Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Personligt

Vad jag menar med ätstörning light

25 januari 2018

Här är senaste podden! Vi pratar bland annat vidare om ätstörningar light. I går fick vi ett jättebra läsarbrev, vi läser upp det/delar av det och pratar m der i nästa podd, men tänkte ta upp en grej här också. Katja skriver:

Jag saknar så mycket min barndoms mellanmål på somrarna hos Momi då vi alltid fick äta så mycket bulla och kex vi ville och det alltid fanns limu, och det bara var en källa till glädje. Nu finns allt det här fortfarande, men sedan tonåren är glädjen inte ogrumlad, det finns alltid en liten baktanke om att begränsa mängden sötsaker, jag kanske väljer bubbelvatten i stället för limu och tar en surskorpa innan jag tar bulla. Nog för att jag tycker om både bubbelvatten och surskorpa, men who are we kidding? Det är ju klart att jag gör det för att jag inte kan släppa tanken om att liiite måste jag ändå hålla tillbaka.”

Jag kan verkligen känna igen mig. Jag har aldrig gått på en diet och brukar ärligt tala unna mig det mesta, men aldrig att jag helt utan att tänka på mängden kalorier skulle smaska i mig en hel burk Ben & Jerry’s som Maggan lätt kan göra. Säger inte att jag INTE skulle göra det, men jag skulle garanterat fundera på hur mycket jag ätit och antagligen känna nån slags skam för det. Det finns liksom en automatisk maträknare längst bak i mitt huvud som, vare sig jag vill det eller ej, håller koll på allt jag äter. Önskar att det inte var så. Eller önskar att jag då och då fick tillbaka barndomens glädje i att frossa i nåt jag älskar utan att störas av minsta lilla kaloritanke. Sedan tonåren har inte heller jag en helt okonstlad inställning till mat.

Det sagt vill jag absolut inte förminska eller skapa inflation i ordet ätstörning, men det förklarar jag i podden. Lyssna och kommentera gärna!

Hudvård mot depression
Hyra hus i Santa Monica

You Might Also Like

16 Comments

  • Reply isabella 25 januari 2018 at 21:56

    hejsan!! jag haller till 100 % med dig Peppe i fragan om ätstörning light!! tack för super aktuell, intressant pod! hälsningar fran schweiz, isabella

    • Reply Peppe Öhman 26 januari 2018 at 07:10

      Tack för stöd och kram!

  • Reply Basse 25 januari 2018 at 22:36

    Det är någonting sjukt med vårt förhållande till mat… Jag läste en text av en forskare som skrev om ”paleo” som diet (han var arg på paleofolk som käkar bacon i stället för inälvor och larver) och konstaterade att den enda dieten som gjort människan sjuk är den moderna västerländska. Vi är allätare och överlever i decennier på precis nästan vad som helst. Vårt största problem nu är att vi äter för mycket samt kvaliteten (socker, processerade råvaror osv). När jordbruket industrialiserades slapp vi svälta, när livsmedelsindustrin tog fart på allvar och blev en global aktör med vinstkrav är problemet som konsument mest att försöka undvika att tvångsmatas ihjäl. Detta i kombination med tuffa utseendekrav… jag vet inte, det är svårt.

  • Reply Lisa 26 januari 2018 at 03:24

    Hej,

    Det här är off topic, men hur känner du som feminist etc att det är att jobba med Hanna o Amanda, som den senaste veckan på Instagram både visat total okänslighet för människor med mindre medel och dessutom utnyttjar metoo för att kränga kläder. Det känns rätt osmakligt, men å andra sidan följer jag dem bara sporadiskt så jag har inte hela bilden.

    • Reply Peppe Öhman 26 januari 2018 at 07:27

      Hej, jag anlitades av Harper Collings som medskribent för Hannahs och Amandas bok ”The Golden Year”, boken är skriven och tror den faktiskt precis kom ur tryck. Projektet är med andra ord avslutat. Vad har de nu gjort?

      • Reply Lisa 26 januari 2018 at 09:01

        Först: Inser när jag läser min text igen att jag låter anklagande, det var inte alls meningen. Det var en ärlig undran, då jag tycker att du har väldigt upplysta och balanserade åsikter o jag lär mig mycket av dina analyser o tankar.
        En instagram-post igår: ”efter en fantastisk höst av #metoo så känns det som att vi kan på riktigt göra oss hörda (…) Därför känner jag mig extra stolt att vi i den andan släpper vår nya kollektion new Office idag”. Lite osnyggt att profitera på metoo sådär.
        En nu borttagen post handlade om att man skulle äta filmjölk o gröt resten av veckan (typ, kommer inte ihåg exakt) så man kunde handla på deras rea för pengarna istället. Var nog tänkt med glimten i ögat men det verkade inte alls tas emot så.
        Jag är väl grinig pga deras trams med Hers apdyra multivitamintabletter de prånglade ut o när de blev kritiserade för att de var jättedyra etc sådrog de systerskapskortet. Det var väldigt osnyggt o ett fult sätt att använda sig av systerskapskortet för att slippa kritik. Knappast feministiskt, men det vet jag iofs inte om de nånsin hävdat att de är.
        Detta har så klart ingenting med dig att göra, och jag menar inte att kritisera.
        Slut på gnäll.

        • Reply Peppe Öhman 26 januari 2018 at 12:30

          Tack för detta! Och det är klart att du får kritisera mig, tycker du gjorde det sakligt och kände mig inte attackerad. Jag har faktiskt aldrig träffat Hannah och Amanda, men tyckte att det var ett väldigt kul uppdrag att hjälpa dem skriva boken (plus att kapitlet om feminism blev jäkligt bra, om jag får säga det själv). Tänker att jag inte kan ta ansvar för allt de hittar på. Ha en fin helg!

  • Reply Linda 26 januari 2018 at 09:47

    Aaargh, ätande och vikt, ämnen som gör mig galen. Några tankar:

    1. De flesta människor i västvärlden som funderar på sitt utseende har antagligen nånsorts ätstörning light. Omöjligt att inte ha det då attraktivt utseende är så starkt förknippat med vikt och mat finns tillgänglig överallt. Antagligen drabbar detta kvinnor mer, då vi blir mer bedömda ang. hur vi ser ut och för att vi förbränner generellt mindre än män (en påse chips gör mer damage på mig än på min man), men män är inte heller immuna.

    2. Människor är olika effektiva på att reglera sitt kalori-intag. En del slutar automatiskt då de är mätta och behöver således inte lägga ner energi på att kontrollera sitt ätande, andra behöver massor av viljestyrka för att inte äta hela chokoplattan. Oklart om det är pga genetik, uppfostran eller inlärt beteende, eller nånsorts kombination, men orättvist är det. Min pappa kan lugnt äta två rutor chokladboch vika bort resten av paketet. Ingen annan i familjen har lyckats med samma.

    3. Det ÄR provocerande när smala människor säger att alla kroppsformer borde värderas lika mycket, då samhället så tydligt signalerar att det är mer värdefullt att vara smal. Lite som rika som säger att pengar inte har nån betydelse. Som ni konstaterade i podden, det kräver mer ansträngning att vara smal, ergo har det högre status i dagens samhälle. Tror det är många överviktiga som mår dåligt för att de är överviktiga och då är det inte så kul att höra från nån som redan uppfyller samhällets ideal att man bara ska acceptera det (dvs inte bry sig om att banta) och vänta på att samhällsnormerna ändras, samtidigt som alla smala får fördelar med att vara smala.

    P.s. Jag är normalviktig, men funderar dagligen över vad jag äter och inte äter och har stundom ångest över att jag inte är tillräckligt smal, om det nu har någon betydelse.

    • Reply Peppe Öhman 26 januari 2018 at 12:31

      Bra skrivet, håller med om allt! Och ska verkligen ta till mig kritiken att det klingar illa när någon som ligger på idealet/normvikten skriker ut att alla kroppar duger. Vill ändå tycka det, men ska fundera ut ett bättre sätt att kommunicera det.

  • Reply Nina 26 januari 2018 at 23:09

    Hej!
    Jag kan inflika att ätstörning light finns, heter typ stört matbeteende eller dylikt. Trist nog så är det ganska många som lider av det, å andra sidan är det ju skönt att de lyckas balansera sina tankar å beteende så att de inte trillar ned i anorexi/bulimi. Min teori är att det beteendet går över ganska lätt till nästa generation å att då kan risken vara att barnet/n inte kan balansera beteendet och trillar ned i ätstörningssjukdom. Bakgrunden till detta är ens kompisar som lider av detta och verkar ha föräldrar (mest mammor tyvärr) som också håller på med kaloriräkning och jämt ett lite för snålt intag i förhållande till träningsmängd. Då jag praktiserade på ätstörningsavdelning och jag var med på utredande samtal var det också väldigt många som från barndomshistorien berättade om en mamma med ”komplicerat förhållande till mat och kropp”.
    Som icke-kaloriräknare önskar en att ingen ska behöva tänka å leva efter sånt, det är också oerhört svårt att diskutera ämnet på sakligt sätt så att ingen tar illa vid sig eller känner sig anklagad. Hur tror du att en bäst pratar om ätstörning light? Å vad gör det med människan? Bör vi prata om det?

    • Reply Peppe Öhman 27 januari 2018 at 08:03

      Du formulerar detta mycket bättre än jag. Tack! Jag vet inte om jag kan uttala mig om ätstörning light (mer än vad jag redan gjort), men spontant tänker jag att första steget mot att lösa ett problem är att uppmärksamma det.

    • Reply Peppe Öhman 27 januari 2018 at 08:08

      Tack för denna välformulerade kommentar! Bra läsning, kan känna igen mig. Gällande din fråga så kan jag såklart bara svara från lekmansperspektiv, men tänker att det i grund och botten handlar om strukturer och hur vi ser på kvinnor. För att förändra ett problem, en struktur måste vi prata om den/lyfta upp den. Fattar problematiken med pro-ana och att ätstörningar, som du skriver, kan smitta, men ränker att vi inte kan ignorera att så många lever med ett konstlat förhållande till mat.

  • Reply Liljan 26 januari 2018 at 23:58

    När jag lyssnar på podden har jag börjat med att skriva upp en rad åsikter/kommentarer då jag reagerar på nåt, men när jag läser det i efterhand märker jag att det jag skriver i affekt nog inte är så publiceringsbart, hehe. Efter en radda omskrivningar hamnar jag här:

    Jag håller helt med dig Peppe om ätstörning-light. Jag känner definitivt dåligt samvete när jag tryckt i mig choklad på kvällen, och å andra sidan en liten stolthet (??) när jag på kvällen går och lägger mig lite hungrig istället. Jag äter annars bra och ”tillräckligt” helt vanlig hälsosam mat och är normalviktig, men allt som kan klassas som ohälsosamt som jag stoppar i mig gör ändå att jag mår lite dåligt över mig själv.

    I mina anteckningar har jag också skrivit att Magnus är dryg, haha, men jag inser att hans attityd måste handla om att han verkligen bara inte kan sätta sig in i situationen (som kvinna), och då reagerar med tex att skratta bort det. Tex i den här podden (och förra) blir han frustrerad över att han inte förstår hur trots allt en majoritet av kvinnor i västvärlden har ett komplicerad förhållande med mat. Och i den förra podden så blir han irriterad över att du ”vinner” på jämställdhetslistan och så skrattar han åt att du/vi kvinnor använder mycket energi till att planera och optimera. Så frustrerande med hans reaktioner, men du tacklar ju allt galant som vanligt.

    Måste ändå också säga att jag är imponerad av er båda som lyckas släppa de tidigare diskussionerna, prata om nåt annat eller tex beatboxa och er fram till slutet. Kudos!

    PS: tur min unge lever på knäckebröd typ 😅

    • Reply Peppe Öhman 27 januari 2018 at 08:01

      TACK! Uppskattar så otroligt mycket kommentarer och tankar kring podden. Ibland känner jag mig lite ensam i mina åsikter och då känns det extra bra att få en påminnelse om att det inte är så. Många med mig har samma erfarenheter, känslor och tankar. <3 <3 <3

  • Reply Julia 27 januari 2018 at 13:21

    Genom bloggen har jag en bild av dig att du har en stark kontroll av det mesta – även gällande utseende, vad du äter och t ex hur mycket du idrottar. Tror tex att du aldrig typ halvt i misstag skulle gå upp i vikt (vilket de flesta ändå kan i nåt livssammanhang). Tror du har nämnt att du har väldigt mycket självdisciplin/är strikt och alltid når dina mål, kanske beror på det?

    • Reply Peppe Öhman 27 januari 2018 at 14:10

      Bra analys! Det mycket väl stämma (sen når jag verkligen inte alla mål, men försöka duger). Jobbar förresten aktivt just med att släppa lite på tyglarna.

    Leave a Reply