Okategoriserade

Världens lyckligaste land

20 mars 2019

Enligt en FN-rapport är Finland världens lyckligaste land. Får andra året i rad. Undersökningen baserar sig på individers personliga bedömning av det egna välbefinnandet. När jag läser det här tänker jag två saker 1) Det kan väl ändå inte stämma? Finländarna är stolta över sitt vemod 2) har lycka blivit en högstatusegenskap som man gärna säger att man är. Lite som jämställdhet. Det är lite skamligt att vara olycklig och ojämställd. Kanske det har något med att sociala medier sakta, men säkert skapar normen om hur ett bra liv ser ut och på Instagram är alla lyckliga.

Jag brukar fråga en bästis i Finland om hen är lycklig och får svaret ”nej eller korta stunder”. Jag antar att det är ett realistiskt svar. Ingen kan gå omkring med bubblande lyckokänslor i magen 24/7. Jag tror att lycka, förutom att vara otroligt subjektivt, också handlar om hormoner och kemiska substanser i kroppen. Vissa av oss har lättare för att vara lyckliga än andra.

Vissa är också bättre på att skapa lycka kring sig (det här är ju lätt att säga när grundkomponenterna som hälsa, kärlek och ekonomi är någorlunda väl ordnade). Alltså omge sig med sånt som skapar lyckokänslor. Gudars var jag förenklar nu, men i ärlighetens namn känns inte FN’s rapport så vetenskaplig den heller.

När är ni som lyckligast? Och på en skala mellan 1-10 där tio är SUPERLYCKLIG, var ligger ni i dag?


Två platser kvar i Friday Lab
Fredagsdansen

You Might Also Like

16 Comments

  • Reply Anna 20 mars 2019 at 09:07

    Alltså, vad är lycka egentligen? Nu kände jag mig nästan olycklig av att tänka på saken, för den där sprudlande känslan har jag så sällan. Men nog har jag det bra och känner mig tillfreds i det stora hela.
    Just idag ligger jag nog på cirka 4-5, för jag är rätt trött och lite hängig, men skulle jag se det ur ett längre och större perspektiv kanske på 8?
    Jag jämför med mig själv för drygt tio år sedan, när jag i flera år kände mig ensam och ledsen och trodde att jag skulle leva ett liv utan partner och barn. Eller när jag var föräldraledig med vårt andra barn och storasyskonet hade minst fem vrålutbrott om dagen och jag skulle balansera det med en bebis som behövde sova etc. Då var jag inte särskilt lycklig. Nu finns en massa saker som jag kan klaga över, men i grunden mår jag bra. Jag har en familj (kärlek), goda vänner, ett jobb som just nu är roligt, jag är frisk. Det är ändå något att hämta stöd i.

  • Reply Jessica 20 mars 2019 at 10:43

    Jag känner mig ganska olycklig nu. Jag känner en sorg över att jag inte är ung längre. Jag är 41. Jag förstår att man inte är uråldrigt gammal när man är 41, men barndomen, tonåren, ungdomen, 20-somethings, 30-somethings, småbarnsåren är förbi och kommer aldrig igen. Jag kommer aldrig vara yngst på jobbet igen. Jag är inte ung och sprudlar av energi och idéer. Jag kommer inte skaffa fler barn. Jag kommer troligtvis inte studera och utbilda mig till något helt nytt, min ekonomiska situation kommer inte drastiskt förändras. Jag kommer inte leva i Kardashian-lyx.

    Det känns lite som att japp, det här var väl det då-när jag tänker på livet. Fast jag veeeet att man kan leva ett utvecklande och intressant liv oavsett ålder. Jag kan parta loss på Ibiza när jag 65 om jag vill.

    När jag tänker japp, det här var väl det då, får jag ångest samtidigt för mitt liv är fantastiskt. Jag har så mycket. Fina barn, en fantastisk, trygg relation, underbar mamma och familj, vi är allihopa friska, vänner, jobb, semestrar, vin och choklad. Jag är så rik!

    Jag jobbar på att känna mer lycka. Jag läste för längesen att bara man ler förändras kroppen och den känner glädje/lycka, så jag ler för mig själv i duschen och på promenaden och innan jag ska somna. Det hjälper!

    Vad som gör mig lycklig på riktigt? Slippa ansvar! Inte behöva passa tider! Sovmorgon! Dagar utan planer! Se mina barn i ögonen! Allt det som gör mig lycklig på riktigt, när jag läser vad jag skrivit, ser jag att jag kommer bli en jävligt lycklig pensionär. 😉

  • Reply J 20 mars 2019 at 11:04

    Just nu på en hyfsat stabil dryg 7a? De flesta i släkten är friska, i min närmsta krets är alla friska och rätt glada, vardagen är ok balanserad, jag har bra jobb och hinner bra med det mesta. Det som sku behöva ändras för en högre siffra är snäppet högre lön (utan att för den skull behöva jobba mer): skulle då ha råd med mer ridning per vecka, kanske fler kurser med hunden och en egen hund till sonen, fler resor per år hem till släkten som bor en dagsresa bort, jag sku också gärna ha råd med mer ”hushållsnära tjänster” (orkar inte tvätta fönster) osv osv..

    Jag känner ofta ren glädje och lycka när jag lyckas i ridningen, när jag hjälper någon jag känner med något jag vet att är uppskattat (barnvaktande, blimmor, komplimanger mm), eller när sonen har lärt sig någon ny fördighet och han växer som person. Och, jag älskar sol, värme och doftande blommor! Doften av nyklippt gräs, en solig sommarkväll då jag får sitta själv i min hänggunga med nåt gott snacks och en bra bok…aaah, livet!

  • Reply Sara 20 mars 2019 at 12:18

    Kanske 7. Inte så illa för en regning torsdag i kalla Finland.

  • Reply Sara 20 mars 2019 at 12:19

    Kanske 7. Inte så illa för en regnong onsdag i kalla Finland…

  • Reply P 20 mars 2019 at 12:28

    Det känns drygt att säga det, men en stark 9. Min grundinställning är lycka och det är tråkigt att se människor på jobbet t.ex. som för säkerhets skull är negativa och oroar sig för det mesta. Jag tror att en del av min lyckokänsla grundar sig i att jag tror att det mesta ordnar sig och jag tar sällan ut nåt negativt i förskott. Sedan råkar jag vara gift med en fantastisk man och vi har två härliga barn och ett tredje på väg. Bra jobb med helt bra lön, ekonomin i skick. Dessutom har jag insett att jag inte behöver en massa materiellt för att må bra. Vi bor i ett billigt hus, kör en halvskruttig bil och jag köper sällan nya kläder, men jag mår bra ändå. Tror ändå att det hänger ihop med att jag vet att vi skulle ha råd med ny bil osv. så därför känns det ok med den halvskruttiga.
    Jag har definitivt också saker i mitt liv som är mindre härliga, som en kronisk sjukdom och dålig relation till mina föräldrar, men jag fokuserar på det positiva för att inte deppa ihop. Jag har så mycket att vara tacksam för!

  • Reply Pauliina Järvelä 20 mars 2019 at 12:44

    Undersökningen är inte bara baserad på individens egen bedöming som du påstod utan också på landets ekonomiska frågor, social trygghet, individens frihet, teknologiutvecklingen, konflikter och regeringens politik och alla dom där är ju bra i alla de nordiska länderna som var ju i topp sju.

    Hälsningar Pauliina – en lycklig finne

  • Reply Johanna 20 mars 2019 at 13:18

    Jag skulle nog säga en stark 8. Mitt senaste ångestskov finns tydligt i minnet, och då var jag på nivå 1. Jag tycker jag har byggt upp mitt liv med egna lösningar,och det gör mig glad. Hörs på Fridaylab på tisdag!

  • Reply Ylva 20 mars 2019 at 23:48

    I dagens tidning (HBL tror jag) tar man upp dethär med lycka. Ögnade lite kort och man pratar inte bara om lycka som ett euforiskt tillstånd utan också om en mera stillsam lycka eller tacksamhet. För mig som både bott i Finland och Sverige, är finländare mycket mera tacksamma än svenskar över det enkla i vardagen.. Jo. Så jag kände intuitivt att det kan ha något att göra med varför finländare känner sig lyckliga. Man kan vara lycklig på sin stuga på semestern i Finland. Mina svenska grannar gnäller efter att ha varit lediga 9 veckor på sommaren. Jo och ja, som alltid måste man på slutet säga: Nej inte ALLA svenskar såklart och inte ALLA finnar såklart. Sedan kan man uttrycka sig på olika vis, svenskar låter gnälliga och finnar låter buttra. Jag är överens om att denhär mätningen är lite fånig.

  • Reply Josefina 20 mars 2019 at 23:51

    Jag tror att vår syn på vad lycka är har förändrats. Att det inte alltid är en sprudlande känsla utan mer av ett lugnt behag och tillfredsställelse. Och i den definitionen anser sig fler vara lyckliga.

  • Reply Jessica 21 mars 2019 at 01:20

    En psykolog sade till mig att det ska vara 70 % som är bra i livet, då är det bra. Sociala medier gör ju att man tänker att det borde vara 100 % som är bra och då blir man olycklig för att man inte når dit.
    Det jag inte förstår med undersökningen är hur man överhuvudtaget kan vara lycklig Finland i 5 månaders mörker och kyla. Jag är utan orsak olycklig/trött/ledsen/nedstämd mer eller mindre konstant under vinterhalvåret. Funderar så ofta på att flytta, (till ett mindre lyckligt land då..) men är ju inte bara sådär att ta med sig familj och jobb.
    Riktigt lycklig kan jag vara när jag rider och allt bara stämmer.

  • Reply Ellen 21 mars 2019 at 02:03

    En enda sak har Jan Guillou gett mig (är icke så förtjust i honom i övrigt). Det är att han i en intervju i TV en gång, på ett väldigt odramatiskt sätt, svarade ”nej” på frågan ”Är du lycklig?” Jag var tonåring när jag hörde det och i så stort behov av att höra det – att det liksom gick att helt enkelt inte vara lycklig. Och nu låter detta nog väldigt pretantiöst, men sedan jag slutade jaga efter lyckan har den liksom smugit sig på mig. Nu har jag man, barn, ett jobb som jag trivs med, bor på mina drömmars plats osv. och lyckan är liksom ständig. Nej, jag kan inte gradera den som en sjua eller en tia utan den är liksom ständigt puttrande under ytan. Andra kanske skulle definiera det som att jag helt enkelt är nöjd? Men för mig är det lycka och mer än jag någonsin vågat drömma om.

  • Reply Isabel 21 mars 2019 at 04:48

    Jag är i grunden en positiv typ och har kanske av den anledningen närmare till lyckokänslan? Även om jag de senaste åren har varit fysiskt svårt sjuk, vilket i perioder gjort mig deppig så lyckas jag alltid komma upp till ytan igen. Med tanke på vad man studerat i forskningen så är jag inte alls förvånad över att Finland är i topp. Vi har ju det väldigt bra här och det som folk ofta klagar på är ju skitsaker egentligen. Tror de flesta bara skulle behöva utvidga sina perspektiv och se till allt vi har och sluta vara avundsjuka på varandras orealistiska Instagram-världar. Tacksamhet är väldigt underskattat. Lycka för mig är när solen skiner i ett annars grått mars, jag springer längre än jag trodde att jag orkar, sonens skratt, mannens goda mat, att min kropp orkar bära mig även när det är tungt osv. Har nog en kort stund av lycka varje dag, sen har man ju bättre och sämre perioder,men är huvudsakligen tacksam och glad över att få leva i ett fritt land som Finland.

  • Reply Sara 21 mars 2019 at 11:53

    ÄLSKAR såna här inlägg. Du är så bra, Peppe! Jag håller med om att lycka är enklare för vissa och till viss del beroende av grundförutsättningar. Tycker för mig att det har kommit med ålder – har mycket mer ofta känslor av lycka och tacksamhet nu, kring 40, än vid 25ish. Tillsammans med mina vänner, på helger, när jag och min man har barnvakt och kan prata om livet och skratta åt interna skämt och jag påminns om fr det är VI, när jag tränar, ibland i mer random och vardagliga situationer, på jobbet när jag är i skrivflow och under resor.

  • Reply Orka vara författare - Livet & LA 21 mars 2019 at 13:01

    […] för era svar på inlägget om lycka! Tyckte mycket om att läsa dem. Jag håller med om allt, att tacksamhet gör en lycklig och […]

  • Leave a Reply