Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Jobb

Böcker Jobb Skriva

Min kapitelbok för barn

8 november 2018

Jag har haft så dåligt samvete över att jag inte hört av mig till alla som föreslog illustratörer för min hästbok. Tänker ofta på det. Till slut blev det Louise ”Hej Hej Vardag”  Winblad som gör illustrationerna. Louise är inte bara så begåvad, rolig och underbar att hänga med utan också en vän. Jag lärde känna henne för ett år sedan då vi både hade förmånen att få åka till Etiopien med Läkarmissionen.

Boken handlar om Maja vars mammor verkligen vill att hon ska åka på ridläger för att de själva älskar hästar så mycket. Maja är väldigt skeptisk. På ridlägret träffar hon först en mordlysten gås och sen visar sig hennes sköthäst vara en sur typ som nafsar efter henne. Det här har varit det roligaste skrivprojektet jag gjort hittills. Den utkommer i februari på Schildts och Söderströms. Kanske nåt förlag i Sverige också.

Hästar Jobb Podcast Tips

Fem lösa tankar om livet

7 november 2018

Ojojoj, så mycket jobb, barn (tänker på Jenny Jägerfeld när jag ser den här bilden på Majlis), hästar att rida och gäster från Sverige. Den här bloggen kommer aldrig att bli en som ursäktar sig för att inte ha skrivit på länge, men kan komma med en förklaring till gårdagens tystnad på bloggen. Tänkte skriva ner några grejer jag tänkt på.

1.  Att jag tycker så mycket om alla deltagare på Friday Lab-kursen. Det är som ett gäng nya vänner. Blir så glad och inspirerad av dem. De här människorna, dynamiken och diskussionerna överträffar alla mina förväntningar. Berättar gärna några av övningarna vi gör där om ni är intresserade.

2. Jag får fortfarande Ksf Medias språk mail och tycker att de är så jädrans bra. I dag lärde jag mig till exempel att man på svenska ska skriva ”dejtNing” istället för ”dejting” eller ”dateing”. De två svåraste orden att stava rätt till verkar för övrigt vara: Privilegierad och terrass.

3. Jag har bestämt mig för att aldrig bekräfta folk som säger ”Jag har inte haft en enda ledig dag på tre månader”. Det finns inget gott i att uppmuntra och normalisera prestationssamhället. Istället ska jag heja på folk som bryter normen och prioriterar annat än att tjäna mycket pengar och/eller skryta om hur upptagen hen är.

4. Ni minns den här vännen som jag inte haft kontakt med på tio år och som dök upp i mitt liv? Vi pratar regelbundet och han tipsade om det här avsnittet av den här podden. Rubriken är ju idiotisk ”Metoo going too far?” men journalisten och författaren Rebecca Traister är väldigt bra när hon förklarar att svaret är nej.

5. Det slog mig att jag inte skrivit så mycket om det amerikanska valet här på bloggen. Jag har frossat i artiklar och poddar och tv-debatter på annat håll. Var hysteriskt nervös igår, men tyckte det gick ganska bra (hade önskat att demokraterna tog över Texas, men det får väl bli tills nästa gång). Får prata mer om det i podden.

Böcker Jobb Skriva

Fungerande skrivmetod

23 oktober 2018

Jag skrev ju om skrivmetoden pomodoro-metoden för en tid sedan. Den går enkelt nog ut på 25 minuter av fokus och fem minuter av paus. Jag har nu testat det i en och en halv vecka och kommit fram till att det funkar väldigt bra på mig (det här inlägget skriver jag för övrigt i en paus mellan två sessioner). Ett av mina (knappast väldigt originella) problem är att jag distraheras av sociala medier och ständigt avbryter mig själv. 25 minuter är ändå så pass kort att jag klarar av att skriva tills passet är över. Det enda jag tycker är lite svårt är att avbryta när jag har värsta flowet (som just nu, men när det slog mig avbröt jag ändå för att skriva det i bloggen META!).

Det om det. Jag har också en ny jumpsuite. Nästan orimligt förtjust i jumpsuits, trots att de sällan är speciellt praktiska. Dock är jag ganska orolig för Magnus och mitt äktenskap. Har haft på mig jumpsuiten hela dagen och Maggan har inte gjort ett enda Top Gun-skämt.

Jobb

”Det är ingen mänsklig rättighet att vara influencer”

16 oktober 2018

Tack för era kommentarerinlägget under! Jag blev glad och inspirerad av att läsa dem. Det här är kanske kontraproduktivt ur rent professionellt syfte, men jag tycker att Johannas kommentar är värd att lyftas fram. Jag kan verkligen känna igen mig av att ofrivilligt bli påverkad. Under en period köpte jag till exempel extra mycket hudvårdsprodukter och det var inte svårt att härleda den köplusten till att jag råkade läsa bloggar och följa konton som handlade om just det.

”Samarbeten på bloggar tycker jag är helt ok och speciellt samarbeten med produkter såsom Nextory som både passar bloggen och inte i mina ögon är vanlig konsumtionshets. På bloggar får man ju också så mycket mer än på tex instagram, i form var text, debatter, lästips osv. Däremot börjar jag störa mig mer och mer på att instagram i princips överfylls av reklam. Har slutat följa de flesta stora konton pga sååå mycket reklam (eller inspiration som leder till konsumtion). Och om det inte är reklam så är det ”åh var har du köpt ditten och datten” i kommentarsfältet. Hade en period då jag följde en del inredningskonton och hudvårdskonton, och hade sån lust att renovera och köpa saker. Kanske behöver jag en kruka från svenskt tenn, jag måste ha en kruka från svensk tenn, eller det här serumens osv. Sen avföljde jag alla och en vecka senare behövde jag tydligen ingenting, varken krukor eller serum och satt helt nöjd i mitt omoderna hem. Tycker det skapar ett sånt otroligt köpbegär oavsett om man som influenser tycker att man har som jobb att bara inspirera människor… Jag vete tusan, världen brinner och jag tycker faktiskt att influensers också har ett ansvar – oavsett om det är deras jobb eller inte, hur många personer de försörjer på sitt ”varumärke”. Det är ingen mänsklig rättighet att få vara influenser, faktiskt. På bloggar blir det på något sätt inte lika ”in your face” med reklamen så där tycker jag att det är mer ok.

Men jag är säkert gammalmodig och trist och vägrar stödja kvinnliga entreprenörer som skapar sina egna jobb (så som debatten har gått) men så länge världen brinner samtidigt som folk överkonsumerar och okynnesreser världen över för att ”inspirera” andra så kan jag inte låta bli att uppröras…”

Det är tråkigt (och typiskt) att det mest verkar vara kvinnor som engagerar sig i klimatkampen (#notnotallmen) De startar Facebook- och instagramgrupper för att tipsa andra om en mer hållbar livsstil, de slutar äta kött och flyga, de kör mindre bil och de köper begagnat. Med tanke på hur mycket män sabbar miljön känns det orättvist att det är kvinnor som får mest kritik för att de hetsar till konsumtion på Instagram och bloggar. Rättare sagt ÄR det orättvis, men jorden struntar i rättvisa. Vem det är som förstör och smutsar ner om slutresultatet ändå är illa. Jag måste hålla med Johanna om att det inte är en mänsklig rättighet att vara influencer.

Lyckligtvis tror jag att det ändå går att försörja sig, åtminstone delvis, som bloggare utan att hetsa till onödig konsumtion. Att liksom inte få folk att köpa grejer de inte ens visste att de behövde. Däremot finns det hållbara varor, organisationer och tjänster. OCH att vi allt mer rör oss mot ett system där folk betalar direkt till producenten istället för att utsättas för reklam. Jag förutspår att nästa stora grej är Netflix för poddar.

Jobb

Nytt labb den 15 januari 2019

12 oktober 2018

När Marianne och jag började planera Friday Lab var vi nervösa för att ingen skulle vilja delta. Det visade sig vara helt onödigt eftersom kursen fylldes upp på nolltid och vi till och med var tvungna att ha en väntelista. Dessutom visade sig kursdeltagarna vara helt fantastiska typer som inte bara kommer med smarta kommentarer under föreläsningarna, utan också är aktiva med pepp och råd i Facebookgruppen och går ut och äter middag tillsammans (de som bor i närheten av varandra, that is).

Själv känner jag mig så otroligt glad och inspirerad av den här kursen och de här kvinnorna!

Nu har vi satt datumen för vårens Friday Lab. Vi kör igång den 15 januari och jobbar på i tre månader.  Här kan du läsa mer och göra en intresseanmälan. Kursen består i praktiken av liveföreläsningar (på din dator), hemuppgifter, Q&A-träffar online, diskussionsgrupper, artiklar, videoklipp, poddar, pepp och push framåt mot dina mål. Och såklart personlig handledning av Marianne Norrgrann (Maja) certifierad coach och mig som mentor. Plus alla andra bra personer på kursen.


Vem är den här sortens kurs för då? tänker ni kanske nu. Jo, för personer som vill ha mer fredagskänsla i kroppen en vanlig tisdag. Mer konkret folk som funderar på vart tiden rinner iväg, om det är dags att byta jobb, avancera, tänka över sina arbetsuppgifter, sitt liv, bli egenföretagare, lära sig säga nej eller ja, göra sig av med en barlast som tynger ner en, hinna med mer kul och kanske också få en och annan självinsikt på köpet (i dag på ridlektionen fick jag en mindre smickrande självinsikt, men mer om den senare)

En inspirationskälla är professor Micael Dahlén som vi spelade in en podd med i somras.

Böcker Jobb Skriva

Pomodoro-metoden och hur man skriver böcker

5 oktober 2018

När jag modererar författarsamtal brukar jag nästan alltid avsluta med att fråga författarna om deras skrivprocess och be om deras bästa skrivtips för aspirerande författare. Nu är ju skrivprocessen personlig. Ibland berättar författare att de stiger upp 04.30 och skriver hela förmiddagen, andra skriver ett visst antal sidor eller ord varje dag, medan somliga avverkar boken en scen per session.

Det som många nämnde den här bokmässan var pomodoro-metoden. Alltså att skriva i 25 minuter utan avbrott och sedan pausa i fem minuter. Jag har själv inte jobbat så ännu (jag körde ju 10 000 tecken om dagen i somras), men tror att det är en metod som verkligen skulle passa mig. Sen kör man så många pass som det behövs/man orkar.

En av debutanterna jag intervjuade sa att hen jobbar helt enligt flow, skriver när det känns så. Jag avundas enormt detta. För det mesta känner jag ett starkt motstånd för att sätta mig ner och skriva. Det är lite som precis innan jag ska ut och springa en runda. Lättjan protesterar, men när jag väl kommer igång är det oftast ganska skönt att springa. Detsamma gäller skrivandet. Jag känner ytterst sällan, om någonsin, flow innan jag börjat skriva. Men när jag tvingat mig själv att komma igång kan jag liksom få upp farten och hitta flowet inne i historien. I sällsynta, men ytterst fina, stunder rör sig karaktärerna framåt utan min ansträngning och jag skriver vidare av ren nyfikenhet för att få veta hur det går.

Ni som skriver, hur GÖR ni? Vore fint om vi kunde inspireras av varandra!

Jobb Okategoriserade

Vad borde jag veta om ditt jobb?

5 oktober 2018

För några veckor sedan fanns det en tråd i Facebook-gruppen 925 då folk berättade vad de önskade att andra visste om deras jobb. En grej som min kompis Jenny har lärt mig, och som jag tror att hon upprepade i tråden, var att dra av lakan från hotellsängen innan man checkar ut. Många som städar hotell har förslitningsskador i armarna på grund av bäddandet. Det var fullständigt logiskt att hjälpa till med lakanen när jag hörde det, men hade aldrig tänkt på det.

Andra skrev att de jobbade med försäkringar och önskade att kunderna hade försäkringsnumret färdigt när de ringde upp. Somliga satt i kundtjänst och påminde folk om att de sällan var personligt ansvariga för folks missöden och därför inte förtjänade utskällningar. Som journalist skulle jag vilja påminna dig som blir intervjuad att en artikel/ett reportage inte är en reklamplats/ett språkrör för den intervjuade. Journalisten har ingen skyldighet att låta dig läsa igenom texten och komma med förändringar. På sin höjd kan du få läsa citat eller kolla fakta. Journalister vill dig inte illa eller misstolkar dig med avsikt, men din uppfattning av verkligheten/sammanhanget kanske (antagligen) inte är exakt densamma som journalistens.

Er tur: Vad önskar ni att folk visste om era jobb?

Böcker Jobb Skriva

Sista dagen på mässan

29 september 2018

Sista dagen i Göteborg ska jag äntligen få sitta på en scen med Ellen. Vi satt på samma förlagsmiddag igår och det visade sig att hon (såklart) är lika smart, rolig och trevlig som på bloggen. Efter uppträdandet ska jag rusa vidare till andra våningen för att moderera ett seminarium med Hannah Widell och Amanda Schulman och sen blir det en sista session på Finlandsarenan med Dea Solin. Vill också köpa några barnböcker.

Under helgen har jag också skött om Hufvudstadsbladet Instagramkonto och den här bilden ovan tog min Bokhora-kollega Marcus på mig när jag frågade ut Kaj Korkea-aho om vad han läser just nu.

Böcker Jobb Resa

Skämdes väldigt mycket i dag

28 september 2018

I dag slog jetlaggen in ordentligt. Låg vaken halva natten och vacklade sedan till en författar/bokbloggarfrukost jag skulle moderera. Det gick bra och firade efteråt med frukost på hotellet tillsammans med Carolina Setterwall som skrivit boken ”Låt oss hoppas på det bästa”. Väldigt bra person och bok. Lyssna t.ex. på den på Nextory. (i Sverige funkar den här länken). Hade på känn att allt inte var som det skulle och insåg plötsligt att jag var sen till nästa uppdrag. Jag hade skrivit upp 10.30 istället för 10.00 i min kalender. Sprang som vinden genom bokmässan, övertalade säkerhetsvakterna att släppa in mig utan check och kastade mig med andan i halsen upp på scen 12 minuter för sent. Där satt redan Heidi Hakala och Rafael Donner och pratade om utbrändhet för fullt hus. Skämdes väldigt mycket. De var snälla och skojade om att det var skönt att jag inte tog prestationen att moderera deras samtal på blodigt allvar, men jag ville bara sjunka igenom jorden.

Sen fortsatte dagen med ett seminarium med Jenny Jägerfeldt och Gunnar Ardelius. Seminariet handlade om hur unga kvinnor och män porträtteras i litteraturen i dag. Jag var på plats en halvtimme innan diskussionen började. Jetlaggen var grav. Höll på att få panik när jag insåg att UR skulle banda in seminariet men lyckades till slut ro det och mig själv iland.

Nu baddar jag min själ på hotellrummet och ska senare träffa min förläggare för en drink, manusmöte och middag. Men först ska jag duscha bort skammen från att ha varit sen till ett uppdrag. Bild från igår då jag modererade diskussion om förälskade tonårskillar med Ted och Kaj.

Jobb Resa Stockholm

Resa utan barn

25 september 2018

Jag tycker alltid att det är ångestfyllt att lämna barnen och Maggan och flyga över Atlanten. Önskar att jag var coolare, men föreställer mig alltid att det är sista gången jag ser dem. Tänker på de gånger jag snäst åt barnen och varit allmänt irriterad på Magnus. Synd att just det skulle bli deras sista minne av mig. Läste någonstans att det man matar växer och ansträngde mig till det yttersta att inte mata katastroftankarna. Speciellt som de är väldigt irrationella.

Den här avfärden blev dessutom lite lättare av att Cissan åkte med mig. OCH gav mig en heldräkt i cashmere (den kommer att dyka upp på Blankens.com snart). Världens skönaste sätt att resa! Tillsammans gled vi omkring på LAX i våra beige cashmereuniformer. En annan aspekt i temat ”Världens skönaste sätt att resa” är för övrigt att resa utan barn. Otroligt skönt.

Nu har jag i alla fall kommit fram till Stockholm, ätit middag hos svärmor och ska försöka sova. Det är märkt, svalt och mysigt här. Ska ta en höstpromenad på stan imorgon. Fast först kommer jag att vakna klockan ett på morgonen och inte somna om. På torsdag bär det av mot bokmässan Göteborg. Det blir eventuellt mindre analys och mer reflektion från Sverige den här veckan. Hoppas det är okej!