Monthly Archives

mars 2019

Helsingfors

Tvåspråkiga barn och fosterländskhet

23 mars 2019

Vidde föddes visserligen i tvåspråkiga Finland och gick på ett tvåspråkigt dagis, men han var enspråkigt svensktalande när vi flyttade till USA. Kunde tala lite finska, eller handen på hjärtat talade han på det stora hela ganska lite när han var tre. Sen gick det såklart blixtsnabbt för ett så litet barn att lära sig engelska och nu är det hans starkaste språk.

Därför är det väldigt fascinerande att följa med Majlis som lär sig två språk parallellt. Hon tycker inte det är det minsta konstigt att säga hund och dog och kan utropa We didi it! och i nästa mening utbryta Peppe, jag måste kissa!. Kul är också att hon på svenska alltid säger nej tack men på engelska no way.

På tal om att vara flerspråkig så talar jag såklart flytande finska även om jag aldrig varit helt tvåspråkig, men det blir allt mer sällan jag använder finska. På daglig basis talar jag svenska och engelska. Språk är ju en färskvara och det blir en allt längre startsträcka när jag träffar nya och gamla finskspråkiga kompisar.

Det sagt har jag tänkt på en grej gällande min finlandssvenskhet: Jag tror att det är en orsak till att jag inte känner mig så patriotisk. Alltså jag gillar mitt fosterland och vet att det är en otroligt bra plats att bo på. Men jag känner aldrig att jag personligen är stolt om Finland toppar i undersökningar i det bästa landet i världen att leva i. Jag bryr mig inte det minsta om Finland vinner i idrottsgrenar och jag längtar aldrig ”hem”. Det handlar inte om att jag brinner mer för en annan plats, utan att jag tror att jag kan känna mig hemma och trivas på en massa olika platser i världen.

Tydligen är det här något som utvecklats under åren. Jag vill minnas att jag var mycket mer patriotisk när jag bodde i Holland och Argentina. Hur känner ni inför ert hemland?

Länkar

En lista med bra länkar

22 mars 2019

Ingen brukar kommentera på de här inläggen med läs- och andra tips, men jag gillar ändå att göra dem och inbillar mig att ni gillar att få roliga länkar. Alltid finns det något nytt intressant att förkovra sig i.

Om att vara tjock (i Kina) och längta efter att bli smal eftersom det då är lättare att acceptera och älska sig själv (eller?).

Gud vad jag inte skulle orka ge mig in i botox- och fillersvärlden, men ALLA sysslar ju med det. Jag har alltså inga moraliska problem (några feministiska kommentarer dock) med att folk vill göra sig snyggare, men det verkar så tidskrävande och dyrt. ORKA!

Den sexistiska och rasistiska teorin: The Replacement Theory handlar om att vita kvinnor inte får ”tillräckligt” många barn. Otroligt obehagligt.

Det är lönlöst att banta.

Att folk har fått sina positioner och jobb på basen av kompetens, hårt arbete och studier är en lögn som upprepats så många gånger att vi tror på den. Meritokrati existerar inte enligt den här texten.

Från ett amerikanskt perspektiv är det imponerande och fantastiskt att Nya Zeeland så fort förbjuder halvautomatiska vapen.

Så många singlar: Mer än hälften av alla amerikaner mellan 18-34 har ingen kärlekspartner.

Tycker ni ska se dokumentären Out for Blood in Silicon Valley. Alla kommer snart att tala om den (eller det gör de i alla fall här).

Lyssnade på avsnittet Never go to Vegas på podden Hidden brain. Första delen var kuriosa om A, B och C-kändisar, men sen kom det riktigt intressanta. Om hur rika människor i USA idag inte visar sin förmögenhet genom dyra klockor och bilar, utan genom att spara till barnen, köpa organisk mat, ge ungarna musiklektioner, gå på pilates, shoppa på Farmer’s Market etc etc Ska tala mer om den i podden med Maggan.

Personligt

Gå och lägg dig

22 mars 2019

För ett halvår sedan köpte vi en bredare säng. Inte för att Magnus och jag hatar att sova nära varandra, men att för varje år som går verkar det dyka upp fler varelser i sängen. Det var såklart en naiv manöver eftersom alla ändå vill sova på mig. Vi kunde likväl klämma ihop oss i en 80 cm bred singelbädd.

Jag har dessutom förlorat förmågan att sova länge på morgnarna. Vaknar kring sju oberoende om det är helg eller vardag. Jag ska inte tvinga er höra på mitt gnäll om sömnbrist (utgår från att de flesta av oss är trötta ibland), men snubblade orelaterat på Twitter över den här recensionen av en bok om sömn.

Boken, alltså Matthew Walkers Sömngåtan (Why we sleep – unlocking the power of sleep and dreams), handlar om hur otroligt viktigt det är att sova minst sju timmar om dygnet och om hur klokt det är med en tupplur mitt på dagen. Jag kan bli väldigt provocerad av framgångsmänniskor som tipsar om att stiga upp halv fem på morgonen och sen jobba till midnatt. Det går inte att vara kreativ och smart om man inte sover tillräckligt. Igår såg vi t.ex. dokumentären Out for Blood in Silicon Valley där grundaren av Theranos, Elizabeth Holmes, skröt om att hon bara sov fyra timmar om natten. Alla som haft småbarn vet att det eventuellt fungerar under en begränsad tid, men i längden håller kroppen inte med så lite sömn.

Så här står det i Aftonbladets recension: Forskningen gör nämligen tydliga kopplingar mellan sömnbrist och nedsatt immunförsvar, och sömnbrist står i direkt relation till dödliga sjukdomar som alzheimer, cancer och depression, förklarar Walker. Likaså försämrar sömnbrist, vilket Walker kallar allt under sju timmars sömn per natt, dessutom fertilitet och ämnesomsättning negativt. 

Själv somnar jag numera med en podd i öronen och sover alltid med sovmask. Lägger mig också så tidigt jag bara kan. Lite för att få vara ifred en stund under dagen, men också för att en släng sömn i kroppen innan nattens brottningsmatcher börjar. Inatt var det katastrofalt med sömnen och funderar på allvar att strunta i FOMO:n, skippa kvällens fest och lägga mig vid halv nio. Men vi får se, kan ju vara att jag piggnar till senare.

Böcker Jobb Personligt Skriva

Orka vara författare

21 mars 2019

Tack för era svar på inlägget om lycka! Tyckte mycket om att läsa dem. Jag håller med om allt, att tacksamhet gör en lycklig och sociala medier sällan gör det. Jag är själv en lycklig människa. Tror att det beror på en del tur och en del skicklighet. Jag känner dagligen en stor tacksamhet för att få bo på den här magiska platsen, tänk att jag dessutom får rida, springa, hänga så mycket med familjen, resa bort med vänner och att det igår surrade en kolibri utanför sovrumsfönstret. Jag älskar verkligen mitt liv. Det känns lite obehagligt skrytigt att skriva det, men nu gjorde jag det ändå. Jag brukar faktiskt försöka tona ner min lycka för att inte provocera folk. Kanske också för att det finns nåt slags uppfattning om att smarta människor är ledsna och ångestfulla människor. Dum och glad, det är jag!

Det sagt var jag olycklig igår. På grund av olika orsaker (som inte har med mig att göra) blev hästboken lite försenad och igår skickade jag äntligen in det redigerade manuset. Det har varit en svår process att skriva den här boken. Jag känner alltid tvivel och ångest innan en bok ska i tryck, men den här gången känns det extra jobbigt.

Jag älskar att vara färdig, men avskyr också att boken inte längre är min när den kommer från tryckeriet. När den finns i bokhandlar ska plötsligt andra människor ha åsikter om den. Vill alltid fräsa, ”Men skriv en bättre bok själv då!” åt amatörkritiker, men det gör jag såklart aldrig eftersom det är pinsamt med författare som offentligt berättar HUR andra människor ska läsa deras böcker.

Att skriva skönlitterärt är, för mig, så mycket per privat än att skriva blogg, krönikor, essäer eller andra texter. Igår när det var som mörkast funderade jag seriöst på varför jag sysslar med författarskap. Det är inte bara dåligt betalt. Jag tycker ju också att det mesta i processen är svårt, jobbigt och ångestladdat. Samtidigt har jag knappt lämnat in ett manus innan jag börjar på nästa. Det finns en oförklarlig drift i att skriva och framförallt utvecklas och skriva bättre. Att skriva är, för mig, att tänka. Allt blir så mycket klarare när jag är tvungen att formulera det i text.

Det tröstar mig mycket att Louise Hej Hej Vardag har gjort illustrationerna.

Det jag vill säga med det här inlägget är väl: När ni läser en bok, tänk på att det ligger mycket ångest och många jobbiga timmar bakom den. Ångest och timmar garanterar såklart inte ett bra resultat. Vissa böcker är bara dåliga, men det ligger ändå ett svettigt hantverk bakom dem. Jaja, nu ska jag översätta min första bok. Överraskande kul en sida in!

Okategoriserade

Två platser kvar i Friday Lab

20 mars 2019

Nästa tisdag börjar årets sista Friday Lab-kurs. Jag vet att jag tjatat mycket om den här på bloggen, men det är faktiskt en av de bästa saker jag gjort på länge. Att få följa med hur folk prioriterar sig själva, får jobb, reder ut vardagen och skapar fina vänskapsrelationer. Här kan du läsa vad två deltagare har att säga om labbet.

Kursen är online och består av liveföreläsningar, övningar, material av i form av texter, poddar och videos, diskussioner, en timme mentorskap och en timme coaching och såklart en otroligt fin gemenskap i Facebook-gruppen.

Priset är 5500 sek/530 euro (bara ett coachsamtal med Maja och en kreativ konsultation med Peppe har ett värde av 3200 sek). Det finns två platser kvar så anmäl dig nu.

Okategoriserade

Världens lyckligaste land

20 mars 2019

Enligt en FN-rapport är Finland världens lyckligaste land. Får andra året i rad. Undersökningen baserar sig på individers personliga bedömning av det egna välbefinnandet. När jag läser det här tänker jag två saker 1) Det kan väl ändå inte stämma? Finländarna är stolta över sitt vemod 2) har lycka blivit en högstatusegenskap som man gärna säger att man är. Lite som jämställdhet. Det är lite skamligt att vara olycklig och ojämställd. Kanske det har något med att sociala medier sakta, men säkert skapar normen om hur ett bra liv ser ut och på Instagram är alla lyckliga.

Jag brukar fråga en bästis i Finland om hen är lycklig och får svaret ”nej eller korta stunder”. Jag antar att det är ett realistiskt svar. Ingen kan gå omkring med bubblande lyckokänslor i magen 24/7. Jag tror att lycka, förutom att vara otroligt subjektivt, också handlar om hormoner och kemiska substanser i kroppen. Vissa av oss har lättare för att vara lyckliga än andra.

Vissa är också bättre på att skapa lycka kring sig (det här är ju lätt att säga när grundkomponenterna som hälsa, kärlek och ekonomi är någorlunda väl ordnade). Alltså omge sig med sånt som skapar lyckokänslor. Gudars var jag förenklar nu, men i ärlighetens namn känns inte FN’s rapport så vetenskaplig den heller.

När är ni som lyckligast? Och på en skala mellan 1-10 där tio är SUPERLYCKLIG, var ligger ni i dag?


Personligt

Mina morgonrutiner

19 mars 2019

Vill ni höra hur en helt vanlig morgon ser ut hos oss? Så här är det alla de dagar Magnus inte måste stiga upp klockan sex för att klippa en podd innan han drar på inspelning eller Vidar har late start (det har han varje onsdag).

06.40 min biologiska klocka väcker mig och jag morgnar mig med telefonen i några minuter. Stiger sedan upp, tömmer diskmaskinen, kokar kaffe, kokar ett ägg och brer en ostmacka. Har jag tur hinner jag äta frukost med morgontidningen (på skärmen) en liten stund.

07.00 första väckningen av Vidar. Jag återvänder till kaffe och morgonläsning.

07.10 andra väckningen av Vidar.

07.15 tredje väckningen av Vidar. Nu mer mer irritation i rösten.

07.20 Vidar stiger upp. Har staplar in i köket med täcket runt sig. Jag ger honom frukost som han äter vid matbordet.

07.30 Majlis vaknar. Hon är den mest oberäkneliga i den här ekvationen. Ibland vaknar hon när jag stiger upp, andra dagar klockan 08.00.

07.30 Magnus stiger upp och försvinner in i badrummet där han tappar upp ett bad och ligger sedan och lyssnar på nyheter/svarar på mail på telefonen.

07.55 Vidar har avslutat sin frukost, klär på sig och borstar tänderna.

08.00 Magnus stiger upp ur badet.

08.05 jag försöker få Majlis att äta frukost.

08.10 Vidar packar sin skolväska och Magnus lagar lunch åt honom.

08.20 Magnus tar Vidar till skolan.

08.45 Magnus kommer hem igen med kaffe åt mig. Sen börjar arbetsdagen.

Länkar

Måndagens tips på läsning, tittning och lyssning

18 mars 2019

Det är Cecilias fel att vi alla missade fredagens lista med länkar, men lyckligtvis är det aldrig för sent att lägga upp den sådan. Här kommer texter och annat smått och gott jag avnjutit på sistone och vill tipsa er om.

Den här texten kunde jag verkligen relatera till. Att jobba inom kreativa yrken och jämföra sig med människor inom samma bransch som kommer från en förmögen familj eller är gift med en person med bra inkomst. Den obehagliga avunden!

Den här hänger ihop med temat ovan. Den ekonomiska osäkerheten man känner som skribent och att inte ha råd med a room of your own. I en dyr stad som Los Angeles blir det extra tydligt att alla inte kan jobba med kreativa yrken.

Elon Musk är på många sätt en rövhatt.

I helgen pratade vi såklart om Michael Jackson-dokumentären Leaving Neverland och om Janet Jacksom kommenterat detta. Vi fick inget svar på det, men LaToya Jackson gjorde tydligen redan 1993 ett uttalande om att hennes bror var pedofil.

Nu när Kina slutat importera amerikanskt skräp blir det tydligt att återvinning inte är en lösning på att världen svämmar över i sopor. Lösningen är att konsumera mindre.

Nu när Kina slutat importera amerikanskt skräp blir det tydligt att återvinning inte är en lösning på att världen svämmar över i sopor. Lösningen är att konsumera mindre.

För alla som är det minsta intresserade av design och copycats rekommenderar jag Instagramkontot Diet Prada. Och den här artikeln om fenomenet.

Podden Hidden Brain har jag tipsat om förut, men den tål att påminnas om. Om hur hjärnan fungerar, kulturellt beteende och populärpsykologi när amerikaner är som bäst: fun, yet educative.

Minns ni som vi sörjde att ”The Good Wife” to slut? En serie som inte vid första anblicken verkade så bra, men som sedan bara växte och växte. Vem hade trott att spin offen ”The Good Fight” skulle hålla? Det gör den och nu har säsong tre premiär.

Hästar

Slutar räkna följare

18 mars 2019

Efter att Maja coachade mig i våras och vi drog igång Friday Lab har jag funderat på vad som får mig att må bra och vad som inte gör det. Det är ingenting nytt, men skillnaden mellan före och efter coachingen och Friday Lab är att jag aktivt identifierar stunder och vanor som jag mår bra av. Förr har det känts självcentrerat att tänka så mycket på sig själv, men nu inser jag att det egentligen bara handlar om att bli bättre på att förstå sig själv.

Det är flera år sedan jag slutade mäta hur långt och fort jag springer. Jag märkte att det slutade vara kul och skönt att springa då jag hela tiden i bakhuvudet ville vara vara snabbare och uthålligare än gången innan. orka tävla mot sig själv hela tiden. På sistone har jag också slutat kolla hur många följare jag har på Instagram och Twitter. För att inte tala om att följa Analytics på den här bloggen.

Rent strategiskt skulle det säkert vara smart att analysera vilka inlägg som ger mest spridning och kommentarer, men det gör också bloggandet tråkigare. Jag vill inte att det här ska vara en plattform där jag efter långa analyser skriver det som jag tror att folk vill läsa. Jag bloggar mycket hellre efter känsla.

Ja och det där med att identifiera vad jag mår bra av var inte speciellt svårt: Åka bort med vänner, solen och naturen, prata med Magnus, gulla med barnen, läsa och såklart hästar. Men ni då, vad slutar ni med och vad mår ni bra av? Rekommenderar att skriva ner det, både för er själva och såklart gärna här i kommentarsfältet. <3 Och sen verkligen göra mer av det.

M

Hästar Los Angeles Resa Vänner

Två timmar från LA

17 mars 2019

En väldigt bra grej med Los Angeles är att man på bara två timmar kan komma till helt annorlunda och fantastiska platser. På bara två ynka timmar kan man få uppleva helt annorlunda klimat och kultur. Det är perfekt för oss som vi gillar att åka bort på små helgresor med vänner.

Ser ni förresten snön på berget längst bort? Det är inte bara vackert, det innebär också att för första gången på många herrans år är Kalifornien INTE drabbad av någon som helst torka.

Den här gången körde vi mot sydost och Temecula. Ett område med vingårdar, massor av hästar och tydligen en och annan Trumpsupporter (en granne hade hängt upp en gigantisk TRUMP 2020-poster på sin gård). Planen var som sagt att det skulle ta cirka två timmar att köra ner och för säkerhets skull tog vi Vidde ur skolan redan vid ett. Man vill ju inte landa i fredagstrafiken. Fem timmar efter avgång kom vi fram. Om man ska se det från den positiva sidan spydde ingen i bilen.

Blankens hade redan kommit och under kvällen droppade resten av gänget in. Totalt var vi sju vuxna, tre hundar och otroligt många barn mellan tre månader och tio år. Stundvis var det minst sagt kaotiskt, men också väldigt mysigt. Vi åt en sen födelsedagsmiddag och höll tal, skålade, kollade på videohälsningar från folk i Sverige och sen slocknade alla i sina rum.

Följande morgon gick vi ner till stallet för att hälsa på hästarna. Först tänkte jag fega ur när jag såg westernsadeln och tränset. Att rida western känns som en helt annan sport än det jag är van vid. Sen ändrade jag mig. Alltid kul att gallopera lite.

Magnus ville också testa och kom också han upp i galopp. Jag var mycket stolt och planerar redan nu att ta honom till en farm i Montana och rida dagarna i ända. Kanske nästa vår?

Efter bara en kvart i den hårda sadeln, jag satt antagligen helt fel, hade jag massiva blåmärken på benen. Men det var givetvis värt all smärta.

Det var klart att födelsedagsbarnet också skulle ta sig en ridtur. Inser nu att jag knappt tagit några andra bilder av Cissan än när hon red. Men hon var sitt vanliga avslappnat snygga och välklädda jag också utanför paddocken. Ni får föreställa er. (Tycker för övrigt så MYCKET om henne!)

Resten av dagen tillbringade vi i och vid poolen. Några spelade tennis och andra klädde av jeepen dörrar och tak och drog ut på en terrängkörning. Som ursäkt svängde de också förbi mataffären för att fylla på middagsmaten. Själv satt jag stilla flera minuter åt gången för att sedan bli avbruten av Majlis som upprepade ”Peppe, KOM!” i all oändlighet. Tänker ofta på om jag kommer att sakna det när hon vuxit upp. Älskar Majsan och att vara med henne. Älskar inte att bli avbruten varannan minut.


Det här var för övrigt den första riktigt varma dagen i vår. Temperaturen rörde sig nånstans mellan 25-30. Jag hade verkligen saknat värmen. Vet att jag kommer att längta efter jeans och tjock tröja i september, men nu är jag redo för bara ben och korta ärmar.

När solen gick ner blev det middag igen. Vi hade delat in måltiderna så alla hade antingen en frukost, lunch eller middag. Magnus och jag (okej till 90 procent Maggan) svängde ihop våra vanliga tacos med bönröra och guacamole.

Ett så otroligt bra koncept att åka på små helgresor med vänner. Senast exakt det här gänget var samlat var ett och ett halvt år sedan i Yosemite. Också väldigt bra resa. Ja, nu blev jag den där släktingen från 1987 som tvingar gästerna att kolla på hans diabilder från semestern på Kos. Ber om ursäkt för det. Ska leverera mer substans resten av veckan.

Det tog för övrigt bara två timmar att köra hem igen på söndagen (plus de två timmar som Blankens och vi lunchade på Polly’s Pie i Riverside). När vi kom hem passade vi på att plocka upp en stor, vit ullmatta som en familj längre upp på gatan inte längre behövde. Nu är min fråga till er, helt off topic, HUR tvättar man en sån? Frågade på tvätteriet uppe på gatan och de sa drygt 400 dollar så jag tänkte att det får bli plan B.