Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Los Angeles

Los Angeles

Söndag i Echo Park

31 mars 2019

Hallå hallå! Här kommer ett vardagsinlägg. Befinner mig i en fas där jag är oerhört trött på mig själv och min röst. Tror att det enda botemedlet mot det är att läsa fler böcker och har lyckligtvis läst två RIKTIG bra på sistone: Nina Wähäs Testamente och Amanda Svenssons Ett system så magnifik att det bländar.

Men det var inte det jag skulle blogga om i dag. Istället tänkte jag visa upp vår lilla utflykt till Echo Park. En favoritplats i staden med många favoriter. Här brukade jag intervjua folk medan jag ännu gjorde Studio HBL och här finns också några av stans bästa tacos på Guisados.

Jag dricker alltid lemonaden, medan de andra väljer nåt slags melonsaft. Ni kan ju räkna ut vilken som är oerhört mycket godare.

Bara några kvarter bort ligger Dodgers Stadium och det råkade vara match idag. Det ledde till att parkeringen inte var världens lättaste att fixa, men vi lyckades till slut. Vi hade bestämt träff med några vänner som bor i närheten och satte oss på en filt i skuggan.

Just det! Jag skulle ju skriva om alla kläder jag fyndat i mitt skåp! Skjortan har jag fått i födelsedagspresent av Magnus för många herrans år sedan. Är ganska säker på att han köpte den på Urban A i Helsingfors och att det är Designer’s Republic. Västen/klänningen är second hand-Ganni och shortsen som man inte ser är nåt slags gamla Weekday från före vi flyttade till LA. Har faktiskt väldigt många plagg som har mellan 7-10 år på nacken.

Syskonen Öhman såg en dam som sålde frukt och rusade iväg för att köpa vattenmelon. Jaja, något måste de ju också använda sig av för att få klibbiga fingrar och samla smuts kring området kring munnen.

När allt var uppätet beslöt vi oss för att testa trampbåtarna. Trampsvanarna? Otroligt mycket roligare än vad man initialt kunde föreställa sig.

Kände mig gammal och präktig när jag gav förebrående blickar åt ungdomen som tog av sig flytvästarna så fort de satt sig i båten. Men de allra flesta lydde svanuthyrarna. På bilden ovan Hannu, Lilli och Felix.

Bilden ovan kunde för övrigt bli Magnus och min nya poddbild. Den nuvarande är från 2016 i en trampbåt på samma plats. Jag var gravid med Majlis då. Tiden, hur fort rör den sig egentligen?

Som ni se kan man faktiskt vara cool OCH använda flytväst. Det var väldigt varmt i Echo Park så efter en halvtimme ute på dammen beslöt vi oss för att trampa iland, ta en kort promenad och sen skiljas åt.

Vi kollade på sköldpaddorna, lekte i parken och satte oss sedan i bilen. Knappt fyrtio minuter senare var vi hemma. Majlis slocknade, Vidde drog på playdate och Magnus och jag spelade in en podd. Det var liksom den söndagen.

Feminism Los Angeles Personligt

Varma kvällar i Santa Monica

30 mars 2019

Klockan är halv nio och vi har precis kommit hem från en av Vidars bästisar föräldrar. De bor bara några kvarter bort så det blev en kort promenad. Det fina med just den här promenaden var att det var varmt i kvällen. Hela 22 grader sa Alexa när vi kom hem. Jag antar att det är Santa Monicas motsvarighet på när man i Helsingfors plötsligt märker att det ör ljust ute klockan åtta på kvällen.

På det stora hela har det varit en social dag. Vi åt frukost med en bekant från Finland som var här på arbetsresa. Eftersom Los Angeles gör sig som bäst om man låtsas vara lokal (alltså i motsatsen till att göra klassiskt turistiska grejer) är en vecka alldeles för kort. Då får man helt enkelt prioritera några saker och sen lova sig själv att en dag återvända och fortsätta på listan. Vi rekommenderade lunch på Beverly Hilton och solnedgångsdrink på Perch.

Vidar sov över hos en kompis och vi hade lovat Majlis lekpark. Således styrde vi mot den nyöppnade på stranden nedanför vårt hus.

Sen gick vi hem. Jag åt chokladpopcorn medan vi kollade på finalen av The Walking Dead. Det slog mig att jag är en mycket större hedonist när Magnus är hemma. Utan honom skulle det aldrig falla in att kolla på tv-serie mitt på dagen. Gud vilken tråkig person jag egentligen är. Det slog mig också, URSÄKTA GENERALISERINGEN, men när kvinnor är stressade säger män ofta: men ta det lugnare, tvätta/städa/plocka inte, säg nej till projekten osv. Istället för att hjälpa till. Det är världens enklaste lösning att säga ”stressa ner”, men den rent konkreta lösningen är chippa in.

Jaja, sen kom Vidar hem och gick vi över till grannarna som försökte förklara kreditsystemet i USA för oss. Vi beställde också thaimat och hade det allmänt trevligt. Och nu är vi framme där jag började det här inlägget. Hoppas ni har haft en fin lördag. <3

Los Angeles Restauranger

I mina Santa Monica-kvarter

28 mars 2019

Om jag ska vara ärlig har mars varit en riktig rövmånad. Jag har knappt sett skymten av Magnus och varit tvungen att jobba på som vanligt, fast med en tvååring i hasorna. Jag har varit förkyld och det har regnat och haft sig. Har inte alls ridit tillnärmelsevis tillräckligt.

T-shirt från Monki ca 2010. Otroligt material!

Det har såklart också funnits ljusglimtar, som den här helgen, alla diskussioner med Friday Lab, glada stipendienyheter, syster på besök, förstfödde som fyllde nio OCH SÅ VIDARE. Men vardagen har ofta sugit. Jag älskar mina barn, men att höra ”Peppe!” 20 000 gånger om dagen när man försöker skriva lite gör ingen människa tillfredsställd med sitt arbetsliv.

MEN idag kändes det som om allting svängde! Träden på vår gata börjar få löv igen och buskarna blommar. Magnus fick en riktigt god nyhet och vi firade med pasta och rödvin. Bara en vecka kvar av tv-produktionen och sen börjar spring break. Vi funderar till och med att åka nånstans på semester.

När vi ändå är inne på bildmatreial tänkte jag passa på att publicera några bilder från vår närmiljö.

Så här ser till exempel huset vi bor i ut. När vi flyttade in visste jag ingenting om LA eller Santa Monica och hade försökt bilda mig en uppfattning om området genom Google Earth. Var ganska säker på att det fanns en pool i huset. Insåg inte att det fanns en gigantisk pool i form av Stilla havet så nära.

Det här är ett kvarter västerut från oss. Majlis är på väg på middag med några vänner.

För att komma till restaurangen passerar man bland annat Shangri-La, ett anrikt art deco-hotell. Perfekt för att ta en drink i solnegången. Också bra happy hour.

På andra sidan gatan ser det ungefär så här ut kring sju på kvällen den här tiden på året.

Jösses vilket ostrukturerat inlägg, men så här får det bli ibland. En är ju bara människa.

Hästar Los Angeles Resa Vänner

Två timmar från LA

17 mars 2019

En väldigt bra grej med Los Angeles är att man på bara två timmar kan komma till helt annorlunda och fantastiska platser. På bara två ynka timmar kan man få uppleva helt annorlunda klimat och kultur. Det är perfekt för oss som vi gillar att åka bort på små helgresor med vänner.

Ser ni förresten snön på berget längst bort? Det är inte bara vackert, det innebär också att för första gången på många herrans år är Kalifornien INTE drabbad av någon som helst torka.

Den här gången körde vi mot sydost och Temecula. Ett område med vingårdar, massor av hästar och tydligen en och annan Trumpsupporter (en granne hade hängt upp en gigantisk TRUMP 2020-poster på sin gård). Planen var som sagt att det skulle ta cirka två timmar att köra ner och för säkerhets skull tog vi Vidde ur skolan redan vid ett. Man vill ju inte landa i fredagstrafiken. Fem timmar efter avgång kom vi fram. Om man ska se det från den positiva sidan spydde ingen i bilen.

Blankens hade redan kommit och under kvällen droppade resten av gänget in. Totalt var vi sju vuxna, tre hundar och otroligt många barn mellan tre månader och tio år. Stundvis var det minst sagt kaotiskt, men också väldigt mysigt. Vi åt en sen födelsedagsmiddag och höll tal, skålade, kollade på videohälsningar från folk i Sverige och sen slocknade alla i sina rum.

Följande morgon gick vi ner till stallet för att hälsa på hästarna. Först tänkte jag fega ur när jag såg westernsadeln och tränset. Att rida western känns som en helt annan sport än det jag är van vid. Sen ändrade jag mig. Alltid kul att gallopera lite.

Magnus ville också testa och kom också han upp i galopp. Jag var mycket stolt och planerar redan nu att ta honom till en farm i Montana och rida dagarna i ända. Kanske nästa vår?

Efter bara en kvart i den hårda sadeln, jag satt antagligen helt fel, hade jag massiva blåmärken på benen. Men det var givetvis värt all smärta.

Det var klart att födelsedagsbarnet också skulle ta sig en ridtur. Inser nu att jag knappt tagit några andra bilder av Cissan än när hon red. Men hon var sitt vanliga avslappnat snygga och välklädda jag också utanför paddocken. Ni får föreställa er. (Tycker för övrigt så MYCKET om henne!)

Resten av dagen tillbringade vi i och vid poolen. Några spelade tennis och andra klädde av jeepen dörrar och tak och drog ut på en terrängkörning. Som ursäkt svängde de också förbi mataffären för att fylla på middagsmaten. Själv satt jag stilla flera minuter åt gången för att sedan bli avbruten av Majlis som upprepade ”Peppe, KOM!” i all oändlighet. Tänker ofta på om jag kommer att sakna det när hon vuxit upp. Älskar Majsan och att vara med henne. Älskar inte att bli avbruten varannan minut.


Det här var för övrigt den första riktigt varma dagen i vår. Temperaturen rörde sig nånstans mellan 25-30. Jag hade verkligen saknat värmen. Vet att jag kommer att längta efter jeans och tjock tröja i september, men nu är jag redo för bara ben och korta ärmar.

När solen gick ner blev det middag igen. Vi hade delat in måltiderna så alla hade antingen en frukost, lunch eller middag. Magnus och jag (okej till 90 procent Maggan) svängde ihop våra vanliga tacos med bönröra och guacamole.

Ett så otroligt bra koncept att åka på små helgresor med vänner. Senast exakt det här gänget var samlat var ett och ett halvt år sedan i Yosemite. Också väldigt bra resa. Ja, nu blev jag den där släktingen från 1987 som tvingar gästerna att kolla på hans diabilder från semestern på Kos. Ber om ursäkt för det. Ska leverera mer substans resten av veckan.

Det tog för övrigt bara två timmar att köra hem igen på söndagen (plus de två timmar som Blankens och vi lunchade på Polly’s Pie i Riverside). När vi kom hem passade vi på att plocka upp en stor, vit ullmatta som en familj längre upp på gatan inte längre behövde. Nu är min fråga till er, helt off topic, HUR tvättar man en sån? Frågade på tvätteriet uppe på gatan och de sa drygt 400 dollar så jag tänkte att det får bli plan B.

Los Angeles Vänner

Lunch på stranden

11 mars 2019

Okej, här kommer ett otroligt vardagligt inlägg. I torsdags tog jag en promenad söderut tillsammans med Larisza och hennes kille Ville (rim!). De skulle ta sig hela vägen till Venice, medan jag skulle äta lunch med Cissan nånstans halvvägs. Ursprungligen var det meningen att ungdomarna skulle ta med Majlis, men när hon somnade i vagnen släppte jag dem fria och lät Majsan hänga med på lunchen.

Vi satte oss ner vi Perrys (alla caféer nere längs med strandpromenaden är Perry’s) och beställde in varsin vegetariska macka. Sen småpratade vi medan Cissans hundar (okej Mona) skällde på fåglarna och Majlis slaggade i vagnen. Tycker så otroligt mycket om Cissan. Känner mig så lyckligt lottad som får vara på den här platsen omgiven av människor jag gillar.

Det har varit ovanligt kallt och regnigt i LA den här vintern, men nu börjar luften bli varm igen. Jag inser verkligen längtat efter varma dagar. När det är kallt ute är det nämligen kallt inne också. Husen är är inte byggda enligt vinterklimat. Vill ha bara ben och armar.

Sen måste Cissan åka österut och jag skulle träffa Magnus som för en gångs skulle slutade lite tidigare. Majlis vaknade och hann lyckligtvis leka lite med hundarna innan vi skiljdes åt. Ingen älskar djur som Majlis.

Det var en vanlig, men också mycket fin torsdag. När vi promenerade mot Vidars skola såg vi dessutom två ridande poliser som skrev ut böter åt en person i en bil.

Los Angeles Resa

Rutschkana från LA:s högsta skyskrapa

10 mars 2019

I går var Magnus och jag ute på en sällsynt dejt. Jag tror inte att han och jag ätit middag ute tillsammans en enda gång sedan vi flyttade till LA. Barnvakt kostar mycket så vi har bara anlitat sån när vi ska gå på fest. Det var i alla fall väldigt mysigt att ta en Uber till West Hollywood, ett glas vin i baren till Cecconi’s och sen vidare till thairestaurangen Thai + Market där vi åt middag. Sen dundrade Cissan och Per in och vi satt kvar och pratade till stället stängde och vi blev milt utkastade. Tog inte en enda bild.

Däremot tog jag en massa bilder från tidigare samma dag då vi åkte in till DTLA för att äta lunch och testa den genomskinliga rutschkanan utanför en av skyskraporna. Eller inte vilken skyskrapa som helst, stans högsta.

Vi lunchade på det relativt nya nya hotellet NoMad. Det var kyligt som bara den, men lyckligtvis sitter inte Majlis stilla mer än en minut åt gången och det är lätt att få upp värmen när man joggar efter henne.

När vi ätit kände vi på vattnet i poolen (varmt), tog ändå inte ett dopp, utan promenerade mot Skyspace som ligger i en av skyskraporna. DTLA är förresten relativt komprimerat och här går det bra att promenera från ett ställe till ett annat.

Det var inte billigt att ta hissen upp och dessutom åka den genomskinliga rutschkanan som alltså är konstruerad utanför byggnaden. Blickar man ner är det ungefär 69 våningar ner. Väldigt kul och inte alls så läskigt som det låter. Plus att utsikten efteråt var otroligt fin. Turistar man i LA kan jag verkligen rekommendera detta.

v

Los Angeles

Koreatown i Los Angeles

4 mars 2019

En del av Los Angeles som många turister missar är Koreatown. Det är som att köra in i en liten koreansk stad. De flesta reklamskyltarna är på koreanska och det är fullt av koreanska spas, kyrkor, malls och restauranger. Jag älskar speciellt mycket att gå koreanskt spa. Bara ligga i pooler av olika temperatur, kila in i en bastu och snickesnacka med en vän.

Igår blev det inget spa, men nog koreansk bbq. Inte optimalt för en vegetarian, men gillar man kimchi och olika koreanska sallader och picklade grönsaker så blir man mätt. Vidde, som ju talar bred engelska, snackade om att en del av köttet var ”tuggigt”. Det är ju ett väldigt beskrivande ord. Insåg senare att han direktöversatt det från ”chewy

Los Angeles Personligt Restauranger

En förmiddag i Manhattan Beach

2 mars 2019

Det bara regnar och regnar här. Det är bra för naturen, men Los Angeles är inte en stad som är van eller förberedd på vatten så kloaker svämmar över och jordskred gör att vägarna stängs. Det är mysigt att sitta inne när regnet dundrar på utanför, men just den här veckan är min yngsta sister här och hälsar på och jag vill ju att hon ska uppleva mer av staden än vår lägenhet.

Jag kollade alla väderappar och -sajter jag hittade och noterade att det var uppehåll i Manhattan Beach. Sagt och gjort, vi styrde kosan dit. Det tar bara 30 minuter från oss och är alltså i Los Angeles mått mätt nära.

Larisza och jag har aldrig bott mer än några veckor i taget under samma tak. Hon tillbringade sina första drygt tio år i Tyskland, men flyttade sedan till Ekenäs. Vi har ändå alltid varit väldigt nära och kärleksfulla mot varandra.

Det skadar ju inte heller att hon älskar våra barn lika mycket som vi älskar dem. OCH att känslorna är besvarade. Majlis går omkring och pratar om Lissa och Vidde vill aldrig sluta diskutera LIVET med henne. Lari har förresten precis fått sin kandidat i socialt arbete och funderar nu på om hon ska fortsätta studera och fixa en master åt sig. Först ska hon i alla fall söka jobb. Hojta om ni bor i Helsingfors och behöver en språkkunnig (svenska, engelska, tyska och finska) och otroligt kompetent person.

Men tillbaka till Manhattan Beach. En kompis tipsade för länge sen om fiskrestaurangen Fishing with Dynamite och det var dit vi styrde kosan. Väldigt trevligt och gott. Jag åt såklart pocherade ägg. Finns de på menyn beställer jag dem (en annan sak som alltid får mig att beställa är tryffel). Har ni nån råvara/maträtt som genast får er att nappa en viss rätt?

Sen tog vi en promenad ut på piren och när det började regna åkte vi hem. Nu kan vi väl slå fast att Magnus solglasögon inte passar mig. Jag ser ut som en DJ från 2003 med halvkass musiksmak. En DJ med gosedjur under armen.

Helsingfors Los Angeles Vänner

Flytta hem igen

28 februari 2019

En av mina allra närmaste vänner, Cissan, ska flytta till Sverige i sommar. Jag har under den senaste tiden gått igenom sorgens alla faser: förnekelse, ilska, förhandling, depression och nu acceptans. Jag kan inte påstå att jag är har landat i glädje, men jag både förstår och fattar att det är dags för dem nu. Kanske de kommer tillbaka en dag.

Jag lärde känna Cissan och senare hela familjen Blankens under vårt första år här och det var kärlek vid första ögonkastet. Tyckte så mycket om henne från första början. Sedan dess har vi hängt väldigt mycket både i LA och gjort otaliga utflykter till närbelägna städer i Kalifornien (och New York). Ätit oräkneliga middagar, ridit, festat, hajkat, firat Thanksgiving och jul och pratat otroligt mycket. Allt har alltid varit så självklart och naturligt mellan oss. Los Angeles kommer helt enkelt att bli en lite tråkigare stad i höst.

Jag fattar ju att vår vänskap inte kommer att ta slut här, men det har som sagt varit en sorgeprocess att Cissan kommer att befinna sig på en annan kontinent. När man bor utomlands en längre tid och ens vänner flyttar hem infinner sig onekligen tanken på att man själv kanske också borde nosa på det alternativet. Nu säger jag inte att vi är riktigt där än, men hur, eller snarare var, vi ska bo längre fram är en fråga som ständigt lurkar i bakgrunden.

Nu tänkte jag fråga er som bott en längre tid utomlands och flyttat hem hur ni hanterat det. (Ett halvår utomlands som student räknas inte. Vill absolut inte förminska det, men min egen erfarenhet är att man ofta lever i en slags studiebubbla och kanske inte etablerar sig så väldigt mycket. OBS kan ha fel! Och det finns säkert undantag). Hur har ni anpassat er? Under de gånger jag bott utanför Finland och kommit hem har kulturchocken varit grövre när jag återvänt till fosterlandet hem. Kanske för att jag varit så oförberedd på den. MEN några månader senare har allt varit precis som förut. Som om jag aldrig lämnat Helsingfors.

Los Angeles Personligt

Second hand versus Monster Truck

26 februari 2019

I söndags blev Magnus och Vidar bjudna på en Monster Truck-show i Anaheim. Allt är fel med den meningen. Inte nog med att det var en söndag som familjen var splittrad och jag kommer knappt att de skymten av Magnus i mars, dessutom blir jag på gränsen till orimligt provocerad av konceptet Monster Truck. Jag gick omkring hemma med ett bubblande raseri i bröstet.

Jag läser både här på bloggen och i andra forum hur folk (okej: uteslutande kvinnor) väljer cykel, tåg och promenad istället för bil. De funderar över sitt vardagsbruk och försöker minimera koldioxidutsläpp samtidigt pågår en kringresande show av jättestora bilar och motorcyklar vars enda syfte är att köra runt på en bana för att underhålla folk (som såklart tagit bilen dit).

Människan är sannerligen irrationell. Eller så handlar det bara om brist på kunskap. Tror att många dumheter grundar sig i obildning. Människor förstår inte sammanhang och orkar inte läsa på heller. I USA föreställer jag mig också att individualismen är ÄNNU större än i resten av världen. En gång i tiden var ju Norden stolt över att vi tillsammans byggde ett samhälle som tog hand också om de svagaste, nu vet jag inte om det längre stämmer. Nu ba: ”Men det är väl inte bara mitt ansvar?

Nu låter jag som en gammal, bitter surpuppa som tycker att allt var bättre förr. Det är jag ISCHE (uttalas på norska)! Det finns såklart också ljusglimtar som vi alla kan ta till i kampen om ett hållbart klimat (vid sidan om att fundera noga innan vi tar flyget). Att välja bort slentrianköttet är till exempel hur enkelt och gott som helst. Plus otroligt gott.

Jag är såklart medveten om att det också finns problem med second hand-konsumtion. Att folk tror att de kan köpa hur mycket som helst och bikta sig genom att sälja det second hand. Bäst vore ju om vi slutade konsumera grejer vi inte nödvändigtvis behöver), MEN det är ändå bättre att köpa gammalt än nytt. Små steg är också steg.

Jag är sist på bollen här, men är ärligt talat överraskad över hus otroligt bra utbudet på second hand-kläder är – både i shoppar och på nätet. Inte bara Blocket och Tradera i Sverige, utan också alla Facebook-grupper där folk säljer till varandra direkt utan mellanhand (vet att de förstnämnda är skitnervösa över alla nätverk är folk säljer direkt till varandra). Poshmark och The real Real. Ja och såklart alla butiker. Wasteland på Ventura var otroligt bra. Det är ju lite dyrare (men fortfarande otroligt mycket billigare) att köpa second hand i kurerade butiker, men tycker att det är en bra inkörsport till att bli en storfyndare.

Det här till exempel allt som någon annan ägt före mig: jeans (Levi’s) jag fått av Cissan, som hon i sin tur köpt second hand. Tröja (Kenzo for H&M) från Wasteland och klänning (Ganni) från Poshmark. Obs, vill inte uppmuntra till hysterisk konsumtion, men kanske får er, som precis som jag, är lite sena på second hand-bollen att ge det en ärlig chans. Detsamma gäller för övrigt möbler och annat husgeråd. Nu när folk är besatta av att göra sig av med grejer, inspirerade av Marie Kondo, är det en ypperlig chans att fynda!