Personligt

Den första motgången

28 februari 2019

Häromdagen hade vi en Friday Lab-session och då sa Marianne en sak, i en bisats, som jag fortsatte att tänka på hela resten av dagen. Det var ungefär så här: det är inte är så svårt att göra en förändring och börja på något nytt, utmaningen är den första motgången. Ger man upp då, rycker på axlarna och återvänder till det trygga och bekanta. Eller låter man inte motgången stoppa en, utan fortsätter genom den.

Jag befinner mig i nåt slags sådan situation just nu. Eller det stämmer inte, jag KAN eventuellt befinna mig i en sådan snart. Helt sjukt förresten att gå och tänka på potentiella små nederlag INNAN de ens inträffat. Jaja, när och om den här uppförsbacken kommer så ska jag inte låta den stoppa mig. Nu har jag skrivit det här och kan inte backa.

Hur är det mer er, när befann ni er senast utanför den så kallade comfort zonen?

En förmiddag i Manhattan Beach
Lifehacks del 2

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply Maria 28 februari 2019 at 12:55

    I höstas var det jobbigt. Var så säker på att det skulle komma in uppdrag och så gjorde det inte det. Hela september, oktober, november med bara låga intäkter. Sen vände det och det blev mycket jobb. Nu lite mindre igen. Det är svårt att hantera obalansen. Och det är samtidigt det som är själva drivkraften i att vara konsult. Men svårt med lite att göra. Självförtroendet dippar direkt. Är det en motgång eller ska jag vänja mig bara? Tänker varje dipp att jag ska söka fast jobb. Men gör det inte, kan inte tänka mig något värre. Men definiera motgång? Det måste väl vara lite olika för oss.

    Tack för listan med lifehacks. Mitt var ju rätt banalt i jämförelse. Har tänkt på det och förutom att ha en todo lista enligt bulletjournal teknik som gör att jag får skitmycket gjort så har jag en buddy. En person som jag pratar med varje dag och som gillar mig lika mycket i hybris som i depp. Hon peppar och stöttar och jag gör motsvarande för henne. Vi har ett kort snack varje morgon. Har haft henne i flera år. Ovärderligt och kanske det enskilt viktigaste stödet i mitt egna företagande.

    • Reply Peppe Öhman 28 februari 2019 at 13:36

      Kan verkligen relatera. På sistone har jag ändå funnit nåt slags trygghet i att det alltid dyker upp något. Vissa perioder kan vara tystare, men sen brakar det loss igen. Och hördu, vilken otroligt bra idé med en buddy! geni! En sån ska jag också ha.

    Leave a Reply