomlands och jobbar vilket är förståeligt men därmed lite skevt när vi sedan åker dit och tycker vigör en god gärning. Men kvinnors och flickors rättigheter känns så viktigt!!!! Ja det är mera nyanserat än så såklart men du förstår säkert vad jag menar.

    • Reply Peppe Öhman 18 november 2017 at 13:26

      Typsikt att man som mycket ung tror att livet kommer med massa möjligheter hlea tiden. Eller det GÖR det ju, men man har kansle inte samma möjlighet att dra iväg som när man var studerande. Som journalist tycker jag att det är viktigt att läsa på, besöka och rapportera. Och tänker att jag också med bloggen kanske kan informera om läget och möjligheter att hjälpa barn i Etiopien. Läkarmissionen anställer lokala och hjälper med pengar att bygga skolor, sjukhus och jobba mot bland annat könsstympning.

      • Reply Elin Sharew 21 november 2017 at 11:34

        Helt rätt att det bara är etiopier som arbetar på organisationen, förutom kanske några europeiska volontärer, men själva organisationen är också etiopisk och får ekonomiskt stöd från LM. Det är alltså inte Läkarmissionen som anställer, men de bidrar till organisationen så att de kan göra det.

  • Reply Sara 18 november 2017 at 14:13

    Skitspännande! och samtidigt ingen lätt uppgift. I mitt twitterflöde med en del nigerianska/ghananska/sydafrikanska intellektuella råder en stor trötthet inför my-year-in-Africa-narrativet, dvs vita skribenter som hoppar in någonstans på kontinenten och sedan åker tillbaka med berättelser där de själva är huvudpersoner och självutnämnda experter. Å andra sidan märkte jag att vita som undrade om de ”fick lov” att tala för/gå med i/marschera för Black Lives Matter ofta fick svaret att de hellre kan satsa tid och energi på att utbilda sitt eget community (vit medelklass typ).
    Samhället rör sig i så hög grad kring personliga berättelser, representation och bilder, tolkningsföreträde osv… det blir bredare och lite mer komplicerat men också roligare så! Jag låter säkert ”sträng” nu men det är inte meningen. Du pratar ju ofta om att kunna ha två (eller fler) saker i huvudet samtidigt, och det är ju det det handlar om<3

    • Reply Peppe Öhman 18 november 2017 at 15:08

      Verkligen! Mycket bra poäng. Tack för den. Som bloggare är jag ju jag och det blir såklart problematiskt om jag ska berätta om hur det är i Etiopien. Men hoppas kunna hålla perspektivet: det här upplever jag. Men som journalist strävar jag verkligen efter att ALDIG använda ordet jag i mina reportage. Det sagt kommer jag såklart att skriva ur mitt perspektiv eftersom jag inte har ett annat.

  • Reply asd 18 november 2017 at 22:44

    Måste en sådan här resa bara vara ett reportage och måste du bara vara journalist då du åker dit? Kan du till exempel inte vara mer personlig här på bloggen som du också annars är? Jag är ganska trött på influencers som åker på bjudresa till tredje världen, och sedan bara reducerar sina upplevelser till några lustiga anekdoter och de överenskomna faktainläggen någon vecka efter hemkomsten. Hoppas att du inte kommer att göra det, men å andra sidan så litar jag på din analytiska sida 😉 Inte oroar du ju dig för hurudan bild du ger av USA, om man inte vet/förstår något om ett land kan man ju skriva så helt enkelt.

    Ett konkret exempel: två svenska bloggare åker till Ghana med Nestlé, och får i avskedspresent bland annat en get. Detta utmynnar i fnissiga kommentarer om att den inte ryms i handbagage osv. Själv tycker jag att det är ett gyllene tillfälle att ösa beröm över landet (kollektiva tänkandet, möjlighet till färsk mat man vet ursprunget på, när man sedan tillagar den är det på riktigt ALLT av djuret man använder).

    Det är kanske det jag har svårast med, när landet man besöker bara reduceras till en massa problem när varje kultur också har en massa fina saker i sig om man bryr sig om att söka. Och samtidigt som jag tror att vi i västvärlden gynnas av att tredje världen inte har samma villkor och möjligheter som oss, dvs att vi är mer sammanlänkade till problemets rot än vi vill ta in, men det är förstås jättestora frågor. Och som konkret tips så brukar ballonger vara kul för barnen att få, men satsa som sagt på att köpa så mycket som möjligt på plats. Ha en underbar resa!

    • Reply Peppe Öhman 20 november 2017 at 07:48

      Du kan lita på mig! Kommer att fortsätta vara mitt vanliga jag i bloggen och mitt journalistiska jag i media. Och TACK för alla tips! Ballonger ska jag köpa.

  • Reply Viktoria 19 november 2017 at 01:47

    Jag har varit på en kort resa i Etiopien, också på uppdrag av en utvecklingsorganisation. Min upplevelse var att det är ett fantastiskt land med stolta människor (tror ej att Etiopien har varit kolonialiserat). Såg mycket fattigdom, men såg också mycket förändring och kraft och smarta sätt att utveckla samhället så det blir bättre (inom lantbruk). Ett boktips är den etiopiska författaren Maaza Mengistes bok Under lejonets blick. Den handlar om Addis Abbeba 1974 när Haile Sellassie avsätts. Superbra!

    • Reply Peppe Öhman 20 november 2017 at 07:49

      Tusen tack för boktips! Ska genast beställa. <3

  • Reply Elin Sharew 21 november 2017 at 11:29

    Kul! Jag har bott i Etiopien i tre år och jobbat med organisationen Läkarmissionen samarbetar med i Addis Abeba. Min man Tariku, som tyvärr inte lever längre, var en av grundarna av den ursprungliga organisationen (WSG/HCE) och arbetade där i 15 år. Jag skrev även min bachelor thesis om rekryteringen av barnslavar till Addis.

    Håller med om tidigare kommentarer om att köpa så mycket som möjligt på plats och att inte ge det direkt till barnen utan hellre till organisationen så att de får distribuera. Plus att du slipper den knepiga sitsen att intervjua någon som du just gett presenter till. Fråga alltid om ni får fota och publicera (förstår att du säkert har det som rutin men eftersom många många journalister kom och klampade rakt in och ställde väldigt känsliga frågor vill jag ändå påminna om att värna om integriteten). Ge dem möjlighet att snygga till sig och fall inte för fällan att bara skildra misären. Våga också ställa lite kritiska frågor framförallt till ledarna, det blir lätt tillrättalagt när organisationen och barnen vet om att en fin artikel ger större budget för organisationen. Håll ett öga på tolken, se till att du får någon bra! När du skriver, kom ihåg att det är en lokal organisation som Läkarmissionen stöttar, inte Läkarmissionens egna.

    Och rent praktiskt; täck knäna, var noga med att ta folk i hand och om du ska dricka honungsvin, gör det lite diskret 🙂

    Om du vill ha lite bakgrund kan du kolla min etiopienblogg, https://addistesfa.wordpress.com/ , framförallt kategorierna WSG/HCE, Broken promises och Bistånd relaterar till det projekt du ska besöka. Och om du vill läsa ännu mer finns min uppsats om slavrekrytering här: https://addistesfa.files.wordpress.com/2011/08/elin-risberg-broken-promises1.pdf

    Lycka till med allt, hoppas Etiopien behandlar dig väl!

    • Reply Peppe Öhman 21 november 2017 at 16:31

      Tusen tack för den här enormt värdefulla kommentaren. Tusen tack också för länkarn! Ber om ursäkt för min slarviga formulering kring projektet. Beklagar förlusten av din man. KRAM

      • Reply Elin 22 november 2017 at 00:42

        Tack! ❤️ Faktiskt kan många svenska/europeiska organisationer, inte bara Läkarmissionen, prata om sig själva i stil med ”vi gör det här” eller ”våra etiopiska anställda” så det är enormt lätt att missförstå såna saker. Ska bli otroligt kul att få följa din resa på distans – hälsa Gizachew och de andra som jobbar där från Elin och Esaias! Kram!

        • Reply Peppe Öhman 22 november 2017 at 07:48

          Det ska jag verkligen göra. Stor kram <3 (och tack igen)

    Leave a Reply