Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Hästar

Hästar

Slutar räkna följare

18 mars 2019

Efter att Maja coachade mig i våras och vi drog igång Friday Lab har jag funderat på vad som får mig att må bra och vad som inte gör det. Det är ingenting nytt, men skillnaden mellan före och efter coachingen och Friday Lab är att jag aktivt identifierar stunder och vanor som jag mår bra av. Förr har det känts självcentrerat att tänka så mycket på sig själv, men nu inser jag att det egentligen bara handlar om att bli bättre på att förstå sig själv.

Det är flera år sedan jag slutade mäta hur långt och fort jag springer. Jag märkte att det slutade vara kul och skönt att springa då jag hela tiden i bakhuvudet ville vara vara snabbare och uthålligare än gången innan. orka tävla mot sig själv hela tiden. På sistone har jag också slutat kolla hur många följare jag har på Instagram och Twitter. För att inte tala om att följa Analytics på den här bloggen.

Rent strategiskt skulle det säkert vara smart att analysera vilka inlägg som ger mest spridning och kommentarer, men det gör också bloggandet tråkigare. Jag vill inte att det här ska vara en plattform där jag efter långa analyser skriver det som jag tror att folk vill läsa. Jag bloggar mycket hellre efter känsla.

Ja och det där med att identifiera vad jag mår bra av var inte speciellt svårt: Åka bort med vänner, solen och naturen, prata med Magnus, gulla med barnen, läsa och såklart hästar. Men ni då, vad slutar ni med och vad mår ni bra av? Rekommenderar att skriva ner det, både för er själva och såklart gärna här i kommentarsfältet. <3 Och sen verkligen göra mer av det.

M

Hästar Los Angeles Resa Vänner

Två timmar från LA

17 mars 2019

En väldigt bra grej med Los Angeles är att man på bara två timmar kan komma till helt annorlunda och fantastiska platser. På bara två ynka timmar kan man få uppleva helt annorlunda klimat och kultur. Det är perfekt för oss som vi gillar att åka bort på små helgresor med vänner.

Ser ni förresten snön på berget längst bort? Det är inte bara vackert, det innebär också att för första gången på många herrans år är Kalifornien INTE drabbad av någon som helst torka.

Den här gången körde vi mot sydost och Temecula. Ett område med vingårdar, massor av hästar och tydligen en och annan Trumpsupporter (en granne hade hängt upp en gigantisk TRUMP 2020-poster på sin gård). Planen var som sagt att det skulle ta cirka två timmar att köra ner och för säkerhets skull tog vi Vidde ur skolan redan vid ett. Man vill ju inte landa i fredagstrafiken. Fem timmar efter avgång kom vi fram. Om man ska se det från den positiva sidan spydde ingen i bilen.

Blankens hade redan kommit och under kvällen droppade resten av gänget in. Totalt var vi sju vuxna, tre hundar och otroligt många barn mellan tre månader och tio år. Stundvis var det minst sagt kaotiskt, men också väldigt mysigt. Vi åt en sen födelsedagsmiddag och höll tal, skålade, kollade på videohälsningar från folk i Sverige och sen slocknade alla i sina rum.

Följande morgon gick vi ner till stallet för att hälsa på hästarna. Först tänkte jag fega ur när jag såg westernsadeln och tränset. Att rida western känns som en helt annan sport än det jag är van vid. Sen ändrade jag mig. Alltid kul att gallopera lite.

Magnus ville också testa och kom också han upp i galopp. Jag var mycket stolt och planerar redan nu att ta honom till en farm i Montana och rida dagarna i ända. Kanske nästa vår?

Efter bara en kvart i den hårda sadeln, jag satt antagligen helt fel, hade jag massiva blåmärken på benen. Men det var givetvis värt all smärta.

Det var klart att födelsedagsbarnet också skulle ta sig en ridtur. Inser nu att jag knappt tagit några andra bilder av Cissan än när hon red. Men hon var sitt vanliga avslappnat snygga och välklädda jag också utanför paddocken. Ni får föreställa er. (Tycker för övrigt så MYCKET om henne!)

Resten av dagen tillbringade vi i och vid poolen. Några spelade tennis och andra klädde av jeepen dörrar och tak och drog ut på en terrängkörning. Som ursäkt svängde de också förbi mataffären för att fylla på middagsmaten. Själv satt jag stilla flera minuter åt gången för att sedan bli avbruten av Majlis som upprepade ”Peppe, KOM!” i all oändlighet. Tänker ofta på om jag kommer att sakna det när hon vuxit upp. Älskar Majsan och att vara med henne. Älskar inte att bli avbruten varannan minut.


Det här var för övrigt den första riktigt varma dagen i vår. Temperaturen rörde sig nånstans mellan 25-30. Jag hade verkligen saknat värmen. Vet att jag kommer att längta efter jeans och tjock tröja i september, men nu är jag redo för bara ben och korta ärmar.

När solen gick ner blev det middag igen. Vi hade delat in måltiderna så alla hade antingen en frukost, lunch eller middag. Magnus och jag (okej till 90 procent Maggan) svängde ihop våra vanliga tacos med bönröra och guacamole.

Ett så otroligt bra koncept att åka på små helgresor med vänner. Senast exakt det här gänget var samlat var ett och ett halvt år sedan i Yosemite. Också väldigt bra resa. Ja, nu blev jag den där släktingen från 1987 som tvingar gästerna att kolla på hans diabilder från semestern på Kos. Ber om ursäkt för det. Ska leverera mer substans resten av veckan.

Det tog för övrigt bara två timmar att köra hem igen på söndagen (plus de två timmar som Blankens och vi lunchade på Polly’s Pie i Riverside). När vi kom hem passade vi på att plocka upp en stor, vit ullmatta som en familj längre upp på gatan inte längre behövde. Nu är min fråga till er, helt off topic, HUR tvättar man en sån? Frågade på tvätteriet uppe på gatan och de sa drygt 400 dollar så jag tänkte att det får bli plan B.

Hästar Personligt

När det gör ont

9 mars 2019

Den där bråkdelen av en sekund efter att man slagit lilltån eller armbågen, då kroppen vet att det kommer att göra ont, men hjärnan ännu inte har registrerat smärtan.

För ett par veckor sedan gillrade Majlis en fälla för mig. Medan jag stod lutad över en bänk och skrev en check (ja, det gör vi i USA) rullade on alldeles ljudlöst upp bakom mig och parkerade sin lilla röda sparkcykel bakom mig. När jag sedan tappade något på golvet och försökte sätta mig på huk för att plocka upp det satte jag mig på styret. Det gjorde så jäkla ont att jag skrek rakt ut. Skrek inte ens när jag födde barn och då har alltid fött utan smärtlindring (OBS INGEN PRESTIGE, det bara blev så båda gångerna). Den här smärtan var så överraskande och akut.

Svanskotan gjorde ont i några timmar och fortsatte sedan att vara öm. Det var först när jag några dagar senare hade ridlektion som jag påmindes av att jag skadat mig. Smärtan när jag satte mig ner i sadeln var inte lika akut som när jag träffade metallstyret på sparbrädan, men fasiken så ont det gjorde. Vägrade ändå sluta rida och snart domnade den liksom av.

Jag kan få en lätt panik av att tänka på att jag under resten av mina år som levande kropp kommer att slå lilltån ett antal gånger. Jag kommer antagligen också att göra mig illa på andra, i dag ännu okända sätt. Hittills har jag nog känt mest av att ha njursten, föda barn och kanske den här svanskoteincidenten.

Ni då, har ni skadat er så det gjort riktigt ont? Och tycker ni att ni har en hög eller låg smärttröskel?

Hästar

Mustanger och andra vildhästar

19 februari 2019

Jag hade ursprungligen tänkt rida idag, men på grund av olika orsaker åkte Majlis och jag till stallet bara för att hänga en stund och träffa den nyaste hästen i flocken. Willie, heter han och är en mustang som blivit misshandlad under nästan hela sitt liv. Sen tog en hästviskare, Mustang Maddy, hand om honom och skolade honom till att bli en glad och vänlig häst igen.

Tycker att det är så spännande (upprörande) med folks inställning till hästar här. I augusti träffade jag en man som tog hand om övergivna hästar och berättade att när världsekonomin kraschade för tio år sedan var hästar en av de första grejerna folk gjorde sig av med. De bara släppte ut dem i naturen. Nu finns det en massa vildhästar i USA. Folk verkar också shoppa hästar utan att ha minsta aning om hur man tar hand om dem eller ens rider dem.

Kanske sånt händer också i Norden. Vad vet jag. Hursomhelst, här kommer en kort liten video från dagens besök i Topanga.

M

Böcker Hästar Skriva

Redigering av manus

15 februari 2019

Det är nära nu. Tidigare i dag fick jag mitt (och Hej Hej Vardags) hästboksmanus med kommentarer av min förläggare. Det här är fjärde boken jag gör tillsammans med samma förläggare och jag litar på hennes till alla procent som finns. Jag vet att hon aldrig skulle låta ett dåligt manus gå i tryck. När jag läser hennes kommentarer hör jag hennes röst och blir ibland full av fniss.

Magnus är fortfarande i Stockholm så jag redigerar i tre minuter och läser sedan bok för Majlis i två. Det är kanske inte världens mest effektiva arbetssätt, men det går. Jag bävade lite inför denna redigering, men det är överraskande kul. Eftersom manuset har fått vila i ett par månader har jag fått distans till det och tycker faktiskt att det är ganska bra (känns väldigt självbelåtet att skriva så).

Tänker ofta på att författaren Mats Strandberg sa i en intervju att han älskar redigering. Det är då boken tar form och han kan mejsla fram det bästa ur råmaterialet. Tycker att det är en attityd att ta med sig in i processen.

Förresten, jag tänker såklart lotta ut böcker här på bloggen och bjuda på specielpris, men om ni spontant kommer på folk som borde på recensionsexemplar, hör av er!

Böcker Hästar Länkar Podcast

Gott och blandat

6 februari 2019

I somras fick jag låna en elcykel av Wheelström. Älskade den! Fast den som älskade den allra mest var ändå Magnus som varje morgon tog den till TV4. De som minns exakt hur varm sommaren var och vet hur mycket Maggan svettas kan förstå hans lycka. Här är en liten intervju Wheelström gjorde med mig.

Och så gjorde Maja och jag en podd om målsättningar. Jag pratade ganska öppet om mina och jag måste erkänna att det känns lite läskigt att blotta sig. Tänk om det framgår att jag bara är en bluff och inte kan någonting alls. Jaja, Maja delar i alla fall med sig konkreta tips att följa för den som vill nå sina mål.

Den här texten i DN om hur kvinnors ilska alltid förklaras med hormoner (pms, klimakteriet, mens etc) och om hur kvinnors sociala status är kopplat till vårt utseende tycker jag var bra. Kommer vi att se en klimakterievår på samma sätt som mensvåren för några år sedan?

Ja och så gjorde jag min första intervju kopplat till Ett himla tjat om hästar idag. VÄLDIGT kul var det.

Hästar Vänner

Vänner från Kanada

6 februari 2019

Första året vi bodde här träffade Magnus och Vidar ett kanadensiskt par, Cory och på vårt favoritcafé Primo Passo. De blev genast vänner och ett år senare när jag tagit min examen och hela min vakna tid inte gick till att plugga fick jag också lära känna dem. Ni vet hur klyschor ibland är klyschor för att de stämmer, men kanadensare HAR mer gemensamt med nordbor än amerikaner har (förutom min kompis Mike som är precis som vilken som helst skandinav).

I början av vår vänskap hängde vi mest på cafét och Cory bjöd Magnus på filmpremiärer till filmer han producerat. För ett par år sedan bjöd de oss till sitt hus på Hawaii, men vi hade inte råd med flyget dit då. Inte långt därefter visade det sig att de skulle få barn ungefär samtidigt som vi och det gjorde att vi umgicks ännu mer. Gillar dem som bara den. I dag tog vi med dem upp till stallet.

Ridtur i Topanga from peppe öhman on Vimeo.

Hästar

Djuret är människans bästa vän

4 februari 2019

Jag vill att den här bloggen mest ska ha snygga bilder, men ibland blir det bara slarv med mobilkameran. Försöker trösta mig med att det kanske också är lite charmigt. Att det liksom blir mer i stunden, mer känsla, än uppstyrda snyggbilder. Det sagt blir det nästan obehagligt tydligt HUR fina bilder det är möjligt att ta när man verkligen KAN ta bilder.

När min vän och fotoproffset Anna Maria tog bilder för Ett himla tjat om hästar tog massor av dem. Istället för att de ska ligga och damma på min dator tänkte jag visa upp några.

Jag har förresten inte ridit hästen Rupert sedan december. En av ägarens hästar blev halt så Rupert fick ställa upp. Sista dagen jag red honom var samma dag vi skulle resa till Stockholm så jag maxade verkligen det. Saknar honom lite, men insåg att det var lite för hard core att rida fem dagar i veckan, ha två barn och jobba.

Nu ska han dessutom flytta till ett annat stall. Tråkigt, men men. Jag har ju de andra hästarna i Tuna Canyon att galoppera barbacka med. Det blev så mycket dressyr i höstas att jag njutit av det kravlösa i att bara rida ute i naturen. Och nosa lite på natural horsemanship. Helt nytt och väldigt spännande för mig.

När jag ser på de här bilderna känner jag en så stor längtan till stallet. Tänk att man kan bli så lycklig av hästar. Eller kanske djur på det stora hela. Djuret är människans bästa vän.



Hästar Jobb Los Angeles

Måndagen i bilder

28 januari 2019

Jag försöker verkligen svara på alla kommentarer, men ibland fastnar jag i att tänka så mycket på ett svar att jag tror att jag skrivit det trots att jag bara tänkt på det (senast om att jobba på kontor i USA). Ber om ursäkt om ni får vänta på svar.

Jag tänkte att ni skulle få följa med på min måndag. Inledde den med att traska ner till stranden där min kompis Anna-Maria skulle ta bilder av Anna Cummins som jag ju intervjuade för nån vecka sen.

Vi träffades på Back on the Beach som är ett av de bättre strandcaféerna i Santa Monica. Anna hade själv jobbat där för 20 år sedan när hon sparade pengar för att åka till Barcelona. Tyckte att det var ett perfekt ställe att ta bilder på (och så ligger det jättenära oss).

Granne med restaurangen finns ett kommunalt badhus. Rekommenderar varmt för er som hälsar på och hyr hus utan pool. Och tröttnar man på poolen ligger Stilla havet knappt 100 meter ifrån.

Vi gick ner till vattenbrynet för att ta några bilder. Där plaskade det omkring en VAL. Det var så otroligt fint. Det är inte ovanligt att det simmar delfiner här, men valar på Santa Monica beach är verkligen inte någonting man ser varje dag. Jag hade tyvärr inte min National Geographic-kamera med mig (för jag äger ingen sån), men gjorde mitt bästa för att ta mobilbilder. Valen simmade bara ett tiotal meter från stranden. Helt otroligt fint.

Det är samma Anna-Maria som tagit pressbilderna för mina senaste böcker. När vi fotade bilderna för ”Ett himla tjat om hästar” blev så många av dem fina att jag beslöt att köpa loss och förstora dem. Den här blev extra fin, tycker jag. Anna-Maria är ett sånt fotogeni.

Väl hemma var Majlis lite krasslig och jag lade mig i sängen bredvid henne för att svara på mail och skriva en text. Jag somnade givetvis, men unnade mig själv det. Ibland behöver kroppen lite kompensation för att aldrig få sova hela nätter.

Hade gulligt kattsällskap när jag vaknade. Jag inser att jag mest lägger upp bilder på Katniss och aldrig på Simon, men det är för att Simon är så snabb och unnar en bara med gull när man minst anar det. Katniss smyger upp till mig och mimar HJÄLP!!! sen kommer Majlis och tar henne.

Eftersom det ska regna i slutet av veckan klämde jag in en ridsession samma eftermiddag. Red två hästar och övade lite på natural horsemanship. Det är min nya grej: att lära min mer om hästar när jag själv står på marken.

Kan inte påstå att dagen slutade med ful utsikt heller. Så här ser det ut när jag precis ska sätta mig i bilen och köra hem. Sämre parkeringsplatsvyer har man haft. Livet hörni, just nu är det bra.

Böcker Hästar Jobb Skriva

Ett himla tjat om hästar

7 januari 2019

I februari kommer min hästbok ”Ett himla tjat om hästar” ut. Den handlar om Maja som inte gillar hästar, men eftersom Majas mammor varit hästflickor som yngre vill de att Maja ska uppleva den magiska känslan som hästar ger en och tvingar därför Maja att åka på ridläger. På ridlägret träffar hon ett tvillingpar, Robin och en mordlysten gås.

Åldersrekommendationen är 6-9, men jag skulle säga att 9-10, eller bara bokslukarålder i allmänhet ligger närmare sanningen. Det har varit ohyggligt kul att skriva den här boken och tanken är att det ska bli en serie. Jag är också så otroligt stolt och glad över att Louise Hejhejvardag Winblad illustrerat boken.