Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Monthly Archives

februari 2019

Los Angeles

Nybörjarmisstag i LA

21 februari 2019

Los Angeles är en underbar stad, men också en svår turiststad. Det är inte ovanligt att folk kommer hit, hatar staden och åker till New York eller San Francisco istället. NYC och SF påminner mer om europeiska städer. Det går att promenera från ett ställe till ett annat och på vägen dit snubbla över fantastiska små ställen. I LA måste du veta vart du ska och är det enda du har koll på är stjärnorna på Hollywood Boulevard är du illa ute.

Los Angeles är inte lika lätt att älska som de andra storstäderna i USA, men för de som pallar anstränga sig lite är det en alldeles otrolig stad med vacker natur, otroliga restauranger, drinkar på takterrasser, Stilla havet, delfiner, surf och trevliga människor.

Försök bara undvika följande misstag:

1. Åka österut från Westside efter klockan fyra en eftermiddag. Det gör nämligen alla andra också och i värsta fall kommer du att sitta i trafiken tre gånger längre än beräknat. Onödigt.
2. Planera inte in fler än två aktiviteter per dag. Trafiken som vi just snackade om är oberäknelig och avstånden är långa. Ingen vits att sitta med ångest i trafiken och missa konserten, bordet på Chateau Marmont eller vad det nu är ni ska göra
3. Att inte kolla upp några trevliga restauranger innan ni åker. Inget fel på In-n-Out Burger, men det finns så mycket så gott och härligt. Många av de allra bästa ställena ligger dessutom osynliga för det otränade ögat i lagerlokaler eller på bakgårdar. Var en restaurangprepper.


4. Tro att det inte finns någon kultur i LA: LACMA, The Broad, Getty Center och Hammer Museum är bara några med otroliga konstsamlingar.
5. Stanna i Hollywood. Hollywood är på de flesta ställen långt från glamour, snarare slitet och sunkigt (stundvis på ett härligt sätt!). Det finns mycket, mycket mer av LA att se.
6. Tro att man klarar sig utan solkräm om man inte explicit solar. Det gör man inte.
7. Anta att det är strandväder året om. Bara turister badar och har shorts i januari. Men then again, det är okej att klä sig som man vill. Och bada även om det är kallt som fausiken.
8. Hoppa över stadsdelar/städer som DTLA, Koreatown och Malibu.

Böcker Skriva

Blogga som om det var 2007

21 februari 2019

Ska försöka blogga som om det var 2007. Cissan och jag red ut idag. Hästarna var stissiga och när vi såg en hjort som först travade mot oss och sen bara stannade upp och stirrade trodde vi att både Sequoia och Sovve skulle få hjärtattack. De här två hästarna lever vardagsliv bland alpackor, en kossa, en åsna, hundar, grisar, kaniner, höns, kalkoner och säkert nåt djur jag glömt att räkna upp. Men en liten skranglig hjort får dem att panikera. Jaja, Cissan och jag hojtade ”STIICK! DRA IVÄG! BOORT MED DIG” åt hjortjäveln och den skuttade iväg.

När jag kom hem var jag full av idéer för senaste manuset så jag satte mig ner och började om från början. Samma tema, ny premiss. Jag sparar alltid gamla versioner, men använder dem aldrig. Hittills har den nya idén alltid varit bättre än den gamla, men den äldre versionen behövdes för att den nya skulle kunna födas från den. Gillar att skrivande verkligen är ett sånt jobb. Inget fjäderlätt dansande över tangenterna, utan mer kavla upp ärmarna och var beredd på att svettas. Gillar och avskyr. Det vore ju skönt om det alltid var lätt och självklart. Inte jobbigt och fullt av självhat.

Maggan körde iväg till Sunset Strip för att fota Per som har gett en intervju åt Aftonbladet och behövde en bild. Hoppas han kommer hem i tid för att hämta Vidde från skolan så jag inte behöver klä på Majlis och gå ut. Konfronteras med andra föräldrar och prata playdates.

Åt som vanligt flingor till lunch. Gör det tre-fyra gånger i veckan. Beror enbart på lätta. Skriver hellre än tillreder mat mitt på dagen. Nu återvänder vi till bloggen 2019.

Okategoriserade

Det mediokra geniet

20 februari 2019

Det här med att jobba med en tvååring hemma är ju inte alltid det smidigaste och effektivaste sättet att jobba på. Lyckligtvis upptäckte vi ett ställe i närheten av vårt hem som består av cafédel och en lekdel med personal. För 15 dollar i timmen kan man sitta och jobba medan barnet har musikstund, lässtund, teckning eller bara fri lek i rummet bredvid. Otroligt praktiskt! Plus kul för Majsan att leka med andra ungar (okej två andra, men räknar med fler barn andra dagar).

En obehaglig sanning som nu kommer fram är att jag kanske inte alls är ett geni när jag äntligen får jobba ostört. Något sånt har jag nämligen gått omkring och intalat mig själv. Alltså att jag är medioker ENBART för att jag ständigt blir avbruten av skrikande barn. Nu visar det sig kanske att jag är helt okej också med full fokus.

Strunt samma, jag redigerade i alla fall bokmanus i två timmar och kommer att vara vara klar med skiten senast imorgon. BRA känsla! OCH Magnus är hemma igen. Han har såklart tusen poddar att klippa och producera så jag har inte så mycket glädje av honom, men trevligt att ha honom hemma i alla fall.

Okategoriserade

Friday Lab mars 2019

20 februari 2019

Reklam för egen verksamhet

Nu börjar vi ta emot deltagare för Friday Lab mars 2019 (kursstart den 26.3). Det är kurs nummer fyra och fem som stundar. Vi är så väldigt glada över allt intresse och att få lära känna så otroligt roliga och smarta människor! Hittills har kurserna fyllts upp på nolltid. Maja och jag pratade nyss om att vår nästa podd ska handla om att de bästa kontakterna ofta finns i de svagaste länkarna. Alltså bland folk som plötsligt dyker upp eller rör sig i utkanten av ens bekantskapskrets. Deltagarna i Friday Lab har blivit just det.

Friday Lab handlar om att ta tid för sig själv och fundera över vad det är man egentligen vill och gillar och mår bra av och vill jobba med. Att identifiera och ta tag i det där som skaver. När vardagen matar på är det svårt att ensam bara pausa och styra upp allt det man vill. I en grupp och med handledare, övningar och stöd från de andra deltagarna blir det mycket lättare. Och roligare!

”En kurs för den som vill förbättra sin vardag, boosta sin karriär eller bara bli en del av ett nytt peppande sammanhang.”
Citat av Friday Lab 2018-deltagare.

För dig som vill nosa lite på konceptet ordnar vi ett helt gratis webinar söndagen den 3 mars klockan 18 (svensk tid). Klicka på länken för att anmäla dig. Innan webinaret får du en inbjudan med länk till ett Zoom-möte och genom att klicka på länken kommer du direkt in i sessionen via din dator, mobil eller surfplatta. Du väljer själv om vill vara med i bild och ljud.

Och för mer info om just Friday Lab vill jag tipsa om Det kommer att bli bra-podden som till stor del handlar om det vi gör på kursen. PS flera i tidigare Friday Lab har fått sin kurs betalad av antingen arbetsgivare eller fackförbund. Kolla upp det!

via GIPHY

Hästar

Mustanger och andra vildhästar

19 februari 2019

Jag hade ursprungligen tänkt rida idag, men på grund av olika orsaker åkte Majlis och jag till stallet bara för att hänga en stund och träffa den nyaste hästen i flocken. Willie, heter han och är en mustang som blivit misshandlad under nästan hela sitt liv. Sen tog en hästviskare, Mustang Maddy, hand om honom och skolade honom till att bli en glad och vänlig häst igen.

Tycker att det är så spännande (upprörande) med folks inställning till hästar här. I augusti träffade jag en man som tog hand om övergivna hästar och berättade att när världsekonomin kraschade för tio år sedan var hästar en av de första grejerna folk gjorde sig av med. De bara släppte ut dem i naturen. Nu finns det en massa vildhästar i USA. Folk verkar också shoppa hästar utan att ha minsta aning om hur man tar hand om dem eller ens rider dem.

Kanske sånt händer också i Norden. Vad vet jag. Hursomhelst, här kommer en kort liten video från dagens besök i Topanga.

M

Feminism Personligt Podcast Tips

Om att stöda andra kvinnor

19 februari 2019

Linn Jung är så jäkla smart, rolig, bra på att skriva och dessutom en nära vän till mig. Tycker att alla ska läsa hennes blogg. Häromdagen skrev hon kort om uppfattningen att kvinnor alltid ska stöda andra kvinnor.

”Kanske är det någonting i det här att man ”alltid ska peppa och lyfta andra kvinnor” som skaver. Jag tycker faktiskt inte alltid det. Det här är kanske ett sidospår: Men jag vill faktiskt att ni ska se kritiskt på mig som människa. Jag vill att ni ska kunna säga emot mig. Jag behöver inte en massa stöd bara för att jag är kvinna. Jag vill bli tagen på allvar. På något sätt tycker jag att jag har kommit så pass långt i den här jämställdhetskampen att jag tycker att ni får ifrågasätta mig. Att vi vågar argumentera med varandra är  girlpower. Att vi tar varandra på så stort allvar att vi vågar ifrågasätta varandra – där tror jag vi har nåt. I övrigt tyckte jag det var underbart det som Karhunen skrev: ”Börja prata gott om andra kvinnor bakom ryggen”. Det gör jag så ofta jag kan.”

Och jag håller såklart med om allt Linn skriver. Ändå fanns det något som jag inte kunde släppa. Tänkte mycket på det där med att se kritiskt också på kvinnor och ta dem på allvar. I dag när jag körde upp till stallet lyssnade jag på det senaste avsnittet av podden On the Media (otroligt bra och ett tips från en bloggläsare). Det handlade först om hur kvinnliga presidentkandidater behandlas i media (spoiler: olika än män). Och sen om Monica Lewinsky, Tonya Harding och framförallt Lorena Gallo (Lorena Bobbitt). Tydligen har Amazon gjort en dokumentär om kvinnan som högg av sin mans penis (efter att han misshandlat och våldtagit henne i många år). Ska se den ikväll.

Det som slog mig där i bilen i Topanga var att när jag idag hör Lewinskys, Hardings och nu Bobbits historier blir jag chockad av hur sexistiskt de blev bemötta inte minst i media. Hur man hånade och skrattade åt dem (Lewinsky nämns till exempel i ca 40 olika rapsånger). Vi har såklart kommit långt från den tiden. Samtidigt tänkte man säkert så på 90-talet också. Att man kommit så sjukt långt jämfört med 60-talet och praktiskt taget hade nått jämställdhet. Och jämfört med 30-talet hade kvinnans ställning förbättrats oerhört mycket jämfört med 60-talet.

Vad jag menar är att trots att vi är på väg och kommit ganska långt kommer vi antagligen att se tillbaka på den här tiden som ojämställd. I dag kan vi ju bara jämföra med tider som varit ännu sämre. Jag tror att patriarkatet gör att vi automatiskt förväntar oss olika saker av kvinnor och män och i många (äh, de flesta) jobbsammanhang utgår vi undermedvetet från att män är lite mer kompetenta än kvinnor (och vita än folk med annan hudfärg, och straighta än HBTQI osv).

Feminism är att våga kritisera och ta folk på allvar, men det är också att se att alla inte ännu ses som likvärdiga. Dessa två utesluter såklart inte varandra, men det jag kanske försöker säga är att granska våra egna förutfattade meningar om hurdana människor är. Om kvinnor bedöms hårdare, eller generellt är tvungna att jobba hårdare, på arbetsmarknaden är det kanske viktigare med lyft än kritik? Äh, jag vet inte. Lyssna på poddavsnittet! Och som sagt håller jag med i det som Linn skrev, ville bara utveckla det vidare.

Resa

Aningslösa utpekare

18 februari 2019

Jag tänker mycket på klimatförändringen och på hur det finns en tröst i att när folk ändrar attityd och livsstil kan en förändring ske fort. Ta som exempel att äta vegetarisk eller vegansk mat som för inte så länge sedan var något hippien och djurrättsaktivister sysslade med. Nu håller det på att bli normen att inte äta kött varje dag. Eller att flyga på semester, folk kommer säkert att göra det (flygtrafiken ökar nu, men vill tro att det snart svänger). Flygskammen håller i alla fall resenärer från att ta bilder i planet. Färre reklamkampanjer med vajande palmer i bakgrunden och när folk reser långt stannar de flera månader. Jag tror att det inom kort kommer att vara lågstatus att flyga. Något man helst inte visar upp offentligt.

Min kompis Paulina förutspår att Aningslösa Influencers är bara början till den dåliga stämning som kommer att uppstå gällande klimatfrågor. Det behövs kanske dålig stämning för att folk ska ändra på sig. Eller obekväma bilder. Magnus slutade äta kyckling efter att ja läst Jonathan Safran Foers Eating Animals och blev vegan för några månader efter att ta sett Cowspiracy. Det måste kanske bli obekvämt för att vi ska ändra på våra vanor. (I Magnus fall började han äta kött igen, men inte slentrianmässigt. Lyckligtvis får man helveganska impossible burgers till och med på McDonals nuförtiden).

Nu kan det ju vara att jag pratar från en bubbla. Jag är kompis med och följer folk som grundat miljöklubbar, pratar mycket om hållbar livasstil och slutat flyga. Min verklighet är inte allmängiltig, MEN jag har svårt att se att detta inte är början på en bredare trend. Och att den kommer att sprida sig fort. Två steg fram, ett tillbaka, men i alla fall framåt.

Ja och gällande influencers som tjänar ihop sitt levebröd på vita stränder, oroa er inte, de kommer att hitta andra sätt att skapa content på! De är kreativa människor. Sen kan jag hålla med CRFN om att de allra rikaste flyger (SIC!) under radarn och är också de som släpper ut med koldioxid. Vi pekar bara finger åt de vi ser. Här tycker jag att strängare beskattning är en självklar väg att gå.

Ärlig fråga: Har ni under de senaste åren avstått från något (kött, flyg, bilresor eller annat) för att ni värnar om miljön? Eller tänker ni att detta är något som borde komma uppifrån, genom lagstiftning?

Länkar Personligt

Tindersvindlaren

17 februari 2019

Hej söndag! Jag försöker skriva, men Majlis blir rasande om jag inte genast lyssnar på henne så mitt producerande av text är mer upphackat än vanligt. Igår kväll åkte vi till North Hollywood för att hänga med Cissan vars man också befann sig i Stockholm. Den nyblivna tvåbarnsmamman Frida hakade också på. Vi bakade semlor och jag avslöjade den största klyftan mellan Sverige och Svenskfinland: Att vi kallar bakverken för fastlagsbullar. Nästa år ska jag berätta om hallonsylten.

Jag hade tänkt att vi skulle sova över, men sen slog det mig att vi ju har katter nuförtiden och körde hem i LA-natten. Tänkte faktiskt fråga er vilka era bästa katt-lifehacks är. De jag fått i tidigare kommentarer har nämligen varit så jäkla bra. Magnus är ju kattexperten i vår familj, jag har vuxit upp med hund, och nu när jag är ensam vuxen hemma känner jag att jag måste ta mitt ansvar. Så bring it on!

Jag ville också kika in och tipsa om det här reportaget. Det är på norska, men så mycket bild OCH textning att alla kan ta sig igenom det (vi som kollat på SKAM och Ung och lovande har noll problem. Det handlar om en man som lurar pengar av kvinnor i modern tappning. En slags golddigger i Tindertappning.

https://www.vg.no/spesial/2019/tindersvindleren/?fbclid=IwAR3ADfnVETO-4Eh9o70iWmn8ikNAxv4RTMA326Qxpufz36TxVW4g7LrCRCw
Gravid Personligt

Är du full, eller?

15 februari 2019

För exakt tio år sedan friade jag till Magnus. Det var en söndag förmiddag i vår hyreslägenhet på Munkholmen. Jag var såklart otroligt nervös. Vi hade känt varandra i ett och ett halv år och varit ett officiellt par mycket mindre än så. Men när man vet så vet man. Första gången vi träffades kände jag att vi är lika. Samma skrot och korn, liksom.

På mitt frieri svarade Maggan: ”Är du full, eller?”. Nu är det ju ett väldigt kul svar, men då blev jag extremt sårad. Sen gifte vi oss på sommaren och nio månader senare föddes Vidar. Har ej ångrat mig. Ärligt talat tycker jag inte det är så viktigt med äktenskap, men jag älskade verkligen själva bröllopet. Att samla ihop sina favoritmänniskor i sommarnatten och fira kärleken.

Dagen innan just den här dagen hade jag fått veta att jag var gravid med Vidde.

Länkar Tips

Veckans läsning, lyssning och tittning

15 februari 2019

Det är fredag och det betyder en massa bra tips för er som suktar efter att lära er nåt och bli underhållna. Tycker själv väldigt mycket om att göra de här listorna. Sparar på mig gott och blandat från hela veckan som gått.

För några veckor sedan länkade jag till en BBC-dokumentär om Sheikha Latifa, som försökte fly från Dubai med en finländsk capoeiralärare och en fransk spion. New York Times’ skriver om kvinnors begränsade frihet i turistparadiset. Läs denna text.

På tal om Dubai så tycker jag att den här artikeln om Aningslösa Influencers var intressant. Det är så klart en effektiv strategi att, primärt, rikta in sig på de som är mest sårbara och beroende av sitt rykte. Till skillnad från andra “kändisar” har de flesta ingenting att falla tillbaka på, säger han.” Men stämmer det verkligen? Är flyg verkligen det enda sättet för influencers att försörja sig på? (det sagt håller jag med er som diskutera det här på bloggen att det finns värre, mycket mer osynliga miljöbovar). Däremot: ordet Influerare, är det VERKLIGEN det bästa vi kan komma på?

Det här är ju inget nytt för de flesta av er, men allt fler vill betala för det innehåll de konsumerar. På sistone har det dykt upp några verktyg som gör det möjligt för podcastare att ta betalt av sina lyssnare.

Börjar #metoo nå också musikbranschen? Hoppas! Flera kvinnor berättar om hur Ryan Adams utnyttjat dem genom löften om en karriär som musiker.

Goda nyheter: Bokförsäljningen ökar! Och inte bara e- och ljudböcker, utan vi snackar pappersböcker.

Börjar #metoo nå också musikbranschen? Hoppas! Flera kvinnor berättar om hur Ryan Adams utnyttjat dem genom löften om en karriär som musiker.

En bra text om hard core-fans och Michael Jackson-dokumentären Leaving Neverland (som har premiär på HBO om ett par veckor).

Och ett tv -tips: Hanna påminde mig om den härliga serien Smilf som handlar om en ung, frånskild mamma i New York. Stundvis ganska mörk, men det senaste avsnittet var GULD.

Jag skulle gärna rekommendera USA-podden för er som inte orkar lyssna på engelskspråkiga poddar, men vill ha koll på USA. Den ÄR bra faktamässigt, men ibland är programledarna måste sluta försöka vara roliga och coola. Det GÅR inte. Därför vill jag påminna er om att Dumma människor säsong två har startat för några veckor sedan.