Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Helsingfors

Tvåspråkiga barn och fosterländskhet

23 mars 2019

Vidde föddes visserligen i tvåspråkiga Finland och gick på ett tvåspråkigt dagis, men han var enspråkigt svensktalande när vi flyttade till USA. Kunde tala lite finska, eller handen på hjärtat talade han på det stora hela ganska lite när han var tre. Sen gick det såklart blixtsnabbt för ett så litet barn att lära sig engelska och nu är det hans starkaste språk.

Därför är det väldigt fascinerande att följa med Majlis som lär sig två språk parallellt. Hon tycker inte det är det minsta konstigt att säga hund och dog och kan utropa We didi it! och i nästa mening utbryta Peppe, jag måste kissa!. Kul är också att hon på svenska alltid säger nej tack men på engelska no way.

På tal om att vara flerspråkig så talar jag såklart flytande finska även om jag aldrig varit helt tvåspråkig, men det blir allt mer sällan jag använder finska. På daglig basis talar jag svenska och engelska. Språk är ju en färskvara och det blir en allt längre startsträcka när jag träffar nya och gamla finskspråkiga kompisar.

Det sagt har jag tänkt på en grej gällande min finlandssvenskhet: Jag tror att det är en orsak till att jag inte känner mig så patriotisk. Alltså jag gillar mitt fosterland och vet att det är en otroligt bra plats att bo på. Men jag känner aldrig att jag personligen är stolt om Finland toppar i undersökningar i det bästa landet i världen att leva i. Jag bryr mig inte det minsta om Finland vinner i idrottsgrenar och jag längtar aldrig ”hem”. Det handlar inte om att jag brinner mer för en annan plats, utan att jag tror att jag kan känna mig hemma och trivas på en massa olika platser i världen.

Tydligen är det här något som utvecklats under åren. Jag vill minnas att jag var mycket mer patriotisk när jag bodde i Holland och Argentina. Hur känner ni inför ert hemland?

Flytta hem igen

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply Tove 24 mars 2019 at 15:06

    Superintressant detta med tvåspråkighet, eller flerspråkighet. Jag funderade på detta idag, kommer finskan (som visserligen inte är ditt modersmål – eller hur) dö ut med dig i din familj? Pratar din man finska? Har era barn någon anledning alls att lära sig finska?

    Jag lever i en tvåspråkig familj: spanska och svenska. Vi föräldrar har dessa språk som varsitt modersmål och vi kan varandras språk, åtminstone tillräckligt bra. Vår son, som är 2,5 år, pratar båda språken men är just nu bäst på svenska eftersom vi bor i Sverige och han går på förskola på svenska. Vi pratar en blandning hemma och detta är inte farligt – det är translanguaging. https://www.andrasprak.su.se/om-oss/vanliga-fr%C3%A5gor/grundskola/vad-inneb%C3%A4r-translanguaging-1.265067

    Snart ska vi åka till Spanien och vara där i tre veckor. Det ska bli sjukt intressant att se vad detta gör med vår sons språk! Kommer han förstå vad folk säger? Kommer han förstå att andra inte förstår svenska? Kommer han lära sig massa nya ord? Ja, hur det än blir ska det bli superintressant att observera! 🙂

    Lycka till med språken!

    • Reply Peppe Öhman 25 mars 2019 at 13:02

      Nu när du säger det, så ja: Finskan kommer nog att dö ut. Som det nu ser ut kommer vi inte att bo i Finland och min man är svensk. Otroligt fint att er son får lära sig både svenska och spanska. Önskar att jag tagit bättre hand om min egen spanska. Språk är en sån färskvara.

  • Reply Peter 25 mars 2019 at 00:09

    Hej! jo det är intressant med fosterländskhet, när jag bodde i Frankrike direkt efter gymnasiet var jag mer patriotisk rörande mitt hemland Sverige, m försökte också bli en del av det franska vilket lyckades lie senare när jag blivit mer avslappnad i att vara svensk utanför Sverige. Sedan dess har jag bott i ett otal länder och funderade just på att du säger att man kanske blir mindre patriotisk med åren, eller att det iallafall tar sig olika uttryck, tex att det kan vara kul att med positiva saker som ens hemland förknippas med, men för den skull inte nödvändigtvis se det ensidigt patriotiskt. Boendes i Helsingfors, brukar jag påpeka att jag bor i Helsingfors inte nödvändigtvis Finland, då jag inte förknippar mig med resten av Finland, mitt hem är i Helsingfors och inte Finland. Och jo på olika sätt så försvagas banden med Sverige med. Talar ingen finska då allt flyter väl på svensk och engelska för mig här, på tal om språk.

    • Reply Peppe Öhman 25 mars 2019 at 13:03

      Håller med! Intressant också det där med att du hellre säger Helsingfors än Finland. Kan verkligen relatera. Helsingfors känns som ett hem, medan Finland känns alltmer avlägset.

  • Reply Basse 25 mars 2019 at 11:26

    En grej jag uppskattar i Finland är att klasskillnaderna fortfarande är rätt så små, även om de konstant växer.
    Annars tänker jag ungefär nu för tiden att det jag vill hålla på med kan jag göra i Finland lika bra som någon annanstans, så liksom ingen idé att flytta. Jag diggar naturen här och rätt så mycket av det okomplicerade umgänget, att det blev långa köer till det nya stadsbiblioteket och till Amos Rex konstmuseum och att ateism ses som något sunt och normalt. Det jag kan sakna här, bortsett från ljus och skäligt väder från november till februari, är den naturliga mångfalden som finns i t.ex. London.

    • Reply Peppe Öhman 25 mars 2019 at 13:05

      Så sant. Jämfört med bara Sverige är Finland enormt mycket mer jämlikt. Det finns massor av fint i Finland och jag är tacksam över att få vara där några veckor varje år.

  • Reply Mirjam Ekström 25 mars 2019 at 12:22

    Kul att ta del av dina tankar kring tvåspråkighet. Kämpar själv för att få min treåring att prata mer svenska, men det är mest engelska som gäller just nu. Fascinerande ändå hur mycket de suger åt sig för han förstår ju verkligen allt. Tror (hoppas) att det kommer bli lite skillnad när vi är i Sverige på besök.

    Vad gäller mina känslor inför Sverige så kan jag ibland bli lite defensiv om min sambo uttrycker sig negativt om Sverige. Lite samma fenomen som att man kan kritisera någon i ens familj men om någon annan gör det så känns det plötsligt inte lika okej. Och ibland kanske jag romantiserar Sverige och norden litegrann sedan jag flyttade därifrån, framför allt de gångerna jag drabbas av hemlängtan. Men patriotisk kan jag nog inte påstå att jag är.

    • Reply Peppe Öhman 25 mars 2019 at 13:06

      Precis så är det hos oss också. kritiserar Magnus Finland blir jag landets främsta förespråkare. Och ja, så imponerande hur mycket småbarn förstår och så snabbt de lär sig. Pratar nån mer än du svenska med treåringen, utanför Sverige alltså?

      • Reply Mirjam Ekström 25 mars 2019 at 23:45

        Nej, inte direkt. Min sambo har bott i Sverige i några år och får ibland för sig att prata svenska med honom, men det blir ju oftast bara några enstaka fraser. Har dock träffat en svensk tjej som har barn på samma förskola som min son och vi tänkte börja umgås lite så då får han ju höra mer svenska.

        • Reply Peppe Öhman 27 mars 2019 at 08:45

          Perfekt! Då kan ni köra språkbad en gång i veckan kanske?

    Leave a Reply