Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Los Angeles

Los Angeles Vänner

Husvaktar i Hollywood

10 februari 2019

Tack för alla bra frågor på inlägget under! Jag återkommer med svar imorgon. Jag ska bara samla mig och slänga ihop en tidig middag först. Vi kom precis hem från att ha firat en födelsedag och husvaktat ett par kompisars hus tillsammans med familjen Blankens.

Per, som fyllde år, hade önskat sig italienskt tema. Här är en unik bild på Cissan och Magnus som googlar fram det bästa receptet på pasta vongole.

Helt sjukt att man kan bo med den här skylten på bakgården och Los Angeles skyline på framsidan av huset.

Det var en väldigt trevlig kväll, men jag har alltid älskat morgnarna med vänner mest. När man sover under samma tak och sen staplar folk in i köket i den ordningen de vaknar, tar en kopp kaffe och småpratar medan man brer smörgåsar.

Det regnade med ett kort uppehåll före lunch. Då passade undertecknad och barnen på att ta sig ett dopp i poolen. Det var inte varmt precis, men man ångrar ju aldrig ett dopp. Tror faktiskt det var årets första. Insåg också att min baddräkt från & Other Stories är för liten för mig. Den är storlek medium och jag som vanligtvis har storlek small trodde att jag safeade när jag köpte den online ifjol. Jaja, så kan det gå. Får lov att ge bort den åt en mindre person.

Sen öste det på ordentligt med vatten från himlen, vi drack mer kaffe, småpratade, barnen lekte och till slut blev det dags för det ofrånkomliga farvälet. Vi körde hem via Hollywood Boulevard och Sunset.

Nu ska jag skicka in en pitch och sen äta middag. Hoppas att er helg varit fin.

Los Angeles

En lördag och söndag

3 februari 2019

Den här helgen har det regnar otroligt mycket här i södra Kalifornien. Ens första reaktion är att detta är en bra sak eftersom den här delen av landet lider av torka. Men på grund av bränderna i höstas finns det för få träd som med sina rötter kan hålla ihop jorden och det leder till mudslides. Många vägar är avstängda och igår uppmanade myndigheterna folk att stanna hemma.

Vi var bjudna på inte mindre än två fester och beslöt oss för att trotsa ovädret. Det är lite läskigt att köra på motorvägen när det regnar. Inte bara för att folk är så ovana att köra i regn, men också för att alla väderfenomen är så uppskruvade till max. När det regnar öser det verkligen ner.

Vi kom ändå fram till Magnus kompis Rebecca vars son fyllde ett år. Mycket kul fest med massor av nya människor att prata med. Plus: En photo booth! Överraskande kul. Eller så är jag bara en lättroad person. Otroligt bra egenskap i så fall.

Redan halv fyra åkte vi vidare till två andra kompisar som bjudit ett gäng svenskar på middag. Älskar att alla fester i LA börjar så tidigt. Jag tog tyvärr inga bilder, men ni får lita på att det var väldigt trevligt med god mat och prat om amerikansk politik (mina intressen nuförtiden är inte så wild and crazy). Tidigt på söndag morgon sa Vidde att han kände sig tung i kroppen. Sen spydde han och jag var tvungen att avboka söndagens häng. Det pågår nämligen Superbowl här och jag hade bjudit hem några kompisar. Jaja, så kan det gå. Magnus, det osolidariska aset, drog ändå iväg till en kompis för att kolla på matchen. Hoppas att ni haft en söndag som påminner mer om Magnus’ än min.

Jobb Länkar Los Angeles Personligt Tips

Följare på Instagram

2 februari 2019

På Twitter finns det en hashtag som heter typ #FF Follow Friday där man tipsar om andra bra konton att följa. Jag har hittat en massa intressanta personer som skriver bra saker där. Tycker att Instagram borde ha en motsvarande (eller finns det kanske?). Till exempel en dag i veckan när man öppnar upp sitt eget universum och tipsar om andra bra konton att följa. Mitt mål 2019 är att få 10 000 följare (ligger på knappt 7000 nu). Det känns som ett rimligt argument för samarbetspartners, plus att jag då kan länka till bloggen direkt från stories.

Eftersom jag bor så långt borta från många av mina vänner blir Instagram (stories!!) ett sätt för mig att få en inblick i deras vardag. Vid sidan om det följer jag såklart en massa konton för att de är inspirerande, snygga och jag vet inte: Sympatiska? Jag tänkte tipsa

Om ni inte redan följer Aningslösa Influencers tycker jag att ni ska göra det nu. Ett konto som vill diskutera flygets inverkan på miljön.

Tycker att Stilkontot är väldigt inspirerande och kul att följa. Roligt med svensk design och en jordnära och relaterbar inställning till mode och trender.

På tal om stil och inspiration är Tracee Ellis Ross är stor förebild. Allt hon rör vid blir guld och inte sällan klär hon sig sedan i det.

För humor och barn vill jag å det varmaste tipsa om Hormoner och Hemorrojder. Fnissar ofta högt, känner ofta igen mig. I samma kategori finns såklart Hej Hej Vardag (men tänker att ni alla följer henne redan) och Knivlisa. Så SJUKT roliga.

Jag ska försöka göra detta till ett regelbundet inslag på bloggen. Ni får hemskt gärna tipsa om kul, inspirerande och snygga konton att följa. I framtiden kanske jag ska göra dessa inlägg i kategorier, tipsa om stil, barn, miljö etc i olika inlägg. Ja så får det bli. Ja och på Twitter heter jag Peppe Öhman om någon av er är där.

Hästar Jobb Los Angeles

Måndagen i bilder

28 januari 2019

Jag försöker verkligen svara på alla kommentarer, men ibland fastnar jag i att tänka så mycket på ett svar att jag tror att jag skrivit det trots att jag bara tänkt på det (senast om att jobba på kontor i USA). Ber om ursäkt om ni får vänta på svar.

Jag tänkte att ni skulle få följa med på min måndag. Inledde den med att traska ner till stranden där min kompis Anna-Maria skulle ta bilder av Anna Cummins som jag ju intervjuade för nån vecka sen.

Vi träffades på Back on the Beach som är ett av de bättre strandcaféerna i Santa Monica. Anna hade själv jobbat där för 20 år sedan när hon sparade pengar för att åka till Barcelona. Tyckte att det var ett perfekt ställe att ta bilder på (och så ligger det jättenära oss).

Granne med restaurangen finns ett kommunalt badhus. Rekommenderar varmt för er som hälsar på och hyr hus utan pool. Och tröttnar man på poolen ligger Stilla havet knappt 100 meter ifrån.

Vi gick ner till vattenbrynet för att ta några bilder. Där plaskade det omkring en VAL. Det var så otroligt fint. Det är inte ovanligt att det simmar delfiner här, men valar på Santa Monica beach är verkligen inte någonting man ser varje dag. Jag hade tyvärr inte min National Geographic-kamera med mig (för jag äger ingen sån), men gjorde mitt bästa för att ta mobilbilder. Valen simmade bara ett tiotal meter från stranden. Helt otroligt fint.

Det är samma Anna-Maria som tagit pressbilderna för mina senaste böcker. När vi fotade bilderna för ”Ett himla tjat om hästar” blev så många av dem fina att jag beslöt att köpa loss och förstora dem. Den här blev extra fin, tycker jag. Anna-Maria är ett sånt fotogeni.

Väl hemma var Majlis lite krasslig och jag lade mig i sängen bredvid henne för att svara på mail och skriva en text. Jag somnade givetvis, men unnade mig själv det. Ibland behöver kroppen lite kompensation för att aldrig få sova hela nätter.

Hade gulligt kattsällskap när jag vaknade. Jag inser att jag mest lägger upp bilder på Katniss och aldrig på Simon, men det är för att Simon är så snabb och unnar en bara med gull när man minst anar det. Katniss smyger upp till mig och mimar HJÄLP!!! sen kommer Majlis och tar henne.

Eftersom det ska regna i slutet av veckan klämde jag in en ridsession samma eftermiddag. Red två hästar och övade lite på natural horsemanship. Det är min nya grej: att lära min mer om hästar när jag själv står på marken.

Kan inte påstå att dagen slutade med ful utsikt heller. Så här ser det ut när jag precis ska sätta mig i bilen och köra hem. Sämre parkeringsplatsvyer har man haft. Livet hörni, just nu är det bra.

Jobb Los Angeles Personligt Podcast

Byta karriär

24 januari 2019

I går satt Magnus och jag och jobbade på älsklingscaféet Primo Passo uppe på vår gata. Maggan klippte podd och jag satt och skissade på en historia/läste en annan historia. Majsan sov i vagnen bredvid. När jag såg upp mot Magnus fick jag för ett kort ögonblick ett distansperspektiv på honom. Här sitter jag med den här mannen som flyttat med mig till Kalifornien och skapat sig en helt ny karriär.

När vi kom hit för snart sex år sedan var Magnus jobb att först vara radiopratare och sen programledare på tv. I början sålde han in lite grejer till Yle och Sveriges radio, men det var helt enkelt inte tillräckligt för att försörja sig på. Lyckligtvis frågade vår kompis Cecilia om Maggan hade lust att klippa hennes och Johanna Swanbergs podd. Maggan tackade halvhjärtat ja och på den vägen är det. Det halvhjärtade blev helhjärtat och nu har han byggt upp en helt ny karriär som poddproducent/redaktör.

Just nu gör Magnus några av Sveriges största poddar. De senaste är Kenza och Dani -När livet händer. Här är en lista på alla han klippt eller klipper (och alla är inte ens där ser jag nu. I skrivandet stund fixar han på Mia Parneviks podd och sen blir det Denise Rudberg och Anders Lamottes). Jag tycker att det är grymt att kunna återuppfinna sig själv och skapa en helt ny karriär.

Känner mig för övrigt så oerhört inspirerad av vårens första Friday lab-grupper där folk vågar stanna upp och fundera hur de vill leva och jobba och ha det. Tänker It’s not too late and you’re not too old och att det mesta man jobbat med och läst in sig på kommer till nytta förr heller senare trots att man kanske inte ser hur precis nu. Erfarenheter är bra och vad är det värsta som kan hända?

Fråga: Har ni jobbat med samma sak hela era vuxna liv?

Helsingfors Los Angeles Stockholm

Skillnaden mellan Finland, Sverige och USA

24 januari 2019

För länge sen hade jag en frågelåda och då föreslog någon att jag skulle skriva om de små kulturella skillnaderna mellan Finland, Sverige och USA. Nu är det svårt att göra det utan att ta till generaliseringar (#inteallafinlänadare), men om ur mitt perspektiv gäller följande.

Mina bröder och systrar i Finland är väl de blygaste, men samtidigt också de bestämdaste. Det är som finsk design är, få krusiduller och rena raka linjer. De är oerhört stolta över sitt hemland, men skryter bara om det subtilt. Det är fult att skryta. Finländarna är duktiga i smyg. De tränar och kämpar och svettas och sen när de vinner priser höjer de bara på axlarna och säger äsch. Finländarna struntar antingen helt i hur de ser ut, eller väljer att experimentera och ta ut modesvängarna. De är otroligt oängsliga i modesammanhang. De äldre generationerna dricker tyvärr för mycket och har svårt att tala om/hantera sina känslor. Osäkerhet och rädsla kan i sällsynta fall (?) ta sig formen av aggressivitet och rasism. Att inte hälsa på grannen tyder dock inte på aggression, det finns kanske bara inget att säga just då. Bastun, naturen och den naturliga tystnaden är något av det bästa med Finland. Här finns också sammanlagt flest personer jag tycker om i världen.

I Sverige är man lättsinnigare. Här är det mer polerat och det svenska självförtroendet är större än det finska. Under ytan bubblar ändå en ängslighet. Visst, Sverige är störst, kändast och bäst på musikproduktion i världen, men i jämförelse med andra länder är det ändå bara en liten fjutt i norra Europa. Det vet svensken innerst inne. Istället för att hålla svenskarna på mattan har denna insikt fått dem att ta sig ut i världen och kämpa för synlighet och kärlek. Stockholmarna är oerhört bra på att klä sig, men inte sällan blir ängsligheten för stor och klädseln blir mer uniform än smak. Svensken kan sina känslor. Älskar att svensken småpratar i kassan och att alla är vackra både inombords och utanpå.

Amerikanen är för dum eller för smart för att ha dålig självkänsla. Hen vandrar genom livet med huvudet högt och vetskapen om att hen är fri och rik och om det inte stämmer exakt nu så kommer den dagen att komma. Den grundmurade självkänslan ger amerikanen en bra skjuts ut i livet (speciellt om hen är vit, utbildad och storstadsbo), men kan vara en bromskloss i personlig utveckling och flexibilitet. Det är svårt för den som redan är perfekt att lära sig nya saker. I motsats till vad många tror är amerikanens vänlighet ändå inte spelad, hen ÄR positivt inställd till andra. En komplimang är kanske inte en inbjudan till evig vänskap, men ändå helt genuin.

Processed with VSCOcam with c1 preset
Los Angeles Personligt

Vinter i Los Angeles

5 januari 2019

Första året vi bodde i Los Angeles var det visserligen en ovanligt varm vinter med kring 25 grader. Grannarna tyckte ändå vi var tokiga som badade i poolen i januari. Jag undrar om det är min kropp som anpassat sig till ett varmare klimat eller om vintrarna helt enkelt varit svalare sedan dess, men jag skulle inte drömma om att doppa mig nu. Har inte gjort det sedan 2013-2014.

Jag vill helst att det ska vara varmt hela tiden och kan inte påstå att jag saknar snön och kylan i Finland. Jag trodde på allvar att nordbor här i Kalifornien fejkade att de längtade efter en snörik och krispigt kall vinter, men har på sistone insett att det faktiskt finns folk som gillar sånt. De åker iväg för att åka skidor i Mammoth och Lake Tahoe. Fattar det på en TEORETISK nivå, men kan ej relatera.

I Santa Monica/Venice är det mellan 15-20 grader varmt. Svalare på natten. När vi har gäster från Norden den här tiden på året är jag enormt stressad över vädret. Jag skrev lite om det på Hufvudstadsbladetbloggen. Om hur jag vill att det ska vara varmt och skönt och helst badväder för gästerna skull och känner mig som en dålig värdinna ifall det regnar. Jag kollar väderappen oftare än Instagram för att mana fram värmen. Det här året har vi inte haft besök och jag har bara njutit av att det varit perfekt svalt springväder. I dag ska det dessutom regna. Otroligt mysigt.

Igår tvingade jag familjen med ut på en promenad längs med Venice kanalerna. Jag är en sån person nuförtiden, en som tvingar familjen att promenera för att få ”lite frisk luft”. I Venice är det visserligen mer weed än syre i luften, men utsikten är fin.

På de små broarna som leder över kanalerna (som djupast 30 cm vatten) var det omöjligt att inte lajva en scen ur en viss åttiotalsfilm. Min familj stod som levande frågetecken och stirrade på mig. Ingen kom ens med ett förslag på vilken klassiker det kunde vara. Jag var djupt besviken. Lyckligtvis visste alla på Instagram vilken film jag syftade på.

Jaja, nu började det regna så jag ska placera mig i soffan och läsa The Final Testament of the Holy Bibel av James Frey. Jenny rekommenderade den för minst ett år sedan. Jag köpte den, men först nu läser jag. Har slukat de första 60 sidorna och längtar efter att få fortsätta.

Brunch Los Angeles Personligt Vänner

Gott nytt år 2019

31 december 2018

Vet ni, jag orkar inte med några detaljera genomgångar om vad som hände månad för månad 2018. Jag fattar att många som gör årsredovisningarna gör dem mest för sig själva, men som läsare är det icke mina favoritinlägg. Tycker själv det är dötråkigt att leta upp gamla bilder och minnas gama händelser, men det kanske beror på att jag är så dålig på att organisera foton och glömmer allt jag gjort så fort det är gjort.

I år fick jag i alla fall skriva på två bokkontrakt och köpte den här plajettklänningen för att fira. Sen kom aldrig rätt tidpunkt och jag blev heller inte bjuden på några fester där jag kunde ha paljetterna. Klänningen har sorgligt nog hängt i mitt skåp sedan i våras. Nu på nyårsafton beslöt jag mig ändå för att det får vara nog och drog på mig den för vår lilla familjebrunch på stranden.


Ett nyårslöfte blir därmed att vid sidan om att ta ut all glädje i förtid (i bästa fall får jag vara glad två gånger) också genast fira alla små segrar och framgångar. Det behöver inte vara stora grejer och firandet måste inte bestå av 50 gäster och den dyra champagnen, men jag ska stanna upp och glädjas då någonting gått vägen. Tror att sånt gör en lycklig.

I år fick jag också tillbaka en god vän jag inte pratat med på tio år. Det gjorde mig enormt glad. Fasiken hörni så det är fint med vänner. Kollade på en Ted Talk som handlade om hur det som får folk att leva länge och må bra är BRA relationer. Det räknas alltså inte om man har en massa folk omkring sig, men de är rövhattar. Tänker att ni som läser och kommenterar på den här bloggen är en delorsak till att jag mår så bra.

Slutsats: År 2018 har behandlat mig väl. Jag har fått skriva, översätta min första bok, fått nosa på en ny karriär, haft det otroligt bra med Magnus och barnen, ridit en massa hästar, simmat i havet, känt en stor kärlek gentemot mina vänner, sagt nej och tackat ja. Spontant kan jag inte komma på några större missöden. Jag antar det funnits och kommer såna också, men orkar inte tänka på dem nu. Gott nytt år, vänner! Låt oss göra vårt bästa för att 2019 ska bli ett magiskt år!

Los Angeles Personligt

Cykla till Venice

30 december 2018

På många sätt vill jag framstå som en intellektuell och tänkande människa, men jag älskar också The Bachelorette Australien. De senaste dagarna har Magnus och jag plöjt igenom hela säsong tre och tillåtit oss själva att gå all in. Liksom leva med karaktärerna. När jag kokar kaffe på morgonen kan jag vända mig mot Magnus och säga: ”Tror du att Jarrod någonsin skämtar om sig själv?” och när Magnus kommer in efter att ha fört ut soporna kan kan stanna upp och fundersamt mumla för sig själv ”Jag kan inte fatta att James åkte ut, han bjöd VISST på sig själv”. Stark säsong.

Vid sidan om maraton i röv-tv klipper och fixar Maggan också rekordmånga poddar. Det trillar in allt fler och speciellt kul är det att se att allt fler företag och organisationer är intresserade av egen podcast. Somliga använder det för att marknadsföra sig utåt eller berätta för sina redan befintliga kunder och samarbetspartners var de sysslar med. Andra vill ha en podcast för att hålla de anställda inom företaget uppdaterade. Kul är det i alla fall för Magnus som får lära sig lite om en massa olika branscher.

Man kan ändå inte stanna inomhus med tv och poddar HELA dagen. Eller det kan man, men vi hoppade på ett par cyklar och trampade till Venice. Det var inte HELT gnällfritt att ta sig dit, men på det stora hela en trevlig utflykt. Nere på Venice Boardwalk är det alltid kul att kolla på folk. Turister, konstnärer, skejtare, knarkare, uteliggare och surfare samsas om utrymmet. Sen är det alltid kul att komma tillbaka till lugna och trygga Montana Avenue.

Vi stannade en stund vid skejtarna och cyklade sedan hem igen. Funderade på att äta lunch på ett av strandkaféerna, men handen på hjärta är maten där inte speciellt god. Plus sand överallt. Plus dyrt. Plus fullt av turister i shorts.

Så vi åkte hem, jobbade lite, kollade på ett halvt avsnitt av The Bachelorette Australia. Sen kissade nån i sängen och jag tvättade lakan. Vi spelade in en podd. Jag läste lite i en bok och plötsligt hade dagen gått och det fanns bara en dag kvar av 2018.

Tänkte förresten på en grej. Jag har samma rosa tröja på mig på hur många bilder som helst på den här bloggen. Min spontana reaktion när jag lade upp dagens bildskörd var att jag måste visa mig i nåt annat ibland, men sen slog det mig att 2019 kanske handlar om att använda gamla favoriter hur många gånger som helst. Mycket hellre det än att köpa nytt hela tiden. Ett litet nyårslöfte är för övrigt att använda allt jag har. Inte spara på klänningar för ett speciellt tillfälle, smeta på med lyxiga hudkrämer jag har i skåpet, äta upp den goda chokladen och det fina vinet och klä mig i alla fina smycken jag fått. Saker är till för att användas och de gör ingen glad om de stannar hemma när jag går ut.

Los Angeles Vänner

Julafton med vänner

25 december 2018

Igår eftermiddag åkte vi ut till familjen Blankens för att fira julafton. Detta är bara tredje gången I LIVET som jag firar utan min ursprungsfamilj. En jul för länge sen befann jag mig i Havanna med en pojkvän, första året vi bodde i LA firade med några av Magnus kompisar som var på besök och i år blev det vår Los Angeles-familj Blankens.

Runt klockan ett tog vi bilen österut (gjorde carpool karaoke hela vägen från Santa Monica och Valley Village. Finns på min instagram ifall ni vill känna skamsköljningar).

Bilen var full av julklappar och jag hade samma klänning som på Cissans och Pers 10-årsfest i somras. Funkade bättre i den här lite svalare temperaturen om jag ska vara ärlig.

Vidar gick omkring och spelade melankoliska finska julvisor på dragspelet. Majlis förstörde Remys tåglek.

Vi ställde oss som vanligt i köket och hjälpte till synes till medan Cissan slängde ihop den sista julmaten. På bilden en av TVÅ stora flaskor julmust som vi släpade med från Sverige. Tydligen tar musten slut på Ikea redan i november och hittade inte mustessance i Stockholm.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen gick Magnus ut för att uträtta ett ärende och missade jultomten som stormade in och pratade med bred finlandssvensk accent. En ganska vresig tomte om jag ska vara ärlig, men julklappar delade han ut. Senare spelade vi julklappsspelet där en två eller en sexa gjorde att man gick först välja och sedan byta julklapp med de andra kring bordet. Det kunde ha slutat i dålig stämning, men gjorde ej det.

Kvällen avslutades med rundpingis och sen häng ute vid poolen under filtar. Det började regna och myset var stort. Nånstans här tog jetlaggen Magnus så vi tog en Uber hem. God jul, eller god fortsättning kanske!