baby Los Angeles

Hello Google

29 januari 2018

Tänkte att vi kunde dra en vardagsblogg den här måndagen. Om vi börjar då måndagen officiellt började så lät jag podden By The Book söva mig varje gång ett barn väckte mig. Ska tala lite om den i nästa Mellan raderna (vi ska förresten flytta över till Acast, kan inte ni ladda ner appen?) som vi ursprungligen skulle spela in samma morgon, men som sköts upp till onsdagen.

Åt frukost och gick sedan ner till stranden för att tala med min coach. Efter att jag bloggat om vilsenhet i karriären har jag blivit med coach. Otroligt inspirerande och kul! Också överraskande jobbigt att tala om sig själv i en timme. Tänker att det kanske delvis är en kvinnogrej att alltid vilja ställa artiga motfrågor och inte bara köra på med ett föredrag om sin egen förträfflighet och tankar, men kanske också en yrkesgrej att det är konstigt att som journalist plötsligt vara den som måste svara på frågorna, inte ställa dem. Jag ska blogga mer om coachen senare, bra person och nyttigt med lite vägledning. Vi gjorde bland annat en grej där jag visualiserade mig själv som gammal och såg tillbaka på livet.

(Tog inte selfie, så den här förväntansfulla glassbilden får symbolisera min mood).

Sen blev det som sagt ingen poddinspelning så jag åkte ut till Little Beach House i Malibu där jag träffade Cissan. Vi jobbade lite, pratade lite, jag skrev bland annat tre sidor på ett manus jag tänkt länge på. Tog ett smygfoto trots att det är strängt förbjudet att fota där. Det råkade nu vara en så fin dag i Malibu att jag måste föreviga den. Plus att det plötsligt är kring 25 grader varmt.

Sedan var det det dags för en andra lunch med de här gullepluttarna. Vi drog upp till Art’s Table, pratade om livet, lät Majsan leka med en skål med is och när klockan slog tio i tre plockade vi upp Vidar från skolan. Majsan hade fortfarande pyjamas vid den här tidpunkten.

När vi kom hem jobbade jag en stund och tog sedan en lång promenad med några poddar i öronen. Det var fortfarande varmt ute och jag kände den där vanliga tacksamheten för att få bo just här.

När jag kom hem hade Majlis lärt sig säga ”Hi Google” till vår Google Home. Var bombsäker på att hon var ett barngeni fram tills att hon tjugo minuter senare gjorde nummer två i badet.

En vecka i Los Angeles
De 6 bästa sovtipsen

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply Carin 29 januari 2018 at 21:53

    Haha hög igenkänning på dethär med att prata om sej själv! Träffar en person en gång i veckan som ska hjälpa mej med mej själv. I synnerhet i början var det direkt plågsamt att sitta och prata om MEJ SJÄLV!
    a) det är ointressant
    b) känner mej obehagligt självupptagen
    c) helt på riktigt är jag nästan med intresserad av hen jag pratar med och har lust att ställa en massa frågor.

    Men man lär sej. Nu sitter jag där och babblar på, och får bara ibland en känsla av att ”nej nu är det för mycket om mej, dethär är ju ointressant” 😊

    • Reply Peppe Öhman 30 januari 2018 at 07:26

      Exakt så känner jag också. Men tänker, precis som du säger, att det kanske är en bra övning. Alltså att göra sånt som känns lite obekvämt. 🙂

  • Reply Josefina 30 januari 2018 at 00:09

    Coachen vill jag höra mer om! Varje höst vill jag omskola mig till något helt annat men vet aldrig till vad och landar sedan i att jag kanske ändå är på rätt plats i stort men inte i smått. Och sedan rullar arbetslivet på som vanligt ett år till.

    • Reply Peppe Öhman 30 januari 2018 at 07:24

      Såg just att en annan kompis till mig utbildar sig till coach OCH min kompis Frida ska jobba so coach med hästar. Otroligt spännande! Skriver gärna mer ur mitt eget perspektiv som klient!

  • Reply Anna 30 januari 2018 at 09:30

    Jag vill också veta mer om coachen! Låter jättespännande och intressant! Skulle gärna själv testa!

  • Leave a Reply