Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Browsing Category

Personligt

Feminism Los Angeles Personligt

Varma kvällar i Santa Monica

30 mars 2019

Klockan är halv nio och vi har precis kommit hem från en av Vidars bästisar föräldrar. De bor bara några kvarter bort så det blev en kort promenad. Det fina med just den här promenaden var att det var varmt i kvällen. Hela 22 grader sa Alexa när vi kom hem. Jag antar att det är Santa Monicas motsvarighet på när man i Helsingfors plötsligt märker att det ör ljust ute klockan åtta på kvällen.

På det stora hela har det varit en social dag. Vi åt frukost med en bekant från Finland som var här på arbetsresa. Eftersom Los Angeles gör sig som bäst om man låtsas vara lokal (alltså i motsatsen till att göra klassiskt turistiska grejer) är en vecka alldeles för kort. Då får man helt enkelt prioritera några saker och sen lova sig själv att en dag återvända och fortsätta på listan. Vi rekommenderade lunch på Beverly Hilton och solnedgångsdrink på Perch.

Vidar sov över hos en kompis och vi hade lovat Majlis lekpark. Således styrde vi mot den nyöppnade på stranden nedanför vårt hus.

Sen gick vi hem. Jag åt chokladpopcorn medan vi kollade på finalen av The Walking Dead. Det slog mig att jag är en mycket större hedonist när Magnus är hemma. Utan honom skulle det aldrig falla in att kolla på tv-serie mitt på dagen. Gud vilken tråkig person jag egentligen är. Det slog mig också, URSÄKTA GENERALISERINGEN, men när kvinnor är stressade säger män ofta: men ta det lugnare, tvätta/städa/plocka inte, säg nej till projekten osv. Istället för att hjälpa till. Det är världens enklaste lösning att säga ”stressa ner”, men den rent konkreta lösningen är chippa in.

Jaja, sen kom Vidar hem och gick vi över till grannarna som försökte förklara kreditsystemet i USA för oss. Vi beställde också thaimat och hade det allmänt trevligt. Och nu är vi framme där jag började det här inlägget. Hoppas ni har haft en fin lördag. <3

Personligt

Gå och lägg dig

22 mars 2019

För ett halvår sedan köpte vi en bredare säng. Inte för att Magnus och jag hatar att sova nära varandra, men att för varje år som går verkar det dyka upp fler varelser i sängen. Det var såklart en naiv manöver eftersom alla ändå vill sova på mig. Vi kunde likväl klämma ihop oss i en 80 cm bred singelbädd.

Jag har dessutom förlorat förmågan att sova länge på morgnarna. Vaknar kring sju oberoende om det är helg eller vardag. Jag ska inte tvinga er höra på mitt gnäll om sömnbrist (utgår från att de flesta av oss är trötta ibland), men snubblade orelaterat på Twitter över den här recensionen av en bok om sömn.

Boken, alltså Matthew Walkers Sömngåtan (Why we sleep – unlocking the power of sleep and dreams), handlar om hur otroligt viktigt det är att sova minst sju timmar om dygnet och om hur klokt det är med en tupplur mitt på dagen. Jag kan bli väldigt provocerad av framgångsmänniskor som tipsar om att stiga upp halv fem på morgonen och sen jobba till midnatt. Det går inte att vara kreativ och smart om man inte sover tillräckligt. Igår såg vi t.ex. dokumentären Out for Blood in Silicon Valley där grundaren av Theranos, Elizabeth Holmes, skröt om att hon bara sov fyra timmar om natten. Alla som haft småbarn vet att det eventuellt fungerar under en begränsad tid, men i längden håller kroppen inte med så lite sömn.

Så här står det i Aftonbladets recension: Forskningen gör nämligen tydliga kopplingar mellan sömnbrist och nedsatt immunförsvar, och sömnbrist står i direkt relation till dödliga sjukdomar som alzheimer, cancer och depression, förklarar Walker. Likaså försämrar sömnbrist, vilket Walker kallar allt under sju timmars sömn per natt, dessutom fertilitet och ämnesomsättning negativt. 

Själv somnar jag numera med en podd i öronen och sover alltid med sovmask. Lägger mig också så tidigt jag bara kan. Lite för att få vara ifred en stund under dagen, men också för att en släng sömn i kroppen innan nattens brottningsmatcher börjar. Inatt var det katastrofalt med sömnen och funderar på allvar att strunta i FOMO:n, skippa kvällens fest och lägga mig vid halv nio. Men vi får se, kan ju vara att jag piggnar till senare.

Böcker Jobb Personligt Skriva

Orka vara författare

21 mars 2019

Tack för era svar på inlägget om lycka! Tyckte mycket om att läsa dem. Jag håller med om allt, att tacksamhet gör en lycklig och sociala medier sällan gör det. Jag är själv en lycklig människa. Tror att det beror på en del tur och en del skicklighet. Jag känner dagligen en stor tacksamhet för att få bo på den här magiska platsen, tänk att jag dessutom får rida, springa, hänga så mycket med familjen, resa bort med vänner och att det igår surrade en kolibri utanför sovrumsfönstret. Jag älskar verkligen mitt liv. Det känns lite obehagligt skrytigt att skriva det, men nu gjorde jag det ändå. Jag brukar faktiskt försöka tona ner min lycka för att inte provocera folk. Kanske också för att det finns nåt slags uppfattning om att smarta människor är ledsna och ångestfulla människor. Dum och glad, det är jag!

Det sagt var jag olycklig igår. På grund av olika orsaker (som inte har med mig att göra) blev hästboken lite försenad och igår skickade jag äntligen in det redigerade manuset. Det har varit en svår process att skriva den här boken. Jag känner alltid tvivel och ångest innan en bok ska i tryck, men den här gången känns det extra jobbigt.

Jag älskar att vara färdig, men avskyr också att boken inte längre är min när den kommer från tryckeriet. När den finns i bokhandlar ska plötsligt andra människor ha åsikter om den. Vill alltid fräsa, ”Men skriv en bättre bok själv då!” åt amatörkritiker, men det gör jag såklart aldrig eftersom det är pinsamt med författare som offentligt berättar HUR andra människor ska läsa deras böcker.

Att skriva skönlitterärt är, för mig, så mycket per privat än att skriva blogg, krönikor, essäer eller andra texter. Igår när det var som mörkast funderade jag seriöst på varför jag sysslar med författarskap. Det är inte bara dåligt betalt. Jag tycker ju också att det mesta i processen är svårt, jobbigt och ångestladdat. Samtidigt har jag knappt lämnat in ett manus innan jag börjar på nästa. Det finns en oförklarlig drift i att skriva och framförallt utvecklas och skriva bättre. Att skriva är, för mig, att tänka. Allt blir så mycket klarare när jag är tvungen att formulera det i text.

Det tröstar mig mycket att Louise Hej Hej Vardag har gjort illustrationerna.

Det jag vill säga med det här inlägget är väl: När ni läser en bok, tänk på att det ligger mycket ångest och många jobbiga timmar bakom den. Ångest och timmar garanterar såklart inte ett bra resultat. Vissa böcker är bara dåliga, men det ligger ändå ett svettigt hantverk bakom dem. Jaja, nu ska jag översätta min första bok. Överraskande kul en sida in!

Personligt

Mina morgonrutiner

19 mars 2019

Vill ni höra hur en helt vanlig morgon ser ut hos oss? Så här är det alla de dagar Magnus inte måste stiga upp klockan sex för att klippa en podd innan han drar på inspelning eller Vidar har late start (det har han varje onsdag).

06.40 min biologiska klocka väcker mig och jag morgnar mig med telefonen i några minuter. Stiger sedan upp, tömmer diskmaskinen, kokar kaffe, kokar ett ägg och brer en ostmacka. Har jag tur hinner jag äta frukost med morgontidningen (på skärmen) en liten stund.

07.00 första väckningen av Vidar. Jag återvänder till kaffe och morgonläsning.

07.10 andra väckningen av Vidar.

07.15 tredje väckningen av Vidar. Nu mer mer irritation i rösten.

07.20 Vidar stiger upp. Har staplar in i köket med täcket runt sig. Jag ger honom frukost som han äter vid matbordet.

07.30 Majlis vaknar. Hon är den mest oberäkneliga i den här ekvationen. Ibland vaknar hon när jag stiger upp, andra dagar klockan 08.00.

07.30 Magnus stiger upp och försvinner in i badrummet där han tappar upp ett bad och ligger sedan och lyssnar på nyheter/svarar på mail på telefonen.

07.55 Vidar har avslutat sin frukost, klär på sig och borstar tänderna.

08.00 Magnus stiger upp ur badet.

08.05 jag försöker få Majlis att äta frukost.

08.10 Vidar packar sin skolväska och Magnus lagar lunch åt honom.

08.20 Magnus tar Vidar till skolan.

08.45 Magnus kommer hem igen med kaffe åt mig. Sen börjar arbetsdagen.

Hästar Personligt

När det gör ont

9 mars 2019

Den där bråkdelen av en sekund efter att man slagit lilltån eller armbågen, då kroppen vet att det kommer att göra ont, men hjärnan ännu inte har registrerat smärtan.

För ett par veckor sedan gillrade Majlis en fälla för mig. Medan jag stod lutad över en bänk och skrev en check (ja, det gör vi i USA) rullade on alldeles ljudlöst upp bakom mig och parkerade sin lilla röda sparkcykel bakom mig. När jag sedan tappade något på golvet och försökte sätta mig på huk för att plocka upp det satte jag mig på styret. Det gjorde så jäkla ont att jag skrek rakt ut. Skrek inte ens när jag födde barn och då har alltid fött utan smärtlindring (OBS INGEN PRESTIGE, det bara blev så båda gångerna). Den här smärtan var så överraskande och akut.

Svanskotan gjorde ont i några timmar och fortsatte sedan att vara öm. Det var först när jag några dagar senare hade ridlektion som jag påmindes av att jag skadat mig. Smärtan när jag satte mig ner i sadeln var inte lika akut som när jag träffade metallstyret på sparbrädan, men fasiken så ont det gjorde. Vägrade ändå sluta rida och snart domnade den liksom av.

Jag kan få en lätt panik av att tänka på att jag under resten av mina år som levande kropp kommer att slå lilltån ett antal gånger. Jag kommer antagligen också att göra mig illa på andra, i dag ännu okända sätt. Hittills har jag nog känt mest av att ha njursten, föda barn och kanske den här svanskoteincidenten.

Ni då, har ni skadat er så det gjort riktigt ont? Och tycker ni att ni har en hög eller låg smärttröskel?

Personligt

Hur tänker 24-åringar?

5 mars 2019

Min syster Larisza är, som ni vet, här och hälsar på. Igår kom också hennes pojkvän. Jag kan inte hålla mig från att intervjua dem om hur 24-åringar tänker kring jobb, kärlek, få barn och klimatfrågan såklart (varierande svar, minst sagt). Jag fattar att det inte är rättvis för någon av oss att de här personerna får representera all 24-åringar i Norden, men det är kul att höra.

Jag tycker själv att 24 känns både inte så länge sen och en hel livstid sen. På den tiden pluggade jag i Holland och hade en italiensk pojkvän, flyttade till Finland gjorde slut och skaffade mig en, mycket sämre, musiker till kille. Fick senare jobb som assistent på Riksdagen och kämpade med att avsluta mina studier.

Jag var väldigt svartvit i mina åsikter och hård som sten. Så här i efterhand var jag nog en väldigt omogen 24-åring, tycker att jag mognade till en någorlunda vuxen person först kring trettio. Eller kanske när jag fick barn. Det blir en ganska tydlig före- och efter när man blir förälder. OBS innan barnlös/fri person tar åt sig: Man kan mogna UTAN barn också. SÅKLART.

Hursomhelst försöker jag vara en klok och stöttade ATM till storasyster. En sån jag aldrig själv hade på grund av att jag är äldst av fyra. Vad har ni för relation till era syskon (Magnus är för övrigt ensambarn och otroligt nöjd över att vara det).

Personligt

Influencers har alltid fel

2 mars 2019

Louise på Hej Hej Vardag är så jäkla bra. Häromdagen skrev hon om kommentarsfält och hur offentliga personer (okej, influencers) måste vara perfekta, annars dyker det blixtsnabbt upp en pik eller en kommentar om att följaren nu avföljer.

”Lät du inte vattnet rinna lite länge där? Var är ditt miljötänk?
Vad hade du för ton till barnet nu egentligen? Det där är inte det bästa för att skapa en trygg individ. Varför tog du vabben nu igen? Vad ÄR du för feminist egentligen?”

Det leder bara till perfekta, polerade ytor och folk som inte orkar dela med sig så mycket av sitt liv. Det är inte bara ohyggligt tråkigt, utan leder i sin tur också till kritik. Influencers är bara yta. Det går liksom inte att vinna. Jag kan själv känna att jag censurerar mig själv ibland när jag egentligen vill skämta rått om något. Tänker alltid att jag får spara det till podden. Det är egentligen idiotiskt eftersom det ytterst sällan dyker upp påpikande kommentarer här. Kanske jag bara är feg.

Kritik har såklart en bred skala. Influencers som täljer guld genom att till exempel göra reklam för speltjänster kan gott få förklara sig. Däremot tycker jag att folk kan hålla käft när mammor, som vacklar på gränsen till utbrändhet, skriver att det är skönt att vara utan barnen ibland får höra att de är dåliga föräldrar. ”Varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem???”

Los Angeles Personligt Restauranger

En förmiddag i Manhattan Beach

2 mars 2019

Det bara regnar och regnar här. Det är bra för naturen, men Los Angeles är inte en stad som är van eller förberedd på vatten så kloaker svämmar över och jordskred gör att vägarna stängs. Det är mysigt att sitta inne när regnet dundrar på utanför, men just den här veckan är min yngsta sister här och hälsar på och jag vill ju att hon ska uppleva mer av staden än vår lägenhet.

Jag kollade alla väderappar och -sajter jag hittade och noterade att det var uppehåll i Manhattan Beach. Sagt och gjort, vi styrde kosan dit. Det tar bara 30 minuter från oss och är alltså i Los Angeles mått mätt nära.

Larisza och jag har aldrig bott mer än några veckor i taget under samma tak. Hon tillbringade sina första drygt tio år i Tyskland, men flyttade sedan till Ekenäs. Vi har ändå alltid varit väldigt nära och kärleksfulla mot varandra.

Det skadar ju inte heller att hon älskar våra barn lika mycket som vi älskar dem. OCH att känslorna är besvarade. Majlis går omkring och pratar om Lissa och Vidde vill aldrig sluta diskutera LIVET med henne. Lari har förresten precis fått sin kandidat i socialt arbete och funderar nu på om hon ska fortsätta studera och fixa en master åt sig. Först ska hon i alla fall söka jobb. Hojta om ni bor i Helsingfors och behöver en språkkunnig (svenska, engelska, tyska och finska) och otroligt kompetent person.

Men tillbaka till Manhattan Beach. En kompis tipsade för länge sen om fiskrestaurangen Fishing with Dynamite och det var dit vi styrde kosan. Väldigt trevligt och gott. Jag åt såklart pocherade ägg. Finns de på menyn beställer jag dem (en annan sak som alltid får mig att beställa är tryffel). Har ni nån råvara/maträtt som genast får er att nappa en viss rätt?

Sen tog vi en promenad ut på piren och när det började regna åkte vi hem. Nu kan vi väl slå fast att Magnus solglasögon inte passar mig. Jag ser ut som en DJ från 2003 med halvkass musiksmak. En DJ med gosedjur under armen.

Personligt

Den första motgången

28 februari 2019

Häromdagen hade vi en Friday Lab-session och då sa Marianne en sak, i en bisats, som jag fortsatte att tänka på hela resten av dagen. Det var ungefär så här: det är inte är så svårt att göra en förändring och börja på något nytt, utmaningen är den första motgången. Ger man upp då, rycker på axlarna och återvänder till det trygga och bekanta. Eller låter man inte motgången stoppa en, utan fortsätter genom den.

Jag befinner mig i nåt slags sådan situation just nu. Eller det stämmer inte, jag KAN eventuellt befinna mig i en sådan snart. Helt sjukt förresten att gå och tänka på potentiella små nederlag INNAN de ens inträffat. Jaja, när och om den här uppförsbacken kommer så ska jag inte låta den stoppa mig. Nu har jag skrivit det här och kan inte backa.

Hur är det mer er, när befann ni er senast utanför den så kallade comfort zonen?

Personligt Tips

Lifehacks del 2

27 februari 2019

Det kom så många OTROLIGT bra lifehacks på det här inlägget. Här ligger den första delen och nu kommer del två. (Glöm heller ALDRIG Hannas om att spruta in torrschampo i håret när det är nytvättat EJ smutsigt).

Mitt lifehack gäller faktiskt barnen och det är: ta ALLA strider. Bråkar nästan aldrig med mina numera halvstora barn om kläder/skärmtid/läggdags etc för dom vet att det som vi föräldrar säger är hur det är. Annars bråkar och diskuterar vi om mångt och mycket men aldrig tjafs om just vardagliga saker som handlar om att de ska vara mätta, ha sovit tillräckligt, gjort sina läxor. Värt nu men jobbigt på vägen ibland.

Mitt bästa life hack är att alltid ha ngt att fira, om så bara vädret, en bra dag i skola/på jobb/namnsdagar/fyllivalfrittkul.

Att köpa färdighackad vitlök och ingefära på burk. SÅ mycket lättare att laga rolig mat när man inte behöver skala och hacka en massa vitlöksklyftor.

Bästa lifehack: göra nya grejer.

Bästa lifehack: gul lök och dess MAGISKA bacillbekämpning! funkar på snor, hosta, öronvärk osv., billigt och kan verkligen inte skada och får inga konstiga biverkningar i kroppen så som mediciner kan ge – så blir alltid ORIMLIGT irriterad när folk fnyser och avfärdar tipset som flum eller hippiemetod (jag är inte flummig, tvärtom!). Forts. Hacka i klyftor (behöver inte ens skalas), lägg i en djuptallrik och ställ bredvid sängen till natten. Om man tycker lukten är alltför vidrig kan man också skiva ner lite färsk ingefära och koka upp lite vatten som man häller över (så gör jag oftast). Gör så några nätter, 1-2 brukar räcka (hos oss iaf) innan man sover bättre och snoret/hostan börjar ge med sig. Mot värk i öronen (direkt man känner av det) kan du skära upp en lök på halva, sedan ”rugga upp” lite löksaft, ta en bomullspad/tuss och doppa i löksaften och sen in i örat (inte för långt, se till att det inte kan fastna osv). Håll tussen en timme ungefär, byt sedan ut den några ggr eller lägg in en för natten. Några omslag brukar redan hjälpa innan man känner att värken lättar. Om det fortsätter har det förmodligen blivit alltför infekterat och då ska man ju såklart gå till vårdmottagning. Men jag tycker att hos oss har det hjälpt bra som första hjälp med att använda gul lök som basiluskborttagning.

Just nu så to-do lista. Har fått mig att få mera gjort.

Varje gång jag ska göra något lite jobbigt och börjar tänka att nej ska jag verkligen, då säger jag till mig själv -jag gör det för framtids-Lina hon kommer bli så glad! Så går det oftast lite lättare iaf.

Gör roliga saker, funkar inte det, bit ihop, det blir bättre snart. Sitt inte fast, flytta på dig.

Slå ett kokt ägg i bordet så står det av sig självt, slipp äggkoppen.

Försök sätta linser/bönor på blöt varje kväll så så går det snabbt att laga mat nästa dag + billigt och gott.

Bästa lifehacket är absolut att gå och lägga sig tidigt, så härligt att vakna tidigt och dessutom utsövd – eller bara ha tid att sova igen förlorad sömn!

Att vara snäll och se de goda i folk men säga nej om man blir utnyttjad. Städa köket genast, lukta gott har parfym i bilen, bada, läser och skriver snabbt, gilla högt o lågt akademisk text och damtidningar, Wahlgrens värld och Babel !

Våga hoppa o våga säga ja, även fast du inte vet var eller hur du landar. Våga följa magkänslan.

Det bästa jag gjort var att skaffa en väluppfostrad man, så tacksam över mina svärföräldrar! De har uppfostrat två söner till fantastiska äkta män. Jag och min man har aldrig någonsin grälat om städning (han kanske grumsar ibland att jag är slarvig…) eller pengar, eller vems tid som är mest värdefull. Vi lever inte tjafsfritt så klart men väldigt jämlikt. Nu har vi inga barn, men jag ser hur min svärfar agerar och hur min svåger agerar och har svårt att tänka mig att min man skulle agera annorlunda.