Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Monthly Archives

september 2018

Böcker Jobb Skriva

Sista dagen på mässan

29 september 2018

Sista dagen i Göteborg ska jag äntligen få sitta på en scen med Ellen. Vi satt på samma förlagsmiddag igår och det visade sig att hon (såklart) är lika smart, rolig och trevlig som på bloggen. Efter uppträdandet ska jag rusa vidare till andra våningen för att moderera ett seminarium med Hannah Widell och Amanda Schulman och sen blir det en sista session på Finlandsarenan med Dea Solin. Vill också köpa några barnböcker.

Under helgen har jag också skött om Hufvudstadsbladet Instagramkonto och den här bilden ovan tog min Bokhora-kollega Marcus på mig när jag frågade ut Kaj Korkea-aho om vad han läser just nu.

Böcker Jobb Resa

Skämdes väldigt mycket i dag

28 september 2018

I dag slog jetlaggen in ordentligt. Låg vaken halva natten och vacklade sedan till en författar/bokbloggarfrukost jag skulle moderera. Det gick bra och firade efteråt med frukost på hotellet tillsammans med Carolina Setterwall som skrivit boken ”Låt oss hoppas på det bästa”. Väldigt bra person och bok. Lyssna t.ex. på den på Nextory. (i Sverige funkar den här länken). Hade på känn att allt inte var som det skulle och insåg plötsligt att jag var sen till nästa uppdrag. Jag hade skrivit upp 10.30 istället för 10.00 i min kalender. Sprang som vinden genom bokmässan, övertalade säkerhetsvakterna att släppa in mig utan check och kastade mig med andan i halsen upp på scen 12 minuter för sent. Där satt redan Heidi Hakala och Rafael Donner och pratade om utbrändhet för fullt hus. Skämdes väldigt mycket. De var snälla och skojade om att det var skönt att jag inte tog prestationen att moderera deras samtal på blodigt allvar, men jag ville bara sjunka igenom jorden.

Sen fortsatte dagen med ett seminarium med Jenny Jägerfeldt och Gunnar Ardelius. Seminariet handlade om hur unga kvinnor och män porträtteras i litteraturen i dag. Jag var på plats en halvtimme innan diskussionen började. Jetlaggen var grav. Höll på att få panik när jag insåg att UR skulle banda in seminariet men lyckades till slut ro det och mig själv iland.

Nu baddar jag min själ på hotellrummet och ska senare träffa min förläggare för en drink, manusmöte och middag. Men först ska jag duscha bort skammen från att ha varit sen till ett uppdrag. Bild från igår då jag modererade diskussion om förälskade tonårskillar med Ted och Kaj.

Böcker Resa

En hisselfie bjuder jag på

27 september 2018

Hej från Göteborg! Har modererat författarsamtal, träffar kompisar, druckit vin och gått på Natur och kulturs författarmiddag där jag pratade med Åsa Lindeborg och Åsa Moberg hela kvällen. Var väldigt starstruck. Hade gärna fortsatt med fest hela natten, men har ett författarsamtal/bloggfrukost att moderera 7.30 och bokmässan har knappt börjar så jag fick hoppa över 0300 drinken. Men en hisselfie på väg upp till hotellrummet blev det. Ska försöka skriva mer imorgon. Och visa bilder! God natt!

Böcker Feminism Podcast

Dålig pojkvän

26 september 2018

Veckans Mellan raderna ligger förresten ute nu. Vi talar om dåliga pojkvänner med avstamp i Maria MAusbachs ”Bara ha roligt”. Är det trovärdigt att en så bra tjej kan ha en så dålig pojkvän eller är det bara en spegling av verkligheten. Vi talar vidare om Åsa Beckmans krönikor om äldre män och yngre kvinnor (talade om det med min svärmor igår över en sen middag och hon sa att de män som byter ut sina hustrur till yngre kvinnor sällan är överraskningar) och så blir det snack om Lisa Magnussons krönika ”Ta på er kläderna, feminister”. Finns där poddar finns, bland annat på Acast.

Jobb Resa Stockholm

Resa utan barn

25 september 2018

Jag tycker alltid att det är ångestfyllt att lämna barnen och Maggan och flyga över Atlanten. Önskar att jag var coolare, men föreställer mig alltid att det är sista gången jag ser dem. Tänker på de gånger jag snäst åt barnen och varit allmänt irriterad på Magnus. Synd att just det skulle bli deras sista minne av mig. Läste någonstans att det man matar växer och ansträngde mig till det yttersta att inte mata katastroftankarna. Speciellt som de är väldigt irrationella.

Den här avfärden blev dessutom lite lättare av att Cissan åkte med mig. OCH gav mig en heldräkt i cashmere (den kommer att dyka upp på Blankens.com snart). Världens skönaste sätt att resa! Tillsammans gled vi omkring på LAX i våra beige cashmereuniformer. En annan aspekt i temat ”Världens skönaste sätt att resa” är för övrigt att resa utan barn. Otroligt skönt.

Nu har jag i alla fall kommit fram till Stockholm, ätit middag hos svärmor och ska försöka sova. Det är märkt, svalt och mysigt här. Ska ta en höstpromenad på stan imorgon. Fast först kommer jag att vakna klockan ett på morgonen och inte somna om. På torsdag bär det av mot bokmässan Göteborg. Det blir eventuellt mindre analys och mer reflektion från Sverige den här veckan. Hoppas det är okej!

Okategoriserade

Manliga vänner från förr

23 september 2018

Mellan det att jag var nitton och drygt trettio hade jag en bästa vän. Vi hängde, reste, åkte snowboard, åt middag och umgicks med varandras familjer. Under drygt tio år pratade vi med varandra så gott som varje dag. Sen träffade jag Magnus och han träffade en tjej. Utan att gå in på detaljer hade vi ett stort gräl ett par månader före Magnus och mitt bröllop. Jag minns exakt var jag befann mig: Ute på en promenad runt Brunnsparken, precis vid Siljaterminalen började jag gråta och tryckte bort samtalet. Sedan dess har vi inte talat med varandra.

Jag är en av världens mest kortsynta människor och jag kan verkligen inte påstå att jag gått omkring och varit arg i nästan tio år, men jag har ändå inte tagit kontakt med honom. På min födelsedag i augusti hörde av han ändå sig, och undrade om vi kunde bli vänner igen. ”Annars gör jag gärna ett nytt försök om tio år” skrev han. Jag blev så glad att jag grät en skvätt.

Nu håller vi på att lära känna varandra igen. Ganska mycket har hänt under tio år, både själsligt och rent konkret. Det är väldigt kul och spännande. Jag är otroligt tacksam och glad. Det är något speciellt med folk man lärt känna i brytningsskedet mellan ungdomen och vuxenlivet. Vet inte riktigt när vi kommer att ses, vi bor ju ganska långt ifrån varandra, men ser fram emot den middagen.

Det finns ingen sensmoral eller poäng i det här blogginlägget. Jag ville bara berätta för er om hur glad jag är över min nygamla vänskap.

Los Angeles Restauranger

Rapport från en lördag

22 september 2018

Jaha, den här lördagen då? Jo, här kommer en rapport: Glädjen var stor eftersom Magnus var hemma. Vi inledde dagen med dopp i poolen och tvättstuga. Tog bara bilder av den första händelsen. Ett dopp är en sån endorfinhöjare. Minns att jag när vi beslöt oss för att ta över lägenheten av den förra stipendiaten försökte kolla på Google Earth om det fanns en pool i huset, men inte var säker på det förrän vi kom fram.

Sen skulle Magnus göra ett ärende i West Hollywood och jag föreskog lunch på Shake Shack. Los Angeles är så mycket med LOS ANGELES i West Hollywood än i Santa Monica. Det känns verkligen som att åka till en annan stad (vilket man ju också gör). Lite som att ta bilen från Helsingfors till Borgå för att luncha där.

Maggan fixade det som skulle fixas och bara några kvarter längre bort låg hamburgarhaket. När jag bodde i Helsingfors var jag alltid noga med att sitta i solen om vi åt på en uteservering. Här i LA gäller motsatsen. Jag strävar alltid efter att sitta och röra mig på skuggsidan.

Jag åt en väldigt god portobelloburgare. Svempan var friterad och jag antar att det mesta som är friterat är gott, så jag är kanske inte den bästa kompassen på den kulinariska kartan, men men. Magnus var inte supernöjd över sin traditionella burgare, men nog över att man kunde köpa pinot noir till maten.

Det är för övrigt här, på Santa Monica boulevard, som Pridetåget går varje sommar. WeHo är Los Angeles HBTQI-center. Men det visste ni kanske redan.

Vi tog Sunset Boulevard hem och passerade 9000 Sunset där Magnus hängt de senaste veckorna. Högst upp tydligen. Jag var mycket imponerad och tog en bild igenom bilfönstret.

Sen sprang jag en liten runda. Lyssnade på Lilla Drevet avsnitt 200 som någon på Insta rekommenderade. BRA avsnitt! Kan ibland tycka att Lilla Drevet är för sarkastiskt och distanserat till allt, men när de är bra är de riktigt bra. När avsnittet tog slut fortsatte jag med senaste Pod Save America och varvade med att lyssna på musik (Kanye West) när jag kämpade uppför backarna. Var både väldigt dålig och ganska bra på att springa idag. Tycker det är lite spännande hur dags- och minutformen kan variera så mycket, men är nästan alltid väldigt förlåtande mot mig själv. Vill att springande ska vara en positiv upplevelse, inte en prestation. Det hjälpte enormt mycket när jag slutade mäta längd och tid.

Sprang nere på boardwalken och noterade att bröllopssäsongen är igång. Tycker det är så fint att se folk gifta sig i våra hoods.

På vägen hem såg jag en riktig instagram-picknick. Allt var perfekt, de hade lagt ut trätrallar på marken och hängt upp några i ett träd. Med ballonger. Och skumpa. Sånt skulle jag aldrig orka med själv, men hyllar dessa esteter.

Nu är det kväll. Har värmt upp resterna från gårdagens restaurangbesök och ska nu lägga Majlis. Magnus är ute med sin bästis Tommy och räknar med att de komme hem sent. Jag hade förresten bestämt mig för att Magnus själv fick ta ansvar över att Tommys säng var bäddad med rena lakan. Det slutade givetvis med att jag bäddade så att inte Tommy själv skulle vara tvungen att göra det mitt i natten. Är man hemmafru så är man.

Los Angeles Personligt Restauranger

Minsta möjliga motstånd

21 september 2018

Hej bloggen,

I dag borde vara den sista dagen som Magnus jobbar extremt mycket – för den här gången. Jag sköter moderskapet så strategiskt jag kan. Med minsta möjliga motstånd. Nu när vår lilla pool är öppen igen låter jag dem bada så långa som möjligt. Ger dem sen mat och skärmar och håller tummarna för att de ska somna. Jag är så trött. Borde läsa böckerna till författarna vars samtal jag ska moderera nästa vecka, men har bara hunnit igenom drygt hälften.

Men allt är inte tråkigt! Fick rida en väldigt trevlig och stor privathäst i dag. Om allt går som planerat ska jag motionera den minst en gång i veckan framöver. Jag fick också glädjande feedback på ett manus jag lämnat in och ett trevligt mail från ett produktionsbolag. Där ser man!

Nu sitter jag här i soffan och väntar på att Magnus ska komma hem. Med ojämna mellanrum hojtar jag: ”Please don’t scream!” åt Vidde och hans playdate Ali som spelar på Nintendo switchen. Grannen ovanför har tänt en ordentlig spliff och röken puffar in genom vår öppna terrassdörr. Jag längtar efter ett stort glas rödvin och en ännu större portion pasta på kvarterskrogen. Snart Peppe, snart, viskar jag åt mig själv.

Hästar Los Angeles

Equus coaching i LA

20 september 2018

För ganska exakt en månad sedan testade Magnus och jag på equus coaching med min kompis Frida som precis utbildat sig till precis det. Den här gången styrde vi nordost om Los Angeles till Tujunga där Frida testade ett nytt ställe. Och framförallt nya hästar. Hon berättade att nu när hon är gravid så är det praktiskt taget omöjligt att få hästarna att jobba med henne. De vill bara att hon ska ta det lugnt och vila.

Vi bestod den här gången av Vidar, Majlis och jag, plus Cissan. Först var vi tvungna att signera papper på att allt var på vårt eget ansvar. Så är det alltid i USA. Folk är livrädda för att bli stämda. Kanske det är så i Norden också nuförtin?

 

Frida är ett sånt proffs. Tycker det är värt att hälsa på i Los Angeles bara för att bli coachad av henne. Hon är så saklig och vänlig och har en analytisk förmåga. Och så är hon såklart en människokännare. Frida har såklart tystnadsplikt, så det är fritt fram att öppna sig för henne.

Cissan var först ute med den här hästen. Otroligt oartigt av mig att inte minnas vad hästarna hette, men sån är jag.

Ungarna kunde tänka sig roligare förmiddagar. Eller Majlis älskade ju hästarna, men sparade inte på gnället när hon tyckte att jag befann mig för långt ifrån henne eller annars bara var frustrerad.

Uppgiften var att få hästarna att lyda oss från marken. Utan att sitta på dem eller röra vid dem. Eller egentligen var uppgiften att jobba med oss själva. Analysera hur vi kände oss när hästen inte gjorde som vi ville.

Jag gick som vanligt in med högra krav på mig själv att visa alla hur duktig jag var och att jag kan det här med hästar. Kämpade på som bara den. När jag fick hästen att trava var jag överlycklig, men sen sa det stopp. Jag blev såklart frustrerad och besviken på mig själv. Får jobba lite mer på de känslorna. Frida försökte förklara att fokus inte ska ligga på hästen, utan på en själv, men det var för döva öron. Fast nu överdriver jag, jag åkte faktiskt hem med en övning som ska underlätta mitt liv lite.

Majlis sysslade med ett experiment som vi kan kalla: ”Världens smutsigaste barn”. Jag ansträngde mig för att vara ”avslappnade hippiemamman”, men det gick sådär. När vi kom hem blev det bad och pool och bad. Vår pool har restaurerats i sex veckor och igår öppnade den äntligen. Väntar har varit lång. Nu hoppas jag på bad fram till minst november.

Böcker Feminism Personligt Samarbete

Kroppshetsen kring oss

20 september 2018

Jag tränade ingenting fram till det att jag var runt trettio. Eller jag red lite och snowboardade lite och promenerade mycket. Det gick bra ändå. Nånstans på vägen hade jag en kille som tjatade på att jag skulle träna mer. Jag antar att det var hans finkänsliga sätt att säga att jag var tjock och slapp, men det struntade jag i. Det sagt har jag som yngre i omgångar tyckt att mycket varit fel och fult med min kropp, men vill inte dissa den. Nuförtiden har vi nämligen en bra relation, kroppen och jag.

Jag har också lidit av någon slags ätstörning light sedan jag var i tonåren. Aldrig haft ett helt avslappnat förhållande till mat. Nuförtiden äter jag precis vad och hur mycket jag vill, men min hjärna går ändå automatiskt in i en avancerad exceltabell som listar kalorier och kolhydrater och fett. Magnus tycker att jag gott kunde gå upp lite i vikt, men eftersom folk ska inte ha åsikter om andra människors kroppar, så skiter jag i det.

Men det var inte det jag skulle skriva om, jag skulle däremot tipsa om är Mia Skäringer-serien Kroppshets. Den finns i tre delar på SvtPlay och handlar om hur hjärntvättade vi blir av att ständigt bara se en sorts kroppar. Och bor du inte i Sverige rekommenderar jag till exempel VPN Express. Har ständigt på min.

När ni ändå är inne på SVT Play vill jag tipsa om BBC-serien The Split. Den handlar om en kvinnlig advokat, hennes case, familj och relation(er). Serien är producerad av kvinnor och det är ett otroligt hantverk av trovärdiga karaktärer och relationspsykologi. Bästa jag sett på länge.

Jag talade med min syster i morse. Hon tillbringar tre månader i Thailand med familjen och har således tid att lyssna på en hel del ljudböcker. PLUS att hon laddat ner en massa bilderböcker åt sina barn på Nextory. Hon sa att det är jätteviktigt att klicka på den här länkarna Peppe (Finland) och PeppeSe (Sverige) ifall ni vill ha 30 dagar gratis lyssning. Går ni bara in på Nextorys sida blir det svårt att hitta rätt ställe att slänga in rabattkoden.

Tycker att vi ska tala mer om detta senare, men att Mamma, kompis och ingen alls kommer före pappa i Kamratpostens undersökning om vem 8-14 åringar (1700 stycken svarade) talar med när de är ledsna är ju otroligt sorgligt. Pappor kan till exempel börja med att stanna hemma längre med sina barn för att bygga upp en långvarig relation med sina barn.