Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Helsingfors Los Angeles Stockholm

Skillnaden mellan Finland, Sverige och USA

24 januari 2019

För länge sen hade jag en frågelåda och då föreslog någon att jag skulle skriva om de små kulturella skillnaderna mellan Finland, Sverige och USA. Nu är det svårt att göra det utan att ta till generaliseringar (#inteallafinlänadare), men om ur mitt perspektiv gäller följande.

Mina bröder och systrar i Finland är väl de blygaste, men samtidigt också de bestämdaste. Det är som finsk design är, få krusiduller och rena raka linjer. De är oerhört stolta över sitt hemland, men skryter bara om det subtilt. Det är fult att skryta. Finländarna är duktiga i smyg. De tränar och kämpar och svettas och sen när de vinner priser höjer de bara på axlarna och säger äsch. Finländarna struntar antingen helt i hur de ser ut, eller väljer att experimentera och ta ut modesvängarna. De är otroligt oängsliga i modesammanhang. De äldre generationerna dricker tyvärr för mycket och har svårt att tala om/hantera sina känslor. Osäkerhet och rädsla kan i sällsynta fall (?) ta sig formen av aggressivitet och rasism. Att inte hälsa på grannen tyder dock inte på aggression, det finns kanske bara inget att säga just då. Bastun, naturen och den naturliga tystnaden är något av det bästa med Finland. Här finns också sammanlagt flest personer jag tycker om i världen.

I Sverige är man lättsinnigare. Här är det mer polerat och det svenska självförtroendet är större än det finska. Under ytan bubblar ändå en ängslighet. Visst, Sverige är störst, kändast och bäst på musikproduktion i världen, men i jämförelse med andra länder är det ändå bara en liten fjutt i norra Europa. Det vet svensken innerst inne. Istället för att hålla svenskarna på mattan har denna insikt fått dem att ta sig ut i världen och kämpa för synlighet och kärlek. Stockholmarna är oerhört bra på att klä sig, men inte sällan blir ängsligheten för stor och klädseln blir mer uniform än smak. Svensken kan sina känslor. Älskar att svensken småpratar i kassan och att alla är vackra både inombords och utanpå.

Amerikanen är för dum eller för smart för att ha dålig självkänsla. Hen vandrar genom livet med huvudet högt och vetskapen om att hen är fri och rik och om det inte stämmer exakt nu så kommer den dagen att komma. Den grundmurade självkänslan ger amerikanen en bra skjuts ut i livet (speciellt om hen är vit, utbildad och storstadsbo), men kan vara en bromskloss i personlig utveckling och flexibilitet. Det är svårt för den som redan är perfekt att lära sig nya saker. I motsats till vad många tror är amerikanens vänlighet ändå inte spelad, hen ÄR positivt inställd till andra. En komplimang är kanske inte en inbjudan till evig vänskap, men ändå helt genuin.

Processed with VSCOcam with c1 preset
Byta karriär
Vinter i Los Angeles

You Might Also Like

11 Comments

  • Reply Ulrika 25 januari 2019 at 04:09

    Intressant att läsa din bild av kulturskillnaderna, framförallt svenskar/finlandssvenskar/finnar är ju en kulturskillnad jag tänkt mkt på. (Bor ju på Åland och skulle säga att ålänningar är en egen kulturell grupp i det sammanhanget, precis som jag uppfattar att finlandssvenskar och finnar uppvisar många skillnader, men har gjort utbyte under studierna i Åbo och umgåtts med finnar och hängt mycket i Österbotten och umgåtts med finlandssvenskar så känner att jag har ganska bra koll på alla de större grupperna i landet trots att jag är svensk 🙂 ).
    En upplevelse jag har är att finnar och finlandssvenskar kanske är tystare om de inte har nåt att säga än svensken, men däremot faktiskt mer öppna för samtal med någon ny. Kanske just för att de är rakare och skulle kunna säga ”tack för samtalet men nu vill jag vara ifred” om de faktiskt vill det. Är gift med en extremt social man som är social på sättet att han vill prata om grejer med substans – fråga om platsen vi befinner oss på, diskutera en nyhet, lära sig någonting av den man möter. Han funkar EXTREMT bra med främmande finländare – han kan börja prata med vem som helst på typ en busshållplats och direkt är de engagerade i ett substansfyllt samtal. I Sverige blir stämningen mkt mer spänd och min teori är att svensken blir mer illa till mods av att engagera sig i den nya kontakten eftersom de inte känner sig trygga med att kunna avbryta den om de behöver space.

    En annan sak jag fått uppfattningen om i Finland är att det är mkt mer okej att bara komma och ställa sig intill och lyssna om man tycker någon pratar om nåt intressant? när min man lär känna nya personer på det där sättet kan det liksom komma främlingar och bara ställa sig intill och säga ”nu står jag här en stund, för det här samtalet var intressant”. Uppfattar folk som friare och rakare på ett sätt jag verkligen gillar.

    • Reply Peppe Öhman 26 januari 2019 at 09:57

      Kan verkligen hålla med! Sen tycker jag att et finns stora skillnader i kulturerna mellan helsingforsfinlandssvenskar, österbottningar och finskspråkiga finländare,

  • Reply Anna 25 januari 2019 at 04:33

    Tycker mycket om att läsa sådana här inlägg om kulturskillnader och håller helt med om det där med självförtroendet. Jag brukar säga att inte ens den mest tränade svensk (för jag tror vi måste träna på det) kan mäta sig mot en vanlig amerikan i hur de uttrycker sig om sig själva och bara lyckas flika in hur bra de är på ditten och datten. Undrar just om du märkt någon skillnad mellan män och kvinnor? Just nu tycker jag nog att amerikanska män är ”värst”, men det beror kanske på vilka man träffar…

    • Reply Peppe Öhman 26 januari 2019 at 09:58

      Håller med till hundra! Och amerikanska män är ABSOLUT värst (bäst på att utan tvivel älska sig själva).

  • Reply Sofia 25 januari 2019 at 18:28

    Kul läsning och bra iakttagelser! Som utlandsfinlandssvensk med många svenska, finska och en del amerikanska vänner är jag beredd att hålla med helt 🙂

    • Reply Peppe Öhman 26 januari 2019 at 09:53

      Skönt att jag inte var helt ute och cyklade 🙂 kram

  • Reply puva 28 januari 2019 at 03:43

    Har på sistone rest runt i det finskspråkiga Finland en del, och har lagt märke till att ”det finskspråkiga Finland” inte är enhetligt det heller. Kom att tänka på den här juttun i Suomen Kuvalehti – på finska: https://suomenkuvalehti.fi/jutut/kotimaa/koko-lappi-on-mielikuvituksen-tuote-joka-on-luotu-matkailun-ehdoilla/?shared=1059773-8cd6f772-500&fbclid=IwAR3I7pf6thVSxA9j9hyFHS-FE8ffk6-jRe0lPe5ExmHgbv-3Z6UMs0nYKPk

    • Reply Peppe Öhman 28 januari 2019 at 18:12

      Mycket bra poäng! Det säger med om min okunskap om finska finland än något annat.

    Leave a Reply