Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Monthly Archives

januari 2019

Jobb

Jobbet och livet

31 januari 2019

Friday Lab kurs två och tre håller ju på as we speak och jag tänker extra mycket på hur och när, på vilket sätt och hur MYCKET jag jobbar. En stor del av FL är ju Facebook-grupperna och jag får själv ut så mycket av att läsa hur folk strukturerar upp sina dagar. Jag kunde själv vara bättre på strukturen (ska skriva mer om det senare), men oftast göra jag kreativa uppgifter på förmiddagen, inte sällan enligt pomodoro-metoden och sparar det mekaniska/montona till

För några dagar sedan läste jag den här artikeln i New York Times om idealet att jobba jättemycket. Jag pratade också kort om den i senaste Mellan raderna. I dag märkte jag att DN hade översatt den, så varsågoda ni som hellre läser på svenska. Den är absolut läsvärd. Den går i korthet ut på att det i USA (och kanske också i Europa) finns en uppfattning om att jobba hårt leder till framgång och att några få extremt rika personer i Silicon Valley (jag ser på dig Elon Musk) har sålt in den här lögnen delvis för att det gynnar dem själva att folk som jobbar för dem gör det så mycket som möjligt.

”… en intervju med Marissa Mayer, tidigare chef för Yahoo, från 2016 där hon sade att det är möjligt att arbeta 130 timmar i veckan ”om man är strategisk kring när man sover, när man duschar och hur ofta man går på toaletten”.

Själv jobbar jag ganska lite. Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag känt mig halvlat. Det sagt får jag saker gjorda och är extremt noga med deadliner, men jag jobbar inte ihjäl mig precis. Drar ut och rider när jag har lust liksom. Det enda året i mitt liv då jag varit på gränsen till utbrändhet är när jag gjorde en Master på USC och det var så sjukt mycket att läsa och skriva och prata om att jag började tappa hår av stressen.

Ni då, jobbar ni över? Får ni tillräckligt betalt för det ni gör? Det är ju otroligt kulturellt, både länder och branscher emellan. Men om ni utgår från er själva. Är ni någorlunda nöjda=

Okategoriserade

Den koreanska skönhetsrutinen

30 januari 2019

Det ska regna resten av veckan så jag passade på att ta en liten springtur. Lyssnade på podden Code Switch och hade tur som fick ett oerhört bra avsnitt i öronen. Det handlade om skönhet och hur uppfattningen om vad som är vackert förändrats genom tiderna. Ett exempel var hur Miss Amerika var öppet enbart för vita fram till 1970-talet, det satte en ganska tydlig norm för vem som fick kallas vacker på den tiden.

Extra intressant var ändå den koreanska skönheten. Ni får lov att lyssna själva, men kort sagt började de koreanska skönhetsingreppen blomstra under en lågkonjunktur då det var svårt att få jobb och arbetsansökningarna alltid skulle ha en bild på den ansökande. Nuförtiden är ju den koreanska skönhetsvården det hetaste heta med sheetmasks och 10-stegsrutinen. En orsak till det är att k-beauty är så populär är en medveten exportstretaegi från Koreas håll, den går hand i hand med den koreanska populärkulturen som ju bara växer. En annan orsak är att k-beauty är både förmånlig och att många produkter når långt ner i åldrarna. Redan tweenies kan använda hudmasker.

Det är heller ingen slump att influencers ger sig in i branschen och säljer smink och hudprodukter. Skönhetsbranschen växer enormt mycket. Och blir det lågkonjunktur växer den väl bara mer.

Jag tycker själv att det är så himla intressant med skönhet och hur ideal kopplas ihop med ekonomi och populärkultur. Allt hänger ihop. Personligen tampas jag med att jag inte vill vara en sucker som faller för kapitalismens och patriarkatets förväntningar på hur jag ska se ut. Jag vill inte lägga ner en massa tid och pengar på att pleasa andra. Samtidigt blir jag glad när nån tycker att jag är snygg.

Böcker Jobb Skriva

Två systrar -Förälskelsen

30 januari 2019

I somras hjälpte jag Hannah Widell och Amanda Schulman att skriva den tredje delen i romanserien Två systrar. Förälskelsen heter den här boken, den kommer ut på Forum förlag och utspelar sig delvis i Los Angeles. Otroligt kul projekt! När Magnus åkt till TV4 på morgonen (natten) tog svärmor Diana ut barnen i Tessinparken och jag satte mig ner och skrev i tre timmar. Otroligt kul projekt att göra.

Jag fick också bekräftat för mig själv att det är mycket enklare att vara kreativ inom ramar än skapa en helt ny värld och historia från ingenting alls. Just nu håller jag på med en historia från noll och det är så svårt. Försöker påminna mig själv om att det inte finns bara ett rätt, men återkommer ändå till tanken om att det finns ett ännu bättre, smartare, roligare alternativ. Och det finns det säkert, men å andra sidan är kanske det jag hittar på helt okej det också. (Välkomna till den neurotiska författarens hjärna)

”Den tredje delen i Hannah Widells och Amanda Schulmans serie ”Två systrar”, en modern romansvit om komplicerade relationer och systerskap. Ett katastrofalt tal på ett dop, ett krossat hjärta, en grandios förnedring på Grand Hôtel och ett jobberbjudande som inte går att tacka nej till får systrarna Vanessa och Alicia att fly sitt älskade – och hatade – Stockholm för Drömmarnas stad: Los Angeles. När de kommer dit känns det som om allting är möjligt, men i deras nya liv sätts det mesta på spel. Vilka relationer är värda att kämpa för?”

Det är Lovisa Burfitt som gjort omslaget. Väldigt snyggt.

Vänner

Hur ska man hinna med vännerna?

29 januari 2019

Tre av mina favoritbloggar Hej Hej Vardag, Cinderalley och När du inte orkar ringa en vän (som jag nu inser i det här fallet kom med tipset: RING EN VÄN!) skrev båda om vänskap och hur man ska hantera att folk försvinner medan man är upptagen med småbarn. Kände igen mig. Det är ju inte bara tiden som är ett problem, det är också tröttheten. De flesta kvällar vill jag bara mosa ner mig i soffan, se en tv-serie och tala så lite som möjligt.

När jag var gravid med Vidde och under tiden han var liten kände jag nåt slags trots mot allt som hade med barnsammanhang att göra. Jag undvek allt från barnsim till föräldraträffar och blev nästan förnärmad när folk från utkanten av bekantskapskretsen ville umgås med argumentet ”barn i samma ålder”. Min positionering var såklart otroligt barnslig och ledde till bara en handfull nya vänner med barn i samma ålder som Vidar. Lyckligtvis hade jag gamla vänner som råkade få barn samtidigt och kom närmare tack vare det.

Jag har aldrig haft ett tight tjejgäng (men ofta avundats folk som har det, tex min syster), utan snarare hoppat mellan olika grupper och personer parallellt. Vissa har jag hittat genom studier (en riktigt nära vän bodde jag med när jag pluggade i Holland), jobb, andra genom gemensamma vänner/pojkvänner och en hel del genom bloggen. Och de senaste åren genom den gemensamma nämnaren LA.

Eftersom livssituationer förändras har jag försökt acceptera att vissa vänskapsrelationer försvinner, andra ligger i dvala för att kanske senare återuppstå medan somliga hålls kvar. Jag tänker att de som försvinner ur ens liv ger plats åt nya vänner. Gammal vänskap i all ära, men det finns också något fint att hitta nya personer som lär känna en som man är i dag, inte som man var 2003. Det finns inte oändligt med plats för människor i ens liv och ibland måste kanske en ljummen vänskap ge plats åt en ny. Jag vet att det låter krasst, men Ibland kan man faktiskt bara låta en relation vila och, om det känns så återuppliva den tio år senare. Bra vänskapsrelationer går att återuppliva. De finns kvar trots att tiden går.

Men om man känner sig ensam då? Jag tycker att det Hanna skriver är jättebra. Ring kompisen! Tala medan du promenerar till jobbet eller viker tvätt. Texta, whatsuppa, DM:a på Insta eller motsvarande. Ibland räcker det med en snabb uppdatering. Ett ”hej, jag tänker på dig!”. Jag brukar skypea med några kompisar, andra rings jag med, men de allra flesta skriver jag med på mail eller olika sociala medier. Sen ses vi på sommaren eller när de hälsar på. Svårast är dem som varken bor i Norden eller LA, men det brukar också lösa sig.

Det jag uppskattar mycket med att bo här i LA är alla weekendresor vi gör. Bara hyra en airbnb med vännerna och sen köra några timmar åt valfritt håll från stan. Älskar innerligt morgnarna när folk långsamt vaknar upp och man sitter i köket och dricker kaffe och småpratar och har en heldag och kväll framför sig tillsammans. Och kvällarna med långa middagar utan att någon måste köra hem. Fattar inte varför vi aldrig gjorde såna i Finland.

Mest av allt hänger jag ändå med Magnus. Ibland tänker jag på hur sjukt mycket vi umgås. HELA TIDEN. Det är bara när jag rider och vi sover som vi inte har sällskap av varandra. Det är kanske en ytterligare en sorts vänskap. Hur umgås ni med era vänner?

Hästar Jobb Los Angeles

Måndagen i bilder

28 januari 2019

Jag försöker verkligen svara på alla kommentarer, men ibland fastnar jag i att tänka så mycket på ett svar att jag tror att jag skrivit det trots att jag bara tänkt på det (senast om att jobba på kontor i USA). Ber om ursäkt om ni får vänta på svar.

Jag tänkte att ni skulle få följa med på min måndag. Inledde den med att traska ner till stranden där min kompis Anna-Maria skulle ta bilder av Anna Cummins som jag ju intervjuade för nån vecka sen.

Vi träffades på Back on the Beach som är ett av de bättre strandcaféerna i Santa Monica. Anna hade själv jobbat där för 20 år sedan när hon sparade pengar för att åka till Barcelona. Tyckte att det var ett perfekt ställe att ta bilder på (och så ligger det jättenära oss).

Granne med restaurangen finns ett kommunalt badhus. Rekommenderar varmt för er som hälsar på och hyr hus utan pool. Och tröttnar man på poolen ligger Stilla havet knappt 100 meter ifrån.

Vi gick ner till vattenbrynet för att ta några bilder. Där plaskade det omkring en VAL. Det var så otroligt fint. Det är inte ovanligt att det simmar delfiner här, men valar på Santa Monica beach är verkligen inte någonting man ser varje dag. Jag hade tyvärr inte min National Geographic-kamera med mig (för jag äger ingen sån), men gjorde mitt bästa för att ta mobilbilder. Valen simmade bara ett tiotal meter från stranden. Helt otroligt fint.

Det är samma Anna-Maria som tagit pressbilderna för mina senaste böcker. När vi fotade bilderna för ”Ett himla tjat om hästar” blev så många av dem fina att jag beslöt att köpa loss och förstora dem. Den här blev extra fin, tycker jag. Anna-Maria är ett sånt fotogeni.

Väl hemma var Majlis lite krasslig och jag lade mig i sängen bredvid henne för att svara på mail och skriva en text. Jag somnade givetvis, men unnade mig själv det. Ibland behöver kroppen lite kompensation för att aldrig få sova hela nätter.

Hade gulligt kattsällskap när jag vaknade. Jag inser att jag mest lägger upp bilder på Katniss och aldrig på Simon, men det är för att Simon är så snabb och unnar en bara med gull när man minst anar det. Katniss smyger upp till mig och mimar HJÄLP!!! sen kommer Majlis och tar henne.

Eftersom det ska regna i slutet av veckan klämde jag in en ridsession samma eftermiddag. Red två hästar och övade lite på natural horsemanship. Det är min nya grej: att lära min mer om hästar när jag själv står på marken.

Kan inte påstå att dagen slutade med ful utsikt heller. Så här ser det ut när jag precis ska sätta mig i bilen och köra hem. Sämre parkeringsplatsvyer har man haft. Livet hörni, just nu är det bra.

Okategoriserade

Pasta med avokado och persilja

27 januari 2019

Jag kan inte påstå att det är ett nyårslöfte, men jag vill gärna bli bättre på att testa nya maträtter. Och vilken situation är inte bättre än nöden? När hungern knackar på och man (=jag) ätit cornflakes eller äggmackor till lunch de senaste 400 dagarna?

I dag var det pastaverven som pickade, det gör den ofta, och jag som smällde ihop en pasta på det som fanns i och utanför kylskåpet. Det visade sig vara en halv avokado, körsbärstomater, en trött knippe persilja, parmesan, vitlök och lite mandlar. Blandade avokadon med vitlök, persiljan, hackade mandlar och lite olivolja. Kokade pastan och hällde på röran med några körsbärstomater och parmesan. Det blev så sjukt gott att jag var tvungen att blogga om det. Här är vi nu. Skulle gärna ha lagt upp en bild, men det var först medan jag åt som jag insåg vilken succé det var och då var det försent.

Okategoriserade

Ett utmärkt tips för struktur

27 januari 2019

Här kommer ett tips som revolutionerat Magnus liv. Det kommer ursprungligen från en coachingsession Maggan hade med Marianne. Magnus har testat appar, fysiska kalendrar, datorns kalender, enbart sitt eget minne men inget har riktigt funkat perfekt i att strukturera upp hans jobb när han ska klippa, lägga upp, fakturera etc olika poddar.

Så kom då dagen då Maggie köpte en massa post it-lappar, lade upp dem enligt vilken podd som ska upp vilken dag, vilka han skickat ut fakturor till, vilka projekt han har på gång och så vidare. Tadaa! Det här har inte bara gjort att Magnus gör allt i tid, men också att han inte går omkring och oroar sig för att ha glömt bort något.

Just det där med gå omkring och fundera på saker man borde göra eller ha lätt ångest över att man glömt bort något slukar enormt mycket energi. Så fort det finns en tydlig struktur kan man frigöra den här energi och rikta den mot kreativitet och andra mer stimulerande grejer

Tror att det var samma Marianne som sa att ett trick är att avsätta en timme om dagen/i veckan då man gör allt tråkigt som är så smått att man lätt skjuter upp det och så skvalpar det ändå omkring i ens medvetande och tar upp plats. Alltså ringa tandläkaren, betala räkningen, fakturera kunden och tacka ja till middagen. När allt är fixat känner man sig både ren och lätt. Otroligt befriande.

Okategoriserade

Helgen då?

27 januari 2019

Ett bra tecken på en bra helg måste väl ändå vara bristen på bilder? För mycket liv för att bry sig om att bevisa att det verkligen hände. Jag har visserligen några korniga mobilbilder från fredagens middag hos Blankens, men ingenting alls från lördagens middag hos Joel och Frida. Vi körde med andra ord ut till the Valley både fredag eftermiddag och lördag eftermiddag. På fredagen tog det en dryg timme att köra österut och på lördag kväll nitton minuter att komma hem. Typisk Los Angeles-trafik.

Annars har vi inte pysslat med så mycket. Katterna mår bra och är de tålmodigaste varelserna i universum. Majlis går omkring och bär på Katniss som snällt spelar med. I går satt jag och skrev en stund vid matbordet och då lade sig båda katterna i mitt knä. Otroligt mysigt,

Ja och så börjar det bli varmt igen i LA. Hittade två stolar i gränden bakom huset. Kunde knappt fatta att någon slängt bort två så snygga tingestar. Nu bor de på vår stora balkong/lilla terrass och här ser ni mig ta en lördagsdrink i en av dem.

Det var det. Nu ska jag spela in Mellan raderna. Återkommer senare idag med ett mer strukturerat inlägg.

Länkar

Veckans läsning och lyssning

25 januari 2019

Här kommer veckans läsning och lyssning. Som vanligt blir det en blandning av politik, populärkultur, livet och annat som jag finner intressant. Hoppas att ni hittar nåt ni gillar!

Tycker att Filip Saxén skriver väldigt bra om att det knappast är bra publicitet för Finland att göra en person som Teemu Selänne, som kommit med minst sagt tveksamma utlåtanden gällande kvinnor och invandrare, till ambassadör för finländsk idrott.

Vi letar ständigt efter det allra bästa, men tänk om det inte existerar något sånt eller om vi inte ser det bästa eftersom vi tror att vi kan hitta någonting ÄNNU bättre bakom nästa hörn (svajp). Den här talade vi om i senaste Magnus och Peppes podcast.

Gravid och vältränad. Fenomenet att kvinnor ska se vältränade ut också när de väntar barn är inte bara sociala mediers fel. Redan 2004 hade New York Magazine ett reportage om det här fenomenet. Att kvinnors utseende alltid är viktigast grundar sig enbart i kvinnohat. Och på tal om att vara gravid/nyförlöst i verkligheten versus Instagram tycker jag att den här texten på Wired var bra och underhållande. Instagram är mer aspiration än sanning.

För att ha tid att bli bra på något måste du kanske eliminera något annat ur ditt liv. Det är till exempel omöjligt att vara kreativ om du aldrig tar dig tid att låta hjärnan löpa fritt.

En text om hur vi ofta tillbringar minst tid med att fatta de stora, avgörande besluten i livet. Det beror oftast på att omständigheterna inte är perfekta, att vi bara glider in i någonting nytt eller att det vi tror är ett icke-beslut egentligen är ett beslut (att inte välja är också att välja).

Om hur försäljningen av weed fungerar i Kalifornien sedan det blev lagligt att röka på (äta på). (spoiler: alla som säljer gräs gör inte det lagligt).

Och så gillade jag väldigt mycket det här avsnittet av Still processing som handlar om kvinnor och sex och män i populärkulturen. Bra analys av Fatal Attraction, Basic Instinct, Sex & the City, American Pie och dagens Sex Education. Om #metoo och ja hur allt hänger ihop.

Ja, det var allt. Hoppas att ni har en fin helg! Jag ska bland annat hänga med dessa.

v

Okategoriserade

Skillnaden mellan snäll och trevlig

25 januari 2019

Jag minns inte var eller vem det var som delade en seriestrip om skillnaden mellan att vara snäll (kind) och att vara trevlig (nice), men jag fick en sån aha-upplevelse av den. Som kvinna blir man uppfostrad att vara trevlig, tillmötesgående och behagfull hela tiden. Helst både fysiskt och psykiskt. Kvinnor som säger emot, blir arga eller bara säger nej upplevs som hysteriska, rabiata eller bara känslosamma varelser så det är inte konstigt att vi formar oss efter normen och ler artigt när vi egentligen menar fuck you. (Det gör vi såklart också för att inte bli mördade). Ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag på att redan småflickor uppfostras till att vara så jävla trevliga i alla situationer. Att vi ännu i vuxen ålder tror att det viktigaste är att alla tycker om oss. Att det är viktigare än vår egen integritet.

För mig var det en sån insikt när jag fattade att det är viktigt att vara snäll, men att jag kan befria mig själv från att vara så otroligt trevlig hela tiden. Speciellt då mot personer som inte förtjänar det. När kollegan säger något rasistisk, damen tränger sig före i kön eller en man gnuggar sig mot en på tunnelbanan måste man faktiskt inte vara trevlig i första hand.

Att vara snäll uppfattar jag som att genuint bry sig om sina medmänniskor och närstående. Att vara generös och öppen. Snäll handlar inte om att bli omtyckt eller behaga, det handlar om att strunta i folks åsikter, men välja att göra något bra. Snäll kommer med självförtroende. En snäll person vet sitt eget värde och kan sätt gränser. Sån vill jag vara.