Okategoriserade

Amerikaner är ytliga

25 februari 2019

Här kommer några frågor och svar på det här inlägget. Tyckte så MYCKET om att läsa era svar. Tack igen för dem (är tydligen lite skör, men blev så rörd att jag fick tårar i ögonen av alla snälla saker ni skrev)! Och tack för alla uppslag till inlägg. Jag vill att den här bloggen ska vara som livet, vardagligt med både seriösa diskussioner och vardagliga tips och betraktelser. Helst av allt ska också tankar som inte riktigt är färdigtänkta få plats.

Om barnens språkutvecklig: Det första ordet som Majlis sa var ”titta!” nu har det blivit ”look!”. Hon blandar fritt mellan engelska och svenska. Och talar enormt mycket mer än vad Vidar gjorde i samma ålder. Hela meningar och allt. I samma ålder gick Vidar i tvåspråkig förskola i Helsingfors för att lära sig både finska och svenska. Idag kan han väldigt lite finska, men talar flytande engelska. Såklart. Jag märker att han översätter engelska uttryck till svenska. Det är gulligt, men inte så korrekt. Jag kommer ibland på mig själv med att tala engelska med honom, men byter genast till svenska. Magnus som alltid hjälper Vid med läxorna gör det på engelska. Försöker läsa för barnen på svenska. Märkte häromdagen att Vidde varken kan läsa eller skriva speciellt bra på svenska.

ÄLSKAR Majlis min på den här bilden.

Hur är amerikaner på riktigt? Är de svårt att bli riktigt nära vän med dem? Är ni mest med folk med svenska rötter? Nu blir det grova generaliseringar, men here goes: Tycker mycket om många amerikaner vi umgås med, men upplever att det än så länge finns en kulturell skillnad som är svår att komma över. Det är en subtil skillnad i vanor, värderingar, nyanser i språket, omvärldssyn och så vidare. Det kanske bara är möjligt att komma in på exakt rätt frekvens om man vuxit upp här eller verkligen levt med bara amerikaner i minst tio-femton år. För mig har det till exempel gått mycket snabbare att fatta kanadensare. Det sagt talar jag bara för mig själv och ur min egen erfarenhet nu. Vi umgås ju mest med svenskar. Skämdes lite över det i början. Varför flytta till ett annat land om man bara vill umgås med landsmän, liksom (okej, nästan landsmän, jag kommer ju från Finland). Men när man försöker integrera sig i ett nytt land ÄR det skönt att också umgås med människor som kommer med samma värderingar och kultur som en själv. Vad vet jag. Tycker otroligt mycket om mina vänner här i LA. EN SAK TILL: Tycker inte alls att amerikaner är ytliga och inte menar vad de säger när de säger att de vill träffas.

Det här är kanske inte svaret på en direkt fråga, men jag skriver det ändå. Jag försöker eliminera så mycket plast jag kan från min vardag och en win win-grej har varit att baka mitt eget bröd. Det finns inga bageriet i närheten och det brödet vi köper i affären är inte sällan paketerat i TRE olika plasthöljen. Använder mig av detta recept (är dålig på att följa recept exakt, men ungefär). Ja och så blir det sjukt mycket godare att baka det själv. Misstaget jag gjorde första gången var att inte låta brödet gräddas tillräckligt länge. Ja och så brukar jag slänga i lite torrjäst för säkerhets skull. OBS jag jobbar ju hemifrån, fattar mer än väl att människor med arbetsplatser inte har tid att slänga ihop hembakat bröd.

Svarar på några frågor
Men ni då?

You Might Also Like

19 Comments

  • Reply Maria 25 februari 2019 at 10:52

    Jag har inte tänkt på det förrän du nu skrev om det, men det ÄR ju lite roligt att ni bor i LA och umgås med svenskar – och jag som gift mig med en amerikan från LA tycker att vi har nästan noll kulturella skillnader! Jag undrar vad i friden det beror på? Jag har alltså inget svar och ingen poäng med det heller, tyckte bara det var lite kul att inse det.

    • Reply Peppe Öhman 25 februari 2019 at 14:47

      Kan det bero på att ni bor i ditt hemland? Att din man, när han flyttade till Finland, upplevde mer kulturella skillnader? Jag har heller inget bra svar. En av mina riktigt goda vänner, Mike, är amerikan och känner att vi har noll kulturskillnader. Å andra sidan lärde vi känna varandra när vi studerade i Holland så kanske det har att göra att jag trivs bäst med folk som är vana vid många olika kulturer? Kan också tycka att det finska Finland kulturellt skiljer sig mycket från mig. FRÅGA: Var i Los Angeles är din man uppvuxen?

      • Reply Maria 25 februari 2019 at 21:17

        Det är en poäng: vi har träffats i Finland och bor i Finland, och så är hans mamma faktiskt finländare (även om hon är mer amerikansk än de amerikaner jag känner, och har bott i USA sen hon var ca 20 år). Det spelar säkert en inte-obetydlig roll.
        Han är uppvuxen i Fullerton och säger inte själv att han är från LA alls. Men för mig är det ju LA!

        • Reply Peppe Öhman 26 februari 2019 at 14:41

          Intressant! Din man har kanske också bott nästan hela sitt vuxna liv i Finland, eller? Har du varit här och träffat hans släkt? (Fullerton ligger långt ifrån LA, men nog i Kalifornien!)

          • Maria 26 februari 2019 at 20:49

            Han har snart bott i Finland lika länge som han bott i USA, men inte riktigt. Och ja, Fullerton är långt bort men säger man i Finland att han är från Fullerton så ser folk ut som frågetecken. Att säga LA ”säger” mer här. Han sa själv att han kom från OC tills TV-serien kom 🙂

          • Peppe Öhman 26 februari 2019 at 21:29

            Fattar mer än väl! Längtar tills ni kommer på besök hitåt.

  • Reply Julia 26 februari 2019 at 01:41

    Så intressant synvinkel! Min fästman är från Orlando och vi umgås bara med amerikaner i USA, men han har också bott i Europa/Norden flera år så märker knappt någon kulturskillnad mellan oss två. Förutom att religionen är mycket mer närvarande i vardagslivet och att det inte är lika stor grej att gå till söndagskyrkan som om man går här.
    Tycker det är så himla svårt att svara på när kompisar frågar hur amerikaner är. USA är ju ett ENORMT land med otaliga kulturskillnader bara i egna landet. Tänk vilka kulturskillnader man hittar i Europa, Norden och i lilla Finland. Ett land nästan lika stort som Europa har ju miljoner olika typer av personer och stereotyper 🙂 Men precis som du säger är det grova generaliseringar man behöver dra, och då blir det ju ofta en uppmålad bild av den patriotiska amerikanen med brett vitt leende som har mest koll på sitt eget land.

    • Reply Peppe Öhman 26 februari 2019 at 14:42

      Precis så är det. Jag brukar säga att allt man säger om USA är både sant och falskt. Svårt att beskriva ett så här stort land med så många kulturer.

  • Reply Anna 26 februari 2019 at 08:57

    Men så bra du skrev om det här! Jag håller helt med om att ”Det är en subtil skillnad i vanor, värderingar, nyanser i språket, omvärldssyn och så vidare.” När jag först bodde här (de första 10-15 åren) så tyckte jag nog vi var mer lika (eller kanske så VILLE jag att vi skulle vara det). Nu, efter 25 år här, så tycker jag att precis allt (alla svårigheter, irritationer, etc.) kan härledas till kulturskillnader och jag tycker det har blivit allt svårare att bo här. Vi har ju inget gemensamt. Just den där grunden blir alltmer tydlig ju äldre man blir. Saker och åsikter som vi tar för självklara, saker vi tänker på och förstår, kan de helt enkelt inte relatera till..

    • Reply Peppe Öhman 26 februari 2019 at 14:43

      Så intressant att höra sin synvinkel, du som bott här så länge! Hoppas att vi träffas nån dag och kan prata mer om det.

      • Reply Anna 27 februari 2019 at 09:01

        Men tack för ditt fina svar! Skulle absolut vara kul!

  • Reply Annika 26 februari 2019 at 09:00

    Har ni funderat något på svenska- eller finska-lektioner för Vidar? Tänker bara att om ni bor kvar i 10 år till så vore det synd om han går miste om ett ”gratis-språk”, som han ju ändå har lärt sig tala. Vet att min mor (som är lågstadielärare) haft många och långa diskussioner med barn som av någon anledning inte vill prata sina föräldrars språk och inte ta modersmålslektioner och därmed gått miste om en fantastisk chans, för hur många barn kan få chansen att bli helt 2- eller 3-språkiga innan de ens fyller 10? Jag spårar ur här, men språk är ju så viktigt!

    • Reply Peppe Öhman 26 februari 2019 at 14:44

      Bra poäng! Hittills har vi nöjt oss med att ha honom i Finland/Sverige i två och en halv månad varje sommar och liksom låta det svenska språket infiltrera honom. Det sagt skulle det ju vara bra om han också lärde sig skriva på svenska.

  • Reply Jessica 26 februari 2019 at 12:22

    Jag tycker att det är intressant att många svenskar tror att invandrare som kommer till Sverige vill bli svenskar eller tycker att invandrare måste bli svenskar.

    Jag tänkte på att ni i någon pod sa något i stil med att Vidar kändes amerikansk, men han är ju svensk. Så tänker vi inte i Sverige, ett syriskt barn som bott i Sverige största delen av sitt liv, anser vi vara svensk. Vi borde då också se Vidar som amerikan.

    Det jag menar är att vi ställer höga krav på invandrare i Sverige. De ska vilja vara svenskar och de ska integreras och de måste lära sig språket. Men vi har inte lika höga krav på oss själva när vi flyttar utomlands (och jag menar inte det som en pik till just dig Peppe, utan mer allmänt). Utlandssvenskar ser sig själva som svenskar. Hur många av svenskarna som flyttat till Spanien har lärt sig språket och integrerats?

    • Reply Peppe Öhman 26 februari 2019 at 14:47

      Verkligen! Har också tänkt på det, samma inställning gäller i Finland. Sen tycker jag att USA är lite mindre strängt eftersom här finns så otroligt många kulturer. Bara LA har ju allt från Koreatown, Little Tokyo, Thaitown, Little Armenia, Chinatown osv där folk lever på sitt modersmål och kultur. Tror att fler människor pratar spanska än engelska i Kalifornien. OCH att nästan alla amerikaner jag träffar säger att de är halvsvenskar/norrmän/engelsmän/italienare eller nåt annat (trots att de aldrig varit i det andra landet men har föräldrar eller farföräldrar som kommer därifrån).

  • Reply Lou 26 februari 2019 at 13:04

    Kan du inte intervjua/presentera några av dina amerikanska vänner här på bloggen. Det skulle vara urkul! Så får också deras åsikt om nordbor finländare komma fram 😊😬

    • Reply Peppe Öhman 26 februari 2019 at 14:48

      Vilken utmärkt idé!

  • Reply Anna 27 februari 2019 at 12:55

    Intressant! Jag umgicks lite lite med några andra skandinaver när jag precis flyttat hit, men sen knappt alls. Har en bekant jag hejar på ibland samt en f.d. kollega som bor i samma stad som tipsar om olika ställen. Har varit på SWEA en gång med henna och alla svenskar där var proffsdietande microsoftchefsfruar som typ deltidsjobbade hemifrån med något PR-project medan de bodde korttid i USA, med blonderat hår och småbarn (jag var i tjugårsåldern då, men skulle nog inte palla dem du heller.)

    • Reply Peppe Öhman 27 februari 2019 at 13:08

      Klockrent: ”proffsdietande microsoftchefsfruar som typ deltidsjobbade hemifrån med något PR-project medan de bodde korttid i USA”. Jag har gått på ett SWEA-evenemang, men det är allt. Umgås mest med folk som har ungefär samma intressen som jag. Eftersom jag inte jobbar på kontor faller amerikanska arbetskamrater bort, men hänger fortfarande med några studiekamrater från USC.

    Leave a Reply