Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Feminism

Strypgrepp och knuffar

25 mars 2019

Precis som alla andra är jag otroligt illa berörd av Josefin Nilsson-dokumentären. Den fick mig att tänka på tiden när jag var kring 20 och hade en svartsjuk pojkvän som blev våldsam när han drack. Det började med knuffar och slutade med strypgrepp. Jag skriver mer om det i Livet & Patriarkatet ifall ni vill ha detaljer.

Jag fick inga bestående men och gick vidare i livet. Nuförtiden hälsar ex-pojkvännen och jag inte på varandra om vi möts på gatan i Helsingfors. Vi har inte gjort det sen vi gjorde slut. Vi bara låtsas om att den andra inte existerar. Det är okej för mig. Det som jag ändå tänker på ibland är hur mina kompisar förhöll sig till mitt ex efter att jag, långt efter att det var över, berättade om att hans våld mot mig. De fortsatte vara hans kompisar som om ingenting hade hänt.

Själv skämdes jag otroligt mycket över att ha varit en svag kvinna som fått stryk. Det var därför det tog så länge innan jag berättade. Jag funderade länge på om det verkligen räknades som våld. Kanske jag missförstått allt och det vara var passion. När jag till slut pratade högt om det tror jag att kompisarna kände samma sorts skam. Det var pinsamt att veta och ännu pinsammare att konfrontera honom. Hur säger man till någon att man hört att den slagit sin partner? Det är lättare att bara hålla tyst och låtsas som ingenting.

Det här ska inte handla om just mig. Jag ville snarare påminna er om att ifall det finns någon i er bekantskapskrets som är våldsam eller någon som berättar att hen blivit utsatt för våld. Tro på offret och konfrontera förövaren, trots att det är obekvämt och skapar dålig stämning. Att inte göra någonting alls är att vara en liten del av problemet.

Varma kvällar i Santa Monica
Hur jag blir sur på en krönika

You Might Also Like

7 Comments

  • Reply Louise Winblad 25 mars 2019 at 14:49

    Precis så är det. ”Räknas ens detta?”
    Kanske är det också bilden av den misshandlade/våldtagna som man får se i filmer osv som gör att de i verkliga livet inte känns som att de räknas, för där har vi ju nyanser… sådant som får en att tänka å ena sidan/å andra sidan, även när vi inte borde.

    • Reply Peppe Öhman 27 mars 2019 at 08:44

      Exakt! Och man vill ju inte vara ”hysterisk” eller ”överkänslig”. HU! Ju fler som pratar högt desto lättare blir det för de som initialt inte vågar.

  • Reply Twister 26 mars 2019 at 07:00

    Det här brukar ju ses som ett evigt problem, men är det? Eller kan det vara som alkoholism, att benägenheten finns kvar, men inte alltid beteendet? Det är ju intressant därför att om du fått barn med honom hade det då varit enda alternativet att separera och bli singelmamma? Finns kanske inget entydigt svar, det hade väl först krävts en vilja hos honom att bättra sig. Det är väl ofta så att den som blivit offer för något för samma beteende vidare så därför borde den onda cirkeln kunna brytas.

    • Reply Peppe Öhman 27 mars 2019 at 08:46

      Så sant. Vems ansvar är det att se till att denna förändring sker? Jag vet inte. Men tänker att ett litet steg är att bryta stigmat och tala högt om det.

  • Reply Sara 26 mars 2019 at 10:04

    Känner igen mig så. Jag blev sexuellt utnyttjad av en pojkvän och det tog mig många år att ens förstå att det var just precis så, att det räknades och hade hänt. Sen skämdes jag ganska länge. Jag blev så berörd av systerskapet i K Special om Josefin Nilsson. Hur de fanns där för varandra och trodde på varandra så självklart och obehindrat. Vilken förlust att vänja sig av vid. Vilken gåva att fått ha.

    • Reply Cruella 26 mars 2019 at 12:08

      Och ändå, ändå kunde inte Josefin medge att hon blev slagen på en direkt fråga från systern. Nejnejnej, sa hon. Det uppdagades väl sedan och då var ju stödet ovillkorligt. Men det verkar extremt ovanligt att gå vid första hot eller slag. Och sedan är det liksom för sent. Hur gööör man? Fy fan.

    • Reply Peppe Öhman 27 mars 2019 at 08:48

      Så hemskt att man (jag också!) kände en sån skam av att bli misshandlad av den som egentligen ska älska en. <3

    Leave a Reply