Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Monthly Archives

januari 2019

Jobb Personligt Träning

Listan om dagen

15 januari 2019

Hittade den här listan inne hos bland annat Hanna och vilken veckodag är bättre än just tisdagen att fylla i en lista? ”INGEN!” ropar ni nu i kör och jag nickar menande.

Hur länge sov du idag?

Min biologiska klocka väckte mig som vanligt 6.45. Har aldrig behov av att ställa alarmet. Kroppen vet. Lite sorgligt att den är så lydig. Jag lade mig för övrigt tidigt för att kunna kolla på så många avsnitt som möjligt av den andra säsongen av ”Friends from College (har längtat väldigt mycket efter den).

Vad har du för planer?

Började dagen med två Friday Lab-grupper. Är så glad över dem! Så intressanta och inspirerande människor. Det känns som att stå på tröskeln till nya vänskaper och insikter. Sedan skrev jag vidare på reportaget om plast och planerar att yoga senare i dag. Det ska regna hela veckan och Los Angeles är mer eller mindre i katastrofläge. Grannar rapporterar om totalt kaos på motorvägen och skolan mailar om undantagstillstånd på grund av alla paraplyer. Jaja, eftersom det regnar ska jag inte springa eller rida, men kanske yoga lite ikväll. Det gick så bra igår.

Vad gör dig glad?

Att rida, äta frukost ute med familjen den traditionella sommarmiddagen vi ordnar för våra vänner när vi i juni landat i Helsingfors, att morgondopp, öl och bastu med syster eller vänner, en bra recension, folk som hör av sig och gillar något jag skrivit, att bo i Los Angeles, när Magnus skrattar åt mina skämt och när barnen leker tillsammans.

Vad tänker du mest på just nu?

På plast och miljö och klimat. På Friday Lab och på några texter jag ska skicka till ett produktionsbolag. På en gullig överraskning Magnus ordnat åt Vidar imorgon. På regnet.

Hur hoppas du att dagen avslutas?

Efter yogan lagar jag mat med en podd i öronen, sedan äter vi och Magnus och jag fortsätter att kolla på Sopranos. Vi är halvvägs inne i säsong 2 och trots att vi båda sett den förut sitter vi på helspänn. Vilken genial idé till en tv-serie förresten: ”Maffiaboss går till psykolog för att reda ut sina känslor.”

Podcast

Robert Redford som frikort

14 januari 2019

Veckans (första?) podd blev en riktigt, riktigt bra en, om jag får säga det själv (men det får man väl inte längre i det här landet. Ibland har Magnus och jag extra bra energi och blir både inspirerade och roade av den andra. När vi spelar in kör vi för övrigt live on tape, alltså ingenting klipps bort eller redigeras. Magnus sätter bara in jingel och bumpers. Ser det som en bra övning på att prata sak.

Så här beskriver Maggan avsnittet: ”Vi har precis tittat klart på dokumentärserien Surviving R- Kelly. 2019 nu. Dags att sluta göra skillnad på artist och person. Ett magiskt verk kan inte väga upp ett vidrigt beteende. Och visste du att du är delvis gjord av plats numera? I USA ligger statsapparaten till stor del nere vilket lett till att stadsparker vandaliserats. Plast är inte bara dåligt för hälsan och haven. Sverige håller på att få en regering och Robert Redford versus John Legend. Gott nytt år Välkomna.”

Även om du inte vanligtvis lyssnar på poddar tycker jag att du ska ge det här avsnittet en chans. Tar gärna emot kommentarer.

Jobb

Plast och klimatförändringen

14 januari 2019

Det bästa med att vara journalist är att få lära sig mer om ämnen en bara nuddat vid tidigare. Jag ska göra ett större reportage om plast och intervjuade Anna Cummings om grundat organisationen 5Gyres som jobbar för att minska plastproduktionen.

Bland annat detta lärde jag mig: Jag har slarvigt trott att det finns en plastö i storlek av Texas som flyter omkring i världshaven. Det stämmer ej. Men det finns däremot fem stycken gigantiska kluster av mikroskopiska och större plastbitar som åker omkring i oceanerna. Anna berättade om hur veckorna på segelbåten mitt ute på havet bara gick medan plasthelvetet guppade omkring dem.

Enligt henne är det stora problemet inte att få bort plasten hur haven (det mesta kommer att spolas iland förr eller senare och det som inte gör det är så litet att det ändå inte kan skopas upp). Det viktigaste är att stänga av kranen på plastproduktionen, lära folk använda andra material och sluta använda engångsprodukter. Det krävs att både konsumenter förändrar sitt beteende och att lagstiftningen förändras.

Jag kände mig lite dum när jag fick aha-upplevelsen kring hur klimatförändringen hänger ihop med plasten. Plast görs ju av fossila bränslen. Så enkelt är det. Anna pratade också om hur mycket plastfiber det finns i kläder och hur vi varje gång vi tvättar våra plagg sköljer ut en massa mikroplast i naturen. Tydligen finns det ett filter man kan installera på tvättmaskinen för att råda bot på detta (och i framtiden borde bara tvättmaskiner med detta filter inbyggt säljas).

Annas man seglade från Kalifornien till Hawaii på en flotte byggd av plastflaskor. Det tog honom tre månader och varje dag var han tvungen att limma ihop korkarna på flaskorna för att de inte skulle fyllas med vatten och flotten skulle sjunka. Jag har ju tänkt dra ner på mitt journalistiska arbete, men efter att ha gjort en så här inspirerande och lärorik intervju påmindes jag om vilket privilegium det är att få träffa otroligt kunniga människor och låta dem förklara världen för en.

Okategoriserade

Lördag och söndag i mobilbilder

13 januari 2019

Lördagen och söndagen bara susade förbi och plötsligt är det nästan måndag. Jag tänkte skriva att ni ska få följa med mig genom bilderna i min telefon, men ni får ju alltid följa med mig genom bilderna i min telefon så jag omformulerar mig: Genom bilder jag tagit i hasten med min telefon.

På lördagen åkte vi ut till Little Beach House i Malibu för att äta middag med Cissan, Per, Karin och Tom. Det första Karin sa när hon såg mig var: ”Oh! You got the memo!”. Det visade sig nämligen att vi klätt oss i någon form identisk uniform.

Det är strängt förbjudet att ta bilder på Soho House, men jag tog risken och fotade inte bara utsikten, utan också Cissan och Magnus i soffan efter middagen. Tycker så mycket om

Jag var hemma vid midnatt, typiskt LA att vara en tidig stad där midnatt är ganska sent. Älskar det. Magnus älskar det lite mindre och åkte vidare till Venice på en efterfest.

Följande morgon spelade jag in Mellan raderna klockan åtta sharp. Var trött, men tror att det blev ett riktigt bra avsnitt. Sedan degade vi, tog en promenad till Primo Passo och åkte efteråt hem till en kompis som fyllde år.

Vi parkerade en bit ifrån hemma och promenerade förbi gulliga hus och spännande bilar. Just den här surfskolan har gett mig några lektioner då vi flyttade till LA. kände nostalgi men mindes inte att bilen var så rostig.

På dagsfesten (älskar också det!) hängde vi ömsom i den lilla trädgården och ömsom på takterrassen. Väldigt mysigt, men också ganska kallt. Kanske den kyligaste vintern hittills i LA.

När solen började gå ner traskade vi tillbaka till bilen och körde hem. Både Magnus och jag jobbade en stund och nu blir det de sista avsnitten av R Kelly-dokumentären. Tack för att ni hängde med så här långt!

Okategoriserade

Video: Fredag förmiddag i Santa Monica

11 januari 2019

Här kommer en liten videosnutt som jag spelade in en alldeles vanlig förmiddag (idag) här i grannskapet. 2019 ska som sagt bli videon år på den här bloggen. Minst varannan, helst varje vecka ska det dyka upp en liten hälsning i rörlig bild här. Det kommer att leda till att ni har stenkoll på området.

Okategoriserade

Veckans bästa läsning, lyssning och tittning

11 januari 2019

Det kom så mycket kärleksfull feedback på det här inlägget om bra läsning att jag beslöt mig för att göra en ny lista, men också inkludera tv och podd. Glad fredag förresten! (eller snarare lördag när ni läser detta).

Av en läsare fick jag tipset om den här BBC-dokumentären ”Escape from Dubai: The Mystery of the Runaway Princess”. Om hur kvinnor fortfarande är ägodelar i Förenade Arabemiraten. Samtidigt följer jag sauditonåringen Rahaf al-Qunun som flytt sitt land och sin religion och nu tydligen fått asyl i Australien. Tacka sociala medier för möjligheten att berätta.

Jenny brukar själv tipsa om specifika poddavsnitt istället för hela säsonger, jag kopierar detta och tipsar om det senaste avsnittet: Apology av Still Processing-podden. Det är New York Times-kulturavdelning som pratar om förlåtelse och tipsar om HUR man ber om det. Tips: Minimera ordet ”du” och kom inte med förklaringar. (eller lyssnar ni alls på engelskspråkiga poddar?)

Om Alexandria Ocazio-Cortez (som vi talat mycket om i podden) och om hur USA håller på att förändras, inte bara demografiskt, utan också ledarskapet. ”Trump’s unlikely election victory in 2016 was in large part fueled by anger and nostalgia, and the fear of many white Americans that their political and cultural dominance of the United States was coming to an end, usurped by the diverse coalition that elected the first black president.” 

Generation burn out. Att så många får utmattningssyndrom beror inte på att millenials är svaga och bortskämda. ”A friend admitted he’s absorbed hundreds of dollars in clothes that don’t fit because he couldn’t manage to return them. Errand paralysis, post office anxiety — they’re different manifestations of the same affliction…. Burnout and the behaviors and weight that accompany it aren’t, in fact, something we can cure by going on vacation. It’s not limited to workers in acutely high-stress environments. And it’s not a temporary affliction: It’s the millennial condition. It’s our base temperature. It’s our background music. It’s the way things are. It’s our lives.”

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här intervjun med Karl Ove Knausgård som flyttat till London för att leva med sin nya kärlek. Han är liten, ynklig och egoistisk och självgod och helt sympatiskt mänsklig. Samtidigt, eller just därför, en bra intervju. ELLER? Hjälp!

Okategoriserade Personligt

Marie Kondo-städa ditt Facebook-flöde

10 januari 2019

Okej, jag har också kollat på Marie Kondo-serien på Netflix och vikt mina t-shirt stående ordnung. (Har ändå ej hållit dem mot mitt bröst och känt efter om de ger mig en spark of joy). Magnus var för övrigt rolig på Instagram gällande just Marie Kondo. Jag tappade TYVÄRR ganska fort intresset för att vika och rensa, men hoppas på att det ska komma tillbaka lite senare. Att städintresset liksom ligger latent som en förkylning som väntar på att utbryta.

Marie Kondo hit och dit i hemmet, jag läste en så enkel och smart sak i dag på Facebook: Känn efter vilka Facebook-grupper som ger dig en spark of joy. De som inte gör det kan du lika bra lämna. Herregud så skönt! Ibland går man med i grupper på grund av att man just då är intresserad av ett visst ämne och sen stannar man bara på grund av lättja.

Detsamma gäller Instagram. Är du mindre lycklig när du skrollar igenom ditt flöde än när du började är det kanske dags att rensa ut skiten. Konton som hetsar till en kroppshets, konsumtion eller mindrevärdeskomplex. Ut med dem! In med det sympatiska och vänliga.

Det här är antagligen en självklarhet för de flesta, men för mig var det en sån aha-upplevelse att Mari Kondo-städa mina sociala medier.

Okategoriserade

Grälet om telefonen i BH:n

9 januari 2019

I dag hade vi en otroligt harmonisk dag. Efter att ha lämnat Vidar på skolan åkte Magnus, Majlis och jag upp till stallet för att rida. Jag hade tänkt ge Magnus en ridlektion, men eftersom det regnat så mycket var planen fortfarande blöt och i sista minuten beslöt vi oss för att rida ut i parken istället. Lägligt nog dök det upp en dagmamma med ett gäng ungar. Hon erbjöd sig att leka med Majlis medan vi var borta.

Hästarna var för övrigt otroligt leriga så det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång saneringen. Magnus var chockad över hur tungt det var och jag var den där äckligt präktiga personen som log och sa att det bara är ”bra uppvärmning”.

Sen satte vi upp och red iväg. Hästarna hade inte varit ute på länge och var så där härligt/vidrigt (beroende på vem du frågar) spralliga. Magnus har ju inte ridit så väldigt många gånger tyckte att Sovereignty hade lite väl mycket galopp i benen. Jag sa att han skulle hålla ett fast tag i manen och njuta av turen.

Själv var jag otroligt sugen på att galoppera och fick faktiskt chansen ett par gånger. Kolla minen:

Jag passade också på att filma lite medan Magnus travade. Och såklart ta bilder. Det vill man ju själv att folk gör på en. Jag föreslog att Maggan skulle filma mig och Sequoia när vi galopperade uppför en backe, men fick ett blankt nej på det. Maggan tyckte att det var tillräckligt nervigt att hålla sig på hästryggen utan att involvera en kamera. Eller okej, jag fick EN bild höst uppe i Tuna Canyon. Trevligt med Santa Monica i bakgrunden ändå.

Jaja, sen kom vi hem. Magnus var så trött och mjuk i benen att han nästan svimmade. Ingen som inte ridit på allvar kan riktigt fatta hur tungt det kan vara. Efter att han återhämtat sig bad han mig skicka över filmerna och bilderna jag tagit på honom. Jag gjorde det och fick omedelbart feedbacken att min lins på telefonen var smutsigt. Bilderna var dimmiga. Jag förklarade vänligt att jag haft telefonen i min BH och det var därför kameran kanske immat igen. Magnus, det aset, fortsatte påstå att linsen på min kamera alltid är lite smutsig.

Vid det här laget kände jag en lätt irritation smyga sig över mig. Här hade jag, på en busig häst, ansträngt mig att både filma och ta bilder på Magnus och vad är tacken? JO KRITIK! Kritik, kritik, kritik. Jag fräste att jag faktiskt vanligtvis tar bra bilder, men nu hade jag haft telefonen i min BH. Kunde inte Magnus fatta det. Samtidigt kommer Vidar in i rummet och utbrister glatt överraskat´: ”Hade du telefonen i din BH? Did you have it in your BUTTHOLE?

Magnus började såklart gapskratta, men eftersom jag redan var sur blev jag bara surare. Noll självdistans där. Jaja, det hela slutade med att jag satt med datorn i famnen och mungiporna i en nedåtgående kurva medan de andra skrattade åt att BH är butthole. Jaja, som en lärdom till er: BH går inte att översätta direkt till engelska.

Podcast

Välj dina strider

9 januari 2019

I veckans Magnus och Peppes podcast (tack alla ni som betalar för podden! Ni är FRAMTIDEN!) pratar jag om Louis C.K och hur han skämtar om att dagens ungdom är så otroligt tråkig, om hur det måste räcka med hon och han som pronomen och om att han saknar att få använda ordet efterbliven. Och det har C.K. väl rätt att göra. Skämta, eller ”skämta” om ämnen som inte är speciellt roliga. Speciellt inte från en rik, vit medelålders man. Magnus tyckte att det var löjligt att jag ens tog upp en sån petitess och efter att ha funderat på saken har Maggan nog rätt. Jag har varit onödigt hårt i mina åsikter.

Jag vill inte vara en person som seglar runt internet och letar efter ”problematiska! utlåtanden eller ogenomtänkta påståenden. Mer för att positionera mig själv. Visa att jag är RÄTT SORTS MÄNNISKA. Lisa Magnusson (som jag verkligen inte alltid håller med, men alltid läser) skrev bra det i dagens DN. Om hur viktigt det är att förlåta (och be om förlåtelse när man gjort fel). De som blir utfrysta blir nämligen också lätt radikaliserade. Det passerar en gräns, kanske medvetet, kanske av misstag, och blir för evigt brännmärkta. Och då man ändå är utesluten finns det bara bitterhet kvar och de radikala att ty sig till.

Jag tycker att det är viktigt att vara politiskt korrekt, men för mig innebär det att vara modig, inte att dammsuga världen på fel och sen tillsammans med alla andra peka på den som sagt eller gjort något ogenomtänkt. Mod är att våga stå upp då alla andra tiger. Att ifrågasätta skadliga normer och riskera något. Och faktiskt att också våga testa tankar högt, att skämta och att ha fel ibland. Det ska inte vara hela världen.

Tycker att det är synd att Louis C.K. verkar så bitter, men kan förstå honom. Han gjorde något något som var både fel och kränkande, men bad om ursäkt och försvann ur strålkastarljuset. När han försökte komma tillbaka var dörren stängd.

Okategoriserade

Hyr vårt hem i Santa Monica i sommar

8 januari 2019

Tack för feedbacken på det här inlägget om mat! Måste säga att det var otroligt kul att skriva ett så långt inlägg. Och läsa era kommentarer! Om det är okej med er ska jag fortsätta att göra det då och då. Ibland bara rinner (blogg)orden ur en. Älskar när det händer och älskar att det känns så kravlöst, som att vi för en diskussion.

Det jag ville skriva om i dag är att vi som vanligt kommer att tillbringa sommaren i Stockholm och hyr ut får lägenhet. Vi åker i början/mitten av juni och återvänder i mitten av augusti. Lägenheten är ca 70 kvadratmeter stor med sovrum, vardagsrum, litet kök och barnrum. En stor balkong/terrass med grill och så pool i huset. Stilla havet ligger nåt kvarter ifrån och gatan vi bor på har små butiker, affärer, yogastudion och restauranger (inte helt vanligt i USA där bostadsområden vanligtvis bara har bostäder).

På morgnarna kan man till exempel stiga upp, be att få äta flingor i soffan och sen mysa en stund med sitt syskon. TILL EXEMPEL. Det finns också andra aktiviteter här. Ifall ni är sugna på en vecka eller två eller tre, maila eller kommentera så berättar jag mer!