Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Feminism

Den som delar ut sysslor

16 januari 2019

Jag läste en så otroligt bra text på Vice häromdagen. Den tog avstamp i Marie Kondo och hur städning, organisering och hushållets grejer alla faller inom det som traditionellt anses vara kvinnans ansvar. Vi är ju alla bekanta med andra och tredje arbetsskiften som dyker upp när kvinnor lönearbetat och kommer hem. Där väntar hushållsarbete och det emotionella jobbet.

Det här är ju ingenting nytt, men det som verkligen drabbade mig i den här texten var hur mycket energi det går åt att be andra människor i hushållet göra saker. Och hur de andra avsäger sig ansvaret ifall de inte blir direkt ombedda. Den som ber om någonting, att ta ut soporna, tömma diskmaskinen, städa undan efter maten, gör automatiskt den uppgiften till sin. Den som får i uppdrag att göra det känner det som om hen gör hushållet ett tjänst genom att ”hjälpa till”.

Det har hänt att jag istället för att be Magnus plocka undan efter sig allt i köket (Magnus städer alltid undan till exakt 85 procent) bara gjort det själv för att det helt enkelt är lättare än att be honom göra det. Jag har också testat med att bara låta disken ligga eller bygga ett torn i soporna till ”någon annan” inser att de kanske borde tas ut, men i nio fall av tio är det ändå jag som till slut tar tag i skiten.

Having to ask implies a manager to subordinate relationship in the household. “When a man expects his partner to ask him to do things, he’s viewing her as the manager of household chores,” Emma writes. “So it’s up to her to know what needs to get done. The problem with that, is that planning and organizing things is already a full-time job…when we ask women to take on the task of organization, and at the same time execute a large portion, in the end it represents 75% of the work.”

Det enda som funkat för oss är att jag helt avsagt mig delaktighet. Som skolan till exempel: Jag gör ingenting som har med Viddes skola att göra. Magnus har koll på läxor, donationer, inskrivningar, föräldramöten, frivilligarbete, Vidars klasskamrater och klasskamraternas föräldrar. Jag handlar inte heller mat (men vet dock med Rainmans exakthet vad som behöver handlas). Dammsuger aldrig.

Eftersom varken Majlis eller jag var ute igår pga av regnet följde vi med
Magnus när han tog Vidar till skolan imorse.

Tillbaka till Marie Kondo: Den här meningen tycker jag var otroligt träffande: Om hur vi (inte bara amerikaner) har lärt oss shoppa, men inte ta hand om det vi köpt, tycker jag också var klockren.

The truth is, while we’ve all been taught to buy things, few of us have really been taught how to own things, to manage them, nor the consequences for accumulating an excess of them, what we would kindly call “clutter.”

Tycker ni ska läsa hela texten. Den var väldigt bra. Hur funkar det för er hemma? Finns det en som har huvudansvaret för sysslor och sen delar ut uppgifter eller lever ni utopin?

Money talks
Svirarnas svirare

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply Sara 16 januari 2019 at 11:33

    Jag har känt att jag haft huvudansvaret för allt (sådan igenkänning på att vara den som fördelar uppgifter!) medan min man inte alls känt att jag haft det. Så nu har vi satt oss med en lång lista över allt som ska göras löpande kring hem och barn och så har vi utsett huvudansvarig för varje grej. Lite för tidigt att utvärdera ännu men känns redan mkt bättre att kunna släppa vissa saker helt eftersom maken har uttalat ansvar! Vi använde en modifierad version av denna: https://vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/material-foraldrar/checklista-for-familjen—om-ansvarsfordelning.pdf

    • Reply Peppe Öhman 16 januari 2019 at 11:56

      Så bra! Det där i att man har olika vesrioner av hur det går till hemma låter också så bekant. Jag tror faktiskt att jag delade just den här listan/tabellen för nåt år sedan här på bloggen.

  • Reply Ellen 17 januari 2019 at 09:28

    Utopi känns en bit bort, men jag är hyfsat nöjd med hur det funkar här hemma. En av nycklarna för oss är definitivt att det är allt eller inget för mig eftersom jag är ett kontrollfreak. Det krävs att jag är typ noll involverad för att jag ska kunna släppa det. Tydligaste exemplet är barnens aktiviteter som maken tar allt ansvar för och endast – sällan dvs. vid absolut behov – fördelar ut uppgifter till mig. Den här helgen är han bortrest med sonen och han har då lämnat skriftliga instruktioner (en hel sida – skojar inte) för döttrarnas träningar och matcher. Var när, vem skjutsar och vad behöver de ha med sig. Då grejar jag det. Vi har även det mesta uppdelat ganska tydligt och det har egentligen gått av sig själv. Jag älskar märkligt nog att tvätta så det är min grej t.ex. Men vår största räddning är nog att vi båda är ”fixare”. Ingen av oss känner att den andra slackar – utan ibland tvärtom – och då känns det ok att själv hålla på. Men visst – vardagsmornar känner jag att det skulle vara skönt att inte alltid behöva typ skjuta fyra andra trötta individer framför sig.

    • Reply Peppe Öhman 18 januari 2019 at 08:10

      Så skönt att ingen av er är freeriders, tror att de största konflikterna uppstår då. (jag avskyr mest av allt att få igång åttaåringen på morgonen, Magnus och Majlis får sköta sig själva)

  • Reply Malin 17 januari 2019 at 13:26

    Jag o min man delar nog rätt lika utifrån den tid och det intresse vi har men jag är definitivt den som delar ut sysslor mest. Tog upp det till diskussion med tonåringarna här hemma med ditt inlägg som grund. Min ena tonåring tog slut på diskussionen (vi hamnade i ett gapskratt) genom frågan: Mamma, vill du att VI ska börja be DIG göra sysslor? Det kan vi nog göra i så fall… Och min andra tonåring undrade om inte jag känner mig glad, stolt och duktig när jag plockat ur diskmaskinen? Jag svarade njaee på det varpå de genast föreslog att det var DÄR skon klämde. Jag måste ju känna mig nöjd med mig själv! …och det har de ju rätt i…

    • Reply Peppe Öhman 18 januari 2019 at 08:13

      haha, nej men de kan väl göra saker PÅ EGET INITIATIV! Det bästa jag vet både privat och professionellt ät eget initiativ.

  • Reply Eva 18 januari 2019 at 00:22

    Intressant! Jag är definitivt den som har helikoptervyn och ser till det övergripande. Hur logistiken ska se ut när det är mycket på gång och att allt som behövs finns, typ kläder efter årstid för barnen och så. Men som någon skrev ovan, vi är båda fixare så saker händer utan så mycket diskussion. Sen har räddningen för oss varit ang projektledarrollen som hade blivit min om det inte varit så att min man älskar att sköta familjens kalender. Jag avskyr att sköta någon kalender överhuvudtaget…, fyller hjälpligt i vår gemensamma… Det gör att vi båda har koll och ser vad som ska komma. Sen gör vi också lite utifrån intresse, jag tvättar och han städar köket…

    • Reply Peppe Öhman 18 januari 2019 at 08:14

      drömmen att ha en kalenderman! Jag är som du, avskyr det.

  • Reply Hanna 18 januari 2019 at 02:06

    Jämställdhet i hushållet har alltid fallit sig naturligt för oss, och så länge vi var barnlösa och bodde i lägenhet delade vi i princip allt 50/50. Barnen och huset innebar att mängden grejer att uträtta ökade enormt och för att få det fixat var vi tvungna att dela in saker i ansvarsområden. Vissa saker är definitivt könsbaserade: han sköter bilen 100 procent, t.ex. Jag är dock i huvudsak nöjd över hur vi har det, men en sak som det var stor igenkänning på i Marie Kondo programmet är att tydligen är det jag i egenskap av mamma som alla förväntar sig ha koll på var alla grejer är. Jag vet inte hur många gånger mannen eller barnen står helt uppgivna och säger att de har ingen aning om var strumporna/ficklampan/reflexvästen/whatever är, och så kommer jag och hittar grejen på noll sekund.

    • Reply Peppe Öhman 18 januari 2019 at 08:16

      Hög igenkänning, jag vet också precis var alla grejer finns i vårt hem. Ibland tänker jag att jag har fotografiskt minne eftersom jag verkligen vet allt.

  • Reply Sonja 18 januari 2019 at 11:56

    Vi kör vecka-vecka system. Varannan vecka handlar, planerar och lagar jag mat, då städar och byker min man. Sen byter vi på måndag Jag som älskar att städa och plocka och organisera mest hela tiden får acceptera att han väljer att storstäda huset på söndag… Vi började med det här systemet efter att jg upplevde att jag gjorde ALLT.

    • Reply Peppe Öhman 19 januari 2019 at 11:42

      Låter otroligt smart! Kudos till er som fick en hållbar, rättvis förändring!

  • Reply Sunni 19 januari 2019 at 02:07

    Så “timely”; efter bebis är detta något vi tänker mera på och vi har lite liknande system – just nu är D-vit droppar och hälsovårdskontroller min makes exklusiva domäner. Men just förra helgen (inspirerade av något inlägg jag läst av dig) började vi prata om att även dagis & skola ska bli det. Så skulle gärna höra lite mera om hur det funkar för er, under speciellt om inte skola/andra föräldrar slentrianmässigt vänder dig till dig ändå?

    Rolig story också: min man är helt på detta från början och mkt taggad, så när jag häromdagen sa att kanske jag skulle börja emails några dagis angående besök och plats, så tittade min man förnärmat på mig och sa: Jag trodde vi kom överens om att dagis skulle vara mitt ansvar.

    • Reply Peppe Öhman 19 januari 2019 at 11:39

      Grattis! Så fint med nu familjemedlem. Gällande vår skola (alltså Vidars) har jag knappt satt min fot där. Folk tvivlar på min existens. Var med på ett föräldramöte i höstas då Vidars lärare sa att det är tråkigt att jag måste resa så mycket (korrigerade henne inte). Tror att det funkar just för att Magnus är den enda tillgängliga.

      (ölskar historien om hur din man claimar dagis!)

    Leave a Reply