Böcker Personligt

Dricker vi för mycket vin?

19 januari 2019

För några veckor sen i Mellan raderna pratade vi om Rebecka Åhlunds självbiografiska bok ”Jag som var så rolig att dricka vin med. Vi borde egentligen ha väntat med att tala om den eftersom den kom ut först i dagarna, men kunde inte hålla oss.

Boken handlar om hur mycket Åhlund gillar att vara full och hur det till slut leder att hon dricker två-tre flaskor vin om dagen och planerar hela sitt liv kring drickandet. Den nuddar också vid hur kulturellt accepterat det är att dricka och hur ocoolt det är att inte göra det (tänkte mycket på hur vanligt det är att folk som vill signalera lycka i form av semester, kärlek, fredagsmys eller seger gör det genom att visa alkohol). Kan bara rekommendera boken.

Medan jag läste kunde jag inte låta bli att reflektera boken mot mitt eget alkoholbruk. Det är nog väldigt svårt att inte göra det. Jag flyttade utomlands ungefär samtidigt som Åhlund och i början kändes det som en lång semester. Jag gillar vin och öl och the occasional whiskey. Jag dricker aldrig drinkar, men tackar sällan nej till ett glas champagne.

Det jag ändå AVSKYR är sprithetsare. Folk som tror att det blir roligare för alla om alla är fulla. Det blir det kanske, jag gillar verkligen inte att vara full. Det kanske beror på ett sorgligt kontrollbehov, men jag tycker inte om att dricka mycket. Det sagt har jag ändå vikt mig och tagit den där shotten eller drinken för att inte sabba den goda stämningen i gänget genom att vara den tråkiga som tackar nej. Ogillar det och avskyr att jag är så svag att jag fallit för pressen. Är man en people pleaser så är man.

Så fort en i gänget tackar nej (och det inte beror på de accepterade orsakerna: gravid eller kör bil) uppstår nåt slags obehagligt obalans där de som vill dricka mer kanske för bråkdelen av en sekund är tvungna att se över sin egen konsumtion. Eftersom det är obehagligare att tänka på sin egen relation till alkohol än att tvinga alla att dricka lika mycket vinner oftast alternativ två. Jag har inte alltid varit så här begränsad. Både när jag bodde i Holland och när jag bodde i Argentina var jag ofta full. Hade också ofta kemisk ångest dagen efter.

Nu är jag verkligen inte nykterist. Jag tycker rentav att det skulle vara en sorg att aldrig mer få dricka ett riktigt gott vin (alkoholfri öl funkar bra och jag skulle nog inte sakna whiskyn alls). Jag har haft det otroligt roligt som full (tror jag). Många dagar i veckan dricker jag ett glas vin, men det finns liksom en spärr i mig som inte tycker det är speciellt gott efter fler.

Vet ni, det tar emot att skriva det här eftersom det låter så sjuuuukt präktigt och ointressant. Fingret i luften: Här är fru Lagom är Bäst. Men tröstar mig med att det är vår alkoholvurmande kultur som tittar fram och får mig att känna så. Eller så är jag lite tråkig.

(Det sagt är det mycket enklare att inte dricka sprit eller inte bli full i Los Angeles. Här ifrågasätter aldrig någon folk som tackar nej till spriten. Det kommer aldrig följdfrågor. Här får man vara ifred som potentiell tråkmåns).

Byta karriär
Stanna i obehaget

You Might Also Like

17 Comments

  • Reply Matilda 20 januari 2019 at 00:26

    Jag dricker aldrig alkohol och blir alltid ifrågasatt. Jag vill inte bli berusad eller full för jag tycker om mig själv som jag är och gillar att ha ko troll, vilket det verkar som berusade människor inte alltid har. Samt: jag tycker inte om smaken av alkohol, jag tycker vin smakar äckligt och gillar inte hur det gör munnen sträv, jag tycker inte om smaken av öl och cider smakar bättre utan alkoholen. Folk har väldigt svårt att acceptera det här och försöker alltid med ”men har du smakat xx? Den smakar inte alkohol och är jättegod.” Även fast jag klart och tydligt förklarar att jag tycker jättemycket om dur citronläsk och är jättenöjd med det.

    • Reply Peppe Öhman 20 januari 2019 at 10:48

      Du måste helt enkelt flytta till LA för att undvika alla sprithetsare. Välkommen!

  • Reply Petra 20 januari 2019 at 04:03

    Skönt å höra att det är ok att inte dricka! Jag har alltid varit rätt negativt inställd till alkohol å ju längre jag jobbar och ser d bekymmer som alkoholen ställer till blir det inte bättre. Jag har själv varit full några enstaka gånger i mitt liv men det slutade alltid med att jag kräktes på festen å fick minnesluckor så jag insåg rätt snabbt att detta tydligen inte är något för mig.
    Så efter det har det blivit att jag gärna tar ett eller två glas vin till maten någon gång i månaden. Min man som kommer från ett land där alkohol är en lyxvara som de allra flesta inte har ekonomisk möjlighet till att unna sig (släktens alla barns skolavgifter ses som en prioritet och annat nödvändigt ska gå före någon form av lyx!) så reagerar med jämna mellan rum med oro över min alkoholkonsumtion och det blir alltid en viktig ögonöppnare för mig om vikten av attvi ser något utmr ett annat perspektiv, i finnens ögon är jag alkoholpolisen å i Ghananes alkoholist:-)!

    • Reply Peppe Öhman 20 januari 2019 at 10:49

      bra med perspektiv på hur olika kulturer ser på alkohol (och pengar! och skola!).

  • Reply Fager Dam 20 januari 2019 at 06:59

    Ja, sprithetsande är värst! Jag kan inte dricka så mycket pga jag helt fysiskt inte klarar det. Jagblir så lätt illamående. Tål inte sprit. Så när jag går ut använder jag tusen små knep för att undvika att dricka så mycket som de andra. Och får panik om jag märker att jag glömt bort att vara försiktig och druckit i för snabb takt.

    • Reply Peppe Öhman 20 januari 2019 at 10:51

      Kan verkligen relatera.

  • Reply Hanna 20 januari 2019 at 10:32

    Jag tycker att det är urhärligt att bli full ibland. Helst på en kvinnoseparatistisk fest med högt i tak. Dricker mer än två glas kanske tio gånger om året. En vanlig vecka dricker jag oftast ingenting eller max två glas vin. Sover dåligt av alkohol och har lätt för att få kemisk ångest så jag tar det lugnt för det mesta. Men jag skulle inte vilja avstå en fylla då och då. Skulle aldrig sprithetsa, men ibland är det kul att gå ut med nån annan som har samma preferenser.

    • Reply Peppe Öhman 20 januari 2019 at 10:52

      ”Helst på en kvinnoseparatistisk fest med högt i tak” Ja, men ja! De roligaste fyllorna jag haft har varit i just kvinnoseparatistiska rum. (och kan VERKLIGEN relatera att det är roligare om alla är inne på samma linje)

  • Reply Hanna 20 januari 2019 at 10:34

    PS Jag tror det är som med det mesta i livet: den som är måttlig tror att den mindre måttliga tycker hen är trist och den omåttliga tror att den måttliga ser ner på hennes gränslöshet.

  • Reply Anna 20 januari 2019 at 12:42

    Jag tillhör dom väldigt väldigt få (konstigt egentligen..) som inte gillar smaken av alkohol. Har druckit alkohol i över 20 år, men rätt måttligt och bara på fest. Dricker idag väldigt lite, typ blaskig öl 2 ggr i mån, och ju mer trygg och oängslig jag blir kring det, desto mindre frågor får jag. Tricket är att ha nån dryck i handen, sitter man utan blir det ängsligt för folk, men har man nåt i glaset går det lättare. Kan vara trist ibland, ett glas vin kan se så gott ut, men jag gillar ju det inte… Fler borde reflektera över hur de blir av alkohol. Alla tror de blir lite härligt avslappnade och härliga, men så är ju inte fallet…

    • Reply Peppe Öhman 22 januari 2019 at 14:29

      SÅ bra trick! Och håller verkligen med dig om att alla inte blir härliga av sprit.

  • Reply Emma 21 januari 2019 at 02:28

    Åh jag älskar att dricka och även att vara full. Jag gillar verkligen fest! Blir också lite besviken när mina bästa festkompisar har varit gravida eller inte dricker av andra anledningar, men jag håller god min och längtar tills vi är 55 och vinet kan flöda igen utan att störas av vaknätter.. (men då kanske man måste hålla reda på ostyriga tonåringar istället, hemska tanke).

    • Reply Peppe Öhman 22 januari 2019 at 14:30

      Jag kan verkligen fatta att det blir en besvikelse när ens feststämning inte är i balans. Jag känner mig ofta så tråkig, men kanske lusten till en ordenrlig fest kommer tillbaka när barnen är större. (tonåringarna får ta hand om sig själva 🙂

  • Reply Amanda 23 januari 2019 at 06:47

    Jag blev rolig vid 25 års ålder. Dvs, jag var full första gången då. Innan dess var man mest en vagel i ögat på folk. Lite präktig. Lite polis, ”jaha ska du komma ihåg allt vi gjorde imorrn alltså?” *uninvite*. Tycker nu väldigt mycket om att dricka GOD öl (blaskig lager kan vi väl leva utan va?) och hänga på pub ibland, men är fortfarande totalt ointresserad av att festa i ordets ”rätta” bemärkelse. Och med det sjunker min rolighet igen. Sverige är så svart eller vitt när det kommer till alkohol. Det är av eller på. Oftast och helst PÅ, på fredag och lördag… kanske onsdag…

  • Reply Linda 24 januari 2019 at 01:16

    Svartvitheten är nåt jag också funderar över ibland, och hur det typiskt talas om (tex på hälsovårdens enkätblanketter etc) att ”använda” alkohol. Vilket märkligt ord i en sån kontext (ja åtminstone på finska uttrycks det så), vaddå använda? Jag använder väl inte mat heller, jag ÄTER den. Och så DRICKER jag nånting till, må det vara vatten, läsk eller vin (eller kanske öl eller cider till). Och tar mig en drink eller två nångång om jag är på fest eller på restaurang. Men jag ser det inte som en ANVÄNDNING, det ordet tyder liksom på att man ser det som ett medel, en skjuts, till att bli nåt man kanske inte är – och det ställer jag ju mig nog tveksam till. Men just det ordet fastnar jag alltså ofta på, det känns så beskrivande för synen på alkohol som man har i Norden. Det känns som om man i många andra länder, med en längre och mer mogen alkoholkultur och historia, ställer sig mer oproblematiskt till alkohol och ser det som en del av gastronomin istället för en del av, ja folksjälen eller nåt, inte vet jag. Sen verkar det ju nog vara ett betydligt mer känsligt fenomen i länder där spriten dominerar (dvs vodkaländer, som typ slaviska länder, norden etc) jmfrt med vinproducerande länder – och det kan man ju förstå, för där kan man ju se tydliga skillnader i ”användningsområden”, för att ta till det ordet igen. Sprit gör ganska lite i kulinariska sammanhang, sist och slutligen, medan vin kombinerat med mat ofta skapar synergier i gommen. Det var nu mina five pence….

    • Reply Peppe Öhman 24 januari 2019 at 08:34

      Men precis SÅ! Har inget att tillägga på denna perfekta kommentar.

  • Reply Sabina 24 januari 2019 at 23:32

    När jag var ung drack jag inte alls och det var provocerande för många ”taa nu liite ” men sen var de ju nöjda när jag kunde vara chaufför. Nu, över 50, gillar jag att dricka ett glas några gånger i veckan, har precis som du en inre spärr, det är ok med ett glas och på fredag-lördag kanske två.

  • Leave a Reply