Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Hästar

Hästar Personligt Podcast Skriva

Det är lättare att vara kreativ med ramar än utan

25 oktober 2018

Jag vill inte påstå att det är mycket nu. För det är det inte, eller det är mycket hästar och mycket skrivande, men sånt älskar jag ju så det är inget problem. Strunt samma! Det jag ville be er om är att komma med önskerubriker. Det är som att göra en skrivövning (inte för att jag någonsin gjort en sån, men som jag FÖRESTÄLLER mig att en skrivövning är). Det är lättare att vara kreativ med ramar än utan. Så kom gärna med förslag!

Tills dess gör jag som bland annat Hanna och bjussar på Kenzas lista.

Vad har du på dig?

En otroligt snygg jumpsuite från & Other Stories. När jag hämtade Vidde på skolan gav mammorna mig komplimanger medan papporna gjorde armé/flygar/Top Gun-skämt. En kompis till Magnus bara körde förbi oss och var tvungen att texta Maggan ett Tom Cruise-skämt. Så imponerade var active wear-folket av min uniform.

Vad lyssnar du på idag?

Tyvärr har jag lyssnat på alldeles för lite musik på sistone. I dag har det mest blivit podcasterna The Waves, Trumpcast och The Daily. Däremot såg jag på Netflix.dokumentären om the 90s och fick en ordentlig nostalgisköjning av bland annat Nirvana, Ice Cube, Snoop, Alanis Morisette, Spice Girls osv. REKOMMENDERAR!

Vad är du på för humör?

Glad! Jag var i stallet redan lite över åtta och hade en väldigt bra dressyrsession med Rupert. Allt var tyst och lugnt och vackert omkring oss. Efteråt träffade jag min vän Frida på BarDonna uppe på gatan och åt en second breakfast, gick hem och redigerade manus (skrev helt om en karaktär), hämtade Vidde, tvättade håret, lagade mat åt kidsen, spelade in en video till Friday Lab och nu bloggar jag. En uppräkning av vad jag gjort var inte precis svar på frågan, men svar: GLAD.

Helgens planer?

Vi brukar ta det lugnt på helgerna, alltså boka in så lite som möjligt. Men antar att det blir frukost på nån av restaurangerna på vår gata, kanske en liten utflykt nånstans och nån kompisträff. Nästa vecka får vi gäster från Sverige och då blir det full rulle.

Vad var det roligaste hände denna vecka?

Majlis är ju så hysteriskt rolig. Just nu är hon inne i en fas där hon dansar jättemycket. Ibland blundar hon och ser otroligt seriös ut när hon gungar till musiken. Det är inte haha-roligt, men kul att jag fått Cissan helt hooked på att rida ute i bergen med mig,

Veckans fundering?

I dag när det gick så jäkla bra på hästryggen kände jag en besvikelse över att ingen bevittnade det. Efteråt tänkte jag på varför det är så viktigt för mig att folk ska se när jag är bra. Pinsamt att ens skriva det. Har också funderat på att människan mår som bäst när hen lyfter blicken och funderar på annat än sig själv OCH klimatkrisen. Den ständiga följeslagaren.

 

Hästar Personligt Podcast

Dumma människor och etiketter

24 oktober 2018

Imorse steg jag upp 6.30 gjorde våfflor åt Vidar och medan resten av familjen ännu sov smög jag ut åkte först till Mill Creek där jag red dressyr med Rupert och sen vidare till Walker Farms där Cissan och jag gjorde en tur i Tuna Canyon med Sequoia och Sovereignty (så svårt att uttala för mig). Kolla vilken otroligt gullig mustasch Sequoia har! Aldrig sett en sån på en häst förut.

I bilen lyssnade jag på podden Dumma människor. Jag hann med två avsnitt varav det ena handlade om etiketter. Om hur vi så gärna vill placera oss själva och andra in i fack och liksom definiera oss efter det. Jag tror att det handlar om att vi då avsäger oss det jobbiga i att fundera på hurdana personer vi egentligen är/vill bli och liksom bestämmer oss för att vi är en gul person, Myers Briggs Commander, typiskt lejon och extrovert. Magasinet Filter hade ett bra reportage i somras om hur det inte finns någon som helst vetenskapliga bevis bakom teorin att människor kan uppdelas i fyra färger.

Grejen är bara att alla är lite av allt och om vi bara vill kan bli modigare, mer utåtriktade, noggrannare, bättre på att se helheter eller vad det nu är vi vill bli bättre på. Att sätta en etikett på sig själv kan vara direkt hämmande. Så bekräftar vi att vi är på ett speciellt sätt och stannar i det. I podden talar de också om hur vi mer eller mindre medvetet kan påverka våra barn. Får ett barn ständigt höra att hen är blyg, busig eller smart blir den det. Det här med etiketter pratar vi för övrigt också om i Friday Lab.

Gud vad jag babblar på nu, men ibland får det bli så här i bloggen. I podden pratar de också om rädslor och att övervinna dem. När jag körde hem tänkte jag på hur personliga och ibland helt irrationella rädslor är. Jag kan till exempel tycka att det är läskigt att köra bil i bergen, men är aldrig rädd för hästar. Jag har noll problem med spindlar, men får panik av ormar. Jag tänkte skriva att jag inte tycker det är läskigt att hålla tal eller föreläsa framför en massa människor, men det gör jag nog, men jag har liksom satt en etikett på mig själv som en person som gärna håller tal/föreläsern. Så jag bara gör det. Det bästa sättet att komma över en rädsla är väl att konfrontera den. Hej kognitiv terapi!

Ingen rädsla för höjder här. Ni då, vad är ni rädda för, som andra människor inte är? Och har ni övervunnit någon rädsla?

Hästar Los Angeles Träning

En livsfarlig puma

22 oktober 2018

Det blev ny vecka igen och jag inledde den med att rida. Det var som vanligt magiskt vackert att köra uppför bergen längs med små, kringliga vägar. Sen kom jag fram, möttes av sex stycken hundar, grisarna, hönsen, kossan, åsnan och alpackorna. Tamara som har stallet berättade för övrigt att en puma smugit sig in och tagit en av alpackorna för några år sedan. Sedan dess sover alla djur inomhus. Tänker mycket på skräcken de andra djuren måste ha känt den natten.

 

Jag fick Cissan med upp till stallet och vi drog iväg på en tur som innehöll skritt, trav och galopp (ni får helt enkelt lov att kolla min instastory). Hästarna är lite hispiga av sig, men har ganska dålig kondis. Gillar dem väldigt mycket. Är också väldigt glad över att få en regelbunden orsak att hänga med Cissan minst en gång i veckan.

 

Det var inte lika klart som förra veckan, men ändå otroligt vackert. Läste nånstans att det lönar sig att stanna på de bredare stigarna på grund av skallerormar. Tycker att det är både spännande och läskigt med alla vilda djur.

När vi kom tillbaka till stallet hade Frida dykt upp med en klient. Ville egentligen prata om allt och ingenting med henne, men eftersom hon jobbade höll jag distans. OCH klappade en ung kalkon istället! TYPISKT, tänker ni nu. När man minst anar det dyker det upp en gosig kalkon.

Sen körde jag hem och redigerade Hannah & Amanda-manuset i några timmar. Nu ska vi fira Majlis ordentligt. Två år är ändå en ålder värd att hurras för.

 

Hästar Los Angeles Träning

Det bästa med Los Angeles

17 oktober 2018

En av de aspekter jag älskar mest med Los Angeles är att det är en otrolig storstad och naturen samtidigt är helt fantastisk. Eftersom det är onsdag och jag tydligen rider ut i terrängen på onsdagar körde jag upp i Topanga längs med små slingriga vägar (för ett år sedan skulle jag ha vägrat köra, men vad gör en inte för att få rida.

På vissa ställen är vägen så smal att det knappt går att möta en annan bil. Saken blir inte bättre av att det är VÄLDIGT mycket branta svängar. Men så värt det trots att pulsen ligger på 150. Uppe väntar nämligen 35 djur varav några är hästar.

Skulle någon ha berättat för Peppe tio år att det finns en otroligt trevlig kvinna i Topanga som inget hellre vill än att någon ska rida ut hennes hästar skulle tioåringen ha svimmat av lycka. Det är inte långt ifrån reaktionen hos dagens Peppe.

Förra veckan gjorde jag ju motsvarande tur. Då var det fint, men i dag red vi en annan väg. Eftersom det regnat nyligen var det så klart att man kunde se hela vägen till både Malibu OCH Downtown. Vi bor nånstans därnere vid kusten. Helt magiskt vy.

Stilla havet var inte fult precis det heller. Min plan är för övrigt att lära känna hästen Sequoia riktigt väl och när tiden är inne göra samma runda fast barbacka. Alldeles för länge sen jag ridit barbacka.

Berättade jag att min ridkumpan Stephanie kommer från Buenos Aires där jag bodde 2004-2005? Jag tvingar henne att rabbla upp alla sina favoritställen så att jag kan sucka nostalgiskt åt de jag själv minns.

Sen galopperade vi lite, skrittade hem igen, ryktade och gosade med hästarna. Ja och sen körde jag vidare till Mill Creek för att motionera dagens andra häst -Rupert. Tänkte skriva be careful what you wish for, men jag är bara lycklig (och svettig). Magnus tycker dock att jag rider liiite för mycket, men jag säger att det bara är en kort period i mitt liv (på högst 10-20 år).

Feminism Hästar Träning

Bästa utsikten från hästryggen i Los Angeles

11 oktober 2018

Min vän Frida är nu certifierad equus coach. Så fort hon får upp en webbsida och Instagram ska jag guida er till dem. Vill att alla ska testa detta! Igår var jag uppe på gården där Frida tar emot klienter. En helt otrolig plats uppe i bergen. Vem vill liksom inte vid sidan om Frida hänga med grisar, getter, hundar, en indisk ko, hästar och alpackor?

Kvinnan som har gården har inte alltid tid att själv rida ut med sina hästar och här kom jag och en annan kvinna på plats lägligt in i bilden. Jag fick rida Sequoia som jag mediterade med för en vecka sedan. Min ridkumpan Stephanie hade trillat av Sovereignty några veckor tidigare så vi tog det lugn i början. Det är alltid lite pirrigt att rida en häst man inte alls känner så jag var helt med på noterna. De här hästarna är inte precis nybörjarvänliga heller så det var bara att hålla i manen och hoppas på det bästa. BILDLIGT TALAT alltså.

Det tog inte länge innan utsikten förvandlades från fin till helt magisk. På vissa ställen kunde vi se hela vägen till Malibu Pier och på ett annat såg jag nästan vårt hus i Santa Monica.


När vi blev varma i sadeln galopperade vi i uppförsbackarna och vet ni, det finns få känslor i världen som är lika bra som att galoppera ute i naturen. Jag var så lycklig. Det fina med hästar är att känslan stannar kvar i kroppen efteråt.

Nu känner jag att jag skrivit lite för mycket om hästar på den här bloggen. Ni som inte är så intresserade scrollar antagligen förbi snabbt. Om nån av er finns kvar vill jag tipsa om en text jag skrev på Hbl om ett år efter metoo. Nu inser jag att det här är någonting jag måste diskutera med Maggan i podden. Om fokus på Metoo just nu ligger på det är synd om män som blir anklagade.

Böcker Hästar Skriva

Tips på bra Los Angeles-fotograf

9 oktober 2018

Den här bloggen är till hundra procent ett nöjesprojekt för mig. Jag tycker det är så ROLIGT att blogga. Att få testa tankar och dela vardag med er. Ibland kan jag göra samarbeten och tjäna lite pengar på den och det är ju väldigt härligt det med. Ju mer jag tjänar på bloggen, desto mer tid kan jag viga till den. Helst skulle jag vilja att halva min inkomst baserade sig bara på Livet & LA, men i praktiken är det inte tillnärmelsevis så. Drömmen vore att ligga på ett magasin eller annan bra bloggplattform och få en månadslön.

Jaja, egentligen skulle jag inte alls skriva om. Jag skulle berätta att en dröm gått i uppfyllelse: Sedan jag var sju år gammal och började ta ridlektioner har jag i hemlighet drömt om att någon med en fin privathäst skulle fråga mig om jag vill rida den för att hen inte har tid. För några veckor sedan hände det! Först skulle jag rida Rupert en gång i veckan, sedan två och nu helst alla vardagar. Det här känns minst lika kul som att få skriva på ett bokkontrakt! Människan är aldrig så lycklig som med hästen.

Och på tal om bokkontrakt så kommer ju min hästbok ut i vår. Förra veckan var den oerhört begåvade Anna-Maria Zunino Noellert uppe i stallet och tog bilder av mig och Rupert. Det var fruktansvärt svårt att välja ut några få bilder, men här kommer en jag gillade väldigt mycket. Ska visa fler senare. Jag ska också köpa loss ett par att ha på väggen. Vill varmt rekommendera Anna-Maria för fotouppdrag!

 

Hästar Los Angeles Video

Gulliga och läskiga djur

4 oktober 2018

I går frågade Frida om jag ville hänga med upp till Topanga och ett stall hon ville börja använda när hon tar emot equus coach-klienter. Jag fick äran att vara testperson. Kolla bara på de här tre gulliga typerna!

Till saken hör att det i samma hage fanns en stort svart indisk ko som gav både mig och Frida det onda ögat. Eftersom Frida väntar barn tog jag på mig uppgiften att hämta en av hästarna. Kossan följde mitt varje steg med blicken och min puls var uppe i 150. Varje sekund kunde vara sekunden då hon rusade mot mig. Det var först när jag hade fått tag på hästen som jag kände mig trygg.

Min första uppgift var att med ögonbindel stå och känna på hästen Sequoia. Otroligt meditativt att stå i mörker bredvid en varm och snäll häst. Ville aldrig lyfta upp bindeln.

Sedan gjorde jag groundwork-övningar med både Sequoia och senare stora svarta Sovereignity. Det som jag längtat efter sedan Magnus visade hur man skulle göra hände. Båda hästarna följde efter mig i ringen OCH jag fick dem att båda trava och galoppera.

 

 

Annat var det med den här lilla gullisen, Sweety. Hon hade noll lust att göra som jag ville och stod mest och blickade ut i rymden.

På tal om gulliga djur: HUR otroligt gullig är inte den här lilla åsnan? Jag tror att det är det gulligaste jag sett i hela mitt liv. Tänk att man kan bli så mjuk i hjärtat och lugn i själen av att umgås med djur. Observera också alpackan i bakgrunden. Har ej ännu bekantat mig med hen.

Jag har ingenting emot grisar, men de här var lite läskiga när de tillsammans kom emot mig. Ägaren sa att den större har en tendens att rusa fram mot människor för att skrämmas. Respekt, tänker man ju. Det skulle man ju själv göra mot potentiella baconätare.

För övrigt låg den här platsen på ett magiskt vackert ställe högt uppe i Topanga med havsutsikt. För en person som jag som inte tycker att det är helt avslappnat att köra längs med smala bergsvägar med branta stup åt alla håll var vägen upp en utmaning, men men vad gör man inte för gulliga djur?

Hästar Los Angeles Personligt Podcast

Insikter betyder väldigt lite

3 oktober 2018

I dag var det dags för Friday Labs andra session (mellan sessionerna får deltagarna övningar, vi håller Q&A:s och så är Facebookgruppen aktiv). Marianne pratade om vikten att sätta specifika och långsiktiga mål, reservera en tid för överläggning med sig själv och så sa hon att en insikt inte har någon betydelse om den inte följs av handling och förändring. Det tänkte jag mycket på. Att det är lätt att vara analytisk och veta vad man borde göra, men svårt att verkligen göra någonting i sin vardag annorlunda. Samtidigt är det de där små justeringarna som leder till stora förändringar. Jag har för övrigt ett ex som sade att man borde förbjuda ordet ”borde”, men mer om det en annan gång.

Magnus och Peppes podcast ligger ute! Vi talar om bokmässan och vem jag var mest imponerad av att träffa där. Vem alla kulturkvinnor var kära i i år och om cheerleaders. Om den tafatta härskartekniken att inte låtsas känna till kändisar, om fortnite och sjuåringar med mobil och patriarkatet såklart. Har fått mycket bra feedback på det här avsnittet. Finns på Acast, Itunes och alla andra poddplattformer.

Jag är post-bokmässa/carpe diem-trött i kroppen, men åkte ändå ut till Topanga för att kolla in ett ställe Frida ska ta emot equus coahing-klienter på. Ett alldeles magiskt ställe med getter, grisar, en sur ko, hönor, alpackan och såklart hästar. Var lugn och lycklig i kroppen när jag körde hem längs med smala bergsvägar. Men mer om det imorgon.

 

Hästar Los Angeles

Equus coaching i LA

20 september 2018

För ganska exakt en månad sedan testade Magnus och jag på equus coaching med min kompis Frida som precis utbildat sig till precis det. Den här gången styrde vi nordost om Los Angeles till Tujunga där Frida testade ett nytt ställe. Och framförallt nya hästar. Hon berättade att nu när hon är gravid så är det praktiskt taget omöjligt att få hästarna att jobba med henne. De vill bara att hon ska ta det lugnt och vila.

Vi bestod den här gången av Vidar, Majlis och jag, plus Cissan. Först var vi tvungna att signera papper på att allt var på vårt eget ansvar. Så är det alltid i USA. Folk är livrädda för att bli stämda. Kanske det är så i Norden också nuförtin?

 

Frida är ett sånt proffs. Tycker det är värt att hälsa på i Los Angeles bara för att bli coachad av henne. Hon är så saklig och vänlig och har en analytisk förmåga. Och så är hon såklart en människokännare. Frida har såklart tystnadsplikt, så det är fritt fram att öppna sig för henne.

Cissan var först ute med den här hästen. Otroligt oartigt av mig att inte minnas vad hästarna hette, men sån är jag.

Ungarna kunde tänka sig roligare förmiddagar. Eller Majlis älskade ju hästarna, men sparade inte på gnället när hon tyckte att jag befann mig för långt ifrån henne eller annars bara var frustrerad.

Uppgiften var att få hästarna att lyda oss från marken. Utan att sitta på dem eller röra vid dem. Eller egentligen var uppgiften att jobba med oss själva. Analysera hur vi kände oss när hästen inte gjorde som vi ville.

Jag gick som vanligt in med högra krav på mig själv att visa alla hur duktig jag var och att jag kan det här med hästar. Kämpade på som bara den. När jag fick hästen att trava var jag överlycklig, men sen sa det stopp. Jag blev såklart frustrerad och besviken på mig själv. Får jobba lite mer på de känslorna. Frida försökte förklara att fokus inte ska ligga på hästen, utan på en själv, men det var för döva öron. Fast nu överdriver jag, jag åkte faktiskt hem med en övning som ska underlätta mitt liv lite.

Majlis sysslade med ett experiment som vi kan kalla: ”Världens smutsigaste barn”. Jag ansträngde mig för att vara ”avslappnade hippiemamman”, men det gick sådär. När vi kom hem blev det bad och pool och bad. Vår pool har restaurerats i sex veckor och igår öppnade den äntligen. Väntar har varit lång. Nu hoppas jag på bad fram till minst november.

Hästar Jobb Los Angeles

Je suis Conor

19 september 2018

I dag åkte jag ut för min andra session av equus coaching. Min vän Frida som utbildat sig till hästcoach är verkligen en stjärna. Så tydlig, förtroendegivande och lyhörd. Eftersom det var yom kippur och skolorna var stängda och hade jag barnen med mig. Det blev väldigt mycket gnäll och mindre harmoni än önskat, men jag fick i alla fall umgås med hästar. Jag ska skriva mer om det imorgon med bild och video.

I alla fall: när barnen och jag kom hem var vi otroligt smutsiga och trötta. Majsan och jag tog ett dopp i den nyrenoverade poolen och Vidar valde att ta ett bad i badkaret. När Magnus kom hem från jobbet var jag full av historier från dagen som gått. För att vara artig frågade jag ändå hur hans dag varit och Magnus sa: ”I dag stod jag i ett hus på Sunset Boulevard och pratade i telefon med Gunilla Persson när Sylvester Stallone kom ut ur hissen och hälsade på mig”. Det kändes mer LA än min dag, men jag gjorde i alla fall mitt bästa. Je suis Conor i den här giffen.