Brunch

Unnar mig själv att vara killräcklig

28 januari 2018

För någon vecka sedan beslöt jag mig för att släppa tyglarna lite. Göra killräckligt. Jag är så jävla trött på att plocka undan grejer som ettåringen drar fram ur skåpen, plocka upp sockor, svara på frågor, tvätta, hänga, vika, byta blöja, skriva, torka, skapa, boka och så vidare.

Delvis kom beslutet för att jag var så trött, men också för att jag läst och hört om så många utbrända kvinnor. Tänker att det är slöseri med liv att hålla och prestera hela tiden. Jag får väl lov att duga också utan att jag hela tiden bevisar resultat på vad jag gjort. Jag tar tupplurer, låter bli att jobba hela tiden, pitchar färre texter, låter det gå länge innan jag svarar på mail och försöker lita på att det löser sig ekonomiskt ändå, dricker lite vin, äter lite glass eller som idag: Unnar mig själv bottomless mimosas på söndagsbrunchen. Lever som om jag vore Magnus. Kan enbart rekommendera denna nya livsstil. Fattar ju att den inte kommer att hålla, men för en stund är det la vida loca.

via GIPHY

Mascarponepannkakor och annat bra
Vad äter ni idag?

You Might Also Like

9 Comments

  • Reply Ennet 29 januari 2018 at 03:59

    Jaa! Inspirerande, kanske detta kunde vara en bra sak att göra då man känner att man blivit tilldelad rollen som familjens projektledare!
    Jag vill även nu passa på att tacka för boken Vackra människor ! Har inte haft tid att läsa/prioriterat annat sedan jag fick barn. Lånade din bok på bibban och blev så fast att jag läste ut den på rekordfart! Boken var både rolig, skarp och spännande! Nu har jag fått upp lässuget igen och det känns så bra! Hoppas du skriver fler romaner!

    Och sen vill jag ännu ge dig systerlig pepp för hur du orkar argumentera i din och Magnus podcast, Magnus argument i bl.a Ansari fallet gjorde mig så förvånad och besviken ärligt talat. Din intelligens och argumentationsteknik däremot är en fröjd att lyssna på!

    • Reply Peppe Öhman 29 januari 2018 at 07:14

      Tack för att jag får börja denna måndag med den här kommentaren! Blev så glad över att du gillade Vackra människor och sen bara fortsatte det med fina ord. KRAM

  • Reply Anna 29 januari 2018 at 10:42

    Låter så bra i teorin, men vet inte om jag skulle klara det i praktiken, jo delen som innefattar glass gör jag (sedan innan) med lätthet, tänker sällan på kalorier men det kan bero på att jag (pga magproblem) äter en diet på nästan bara grönsaker och (tyvärr) nästan inga kolhydrater…

    Jag har en fråga till dig också… har du några tips på hur man jobbar på flera projekt samtidigt? Jag har så mycket på g just nu men föredrar att jobba på ett i taget… med resultatet att bara en sak i taget blir klart… och det håller ju inte… Har försökt att ge olika saker olika dagar, men känner mig ändå så splittrad. Hur gör du?

    • Reply Peppe Öhman 29 januari 2018 at 15:21

      Jag gillar ju att jobba med fler saker samtidigt, men då ska de helst vara i olika faser. Alltså en i början, en i mitten och en i slutet. Brukar dela in dagen så jag jobbar ett visst antal timmar med en grej, låter den vila, skriver på en annan, pausar och skriver på en tredje. Anstränger mig för att hålla nåt slags struktur. Tycker ofta att projekt mår bra av att få vila en stund för att sedan återvända till dem. Och att jag ofta kan få inspiration från ett projekt till ett annat. Men fattar såklart stressen om du har deadline på alla ungefär samtidigt.

      • Reply Anna 30 januari 2018 at 09:30

        Bra idé med olika faser, fast just nu håller jag på och startar upp allt på samma gång så här efter nyår… Har svårt att hålla fokus skarpt genom flera projekt under dagen men kanske hjälper det med längre pauser emellan? Tack för dina tips!

  • Reply Ylva 29 januari 2018 at 12:04

    Förstår att det är befriande ! Som när man också blir frimodig och säger till när någon terroriserar på tunnelbanan eller knackar på hos grannen och vänligt men bestämt ber dem fan dra ner basen för femtielfte gånger för att man faktiskt är en person som måste stiga upp sex följande dag, eller bjuder hem folk trots att det ser för jävligt ut hemma, utan att ursäkta sig för råddet.

    • Reply Peppe Öhman 29 januari 2018 at 15:22

      PRECIS så! Sånt man är lite rädd för att göra, men känner sig stark och stor när man verkligen gjort det.

  • Reply Ylva 29 januari 2018 at 12:16

    Slog mig nu att när man får barn blir man automatiskt ansvarfull vilket är bra, men det kanske blir så att man börjar ta ansvar för lite allt och alla av bara farten.

    • Reply Peppe Öhman 29 januari 2018 at 15:23

      Bra poäng! Har inte själv tänkt på det, men nu när du säger det är det så. Plötsligt är man allas mamma/projektledare.

    Leave a Reply