Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Personligt

Helsingfors Personligt

Bästa vegetariska julmaten

12 december 2018

Vi har lämnat Finland och åkt tillbaka mot Sverige. Det är så känslosamt att ta farväl av alla jag tycker så mycket om i fosterlandet. Känner mig alltid alldeles dränerad och brottas med dåligt samvete kring om jag är den sämsta personen på jorden som flyttat så långt bort från syskon och föräldrar och vänner. Det är samma sak varje år. Ont i hjärtat. Borde jag byta ett vardagsliv i LA som jag verkligen älskar mot ett liv i Norden som jag kan lära mig att älska med människor jag älskar? Fattar att det inte finns ett rätt svar på frågan, men ältar den ändå varje gång vi är i Stockholm och Helsingfors.

Men vi byter fokus: Hallå där vegetarianer, veganer och flexitarianer! Kan inte ni tipsa mig om vad ni äter på julafton som är både stämningsfullt, men ingen med en puls har fått offra sitt liv för? Blomkålsgratän! Olika former av brysselkål! Potatislåda! Har försökt, men är själv inget stort fan av kålrot. Det är något för mustigt med smaken.

För de som är inbitna köttätare och vägrar acceptera ett helvegetariskt julbord kanske en kötträtt kan få ge vika för en vegetarisk. Som en inkörsport till att dra ner på det animaliska. För djurens och klimatet skull, tänker jag.

Helsingfors OOTD Personligt Resa Samarbete

Helsingfors är alltid hemma

10 december 2018

Imorse träffade jag min vän och före detta kollega på Café Engel vid Senatstorget. När jag promenerade från Järnvägstorget till Café Engel textade Karin mig och sa att vår gemensamma kompis Calle satt på cafét. Det skulle inte vara nåt speciellt med det ifall inte Karin och jag träffats för första gången på samma café år 2007. Calle var också med i egenskap av avgående chefredaktör, medan jag var tillträdande. Efter den gången trodde jag att Karin avskydde mig och i hemlighet var förälskad i Calle. Senare visade det sig att min analys var så långt från sanningen man kunde komma. Karin är en idag en av mina närmaste vänner.

För den som tycker att mina kängor är exceptionellt snygga vill jag meddela att de är en present av Gram Shoes och otroligt sköna på fötterna.

 

När jag kommer till Helsingfors går det fem minuter och sen känns Los Angeles som en avlägsen dröm. Det är som om jag kan varje gatustump och kullersten. Mina ben vill ta en rask promenad till hemmet på Styrmansgatan. Det sagt finns det ju nya enheter i min födelsestad, bland annat Ode, det nya Centrumbiblioteket. Där svängde jag förbi igår kväll med en gammal vän jag inte sett på tio år. Konstigt hur inte så mycket hade förändrats i vår vänskapsrelation. Efteråt gick vi på middag och satt krav tills personalen slängde ut oss.

Resten av mina få dagar här i stan har jag träffat annat folk som står mig gärna och nu är jag hemma hos syrran igen för att äta rester av vår julmiddag.

Förresten, mina (fejk)läderbryxor är sex år gamla och så slitna (och älskade) att jag knappt kan trä på dem längre. Jag köpte dem på H&M i USA. Hojta om någon av er vet var jag skulle kunna köpa ett par liknande. Tack förhand! Nu ska jag hänga med det här gänget.

Helsingfors Personligt

Blinier på julbordet

9 december 2018

Jag befinner mig hos min mamma i Finland och har ett krassligt internet, men saknar er! Vi har ätit blinier med rom, rödlök och smetana med min syrra och hennes familj. Det äter vi vanligtvis på julafton, men eftersom vi kommer att fira jul på olika kontinenter beslöt vi oss för att tjuvstarta med blinierna.

Hemma hos mamma, i den forna bastukammaren, ligger det minst tio-tolv lådor Magnus och jag fyllde med våra saker när vi 2013 flyttade till LA. Då var planen att vi skulle stanna i ett år och sedan packa upp allt igen. Klipp till julen 2018 då vi fortfarande bor i LA och jag inte saknar en enda av sakerna i lådorna. Varje år brukar jag ändå göra en tur ner till källaren och plocka fram klädesplagg och grejer jag ger bort till min syster eller kompisar. Det är direkt renande att långsamt se hur antalet lådor minskar. Jag är tacksam över att vi var kloka nog att sälja och ge bort alla våra möbler redan 2013.

Den forna bastukammaren är också en påminnelse om hur mycket pengar jag genom tiderna lagt på saker som idag inte har någon plats i mitt liv. Och hur mycket saker som redan existerar och borde finnas hos någon annan som verkligen skulle använda dem istället för att bara vänta på en oklar framtid hos Maggan och mig. Lovar varje år mig själv att sälja allt på loppis inkommande sommar, men hittills har det aldrig blivit av. Satsar nu på sommaren 2019.

 

Syrran slängde fram en bild på min mormor och hennes två systrar. Karin längst till höger fyllde för övrigt 104 i förrgår. Ganska aktningsvärd ålder ändå.

Personligt Stockholm

Självständighetsdag i Stockholm

6 december 2018

Min mormor dog för ganska exakt nio år sedan. När hon ännu levde brukade hon berätta för mig om hur hon under vinterkriget tog sparkkälken till flygplatsen och spanade efter ryska bombplan. Hon sa att det var otroligt kallt, men att det ändå kändes bra att göra något för fosterlandet. Hennes lillasyster fyller för övrigt 104 imorgon, hinner fram för att fira henne först på lördagen.

I dag firar Finland 101 år av självständighet. När man i USA firar 4th of July med picknick, öl och fyrverkerier är självständighetsfesten i Finland uppklädd och högtidlig. Det är mörkt och kallt och finländarna tar Finlands självstyre på fullaste allvar. Det är inte så konstigt Folk som stred för Finland i kriget lever fortfarande och kan berätta hur det var.

I det gula huset uppe till höger föddes min mormor och där levde hennes syster i nästan hundra år. Nuförtiden bor min syster och hennes familj där.

I vår familj har Magnus dubbelt medborgarskap, han är svensk och finländare, Vidar är också det, Majlis är amerikan och svensk och jag finländare. Jag kände mig mer fosterländsk när jag var yngre och speciellt under de perioder jag bott utomlands. Nuförtiden är jag glad över Finlands självständighet och tacksam över att vara född i Helsingfors. Jag fattar vilket otroligt bra land det är på så många sätt: orörd natur, bra skolsystem, sjukvård för alla, skattefinansierade universitet, jämställdhet och tilltro till media. Samtidigt är finländare en ganska liten del av min identitet. Jag känner aldrig ett behov av att skryta om eller försvara Finland. Mitt hjärta bultar för familj och vänner i landet, men inte själva landet.

Det är kanske respektlöst att skriva så här på självaste självständighetsdagen, men jag känner verkligen att nationalstaten har spelat ut sin roll. Det måste finnas ett annat sätt att organisera den här världen än att vissa platser med mer pengar sätter upp murar för att hålla folk i kris ute. Det gör mig också illamående att nazister demonstrera på just den här dagen i Finland. We are the world, liksom. Äh, får helt enkelt förklara detta bättre i nästa podd. Eller förstod ni? Är ni fosterländska?

Los Angeles OOTD Personligt

Snyggaste jeansen och dåliga veganmat

30 november 2018

Hörni, tack för era tankar och kommentarer på inlägget under! Jag älskar att jag kan vara så transparent med er och liksom vara fråga istället för att fundera ut nåt slags strategi ensam. Det ligger en Swish-symbol i högerballen (hehe) ifall någon får feeling och vill betala för materialet som publiceras här. Jag gick också igång på Patreon-idén kring exklusivt material och fick en idé jag ska presentera så fort jag hittat en bra teknisk lösning till. Tror att den komma att göra alla glada!

Men först, låt mig få berätta om min dag. Jag började givetvis med att åka till stallet, men den här bloggen svämmar över av hästbilder så jag tänker hålla mig från att publicera såna idag. Istället blev det en bild på jeansen jag drog på mig efteråt. De jag fick av Cissan (jag satt bredvid ryska Marie Claires moderedaktör på en middag tidigare i veckan. Hon tyckte de var de snyggaste jeansen genom världshistorien. Allt kredd till Cissans modenerv).

Magnus skulle kolla in en studio i Hollywood och Majsan och jag hängde på. Hollywood är för övrigt inte alls så glamouröst som det kanske låter. Det är bara en del av LA med slitna hus, billboards och hamburgerrestauranger. Det roliga var att på väg in till studion stod det några svenska producenter och låtskrivare vi känner på gården. LA är en stor, men ändå ganska liten stad.

Jag älskar att åka på upptäcktsfärd i nya delar av stan och övertalade Magnus att vi skulle äta lunch i närheten. Det blev veganrestaurangen Crossroads, som jag hört mycket gott om. Jag grämde mig först över att inte ha pressat in den i LA guiden jag skrev för nåt år sen, men lyckligtvis var min mat inte alls speciellt god (nåt slags vegan-benedict). Magnus åt däremot en bra vegansk pasta bolognese.

Väggen utanför restaurangen hade en otroligt behaglig färg och Magnus fick att ta några bilder på Majlis och mig. Jag kände mig fin idag (trots att jag inte ens tvättat håret efter ridningen). Skorna är Blankens La Bre, tröjan fick jag av Karine en kväll när jag frös och hatten är Anine Bing,

Sen åkte vi hem och anlände precis klockan tre till skolan för att hämta upp Vidde. Resten av dagen har jag kört pomodoro-metoden och redigerat manus. Texten känns helt okej i dag.

Feminism Personligt

Skammen över andras asighet

26 november 2018

I en av de feministiska Facebook-grupperna jag är med i håller samtalen alltid saklig nivå, inte minst tack vare administratören Linnea som utan undantag är rättvis och närvarande. Jag läser ofta där, kommenterar nästan aldrig. I går, medan jag väntade på att tomatsåsen skulle koka upp, grävde jag ner mig i en tråd där en före detta medarbetare till mig gick på och förklarade var som är relevant inom feminismen och vad folk i gruppen EGENTLIGEN borde tala om i gruppen.

Jag blev sugen på att slänga mig in i diskussionen, men beslöt mig för att istället berätta här. Den här medarbetaren, också han chef inom koncernen jag på den tiden jobbade i, förklarade ofta för mig hur jag egentligen borde sköta mitt jobb som journalist och lade sedan till vilken dålig chef jag var. Alltid småleende. När min vän och medarbetare sade upp sig informerade han aggressivt henne om att det här var hennes sista chans. Hon hade inte kompetens att få något lika bra jobb i framtiden. Hans osaklighet gick så långt att jag till slut var tvungen att anmäla honom till vår gemensamma chef, men det ledde bara att chefen hade ett snack med honom och medarbetaren blev sur och attackerade mig för att jag tjallat.

Igår kväll tänkte jag på två saker, tänk att skammen över att någon varit ett as mot en kan leva kvar så länge. Att jag under så många år nuddade vid tanken på att det var jag som överdrev, var onaturligt känslig eller bara fick för för mig grejer. Skönt att den tiden åtminstone mestadels är över. Ja, och att just den här personen inte lider av FÖR mycket självinsikt eller intresse av att ta till sig kunskap om feminism.

Los Angeles Personligt

En lördag förmiddag

24 november 2018

Magnus säger alltid att hans psykiska välmående och magen sitter ihop. När han håller på att få magsjuka blir han också mentalt sämre. Jag har känt mig lite nere i några dagar. Eller mest trött och liksom uppgiven. På fredag morgon fick jag bara i mig en halv banan, ville kräkas bara jag tänkte på mat, men beslöt mig ändå för att åka till stallet på förmiddagen. Nån måste ju rasta Rupert (tänkte på att jag borde jobba bort rädslan för att göra någon besviken). Jag tog det ganska lugnt på hästryggen, men var ändå så slut i kroppen att jag knappt kunde köra hem.

Väl hemma strandade jag i sängen, steg endast upp för att spy och sov sedan i goda sexton timmar (tänkte blogga och fråga er om era bästa tips mot illamående, men var för svag). Under tiden hade resten av familjen fest i soffan med sushi, chips, glass och ”Back to the Future” del 1 och 2. Mådde betydligt bättre när jag vaknade i morse och föreslog frukost på stan. Fick inte i mig mycket, men det var i alla fall skönt att komma ut.

Medan Vidde fick sitt hår klippt (dyrt och ganska dålig klippning), spatserade Magnus, Majlis och jag upp och ner längs med vår hemgata Montana. Tänkte på hur lyckligt lottade vi är som får bo på ett ställe där man kan promenera till gulliga små affärer, restauranger och caféer.

När Vidde var färdigklippt gick vi vidare till en kvinna som ville ge bort en påsen med målfärg för barn. Älskar Facebook-gruppen Buy Nothing Santa Monica. Efter det var jag så trött att jag på allvar kunde ha lagt mig ner på gatan för att sova en stund. Klarade mig ändå hem och ska sova en stund nu.

Los Angeles Personligt Restauranger

Los Angeles bästa thairestautang

18 november 2018

Ibland kräver bloggen också lättsamma beskrivningar av dagen som gått, bland annat om thaimat. Igår, lördag, hade jag en av de dagar jag avskyr mest. Luften var ännu superdålig på grund av bränderna så vi ville inte ta ut barnen. Magnus låg i sängen och klippte podd, sov, kollade på Netflix och jag liksom kände hur livet bara rann ut som sand mellan mina fingrar. Jag avskyr att bara stanna inne en hel lördag. Eller i teorin kan jag tycka att det låter mysigt, i praktiken avskyr jag det. (på kvällen åkte vi hem till familjen Blankens på middag och det var ju otroligt trevligt, men då var det redan kväll). Här är en otroligt fin bild på Majlis, Goldie och Anne.

Eftersom Magnus känner mig bättre än någon annan sa han att söndagen fick bli min dag. En dag då jag fick bestämma vad vi skulle göra. Hästarna fick igår komma hem till Topanga och jag föreslog att familjen skulle hänga med mig till stallet. Det var inte precis drömscenaroit för de andra (förutom Majlis), men ingen gnällde. Vidar fick rida en stund på snälla Rupert (här ser ni också mina ridbyxor!).

 

Efteråt var alla ganska hungriga. Vi var lite nyfikna på hur Malibu såg ut och svängde norrut från Topanga. Vi kom ändå aldrig längre än till Cholada, en av LA:s bästa thairestaurangen, rakt på PCH. Det blev en sen lunch där och till min stora glädje beställde Vidar på eget initiativ en Tom Yum-soppa.

Magnus och jag delade en Singha och pratade om en roadtrip vi vill göra efter jul. Bara följa 10:ans motorväg så långt vi orkar.

Personligt Tips

Köp ingenting i Santa Monica

18 november 2018

Det här skäms jag för att skriva, men det säger något om mig och kanske någon känner igen sig. I det här inlägget skrev jag om att jag bland annat behövde nya ridbyxor. I går när jag letade efter att ha nåt att ha på mig på en middag hittade jag ett par blå ridbraxor jag glömt bort att jag ägde. De är runt fem år gamla, men såg ut att vara i gott skick. Tänk att min omedelbara reaktion är att köpa nytt (om än begagnat, men ändå) innan jag gjorde en djupdykning i min egen garderob.

När vi flyttade till LA gjorde vi det med varsin resväska och jag har gått omkring med uppfattningen om att jag har en överskådlig mängd grejer, men det stämmer uppenbarligen icke. Ett par ridbyxor har legat alldeles osynliga och tysta längst nere i mitt klädskåp. Det här öppnar såklart upp ett visst intresse kring vad mer jag kan hitta om jag dyker in.

Precis som ni försöker jag leva ett så bra liv som möjligt och i det ingår att konsumera mindre. Och speciellt konsumera mindre skit. Jag är medlem i en Facebook-grupp som heter Buy Nothing Santa Monica. Det mesta som ges bort där är ganska ointressant, men där har vi fått en Nespressokokare, en SodaStreamer och maskeradkläder. Föreställer mig att det finns motsvarande grupper i de flesta städer. Om inte är det dags att grunda en nu. En annan självklar grej jag snappade upp genom ett instagramkonto jag följer är att lista grejer man kan låna ut på grannar. Limma listan på brevinkastet/lådan. Alla hem behöver till exempel inte en egen elektrisk borr.

Jag övar också upp mig på att välja begagnat. Tidigare i höst tog Cissan mig till en helt otrolig affär i The Valley med allt från kläder till elektronik, möbler, cyklar och leksaker. Mycket skräp, men också några riktiga fynd. Att köpa nya leksaker känns till exempel helt onödigt. Detsamma gäller de flesta barnkläder.

En bra inkörsport till att köpa second hand åt sig själv är förutom Blocket och Facebookgrupper kurerade webbsidor. Jag ville fira ett kontrakt jag skrivit på och köpte den här Alexander Wang-väskan, som vanligtvis kostar ca 400 dollar, för en fjärde del av priset på The Real Real. Tycker väldigt mycket om den.

Kan inte ni inspirera mig och andra på den här bloggen med era bästa tips för att leva mer hållbart?

Feminism Jobb Personligt Tips

Att ha en mentor

17 november 2018

Här kommer några fler svar på önskerubrikerna. En av dem lyder: Om du vill få ett bra liv… Och är minst sagt en ganska svår fråga, men så här tänker jag. Var snäll mot andra och dig själv. Jag tror att människans psyke är format så att hon mår bättre av att vara generös och trevlig än motsatsen. Att stiga ur sin egen egobubbla och fundera på andra människor. I Friday Lab-paketet ingår både en privat coachingsession med Maja och en privat mentortimme med mig. Imorse hade jag ett väldigt inspirerande mentorsamtal och det slog mig efteråt att jag tror att man mår bra av att våga, alltså ta ett steg åt ett lite läskigt håll och märka att man fixar det. Och att vara beredd på att förändras. Världen och livet omkring en förändras ständigt, är man flexibel och nyfiken är det lättare att anpassa sig till den.  Ja, och så ska man vara snäll mot djuren.

Nästa rubrik: ”Det här skulle jag jobba som om jag inte var journalist/författare/awesome bloggare och poddare”. Svår och bra fråga! Kanske jag skulle ha stannat inom statsförvaltningen och fortsatt jobba på riksdagen eller utrikesministeriet. Sökt in till diplomatskolan tills de gav upp och bara av utmattning lät mig komma in på kursen. Eller sökt jobb på Nordiska rådet. Eller kanske satsat på politiken och ställt upp i riksdagsvalet? Trivs ju VÄLDIGT bra med min nuvarande arbetssituation, men tänker att som med det mesta i livet finns det många bra alternativ, inte bara ett.

 En till! ”Vad tycker du om vissas uppfattning att det är för sent att få barn som 30+? Så länge man kan få barn och vill det tycker jag att man ska köra. Folk har så otroligt många åsikter kring kvinnors liv och vad de borde och inte borde göra. Detta irriterar mig otroligt mycket. Vill du få barn efter femtio? KÖR! Vill du inte alls ha barn? Good for you. Tänker att vi måste slopa uppfattningar om att bara en viss sorts människor i en viss ålder med vissa politiska åsikter är accepterade föräldrar. Barn behöver många kloka vuxna människor som älskar dem i sina liv.

Sunni kommer med flera otroligt bra rubrikförslag, men om det är okej skulle jag vilja tala om dem i Magnus och Peppes podcast. Tänker att de gör sig bättre som diskussion än som text.